Jag tror att den har infunnit sig eftersom jag nyss satt framför tv:n i 45 minuter och tittade på något som heter "Naturens gång" på SVT2. Det hade ingen särskild handling, man fick se livet på en bondgård med kor, getter, får och hästar. Hur djur föds, hur bonden julpyntar och fyller i papper till Jordbruksverket, hur det går till när djuren kommer på grönbete på fäboden. Det är ingen som säger nåt. Det är ingen musik, bara de ljud som är. Flugsurr och koskällor.
Och jag är alldeles nöjd med att se på detta.
Men visst blir jag lite rastlös. Och jag saknar mina rutiner. Att inte veta vem som ska laga mat tillexempel. Idag har jag bokat biljetten hem söderut, det var dyrt som fan. Det är inte kul att betala 844 kr för sittplats på tåg i 14 timmar när man vet att man kan flyga för 500 kr. Skärpning SJ! Samma dag jag anländer hem måste jag färdigställa fältstudierapporten för den skulle visst vara inne den 5:e. Oj. Men jag hinner nog. Egentligen har jag ingen större Stockholmslängtan. En del av mig vill stanna här och börja bo på en gång. Men så blir det ju inte.
Jag ska ha min lärarexamen. Och jag gillar Stockholm. Och Pajala. Och Anttis.
Jaja. Det var väl det.
I morgon ska jag köpa garn så jag kan sticka mera. Under julhelgen har jag stickat ett par sockar åt mamma och en vante till mig. Jag kan inte sticka klart den andra för garnet är i Stockholm. Jag får sticka annat under tiden. Intresseklubben antecknar.
Hej då.
27 december 2009
23 december 2009
En sockerbagare...
Jag är hos systra. I måndags anlände resten av familjen minus storebror. Han är hemma och vaktar renar och hundar. Det är fullt hus här med andra ord. Jag har inte fått en chans att bli rastlös. Dels har jag ju en viss systerdotter att underhålla (eller är det hon som underhåller mig?) dels så har jag tagit tag i lite julbakning.
Årets pepparkakshus ser ni här:
Ser ni vad det är?
Det tog ungefär åtta timmar. Då har jag inte räknat med tiden det tog att göra mallarna. Och när jag ändå var igång passade jag på att koka knäck.
I dag har jag bakat bullar och ikväll blir det nog vanliga pepparkakor.
Ja. Jag tycker det är kul att baka! (Blir jag less på läraryrket nångång ska jag bli konditor.)
Årets pepparkakshus ser ni här:
Ser ni vad det är?
Det tog ungefär åtta timmar. Då har jag inte räknat med tiden det tog att göra mallarna. Och när jag ändå var igång passade jag på att koka knäck.
I dag har jag bakat bullar och ikväll blir det nog vanliga pepparkakor.
Ja. Jag tycker det är kul att baka! (Blir jag less på läraryrket nångång ska jag bli konditor.)
16 december 2009
En ängel...
Jag låg där i snön och tittade på den grå himlen.
Jag låg där och hörde fåglarna kvittra.
Jag låg där och såg att det var talgoxar.
Jag låg där och såg solen blänka till mot den gula husfasaden.
Sen klev jag upp och gick in.
15 december 2009
En liten gnista...
Kultur - levnadssätt och föreställningsvärld som kännetecknar en befolkningsgrupp under en viss tid; sammanfattnigen av allt som skapats av människor för att ge andliga upplevelser.
Jag inser att jag brinner för kulturen. Det är jag, mitt väsen, mitt kall. Jag vill:
- att alla ska få vara så stor del av estetiska sammanhang som var och en önskar,
- bevara och förvalta det kulturarv jag bär inom mig,
- se andra utveckla sin förmåga att uttrycka sig med hjälp av de estetiska ämnena.
I min ungdom, innan jag började på lärarutbildningen var kultur för mig enbart musik, teater, dans och bild. Någonstans hade jag även hört "språk", men inte förstått. När jag flyttade från Tornedalen blev jag varse min kultur. Mitt kulturarv. Tornedalen har maträtter, sånger, musik, traditioner och framförallt ett språk som skiljer sig från övriga landet. Många är de som flyttar därifrån, färre är de som kommer tillbaka.
Mina hjärtefrågor är kultur och pedagogik. Jag vill bevara och utveckla, och vart gör jag det bättre än i skolan, säg?
Jag vill bli en sån där färgglad kulturtant, ni vet. Hon som är färgglad utanpå och inuti. Hon som skiner upp så fort nån har en idé. Hon som dricker lite för mycket kaffe och alltid är så där hälsosamt stressad.
Jag ska bli en sån där färgglad kulturtant.
Jag inser att jag brinner för kulturen. Det är jag, mitt väsen, mitt kall. Jag vill:
- att alla ska få vara så stor del av estetiska sammanhang som var och en önskar,
- bevara och förvalta det kulturarv jag bär inom mig,
- se andra utveckla sin förmåga att uttrycka sig med hjälp av de estetiska ämnena.
I min ungdom, innan jag började på lärarutbildningen var kultur för mig enbart musik, teater, dans och bild. Någonstans hade jag även hört "språk", men inte förstått. När jag flyttade från Tornedalen blev jag varse min kultur. Mitt kulturarv. Tornedalen har maträtter, sånger, musik, traditioner och framförallt ett språk som skiljer sig från övriga landet. Många är de som flyttar därifrån, färre är de som kommer tillbaka.
Mina hjärtefrågor är kultur och pedagogik. Jag vill bevara och utveckla, och vart gör jag det bättre än i skolan, säg?
Jag vill bli en sån där färgglad kulturtant, ni vet. Hon som är färgglad utanpå och inuti. Hon som skiner upp så fort nån har en idé. Hon som dricker lite för mycket kaffe och alltid är så där hälsosamt stressad.
Jag ska bli en sån där färgglad kulturtant.
9 december 2009
Dagens funderingar
Varför anses tvärflöjt som ett tjejinstrument?
Varför är det häftigare att kunna spela på gehör än att kunna läsa noter a vista?
Varför är det coolare med rock än med klassiskt?
Idag har jag varit och spelat med en orkester som jag inte spelat med förut. Jag ska fortsätta med min gamla även nästa termin, fast det är dyrt. Familjen: Om ABF inte går med på att man delbetalar kommer jag snart att tigga om en lån. Jag ska fortsätta för att det är trevligt, för att vår orkesterledare är duktig musikaliskt och jag lär mig saker om orkestermusik, och för att gubbarna, gumman och tjejerna är ett festligt gäng.
Musikaliskt utvecklas jag, men inte så mycket tekniskt. Därför tänkte jag att jag kunde vara med i två orkestrar, när jag ändå är igång igen med orkesteriet. Den här orkestern iallafall, de spelar på en nivå som är ungefär där jag slutade för sex år sen. Och det är bra. De har bara två flöjter, så jag kan behövas. Och det är bra. De har inte heller någon fast trummis. Och det är trist. Däremot har de både valthorn och baryton. Och det är coolt.
Men så tänker jag: Har jag tid?
I vår ska jag läsa AUO3 och sedan skriva C-uppsats. Förhoppningsvis kommer Familj Vanilj igång ordentligt igen, och det missar jag inte. I och med uppsatsen planerar jag att vara en vecka typ i Växjö och en i Bollsta. Systra vill åka utomlands och orkestern planerar ev en weekend i Norge. Och så har jag ju Chicko också.
I och för sig så vet vi ju alla att jag jobbar bäst under press, att jag mår bäst med ett uns vardagsstress.
Hur ska jag göra?
Varför är det häftigare att kunna spela på gehör än att kunna läsa noter a vista?
Varför är det coolare med rock än med klassiskt?
Idag har jag varit och spelat med en orkester som jag inte spelat med förut. Jag ska fortsätta med min gamla även nästa termin, fast det är dyrt. Familjen: Om ABF inte går med på att man delbetalar kommer jag snart att tigga om en lån. Jag ska fortsätta för att det är trevligt, för att vår orkesterledare är duktig musikaliskt och jag lär mig saker om orkestermusik, och för att gubbarna, gumman och tjejerna är ett festligt gäng.
Musikaliskt utvecklas jag, men inte så mycket tekniskt. Därför tänkte jag att jag kunde vara med i två orkestrar, när jag ändå är igång igen med orkesteriet. Den här orkestern iallafall, de spelar på en nivå som är ungefär där jag slutade för sex år sen. Och det är bra. De har bara två flöjter, så jag kan behövas. Och det är bra. De har inte heller någon fast trummis. Och det är trist. Däremot har de både valthorn och baryton. Och det är coolt.
Men så tänker jag: Har jag tid?
I vår ska jag läsa AUO3 och sedan skriva C-uppsats. Förhoppningsvis kommer Familj Vanilj igång ordentligt igen, och det missar jag inte. I och med uppsatsen planerar jag att vara en vecka typ i Växjö och en i Bollsta. Systra vill åka utomlands och orkestern planerar ev en weekend i Norge. Och så har jag ju Chicko också.
I och för sig så vet vi ju alla att jag jobbar bäst under press, att jag mår bäst med ett uns vardagsstress.
Hur ska jag göra?
8 december 2009
10 års erfarenhet
Om man tänker efter så har jag sysslat med undervisning i tio år när jag börjar söka jobb i sommar. När jag var 16 år gammal och gick första året på gymnasiet fick jag ta över undervisningen av nybörjartvärflöjtisterna inom Kulturskolan.
Fan vad häftigt alltså att jag fick den chansen. Det är en av fördelarna med att bo på ett litet ställe. Sen om det var till fördel för nybörjarna vet jag inte. Två år senare, med kursen Dirigering och Ensembleledning i ryggen, var det jag som var förste vikarie för dirigenten i nybörjarblåsorkestern. Jag minns mitt första (och jag undrar om det är mitt enda?) framträdande som dirigent. Det var på Folkets Hus i Pajala. Halva orkesten var mycket, mycket äldre än jag. Jag var blott 18 år. Jag hoppade in med jättekort varsel, av någon anledning som jag inte minns. Jag hade på mig mitt prickiga hårband som sen försvann samma dag. Jag var jättenervös. Oroade mig för att slå in orkestern i helt fel tempo. Men allt gick såklart jättebra.
När jag tänker på det här, då vill jag flytta hem till Pajala. Då tänker jag att fan vad det är kul med musik! Och tack, kulturskolan, kommunen och särskilt två musiklärare som tagit vara på mig och min utveckling inom musiken.
"So I say thank you for the music, for bringing it to me"
Fan vad häftigt alltså att jag fick den chansen. Det är en av fördelarna med att bo på ett litet ställe. Sen om det var till fördel för nybörjarna vet jag inte. Två år senare, med kursen Dirigering och Ensembleledning i ryggen, var det jag som var förste vikarie för dirigenten i nybörjarblåsorkestern. Jag minns mitt första (och jag undrar om det är mitt enda?) framträdande som dirigent. Det var på Folkets Hus i Pajala. Halva orkesten var mycket, mycket äldre än jag. Jag var blott 18 år. Jag hoppade in med jättekort varsel, av någon anledning som jag inte minns. Jag hade på mig mitt prickiga hårband som sen försvann samma dag. Jag var jättenervös. Oroade mig för att slå in orkestern i helt fel tempo. Men allt gick såklart jättebra.
När jag tänker på det här, då vill jag flytta hem till Pajala. Då tänker jag att fan vad det är kul med musik! Och tack, kulturskolan, kommunen och särskilt två musiklärare som tagit vara på mig och min utveckling inom musiken.
"So I say thank you for the music, for bringing it to me"
7 december 2009
Så här är det:
Var jag än väljer att bo så kommer jag att ha ett trivsamt jobb och en meningsfull fritid.
Var jag än väljer att bo så kommer jag att ha en del av min familj där.
Var jag än väljer att bo så kommer det att vara det bästa.
Det kommer att bli bra helt enkelt.
Var jag än väljer att bo så kommer jag att ha en del av min familj där.
Var jag än väljer att bo så kommer det att vara det bästa.
Det kommer att bli bra helt enkelt.
6 december 2009
Jag har slutat kämpa
Idag klev jag upp halv tolv. Då hade jag sovit ungefär elva timmar. Jag har gett upp nu. Sömnen vinner. Jag har inte ens dåligt samvete längre, för att jag sover så länge. Vad är meningen med det?
Imorgon ska jag upp till skolan, men det är säkert inga problem. Och är jag trött så finns det ju kaffe.
Även idag har jag spelat flöjt. Idag tyckte jag till och med att det lät ganska fint. Och det är ju bra.
Hej då.
Imorgon ska jag upp till skolan, men det är säkert inga problem. Och är jag trött så finns det ju kaffe.
Även idag har jag spelat flöjt. Idag tyckte jag till och med att det lät ganska fint. Och det är ju bra.
Hej då.
5 december 2009
Jag hittade en skattkista!
Jag håller på att rensa i alla mina papper/tidningshögar jag har överallt. Det var närmare bestämt tre stycken. Iallfall, jag hittade ett kompendium med dramaövningar som jag skulle sätta in i min materialpärm. Väldigt välorganiserat. I den har jag lagt mycket sånt som vi fått eller fått lära oss under utbildningen. Där finns en flik som heter "Tema". Där hittade jag fantastiska temaplaneringar inom många olika ämnen. Kolla bara:
- 50-60 talsrock för åk 5 och uppåt
- Tema: Rymden "Den nya planeten" integrering mellan svenska, matematik, bild, musik och drama/rörelse
- "Jag sitter på ett berg", naturtema för förskolan
- Tema: Mozart för åk 5 och uppåt integrering med ALLA skolämnen
- Tema om scenkonstens utveckling "Från scen till scen" i ämnet musik.
Sen vet jag att jag har fler någon annanstans. Och i onsdags delade vi alla med oss av våra fältstudierapporter, en massa olika arbetssätt och områden i matematik med andra ord. Fan vad bra. TUR att man haft ambitiösa klasskamrater i åren tre. =)
Jag vill börja jobba.
Och tjäna pengar.
- 50-60 talsrock för åk 5 och uppåt
- Tema: Rymden "Den nya planeten" integrering mellan svenska, matematik, bild, musik och drama/rörelse
- "Jag sitter på ett berg", naturtema för förskolan
- Tema: Mozart för åk 5 och uppåt integrering med ALLA skolämnen
- Tema om scenkonstens utveckling "Från scen till scen" i ämnet musik.
Sen vet jag att jag har fler någon annanstans. Och i onsdags delade vi alla med oss av våra fältstudierapporter, en massa olika arbetssätt och områden i matematik med andra ord. Fan vad bra. TUR att man haft ambitiösa klasskamrater i åren tre. =)
Jag vill börja jobba.
Och tjäna pengar.
4 december 2009
Krävande tankeverksamhet
Just nu sover jag väldigt mycket på nätterna, så fort jag får en chans. Och det är ganska ofta. Jag sover med lätthet 10 timmar. Ungefär som tidigare i höst med den skillnaden att jag då fick dåligt samvete samt ont i nacke och huvud av det.
Nu mår jag bara som vanligt trots detta överkonsumerande av sömn. Och jag har kommit på en grej. Det måste vara för att jag tänker så mycket. Jag tänker mycket mer än vanligt. Förutom att jag håller ordning på plugg och så, så tänker jag på framtiden hela jävla tiden. Hela, hela tiden utom när jag typ undervisar eller är på seminarum. Det måste vara så att det är otroligt energikrävnade. Jag menar, tänk tonåringar, de tänker skitmycket, och de sover skitmycket. Och vi vet också att de kanske inte tänker på att det där som de "borde", typ skola och framtid.
Jag är väl iofs tvärtom då, för jag tänker bara på skola och framtid.
Saker jag grubblar på:
Vart ska jag bo?
Vill jag arbeta med i huvudsak musik, eller i klass?
Jag vill kanske utbilda mig mera?
Vart ska jag vara i sommar?
Vart är jag när hösten kommer? Och med den frågan är vi tillbaka på fråga ett.
Så där håller jag på. Hela tiden. Långa, långa promenader med Chicko. Hon har all tid i världen att jaga råttor för då står jag där och tänker på nåt. Ibland bara att det är skönt med minusgrader eller att det är ganska fult ute just nu.
Vänner. Nu är det min tur: Framtidsångesten är STOR.
Jag har varit besparad detta fenomen i ungefär fyra år. Det har varit skönt.
Idag började jag leta fortbildningar och fristående kurser inom musik, som jag kanske kan läsa, både via Musikhögskolan i Piteå och Stockholms Musikpedagogiska Institut, (Ja, jag ska kolla Mitthögskolan också). Kanske är jag lite rädd för att sluta plugga?
Klockan är halv tre och jag har inte gjort nåt idag som man skulle kalla för vettig sysselsättning. I och för sig var jag ju en skötsam och lättsinnad tonåring, så kanske tar jag igen det nu? Det är som att jag inte kan uppåda energi till att plugga. Inte ens till att städa. För att inte tala om att laga mat.
Kanske är det en 25-årskris?
Jag vill inte renskriva gruppens mönsteruppgift. Jag vill spela flöjt (det är nu du ska jubla och applådera eftersom detta är något jag känner väldigt sällan).
Hoja.
Nu mår jag bara som vanligt trots detta överkonsumerande av sömn. Och jag har kommit på en grej. Det måste vara för att jag tänker så mycket. Jag tänker mycket mer än vanligt. Förutom att jag håller ordning på plugg och så, så tänker jag på framtiden hela jävla tiden. Hela, hela tiden utom när jag typ undervisar eller är på seminarum. Det måste vara så att det är otroligt energikrävnade. Jag menar, tänk tonåringar, de tänker skitmycket, och de sover skitmycket. Och vi vet också att de kanske inte tänker på att det där som de "borde", typ skola och framtid.
Jag är väl iofs tvärtom då, för jag tänker bara på skola och framtid.
Saker jag grubblar på:
Vart ska jag bo?
Vill jag arbeta med i huvudsak musik, eller i klass?
Jag vill kanske utbilda mig mera?
Vart ska jag vara i sommar?
Vart är jag när hösten kommer? Och med den frågan är vi tillbaka på fråga ett.
Så där håller jag på. Hela tiden. Långa, långa promenader med Chicko. Hon har all tid i världen att jaga råttor för då står jag där och tänker på nåt. Ibland bara att det är skönt med minusgrader eller att det är ganska fult ute just nu.
Vänner. Nu är det min tur: Framtidsångesten är STOR.
Jag har varit besparad detta fenomen i ungefär fyra år. Det har varit skönt.
Idag började jag leta fortbildningar och fristående kurser inom musik, som jag kanske kan läsa, både via Musikhögskolan i Piteå och Stockholms Musikpedagogiska Institut, (Ja, jag ska kolla Mitthögskolan också). Kanske är jag lite rädd för att sluta plugga?
Klockan är halv tre och jag har inte gjort nåt idag som man skulle kalla för vettig sysselsättning. I och för sig var jag ju en skötsam och lättsinnad tonåring, så kanske tar jag igen det nu? Det är som att jag inte kan uppåda energi till att plugga. Inte ens till att städa. För att inte tala om att laga mat.
Kanske är det en 25-årskris?
Jag vill inte renskriva gruppens mönsteruppgift. Jag vill spela flöjt (det är nu du ska jubla och applådera eftersom detta är något jag känner väldigt sällan).
Hoja.
2 december 2009
Fäääärdig!
Idag blev mitt första par yllesockar färdiga. Jippi! Se så fina!
Det tog sin tid, men som sagt, vem har bråttom? Idag har vi vinterns första minusgrader här så det var ju i rättan tid de blev klara. Som med det mesta jag gör, tex vfu-rapporten som skulle lämnas in och redovisas idag kl 15.30 och blev klar kl 15.25. Haha. Jag är fan bäst!
Det tog sin tid, men som sagt, vem har bråttom? Idag har vi vinterns första minusgrader här så det var ju i rättan tid de blev klara. Som med det mesta jag gör, tex vfu-rapporten som skulle lämnas in och redovisas idag kl 15.30 och blev klar kl 15.25. Haha. Jag är fan bäst!
Var dag en ny överraskning
Så här kan det se ut en dag när jag kommer hem och djuren har varit ensamma:
Chickos säng förflyttad ca 1 meter ut från sitt hörn.
Eh.. ja. Brukar ni ha ljusstaken i fåtöljen?
Soffan är omkullvält...
... och här ser ni kuddarna.
Jag anklagar Doris för ungefär allt. Jag tror att hon är lite understimulerad.
Chickos säng förflyttad ca 1 meter ut från sitt hörn.
Eh.. ja. Brukar ni ha ljusstaken i fåtöljen?
Soffan är omkullvält...
... och här ser ni kuddarna.
Jag anklagar Doris för ungefär allt. Jag tror att hon är lite understimulerad.
29 november 2009
26 dagar kvar...
... till julafton. Och eftersom min familj inte ville gå med på mitt förslag förra året att strunta i julklappar så kommer här min önskelista för 2009.
Min femårskalender tar slut i årsskiftet. Det är med andra ord att införskaffa en ny.
Det nyrenoverade dockhuset behöver ett kök, inte vilket som helst, utan detta som tillhör kollektionen Stockholm.
Typ en sådan här multimixer så jag kan laga god mat så jag orkar plugga så jag får min lärarexamen nångång.
God jul!
Min femårskalender tar slut i årsskiftet. Det är med andra ord att införskaffa en ny.
Det nyrenoverade dockhuset behöver ett kök, inte vilket som helst, utan detta som tillhör kollektionen Stockholm.
Typ en sådan här multimixer så jag kan laga god mat så jag orkar plugga så jag får min lärarexamen nångång.
God jul!
25 november 2009
Erfaren eller lat?
Jag har VFU denna vecka och har hittills undervisat fem mattelektioner. Det är kul som fan. Särskilt på denna skola som har ALLT i materalväg. Jag blev alldeles överväldigad och ville prova allt jag lärt mig på de här kurserna. Det går ju inte.
I morgon ska jag ha tre lektioner igen. En av dem har jag inte planerat klart riktigt. Jag vet vad den ska handla om, men jag har inte riktigt valt vad vi ska börja med. Nu är klockan kvart över tio och jag börjar bli trött, har ju varit vaken sen sex, och jag har inte planerat klart. Jag planerar inte heller att göra det. Jag tänker: Äh, jag gör det på tunnelbanan i morgon.
Då är frågan: Är jag lat, eller har jag fått bra rutin på undervisandet?
Grejen är, att jag vet att jag hinner tänka på den på vägen till skolan i morgon. Grunden är ju klar. I morgon är jag pigg, nu är jag trött. Och att tänka på det i morgon hindrar mig från att somna till på tunnelbanan så jag är trött när jag är framme.
Idag hade jag arbetslagledaren som observerade mig. Ska man egentligen vara nervös då? Jag var inte det. Jag fick massa positiv feedback. Och det hon sa att jag kan tänka på, hade jag redan tänkt på när det hände under lektionen. Däremot blev jag upplyst om bra saker jag gör, som jag inte tänkte på att jag gör. Det var kul! =)
Vi ska hålla minst fyra pass den här vfu-perioden. Jag har varit ambitiös och tagit på mig alla mattelektioner (så då kan jag ju inte vara lat?). Min handledare har överlåtit all planering åt mig, och jag ska även få bestämma läxa för nästa vecka.
Det är kul att vara lärare. Och, som jag anat, det är mycket mindre krävande att ha ett teoretiskt ämne än ett praktiskt. Ja det är det.
God natt!
I morgon ska jag ha tre lektioner igen. En av dem har jag inte planerat klart riktigt. Jag vet vad den ska handla om, men jag har inte riktigt valt vad vi ska börja med. Nu är klockan kvart över tio och jag börjar bli trött, har ju varit vaken sen sex, och jag har inte planerat klart. Jag planerar inte heller att göra det. Jag tänker: Äh, jag gör det på tunnelbanan i morgon.
Då är frågan: Är jag lat, eller har jag fått bra rutin på undervisandet?
Grejen är, att jag vet att jag hinner tänka på den på vägen till skolan i morgon. Grunden är ju klar. I morgon är jag pigg, nu är jag trött. Och att tänka på det i morgon hindrar mig från att somna till på tunnelbanan så jag är trött när jag är framme.
Idag hade jag arbetslagledaren som observerade mig. Ska man egentligen vara nervös då? Jag var inte det. Jag fick massa positiv feedback. Och det hon sa att jag kan tänka på, hade jag redan tänkt på när det hände under lektionen. Däremot blev jag upplyst om bra saker jag gör, som jag inte tänkte på att jag gör. Det var kul! =)
Vi ska hålla minst fyra pass den här vfu-perioden. Jag har varit ambitiös och tagit på mig alla mattelektioner (så då kan jag ju inte vara lat?). Min handledare har överlåtit all planering åt mig, och jag ska även få bestämma läxa för nästa vecka.
Det är kul att vara lärare. Och, som jag anat, det är mycket mindre krävande att ha ett teoretiskt ämne än ett praktiskt. Ja det är det.
God natt!
22 november 2009
Föräldrapraktik
Idag har jag haft tre barn till låns. Liam, Kevin och Rebecca, tre och ett halvt respektive nio och 12 år gamla. Vi har varit hemma hos mig. Men herregud, är du inte klok tänker du nu för att jag bor så litet. Det är möjligt svarar jag då, men det har gått väldigt bra ändå. Om man tänker efter så är ju barn vana att vara på små ytor eftersom de umgås i sina rum.
Så efter att jag vinkat av Alex och Vanilla vid tunnelbanan så gick jag hem och städade lite. Sen handlade jag och sen kom barnen. Sen har dagen ägnats åt matlagning, disk, ett öga i en tidning och ett på Liam som diskade (ni kan tänka er hur det ser ut när en treåring diskar), bajstorkning, undanplockande av grejer som Liam sen drog fram igen, kisskurning, sjungandes sånger om Doris (på kommando av den tidigare nämde herrn), singstarsång, promenad, lekparksbesök, båttittande osv...
Och ändå känns det som att vi inte gjort något?
Men tänk att vara förälder alltså.... herregud. Bara nu så kände jag att jag inte hanna uppmärksamma de större för att den lilla kräver så mycket. Men vi har haft väldigt kul. Skrattat åt och med varandra. De har humor det där gänget.
Och, idag förstår jag att det ofta är stökigt och grisigt hos barnfamlijer. Jag tror till och med att det är hälsosamt att det är så, för det betyder att man ger tid till varann. Middagsdisken står fortfarande kvar för jag kände att jag ville leka lite och uppehålla mig i andra änden av rummet ett tag. Så nu ska jag diska.
Nästa vecka är det VFU för hela slanten.
Ajöken.
Så efter att jag vinkat av Alex och Vanilla vid tunnelbanan så gick jag hem och städade lite. Sen handlade jag och sen kom barnen. Sen har dagen ägnats åt matlagning, disk, ett öga i en tidning och ett på Liam som diskade (ni kan tänka er hur det ser ut när en treåring diskar), bajstorkning, undanplockande av grejer som Liam sen drog fram igen, kisskurning, sjungandes sånger om Doris (på kommando av den tidigare nämde herrn), singstarsång, promenad, lekparksbesök, båttittande osv...
Och ändå känns det som att vi inte gjort något?
Men tänk att vara förälder alltså.... herregud. Bara nu så kände jag att jag inte hanna uppmärksamma de större för att den lilla kräver så mycket. Men vi har haft väldigt kul. Skrattat åt och med varandra. De har humor det där gänget.
Och, idag förstår jag att det ofta är stökigt och grisigt hos barnfamlijer. Jag tror till och med att det är hälsosamt att det är så, för det betyder att man ger tid till varann. Middagsdisken står fortfarande kvar för jag kände att jag ville leka lite och uppehålla mig i andra änden av rummet ett tag. Så nu ska jag diska.
Nästa vecka är det VFU för hela slanten.
Ajöken.
21 november 2009
Tjuvstart
I måndags gick vi över från oktober till december. Så i går var det alltså 5:e december. När det blir 1:a december i den vanliga almanackan så blir det det igen för oss andra. Detta gör ju julmysandet två veckor längre. Så jävla smart.
Fredagseftermiddagen bjöd på detta:
Att det är 10 grader varmt ute försöker jag ignorera.
Fredagseftermiddagen bjöd på detta:
Att det är 10 grader varmt ute försöker jag ignorera.
17 november 2009
Betygsyra
Igår fick jag veta hur det gick på matte-tentan.
Och det kan jag tala om att det gick bra. Bättre än E-bra. Nämligen C-bra.
Jippi! Jag är en matematiker.
Nu ska Grisen kvällspissas i regnet, sen ska jag fundera på om jag skulle försöka vara i säng före halv tolv i kväll.
Och det kan jag tala om att det gick bra. Bättre än E-bra. Nämligen C-bra.
Jippi! Jag är en matematiker.
Nu ska Grisen kvällspissas i regnet, sen ska jag fundera på om jag skulle försöka vara i säng före halv tolv i kväll.
Do you need space?
I mitt hus som jag ska köpa i Bollsta eller Pajala för hundra- till trehundratusen kronor ska jag ha ett hobbyrum. Där ska jag ha allt mitt pyssel. Jag ska ha ett kreativt bord med papper, penslar och färg. Där ska jag ha mitt senaste dockhusprojekt (jag tror det kan bli fler nämligen). Jag ska ha pennor av olika slag och papper i många färger och storlekar.
I mitt hobbyrum behöver man inte städa undan efter sig.
När det är ett halvår kvar
"Lärare kan vara de enda andra vuxna barn träffar förutom sina föräldrar" läser jag i en intervju i Lärarnas Tidning med Therese Eriksson, grundare av föreningen "Maskrosbarn". (Ni vet, såna som haft det jävligt svårt och jobbigt under sin uppväxt, men ändå "lyckats").
Och jag tänker, det måste ju nästan vara svårare att vara lärare än förälder. Man har inte bara sina egna barn att ta ansvar för. Man har andras barn att ta ansvar för. Som lärare kan man både rädda liv, och förstöra liv. Därför håller jag fast vid att det vid lärarutbildningen borde finnas något slags lämplighetstet. Jag har läst i snart sju hela terminer, och inte en gång har min lärare i den aktuella kursen kommit ut på min VFU för att se hur jag jobbar, undervisar, bemöter elever och kollegor. Hur kan de egentligen få utfärda ett examensbevis? I mina examinationer och tentor kan jag ju skriva det som jag tror att de vill läsa. Det är det ju ingen som vet. Så ja, införande av lärarlegitimation är nog en av mycket få frågor jag håller med Jan Björklund i.
Jag tycker inte att vi ska ha obehöriga lärare i skolan. Jag tycker att alla de som jobbar nu, utan utbildning, ska få/ta det. Visst kan det finnas de som är duktiga ändå, men jag tror att de missar nån bit.
Ju längre in i lärarutbildningen jag kommer, desto mer nervös blir jag för att gå ut och jobba på riktigt. För nu vet jag vad som kan gå fel. (De flesta) lärarna på lärarutbildningarna undervisar ju utifrån de senaste forskningsrönen, vad missar man om man aldrig fått det? Eller om man inte fortbildar sig? Eller om man inte tar till sig det senaste på annat sätt?
Fan. Utbildningen slutar inte för att man får sin examen. Som lärare fortsätter den hela livet. En föreläsare hade en gång på nåt sätt räknat ut att om man skulle lära sig allt det som man lär sig efter examen, under högskoletiden, så skulle lärarutbildningen bli 12-14 år. Vet ni vilka andra som har så lång utbildning, inkl. både teori och praktik? Läkare. Och läkare, de får inte jobba utan läkarlegitimation. Skulle ni gå till en olegitimerad läkare? Skulle ni skicka era barn till en obehörig lärare, varje dag?
Jag blir upprörd för att det finns så många dåliga lärare. De behöver inte nödvändigtvis ha varit det alltid. De var säkert riktigt duktiga när de jobbat i fem år. Men om man fortsätter på samma sätt år ut, och år in i 30-40 år, då tror jag inte att det blir bra. Ja, jag ska komma ihåg det här när jag jobbat ett tag. Jag ska också välkomna lärarstudenter med öppna armar.
Det här blev längre än jag trodde. Det är tydligen ett ämne som engagerar mig. Och jag hoppas och tror, att det är det engagemanget som gör mig till en bra lärare. Om lite drygt ett halvår.
Men seriöst, efter en termin på lärarhögskolan kände jag redan att jag var tio gånger bättre lärare än jag varit innan, och så usel var jag nog ändå inte innan jag började.
PS: Fan va skönt det är att få tycka saker utan att behöva styrka det på något sätt Me like blogging. DS.
Och jag tänker, det måste ju nästan vara svårare att vara lärare än förälder. Man har inte bara sina egna barn att ta ansvar för. Man har andras barn att ta ansvar för. Som lärare kan man både rädda liv, och förstöra liv. Därför håller jag fast vid att det vid lärarutbildningen borde finnas något slags lämplighetstet. Jag har läst i snart sju hela terminer, och inte en gång har min lärare i den aktuella kursen kommit ut på min VFU för att se hur jag jobbar, undervisar, bemöter elever och kollegor. Hur kan de egentligen få utfärda ett examensbevis? I mina examinationer och tentor kan jag ju skriva det som jag tror att de vill läsa. Det är det ju ingen som vet. Så ja, införande av lärarlegitimation är nog en av mycket få frågor jag håller med Jan Björklund i.
Jag tycker inte att vi ska ha obehöriga lärare i skolan. Jag tycker att alla de som jobbar nu, utan utbildning, ska få/ta det. Visst kan det finnas de som är duktiga ändå, men jag tror att de missar nån bit.
Ju längre in i lärarutbildningen jag kommer, desto mer nervös blir jag för att gå ut och jobba på riktigt. För nu vet jag vad som kan gå fel. (De flesta) lärarna på lärarutbildningarna undervisar ju utifrån de senaste forskningsrönen, vad missar man om man aldrig fått det? Eller om man inte fortbildar sig? Eller om man inte tar till sig det senaste på annat sätt?
Fan. Utbildningen slutar inte för att man får sin examen. Som lärare fortsätter den hela livet. En föreläsare hade en gång på nåt sätt räknat ut att om man skulle lära sig allt det som man lär sig efter examen, under högskoletiden, så skulle lärarutbildningen bli 12-14 år. Vet ni vilka andra som har så lång utbildning, inkl. både teori och praktik? Läkare. Och läkare, de får inte jobba utan läkarlegitimation. Skulle ni gå till en olegitimerad läkare? Skulle ni skicka era barn till en obehörig lärare, varje dag?
Jag blir upprörd för att det finns så många dåliga lärare. De behöver inte nödvändigtvis ha varit det alltid. De var säkert riktigt duktiga när de jobbat i fem år. Men om man fortsätter på samma sätt år ut, och år in i 30-40 år, då tror jag inte att det blir bra. Ja, jag ska komma ihåg det här när jag jobbat ett tag. Jag ska också välkomna lärarstudenter med öppna armar.
Det här blev längre än jag trodde. Det är tydligen ett ämne som engagerar mig. Och jag hoppas och tror, att det är det engagemanget som gör mig till en bra lärare. Om lite drygt ett halvår.
Men seriöst, efter en termin på lärarhögskolan kände jag redan att jag var tio gånger bättre lärare än jag varit innan, och så usel var jag nog ändå inte innan jag började.
PS: Fan va skönt det är att få tycka saker utan att behöva styrka det på något sätt Me like blogging. DS.
13 november 2009
Fredagsnöje
Jag stannade hemma istället. Jag hamnade inte framför datorn. Nej, jag möblerade om i lyan. Halvvägs igenom undrade jag vad jag gett mig in i. Som alltid när jag börjar mixtra med möbler i den här bostaden. Det är grejer på varenda kvadratcentimeter, jag vet inte var jag ska sätta fötterna och Chicko tittar bekymrat på och undrar vad som är på gång det här gången. Doris far omkring som en tok och inspekterar allt som flyttas, med risk för att bli klämd mellan nåt som jag måste flytta på för att kunna röra mig. Så kan man ha det en fredagkväll.
Så här har vi det nu:
Här kan jag sitta och titta på tv, sticka, surfa, sova... Och Chicko kan tjuvsova här när hon tror att jag inte ser.
Detta är under sängen.
Fortfarande är det några lister och tavlor som ska flyttas, men sen är det fint igen. Och jag är väl nöjd med att bo här ett tag till. Snart ska det julpyntas! Vad fint!
Så här har vi det nu:
Här kan jag sitta och titta på tv, sticka, surfa, sova... Och Chicko kan tjuvsova här när hon tror att jag inte ser. 
Detta är under sängen.Fortfarande är det några lister och tavlor som ska flyttas, men sen är det fint igen. Och jag är väl nöjd med att bo här ett tag till. Snart ska det julpyntas! Vad fint!
44:e oktober - Farmors köttbullar är bäst!
Jag berömmer mig själv för min kokkonst, för ingen annan kan ju göra det. Idag har jag lagat riktig, vanlig, hederlig husmanskost. Köttbullar (med kryddpeppar), kokt potatis och brunsås. Och till den som undrar: Ja, jag gjorde köttbullarna från grunden, och såsen med, för köpta köttbullar luktar fis och innehåller konstiga saker och pulversås är äckligt.
Köttbullarna görs på Farmors vis, och de blev fantastiskt jätte, jättegoda. Det bästa av allt är att det blev tre portioner över! Jippi!!! I frysen med det. Jag är så glad att jag har en frys.
Idag har jag varit på Familj Vanilj-uppdrag och det gick bra. Nu funderar jag på om jag ska sällskapa på After Work med vänner eller stanna hemma och pyssla med nåt. Risken finns att jag fastnar vid datorn och gör ingenting, och det är faktiskt inte det jag vill.
Ibland blir jag förvirrad och blandar ihop kryddpeppar med kardemumma. Tänk om jag skulle sätta kardemumma i köttbullarna och kryddpeppar i bullarna. Det kanske vore en hit! Föressten så grävde jag runt i mitt skafferi (efter rätt krydda) och hittade en massa tantiga saker. Gelatinblad till exempel. Karamellfärg. Vitaminbrustabletter. Nejlikor. Ättikan står framme. Som sagt, jag är en tant och för gammal för att bo så här litet, för alla mina tantiga grejer får inte plats.
Nu ska jag försköna mitt yttre genom att byta om från långkalsonger, yllesockar och huvtröja till något mer fredagskvälluteblandfolk-aktigt. Kanske sprayar jag håret också.
Trevlig helg!
Köttbullarna görs på Farmors vis, och de blev fantastiskt jätte, jättegoda. Det bästa av allt är att det blev tre portioner över! Jippi!!! I frysen med det. Jag är så glad att jag har en frys.
Idag har jag varit på Familj Vanilj-uppdrag och det gick bra. Nu funderar jag på om jag ska sällskapa på After Work med vänner eller stanna hemma och pyssla med nåt. Risken finns att jag fastnar vid datorn och gör ingenting, och det är faktiskt inte det jag vill.
Ibland blir jag förvirrad och blandar ihop kryddpeppar med kardemumma. Tänk om jag skulle sätta kardemumma i köttbullarna och kryddpeppar i bullarna. Det kanske vore en hit! Föressten så grävde jag runt i mitt skafferi (efter rätt krydda) och hittade en massa tantiga saker. Gelatinblad till exempel. Karamellfärg. Vitaminbrustabletter. Nejlikor. Ättikan står framme. Som sagt, jag är en tant och för gammal för att bo så här litet, för alla mina tantiga grejer får inte plats.
Nu ska jag försköna mitt yttre genom att byta om från långkalsonger, yllesockar och huvtröja till något mer fredagskvälluteblandfolk-aktigt. Kanske sprayar jag håret också.
Trevlig helg!
9 november 2009
40:e oktober - Tankar om singelskapet
Jag har på sistone tänkt mycket på en grej. Det är det här med dejtande och Spraydejt och killar. Egentligen så är jag så jävla ointresserad. Jag surfar runt där på sidorna och ingen är egentligen nog intressant. Jag har ingen lust att springa på dejter på främmande människor. För vad ska jag med det till?
Jag trivs fantastiskt bra med mig själv, Chicko och Doris. Det finns två anledningar till att jag ändå är kvar på Spray. 1. Jag vill ha barn i framtiden. 2. Kvinnor i min ålder bör ha ett stabilt förhållande, eller vilja ha ett.
Men okej. 1. Barn kan man skaffa sig ändå, nu för tiden. Kanske lite jobbigare, men det går. 2. Brukar jag göra saker för att andra tycker att jag ska det, eller inte ska det? Svar: Nej. Jag brukar göra som jag vill.
Varför, varför är tvåsamheten så eftersträvsam? Varför är det det allt handlar om? Hur många är dejtingprogrammen på tv? Hur många är dejtingsajterna på Internet? Tidningar, krogar, allt bara skriker ut att man ska vara två. Då, och endast då är man fullkomlig. Då kan man bli lycklig. En är en för lite, tre än en för mycket. Men två, det är perfekt. Eller?
Jag är inte emot förhållanden. Jag tycker det är fint, att folk tillsammans jobbar på sin relation, för att de tycker den är värd det. Men jag har inte hittat nån sån. Jag har aldrig mått dåligt av att vara singel. Det är liksom det jag kan. Det är jag. Jag är bra på det. Jag har en väldigt bra relation med mig själv. Och, jag har fantastiska vänner och en fantastisk familj vars tid jag inte behöver kompromissa mig till.
Jag säger inte att jag inte vill ha en partner. Skulle jag bli kär och det skulle vara besvarat så skulle jag ju inte säga tack, men nej tack. Men jag orkar liksom inte leta. För att andra tycker det. För att samhället säger det.
Ibland känns det som att folk tycker synd om en för att man inte har nån partner. Kanske är det av ren välmening, för att de själva vet hur fantastiskt fint (?) det är att ha nån som älskar en och som finns där, och önskar att jag ska få uppleva detsamma. Men det är inte synd om mig. Det vore synd om mig om jag hade ett förhållande "bara för att man ska". Då vore det synd om mig. Men jag är snällare än så mot mig själv.
Nå väl. Vem vet? Om ett år eller fem kanske jag känner helt annorlunda om situationen är som idag. Kanske inte?
Nu kurar Doris ihop sig i mitt knä. Hon är varm och go, och spinner så rofyllt. Chicko snarkar i sin säng, och jag planerar morgondagen så som jag vill ha den.
God natt!
Ser denna singel ensam ut?
Jag trivs fantastiskt bra med mig själv, Chicko och Doris. Det finns två anledningar till att jag ändå är kvar på Spray. 1. Jag vill ha barn i framtiden. 2. Kvinnor i min ålder bör ha ett stabilt förhållande, eller vilja ha ett.
Men okej. 1. Barn kan man skaffa sig ändå, nu för tiden. Kanske lite jobbigare, men det går. 2. Brukar jag göra saker för att andra tycker att jag ska det, eller inte ska det? Svar: Nej. Jag brukar göra som jag vill.
Varför, varför är tvåsamheten så eftersträvsam? Varför är det det allt handlar om? Hur många är dejtingprogrammen på tv? Hur många är dejtingsajterna på Internet? Tidningar, krogar, allt bara skriker ut att man ska vara två. Då, och endast då är man fullkomlig. Då kan man bli lycklig. En är en för lite, tre än en för mycket. Men två, det är perfekt. Eller?
Jag är inte emot förhållanden. Jag tycker det är fint, att folk tillsammans jobbar på sin relation, för att de tycker den är värd det. Men jag har inte hittat nån sån. Jag har aldrig mått dåligt av att vara singel. Det är liksom det jag kan. Det är jag. Jag är bra på det. Jag har en väldigt bra relation med mig själv. Och, jag har fantastiska vänner och en fantastisk familj vars tid jag inte behöver kompromissa mig till.
Jag säger inte att jag inte vill ha en partner. Skulle jag bli kär och det skulle vara besvarat så skulle jag ju inte säga tack, men nej tack. Men jag orkar liksom inte leta. För att andra tycker det. För att samhället säger det.
Ibland känns det som att folk tycker synd om en för att man inte har nån partner. Kanske är det av ren välmening, för att de själva vet hur fantastiskt fint (?) det är att ha nån som älskar en och som finns där, och önskar att jag ska få uppleva detsamma. Men det är inte synd om mig. Det vore synd om mig om jag hade ett förhållande "bara för att man ska". Då vore det synd om mig. Men jag är snällare än så mot mig själv.
Nå väl. Vem vet? Om ett år eller fem kanske jag känner helt annorlunda om situationen är som idag. Kanske inte?
Nu kurar Doris ihop sig i mitt knä. Hon är varm och go, och spinner så rofyllt. Chicko snarkar i sin säng, och jag planerar morgondagen så som jag vill ha den.
God natt!
Ser denna singel ensam ut?
8 november 2009
39:e oktober - Kära Bullen
Jag är en tjej på 25 år som har ett problem.
Det är så att jag sover så himla mycket. Om jag inte har en tid att passa på morgonen så kan jag sova hur länge som helst. Jag måste alltid somna om minst en gång, och om jag då vakar klockan halv tio första gången så förstår vi åt vilket håll detta barkar. Till saken hör att jag gillar att vara vaken. Jag gillar att göra saker jag vill på min lediga tid. Jag vill inte sova bort den. Jag har varit morgonmänniska i hela mitt liv. Hur kan detta förändras efter 25 år? När jag sovit länge har jag ofta ångest över det halva dagen. Vilken gör att en ännu större del av dagen går till spillo.
Snälla Bullen, hjälp mig.
Det är så att jag sover så himla mycket. Om jag inte har en tid att passa på morgonen så kan jag sova hur länge som helst. Jag måste alltid somna om minst en gång, och om jag då vakar klockan halv tio första gången så förstår vi åt vilket håll detta barkar. Till saken hör att jag gillar att vara vaken. Jag gillar att göra saker jag vill på min lediga tid. Jag vill inte sova bort den. Jag har varit morgonmänniska i hela mitt liv. Hur kan detta förändras efter 25 år? När jag sovit länge har jag ofta ångest över det halva dagen. Vilken gör att en ännu större del av dagen går till spillo.
Snälla Bullen, hjälp mig.
7 november 2009
38:e oktober - Ha! Jag skrattar tentan rätt upp i ansiktet!
Dåså. Mattetentan gjord. Det kändes förvånansvärt, oroväckande lätt. Jag var inte nervös, inte förrän jag lämnade in den.
Så, antigen så har jag missuppfattat allt. Eller så gick det faktiskt bra. Jag tror det gick bra. Åtminstone tillräckligt. Åtminstone E bra. VARFÖR har de bytt betygssytem?! Jag drog dit alla min böcker och anteckninar i min kärringbag. Jag tittade i en bok två gånger, och i mina anteckningar tre gånger. Fyra böcker tog jag alltså med i onödan. Men hur ska man veta?
Jag hade kaffe, vatten, mandarin, banan, en god macka och apelsinkrokantchoklad med mig. Det var himla trevligt.
Jag tycker att den här var lättare än övningtentorna vi fått innan. Det var ju bra. Eller så tycker jag det för att jag har gjort dem innan, och lärt mig saker.
Övning ger färdighet.
Kanske är jag en matematiker ändå...
Så, antigen så har jag missuppfattat allt. Eller så gick det faktiskt bra. Jag tror det gick bra. Åtminstone tillräckligt. Åtminstone E bra. VARFÖR har de bytt betygssytem?! Jag drog dit alla min böcker och anteckninar i min kärringbag. Jag tittade i en bok två gånger, och i mina anteckningar tre gånger. Fyra böcker tog jag alltså med i onödan. Men hur ska man veta?
Jag hade kaffe, vatten, mandarin, banan, en god macka och apelsinkrokantchoklad med mig. Det var himla trevligt.
Jag tycker att den här var lättare än övningtentorna vi fått innan. Det var ju bra. Eller så tycker jag det för att jag har gjort dem innan, och lärt mig saker.
Övning ger färdighet.
Kanske är jag en matematiker ändå...
5 november 2009
36:e oktober - Överambitiösheten slog till
Shit. Vad duktig jag är igen. Plugga är min grej alltså. Plugga mer än heltid särskilt. Jag är så effektiv och bra. Äntligen känner jag igen mig själv.
Mitt såsande i höst gjorde att jag helt, totalt, jättemycket inte alls tänkte på att jag måste söka kurserna jag ska läsa nästa termin. Så det har jag inte gjort. Jo, nu har jag gjort det. Två veckor för sent. Se, sådana är konsekvenserna av att ha för lite sysselsättning. Jag förstår folk som blir föräldralediga, att de blir såsiga i huvet och inte kan tänka längre. Det kommer jag säkert att bli varje sommar från och med 2011.
Inte nog med att jag pluggar till tentan, jag förbereder mig dessutom till seminarierna i fortsättningskursen.
Jag gör meänkieliläxan.
Jag lämnar blod.
Jag har teaterrep.
Jag städar mina 17 kvadrat.
I´m back!
Och jag hinner fortfarande sticka, titta på Sex and the City och läsa.
Mitt såsande i höst gjorde att jag helt, totalt, jättemycket inte alls tänkte på att jag måste söka kurserna jag ska läsa nästa termin. Så det har jag inte gjort. Jo, nu har jag gjort det. Två veckor för sent. Se, sådana är konsekvenserna av att ha för lite sysselsättning. Jag förstår folk som blir föräldralediga, att de blir såsiga i huvet och inte kan tänka längre. Det kommer jag säkert att bli varje sommar från och med 2011.
Inte nog med att jag pluggar till tentan, jag förbereder mig dessutom till seminarierna i fortsättningskursen.
Jag gör meänkieliläxan.
Jag lämnar blod.
Jag har teaterrep.
Jag städar mina 17 kvadrat.
I´m back!
Och jag hinner fortfarande sticka, titta på Sex and the City och läsa.
3 november 2009
34:e oktober - Familj Vanilj
Äntligen har vi sammanstrålat igen. Familj Vanilj träffades ikväll för återrepetition av föreställningen "Hon som sprängdes". Vi ska spela lördagen 14 november (45:e oktober) på Kulturhuset i Upplands Väsby på festivalen "Festival spelar roll". Det är kanske gratis, så kom och titta om ni kan inte sett den (eller vill se den igen). Vi spelar klockan 21.00 men det händer massa andra grejer under hela dan.
2 november 2009
33:e oktober - Ett med naturen
Idag hade jag en fantastisk naturupplevelse. Jag har aldrig varit ett med naturen på detta sätt. Det var fantastiskt. Så här var det:
Jag och Chicko var på långmorgonpromenad, det blåste mycket. Löven prasslade under fötterna och jag släpade lite extra med dem för att det är så kul att släpa fötterna i löven. Det var inge folk ute. Vi var glada. Vi lekte och sprang ikapp. Det var kul. Chicko lessnar på mitt sällskap och går på råttjakt i stället. Då har jag två alternativ. 1. Gå och handgripligen hämta henne och fortsätta promenera. 2. Vänta tills hon jagat klart.
På sistone har jag börjat låta henne hålla på. Det är trots allt hennes största intresse i livet, vem är jag då att ta det ifrån henne? Jag börjar alltid gå en bit för att se om hon ska hänga med eller om hon skiter i mig. Det gör hon oftast. Så även i dag. Hon är kanske 40 meter bort från mig och jag beslutar mig för att vänta.
Jag lutar mig mot ett träd och står så en stund. Det är riktigt bekvämt. Jag tänker på vad jag skulle göra om jag gick vilse i skogen, och att det vore extra jobbigt om det regnade. Då känner jag hur det sviktar bakom min rygg. Det är trädet som följer viden. Jag tittar upp i trädkronorna. Väntar på nya vindpustar så jag medvetet får känna hur det känns när trädet svajar. Jag trycker mig mot stammen. Tittar på den blågrå hösthimlen. Då hör jag en morrning vid min högra sida och rycks tillbaka till verkligheten. Där står Chicko en meter ifrån mig, och piper för att hon ser en annan hund komma gåendes på stigen med sin matte. Jag har inte hört nånting. Inte ett enda prassel, för jag var så inne i träden och vinden och naturen.
Jag önskar att jag får uppleva det fler gånger.
Sen har jag pluggat duktigt hela dagen och till och med kommit på en grej helt själv, som gäller när man vet omkretsen på en rektangel men ska göra andra rektanglar med olika areor, men samma omkrets. Så här:
Basen + Höjden = Omkretsen/2
Tillempel, jag vet att omkretsen är 20. Då kan jag hitta på att basen är 3 och höjden är 7, de ska adderat bli 10. Alltså omkretsen 20/2. Jag kan hitta på vad som helst bara det blir tio. Jag har inte undersökt om detta funkar med decimaltal, men det borde det.
Egentligen är det ju helt logiskt och kanske onödigt att veta, men för mig var det en egen upptäckt som nog förde mig till en djupare nivå inom matematiken.
Ja. Jag är helt skadad. Och det är bra för på lördag är det tentadags.
En bra dag har det varit.
Jag och Chicko var på långmorgonpromenad, det blåste mycket. Löven prasslade under fötterna och jag släpade lite extra med dem för att det är så kul att släpa fötterna i löven. Det var inge folk ute. Vi var glada. Vi lekte och sprang ikapp. Det var kul. Chicko lessnar på mitt sällskap och går på råttjakt i stället. Då har jag två alternativ. 1. Gå och handgripligen hämta henne och fortsätta promenera. 2. Vänta tills hon jagat klart.
På sistone har jag börjat låta henne hålla på. Det är trots allt hennes största intresse i livet, vem är jag då att ta det ifrån henne? Jag börjar alltid gå en bit för att se om hon ska hänga med eller om hon skiter i mig. Det gör hon oftast. Så även i dag. Hon är kanske 40 meter bort från mig och jag beslutar mig för att vänta.
Jag lutar mig mot ett träd och står så en stund. Det är riktigt bekvämt. Jag tänker på vad jag skulle göra om jag gick vilse i skogen, och att det vore extra jobbigt om det regnade. Då känner jag hur det sviktar bakom min rygg. Det är trädet som följer viden. Jag tittar upp i trädkronorna. Väntar på nya vindpustar så jag medvetet får känna hur det känns när trädet svajar. Jag trycker mig mot stammen. Tittar på den blågrå hösthimlen. Då hör jag en morrning vid min högra sida och rycks tillbaka till verkligheten. Där står Chicko en meter ifrån mig, och piper för att hon ser en annan hund komma gåendes på stigen med sin matte. Jag har inte hört nånting. Inte ett enda prassel, för jag var så inne i träden och vinden och naturen.
Jag önskar att jag får uppleva det fler gånger.
Sen har jag pluggat duktigt hela dagen och till och med kommit på en grej helt själv, som gäller när man vet omkretsen på en rektangel men ska göra andra rektanglar med olika areor, men samma omkrets. Så här:
Basen + Höjden = Omkretsen/2
Tillempel, jag vet att omkretsen är 20. Då kan jag hitta på att basen är 3 och höjden är 7, de ska adderat bli 10. Alltså omkretsen 20/2. Jag kan hitta på vad som helst bara det blir tio. Jag har inte undersökt om detta funkar med decimaltal, men det borde det.
Egentligen är det ju helt logiskt och kanske onödigt att veta, men för mig var det en egen upptäckt som nog förde mig till en djupare nivå inom matematiken.
Ja. Jag är helt skadad. Och det är bra för på lördag är det tentadags.
En bra dag har det varit.
1 november 2009
Sanningen om min lya
Alltså hallå. Jag har talat osanning. På grund av att jag fått fel information. Min lägenhet är inte ca 20 kvadratmeter. Jag har mätt den nu. Den är 17 kvadratmeter. Och det är faktsikt ganska stor skillnad! Det är en hel sängs skillnad och ungefär ett LACK-bord från IKEA. Jag betalar 206 kronor/kvadratmeter i månaden. Det är ca 6,80 kronor per dag och kvadratmeter. På ett år blir det 42 000 kronor. Förtitvåtusen kronor. Förtitvåtusen! Fa-an. Jag ska göra som Gunnar föreslog, köpa en husvagn och bo i. Det är ju helt jävla mongodyrt att bo i den här stan! <-- Anledning att flytta.
Får man ens bo så här litet enligt svenska standardmått?
Själva rummet, utan hall och toa inräknat är ca 11 kvadrat. Det är mindre än mitt forna rum i Anttis. Gode Gud. Jag mår inte bättre nu.
Men jag trivs rätt bra i min dyra lägenhet. Men ändå... Förtitvåtusen. Neljäkymmenenkakstuhata...
Får man ens bo så här litet enligt svenska standardmått?
Själva rummet, utan hall och toa inräknat är ca 11 kvadrat. Det är mindre än mitt forna rum i Anttis. Gode Gud. Jag mår inte bättre nu.
Men jag trivs rätt bra i min dyra lägenhet. Men ändå... Förtitvåtusen. Neljäkymmenenkakstuhata...
32:a oktober
Idag är det den 32:a oktober, bara så ni vet. Och det är för att november är en äcklig grå månad, en transportsträcka till mysiga december. Utan snö är november särskilt grått, men tänker jag att det är oktober så är det liksom höst, och höst kan ju vara ganska mysigt det med.
Det är konstigt att jag efter tre år i Stockholm fortfarande börjar vänta på snön i oktober, fast jag vet att den knappt kommer. Någonsin.
Eller egentligen är det inte konstigt, för i 20 år har den ju kommit i slutet på oktober.
Det är konstigt att jag efter tre år i Stockholm fortfarande börjar vänta på snön i oktober, fast jag vet att den knappt kommer. Någonsin.
Eller egentligen är det inte konstigt, för i 20 år har den ju kommit i slutet på oktober.
31 oktober 2009
Drömmen om vintern
Jag längtar så jävla mycket efter snön och kylan!
Nu är det grått och nästan sju grader varmt. Fy fan.
Ge mig vinter!!! Det gör nästan ont i själen när jag ser vackra, snötäckta vinterlandskap hemifrån.
Så ska det se ut. Inget jävla svammel.
Detta är en anledning till att bo i Pajala. I går kom jag dessvärre på en att inte göra det. Kolla här, tänk om jag plötsligt blir extremt sugen på thaimat, då kan jag inte bara gå till en thairestaurang och ta lite take away-käk och äta det, för det finns ingen thairestaurang i Pajala. Å andra sidan, så om jag nu blir extremt sugen på Frasse-mat så kan jag ju inte få det heller. Hmmm...
Jaja. Idag har jag sovit alldeles onödigt länge. Så länge så jag inte ens tänker skriva hur länge. Diskbänken ser ut som ett jävla helvete och jag skulle vilja hinna massor innan det är dags att börja svida om till maskeradkostymen.
Life is life. La la la lala.
Nu är det grått och nästan sju grader varmt. Fy fan.
Ge mig vinter!!! Det gör nästan ont i själen när jag ser vackra, snötäckta vinterlandskap hemifrån.
Så ska det se ut. Inget jävla svammel.
Detta är en anledning till att bo i Pajala. I går kom jag dessvärre på en att inte göra det. Kolla här, tänk om jag plötsligt blir extremt sugen på thaimat, då kan jag inte bara gå till en thairestaurang och ta lite take away-käk och äta det, för det finns ingen thairestaurang i Pajala. Å andra sidan, så om jag nu blir extremt sugen på Frasse-mat så kan jag ju inte få det heller. Hmmm...
Jaja. Idag har jag sovit alldeles onödigt länge. Så länge så jag inte ens tänker skriva hur länge. Diskbänken ser ut som ett jävla helvete och jag skulle vilja hinna massor innan det är dags att börja svida om till maskeradkostymen.
Life is life. La la la lala.
29 oktober 2009
Smartare än smartast
Detta vore det perfektaste perfekta till min lägenhet!
www.compact-livingbutiken.se
Så, nån som kan låna mig typ 17.000 kronor? Och isåfall, nån som vill köpa en loftsäng, jätteny. Eller det bästa. Vi byter. Du får sängen, jag får 17.000.
Vilken fantastisk idé.
Just ja, jag skulle ju plugga...
www.compact-livingbutiken.se
Så, nån som kan låna mig typ 17.000 kronor? Och isåfall, nån som vill köpa en loftsäng, jätteny. Eller det bästa. Vi byter. Du får sängen, jag får 17.000.
Vilken fantastisk idé.
Just ja, jag skulle ju plugga...
25 oktober 2009
Menü Svala
Så här kreativt kan det se ut när jag ska planera veckans mat. Min ambition är att göra det varje vecka, för att spara tid, pengar och energi. Jag mår hemskt bra när jag har gjort en lista som jag kan följa. Jag behöver aldrig tänka på om jag har allt hemma för en viss rätt, för då har jag ju veckohandlat utifrån matsedeln. Jag behöver inte sitta på tunnelbanan på väg hem, svimfärdig av hunger, och fundera på vad jag ska laga, för det är redan bestämt. Och, jag tror definitivt att jag sparar pengar. Den här månaden skriver jag upp alla mina utgifter för att se vad mina pengar går till så det är upp till bevis.
Dessutom ska jag plugga effektivt hela veckan, och då måste jag ju få i mig bra, näringsrik kost så jag lär mig mycket och klarar tentan den 7:e november.
24 oktober 2009
Inatt jag drömde...
Inatt drömde jag att jag träffade mannen i mitt liv. Han med stort H. The Man. Det var en underbar dröm och jag ville inte vakna när jag vaknade. Han var gift, men det spelade liksom ingen roll för nån av oss för det var meningen att det skulle vara vi. Och allt var så tryggt och välbekant trots att vi inte kände varann. Vi var på väg nånstans, och var tvugna att ta oss igenom en massa hinder, typ ta oss över rangliga broar och simma jättelångt. Men det var inga problem, för vi var ju tillsammans.
Men jag vet inte om jag tror på sånt här i verklige livet.
...drömma kan man ju.
Men jag vet inte om jag tror på sånt här i verklige livet.
...drömma kan man ju.
23 oktober 2009
Nulägets...
Humör: Stabilt.
Gjort: Sovit länge, promenerat med hunden, betalat räkningar, funderat på framtiden.
Planer: Sticka, dricka te och titta på Hollywoodfruarna på tv3play.
Ser på: Sex and the City till frukost.
Lyssnar på: Tystnaden.
Läser: Utslag av ord, av Mark Haddon.
Dricker: Apelsinjuice
Äter: Bara för att man måste
Bästa: Min stökiga men ytterst trivsamma lägenhet.
Sämsta: Jag är egentligen inte nog sjuk för att lata mig så här, men inte heller nog frisk för att orka göra nåt vettigt.
Hund: Älskar sin säng, som vanligt.
Väder: Grått, grått, grått och 5,8 grader varmt.
Gjort: Sovit länge, promenerat med hunden, betalat räkningar, funderat på framtiden.
Planer: Sticka, dricka te och titta på Hollywoodfruarna på tv3play.
Ser på: Sex and the City till frukost.
Lyssnar på: Tystnaden.
Läser: Utslag av ord, av Mark Haddon.
Dricker: Apelsinjuice
Äter: Bara för att man måste
Bästa: Min stökiga men ytterst trivsamma lägenhet.
Sämsta: Jag är egentligen inte nog sjuk för att lata mig så här, men inte heller nog frisk för att orka göra nåt vettigt.
Hund: Älskar sin säng, som vanligt.
Väder: Grått, grått, grått och 5,8 grader varmt.
Att bo, eller inte bo, det är frågan
Just nu funderar jag mycket på framtiden. Den stora frågan är var vill jag bo? Jag har tre ställen som jag väljer mellan och funderar på. Det är Stockholm, Pajala och Bollstabruk/Kramfors. För bara två, tre veckor sen kände jag att nä, nog blir jag kvar i Stockholm ett tag till. Men nu är jag inte lika säker igen. Jag vill vara nånstans där jag gör skillnad. Min kämparanda vill bo i en byhåla med för stor utflyttning och för små resurser. För Stockholm kvittar det om jag bor här eller inte.
Det vore lite spännande och nytt att bostätta sig i Bollsta och jag skulle få träffa syster med familj så ofta jag ville, å andra sidan är det hemskt jobbigt att börja om på nytt med att skapa sig ett liv. Hitta en frisör, vänner att umgås med, fritidssysselsättning, ja, ni vet. Jag skulle kunna köpa ett hus. Ett eget hus med egen trädgård. En hundgård åt Chicko och Doris kunde få bli utekatt som är hennes framtidsplan.
Pajala längtar jag till för att jag vill kunna åka och hälsa på släkt och vänner bara hipp som happ. Basta i Anttis på fredagkväll och sen åka hem till mig. Jag vill vara med nu när det händer grejer i och med gruvbrytningen. Jag längtar efter riktig vinter. Att gå till kyrkan och lyssna på bra musik. Att träffa bekanta på Konsum. Att få jobba och ge något tillbaka till bygden som gett mig så mycket. Men jag vet inte hur de jobbar på skolorna där? Kanske är tankesätten förlegade och gamla? Kanske vill ingen lyssna på mina visioner och kanske får jag inte utöva läraryrket så som jag vill? Eller så är det som vilken modern kommunal Stockholms-skola som helst.
Men Stockholm. Staden jag kommit att betrakta som hem. Staden jag lärt mig att tycka om. Jag anlände i augusti 2006 med inställningen att det bara är tre och ett halvt år, sen hem. Första året var jobbigt. Sen har det bara blivit bättre och bättre.
Jag skulle sakna att kunna gå ut och ta en öl en tisdagkväll. Att ha olika ställen att äta lunch på. Att kunna gå förbi några affärer och kolla på lite kläder på väg hem. Och naturligtvis mina nyfunna vänner. Men jag vet inte hur länge jag orkar bo på denna pyttelilla bostadsyta, och jag vet inte om jag nånsin kommer att få nåt annat att hyra. Jag gillar valmöjligheten jag kommer att ha om jag ska söka jobb här. Jag kan bo där jag bor, men har ändå hundratals skolor att välja mellan. Jag skulle inte sakna all tid på tunnelbanan och att det tar en halvtimme att ta sig till den vän som bor närmast. Jag skulle kunna komma och hälsa på.
Det är tur att jag inte behöver bestämma mig idag. Jag vet också att inget beslut behöver vara för evigt. Men ändå. Jag är 25 år. Jag har flyttat omkring och bytt lägenheter i snart tio års tid. Jag är lite less på det. Jag vill känna mig bofast. Jag vill veta, att här ska jag bo. Lite längre än ett litet tag.
Fördelar och nackdelar med att bo på respektive ord tages tacksamt emot i kommentarsfältet av er läsare. För jag vet, att ni har åsiker. Jag vet också att det är jag själv som bestämmer i slutändan...
Det vore lite spännande och nytt att bostätta sig i Bollsta och jag skulle få träffa syster med familj så ofta jag ville, å andra sidan är det hemskt jobbigt att börja om på nytt med att skapa sig ett liv. Hitta en frisör, vänner att umgås med, fritidssysselsättning, ja, ni vet. Jag skulle kunna köpa ett hus. Ett eget hus med egen trädgård. En hundgård åt Chicko och Doris kunde få bli utekatt som är hennes framtidsplan.
Pajala längtar jag till för att jag vill kunna åka och hälsa på släkt och vänner bara hipp som happ. Basta i Anttis på fredagkväll och sen åka hem till mig. Jag vill vara med nu när det händer grejer i och med gruvbrytningen. Jag längtar efter riktig vinter. Att gå till kyrkan och lyssna på bra musik. Att träffa bekanta på Konsum. Att få jobba och ge något tillbaka till bygden som gett mig så mycket. Men jag vet inte hur de jobbar på skolorna där? Kanske är tankesätten förlegade och gamla? Kanske vill ingen lyssna på mina visioner och kanske får jag inte utöva läraryrket så som jag vill? Eller så är det som vilken modern kommunal Stockholms-skola som helst.
Men Stockholm. Staden jag kommit att betrakta som hem. Staden jag lärt mig att tycka om. Jag anlände i augusti 2006 med inställningen att det bara är tre och ett halvt år, sen hem. Första året var jobbigt. Sen har det bara blivit bättre och bättre.
Jag skulle sakna att kunna gå ut och ta en öl en tisdagkväll. Att ha olika ställen att äta lunch på. Att kunna gå förbi några affärer och kolla på lite kläder på väg hem. Och naturligtvis mina nyfunna vänner. Men jag vet inte hur länge jag orkar bo på denna pyttelilla bostadsyta, och jag vet inte om jag nånsin kommer att få nåt annat att hyra. Jag gillar valmöjligheten jag kommer att ha om jag ska söka jobb här. Jag kan bo där jag bor, men har ändå hundratals skolor att välja mellan. Jag skulle inte sakna all tid på tunnelbanan och att det tar en halvtimme att ta sig till den vän som bor närmast. Jag skulle kunna komma och hälsa på.
Det är tur att jag inte behöver bestämma mig idag. Jag vet också att inget beslut behöver vara för evigt. Men ändå. Jag är 25 år. Jag har flyttat omkring och bytt lägenheter i snart tio års tid. Jag är lite less på det. Jag vill känna mig bofast. Jag vill veta, att här ska jag bo. Lite längre än ett litet tag.
Fördelar och nackdelar med att bo på respektive ord tages tacksamt emot i kommentarsfältet av er läsare. För jag vet, att ni har åsiker. Jag vet också att det är jag själv som bestämmer i slutändan...
22 oktober 2009
Torsdagssnuva
Jahapp. Svininfluensan är här. Inte hos mig. Men tydligen var det den lilla söta systerdotter hade. Frågan är ju vad jag har för förkylning? Ni som träffat mig i dag behöver inte bli rädda. Det smittar inte efter att man varit feberfri 24 timmar, och jag hade feber senast, och endast, i söndags.
Men idag har jag fått snuva. Det kan man klara sig utan.
Tja. Tillvaron är full av tråkigheter idag. Men det är inget jag ids älta här. Eller behöver för den delen, för den här gången har jag tagit tillvara på de goda fantastiska vänner jag faktiskt har och pratat. En eloge till mig.
Jag vägrar vara lika stum som min far.
Det blev inget plugg idag heller. I kväll väntar badrumsfix i dockskåpet, middag bestående av min fantastiska hemmagjorda laxburgare, nåt avsnitt Sex and the City och troligtvis lite stickning. Guuuuud, jag har det så mysigt här hemma hos mig!
Nu mat. Hej då!
Men idag har jag fått snuva. Det kan man klara sig utan.
Tja. Tillvaron är full av tråkigheter idag. Men det är inget jag ids älta här. Eller behöver för den delen, för den här gången har jag tagit tillvara på de goda fantastiska vänner jag faktiskt har och pratat. En eloge till mig.
Jag vägrar vara lika stum som min far.
Det blev inget plugg idag heller. I kväll väntar badrumsfix i dockskåpet, middag bestående av min fantastiska hemmagjorda laxburgare, nåt avsnitt Sex and the City och troligtvis lite stickning. Guuuuud, jag har det så mysigt här hemma hos mig!
Nu mat. Hej då!
21 oktober 2009
Sanningen om spraydate
Okej. Nu ska jag sluta hymla och skämmas. För tredje gången har jag gått med i Spraydate. Alltid när folk börjar prata om nätdejting så säger jag att det är väl bra att det finns och jag känner många som träffats på det sättet. Sällan nämner jag att jag själv är/har varit aktiv inom området. Grejen är, att det är så folk träffas nu för tiden.
Men. Det finns några men, (och män) när man surfar omkring på de där dejtingsidorna. Jag inser att jag har skiiiiitmycket fördomar. Jag inser också att folk skriver väl vissa saker för att försöka ge en rättvis bild av sig, en bild som de tror att folk kan uppleva som sann, vilken då bygger på fördomar.
Jag har slutat skriva att jag kommer från Tornedalen, spelar tvärflöjt och pluggar till lärare. För då kan man tro att jag är tråkig, töntig och bonnig. Det är jag inte. Som ni vet.
Nu till mina egna fördomar. Jag har fördomar om allt och alla när jag är på Spraydate.
Jag tror att lastbilschaufförer och elektriker är outbildade, insnöade snusare med skev kvinnosyn och utan egna fritidsintressen. Detta trots att jag känner många karlar med dylika yrken som är både intellektuella och engagerade.
Jag tror att alla som jobbar med IT är tråkiga. Men i själva verket är de lugna, trygga, realistiska, omtänksamma och snälla.
Jag tror att alla som spelar golf är snobbar och moderater fast jag vet att det inte är så.
Jag tror att killar vars största intresse är träning bara är ute efter sex med big boobs, no brain, fast jag har kompisar som tränar mycket och har stabila förhållanden med någon de älskar mer än allt annat (eller letar efter en sådan).
Jag tror att alla som är från Stockholm är ytliga och inte så intelligenta fast jag känner stockholmare som visar andra kvaliteter.
Egentligen så skiter jag i vad en framtida partner jobbar med eller hur mycket han tränar. Vad som är viktigt är att han tror på sig själv, har humor och tycker om mig för den jag är.
Men. Det finns några men, (och män) när man surfar omkring på de där dejtingsidorna. Jag inser att jag har skiiiiitmycket fördomar. Jag inser också att folk skriver väl vissa saker för att försöka ge en rättvis bild av sig, en bild som de tror att folk kan uppleva som sann, vilken då bygger på fördomar.
Jag har slutat skriva att jag kommer från Tornedalen, spelar tvärflöjt och pluggar till lärare. För då kan man tro att jag är tråkig, töntig och bonnig. Det är jag inte. Som ni vet.
Nu till mina egna fördomar. Jag har fördomar om allt och alla när jag är på Spraydate.
Jag tror att lastbilschaufförer och elektriker är outbildade, insnöade snusare med skev kvinnosyn och utan egna fritidsintressen. Detta trots att jag känner många karlar med dylika yrken som är både intellektuella och engagerade.
Jag tror att alla som jobbar med IT är tråkiga. Men i själva verket är de lugna, trygga, realistiska, omtänksamma och snälla.
Jag tror att alla som spelar golf är snobbar och moderater fast jag vet att det inte är så.
Jag tror att killar vars största intresse är träning bara är ute efter sex med big boobs, no brain, fast jag har kompisar som tränar mycket och har stabila förhållanden med någon de älskar mer än allt annat (eller letar efter en sådan).
Jag tror att alla som är från Stockholm är ytliga och inte så intelligenta fast jag känner stockholmare som visar andra kvaliteter.
Egentligen så skiter jag i vad en framtida partner jobbar med eller hur mycket han tränar. Vad som är viktigt är att han tror på sig själv, har humor och tycker om mig för den jag är.
12 oktober 2009
Seeeegt....
Alltså det går så jävla segt. Jag fryser och det enda jag vill är att gå och sova en stund för trött är jag också. Jag var inspirerad till att plugga och satte igång. Inspirationen var dock inte långvarig. Jag kom på mig själv med att sitta och glo ut genom fönstret en mycket lång stund. Jag brukar gilla att plugga själv, få göra saker som jag vill, men nu vill jag inget hellre än att ha en pluggkompis i matte.
Suck, suck och dubbelsuck.
Ska prova plugga lite meänkieli som omväxling. Det är i alla fall nåt jag kan.
Suck, suck och dubbelsuck.
Ska prova plugga lite meänkieli som omväxling. Det är i alla fall nåt jag kan.
11 oktober 2009
Förtydligande
Att jag nu hyllar min ensamhet i sådana otroliga mängder betyder inte att jag inte tyckte det var kul att ha Andreas här. Det var tvärtom väldigt trevligt.
Söndagsbus
1000 avsnitt av Sex and the City. Djungelvrål. Bake-up pizza. Pyjamas hela dagen. Duntofflor. Me, Myself and I.
Jag älskar livet.
Jag älskar livet.
10 oktober 2009
Nykär
I mig själv. Det är nog det jag är.
Idag har me, myself and I haft en underbar lördag. Sovit länge, promenerat långt, städat och fixat och, hör och häpna, spelat flöjt. Igår var jag bjuden på fest men jag valde att stanna hemma, och jag hade inte haft nåt emot att vara hemma ikväll heller, men nu har jag lovat och det blir säkert jättekul.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt?
Idag har me, myself and I haft en underbar lördag. Sovit länge, promenerat långt, städat och fixat och, hör och häpna, spelat flöjt. Igår var jag bjuden på fest men jag valde att stanna hemma, och jag hade inte haft nåt emot att vara hemma ikväll heller, men nu har jag lovat och det blir säkert jättekul.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt?
8 oktober 2009
Ljuva, tysta hem.
...och det är så jävla skönt att komma hem när det är precis så lugnt och tyst som jag vill ha det, eller inte ha det. Vill jag äta middag i tystnad så gör jag det. Vill jag läsa medan jag äter så gör jag det. Vill jag titta på tv, så gör jag det. Vill jag sitta framför datorn med dess fläkt och mitt eget tangentbordsknatter som bakrundsmusik, så gör jag det.
Och när jag jobbat en hel dag, då vill jag det.
Ingen kräver att jag ska prata eller vara rolig och engagerad. Och vill jag prata så ringer jag till nån. Och det gör jag jag ju inte så ofta som ni vet.
Tack för idag!
Och när jag jobbat en hel dag, då vill jag det.
Ingen kräver att jag ska prata eller vara rolig och engagerad. Och vill jag prata så ringer jag till nån. Och det gör jag jag ju inte så ofta som ni vet.
Tack för idag!
7 oktober 2009
Jag tittar på Bonde söker fru, diskar min kaffepanna och tänker att nog vore det trevligt att ha nån att dricka kokkaffe med vid köksbordet på lediga förmiddagar.
Och jag bor i europas singeltätaste stad.
Och jag börjar sakteliga komma på varför jag ändå föredrar att vara singel och självbo framför att leta efter Mr. Right.
Nu ska jag i allafall gå ut med Fisgrisen.
Och jag bor i europas singeltätaste stad.
Och jag börjar sakteliga komma på varför jag ändå föredrar att vara singel och självbo framför att leta efter Mr. Right.
Nu ska jag i allafall gå ut med Fisgrisen.
3 oktober 2009
Jobb.
Den här veckan har jag jobbat hela tre dagar. Så jag var väldigt fredagstrött igår. Det är en stor omställning från mitt tidigare liv, må ni tro. I måndags var jag på fritids, det var tråkigt. I torsdags hade jag engelska och livskunskap. Det var jätteroligt! Särskilt livskunskapen när jag fick använda mina kunskaper i värderingsövningar som jag lärt mig på Hampnäs.
Igår var vi på skogsvandring i Tyresta nationalpark hela dagen. Det var underbart vackert väder, jättefin skog, gott med fika. Ibland är det bara helt fantastiskt kul att jobba!
Igår var vi på skogsvandring i Tyresta nationalpark hela dagen. Det var underbart vackert väder, jättefin skog, gott med fika. Ibland är det bara helt fantastiskt kul att jobba!
25 september 2009
Jo, alltså...
Det händer inte så mycket just nu. Jag gör inte så mycket. Och ju mindre jag gör destor mindre har jag att skriva om. Jag tänker liksom inte på samma sätt.
Jag har haft lite att göra så länge att jag börjar känna att det är skönt. Jag låter mig sega på morgonen, och dagarna går fort fast vi ingenting gör, och när jag väl har ett uppdrag så känner jag "Hoja... måste jag?" Jag tror egentligen att det är ett bra tecken. Att jag vilar upp mig inför andra halvan av terminen, för då blir det som vanligt igen. Fullspäckat. Jag längtar lite. Men bara lite.
Andreas är här, och det är kul, för då har jag nån att vara ledig med.
Jag har haft lite att göra så länge att jag börjar känna att det är skönt. Jag låter mig sega på morgonen, och dagarna går fort fast vi ingenting gör, och när jag väl har ett uppdrag så känner jag "Hoja... måste jag?" Jag tror egentligen att det är ett bra tecken. Att jag vilar upp mig inför andra halvan av terminen, för då blir det som vanligt igen. Fullspäckat. Jag längtar lite. Men bara lite.
Andreas är här, och det är kul, för då har jag nån att vara ledig med.
14 september 2009
Kyrkovalet 2009
Pajala Kyrka
Jag vet att ni också fått hem er röstsedel inför Kyrkovalet 2009, som äger rum nu på söndag den 20 september. Jag vet också att många skiter helt och hållet i det och slänger röstsedeln rätt ner i pappersinsamlingen. Men:
Tycker du att homosexuella par ska få vigas i kyrkan, i sin församling?
Tycker du att kyrkan ska vara en jämställd arbetsplats?
Oroar du dig för Sverigedemokraternas frammarsch inom den svenska politiken?
Isåfall ska du också rösta på söndag.
Det kvittar lite om du tror på Gud och Jesus eller religion överhuvudtaget. Religionen kommer inte att försvinna för att du inte röstar. Och, jag citerar Helle Klein:
"Oavsett om man är religiös eller inte spelar religionen roll i samhället."
Kyrkovalet har i regel lågt valdeltagande, just därför är din röst extra viktig. Just därför spelar din röst roll. I en församling är det kanske hundra personer som röstar, om du, jag och dina och mina vänner också röstar, så kan vi faktiskt göra skillnad. Vi kan göra vår församling lite mer demokratisk, solidarisk och förhoppningsvis mer jämställd.
Om du råkade slänga ditt röstkort så gör det inte så mycket, här kan du skaffa ett nytt. Men skynda, det brådskar!
Nu återstår det bara för mig att hitta mitt.
13 september 2009
Doris - del 2
Doris har vuxit under sommaren men nån vidare storvuxen katt blir hon nog inte. Till sinnet är hon ännu ett barn. Hon anfaller mina fötter i tid och otid, sätter klorna i Chickos svans när hon minst anar det. Tuggar mina papper i småbitar och rejsar järnet runt, runt i lägenheten. Hon sover på min arm eller på mitt bröst och hon spinner så rogivande. Hon fattar inte att hon ska krafsa runt träpelletsen i kattlådan när hon har pissat så det får jag göra. Hon äter Chickos mat och försöker ta hennes oxknota (men då morrar Chicko!).
Hon är social som få och sover gärna i mitt knä när jag sitter vid daton eller pianot. Om hon nån gång går på diskbänken säger jag "Gå ner!" och hon skuttar ner, nästan på en gång.
Det är en fin katt det. Jag vet inte om Chicko håller med.
9 september 2009
Jag vill vara min egen
Jag vill också ha nyckel till cykelförrådet så jag kan låsa in min kära över natten och slippa fundera på om den står kvar nästa morgon.
Jag vill också ha nyckel ner till soprummet så jag slipper gå fyrahundra meter varje gång jag vill slänga mina sopor.
Jag vill själv bestämma om och boka in diverse fix i hemmet.
Jag vill kunna ha sju djur av olika slag om jag känner för det.
Jag vill ha ett hus.
Jag vill också ha nyckel ner till soprummet så jag slipper gå fyrahundra meter varje gång jag vill slänga mina sopor.
Jag vill själv bestämma om och boka in diverse fix i hemmet.
Jag vill kunna ha sju djur av olika slag om jag känner för det.
Jag vill ha ett hus.
8 september 2009
På fredagar är det tjejdag i byggrummet
På onsdagar är det tjejdag på fotbollsplanen och på tisdagar får tjejerna vara vid datorerna.
Jag blir så jävla arg. Detta är verkligheten på skolan som tycker sig ha kommit så långt med sitt genusarbete.
Det ska fan i mig inte behövas särskilda tjejdagar i byggrummet. Det ska finnas vuxna förebilder som får tjejerna att ta för sig innan de ens hunnit tänka tanken att de inte skulle kunna eller våga. För att killarna är där.
Det ska inte vara nån jävla skillnad! Och får jag fråga, varför finns det då inte killdagar i dockvrån eller i myssoffan där man läser en bra bok? För jag lovar, att de ställena domineras av tjejerna. Nä, för killarna går dit om de vill vara där. Då frågar jag mig, stannar tjejerna kvar? Det vet jag inte och jag är inte där nog mycket för att kunna observera detta.
Och vad fan är det som gör att killarna (överlag) tar för sig och tjejerna inte? Jag fattar inte, och jag blir så arg.
Kill- och tjejdagar på fotbollsplanen förändrar inte världen. Det får inte tjejer att ta för sig mer. Kanske för stunden. När det bara är tjejer där. Men sen då?
Jag har ingen universallösning. Jag tycker bara att människan i första hand ska få vara människa. Inte pojke eller flicka, man eller kvinna. Sen behöver alla inte nödvändigvis vara likadana, jag kräver inte att mina killkompisar ska sminka sig och raka benen, men jag önskar att de får om de vill.
Jag blir så jävla arg. Detta är verkligheten på skolan som tycker sig ha kommit så långt med sitt genusarbete.
Det ska fan i mig inte behövas särskilda tjejdagar i byggrummet. Det ska finnas vuxna förebilder som får tjejerna att ta för sig innan de ens hunnit tänka tanken att de inte skulle kunna eller våga. För att killarna är där.
Det ska inte vara nån jävla skillnad! Och får jag fråga, varför finns det då inte killdagar i dockvrån eller i myssoffan där man läser en bra bok? För jag lovar, att de ställena domineras av tjejerna. Nä, för killarna går dit om de vill vara där. Då frågar jag mig, stannar tjejerna kvar? Det vet jag inte och jag är inte där nog mycket för att kunna observera detta.
Och vad fan är det som gör att killarna (överlag) tar för sig och tjejerna inte? Jag fattar inte, och jag blir så arg.
Kill- och tjejdagar på fotbollsplanen förändrar inte världen. Det får inte tjejer att ta för sig mer. Kanske för stunden. När det bara är tjejer där. Men sen då?
Jag har ingen universallösning. Jag tycker bara att människan i första hand ska få vara människa. Inte pojke eller flicka, man eller kvinna. Sen behöver alla inte nödvändigvis vara likadana, jag kräver inte att mina killkompisar ska sminka sig och raka benen, men jag önskar att de får om de vill.
7 september 2009
En ärlig rapport.
Jag ställde inte klockan på sju för att gå på poweryoga. Inte heller klev jag upp första gången jag vaknade, nämligen halv nio. Jag slumrade lite till, och lite till, till fem i tio. Sen ryckte jag upp mig. Åt frukost och gick ut på promenad med Chicko i hela en timme och tio minuter.
Jag är ändå nöjd med min insats. I morgon ska jag nämligen vikariera och då måste jag kliva upp klockan sex, detsamma på onsdag så sen går det kanske lättare.
Jag har även kollat vad jag måste läsa idag och i morgon så jag är redo för seminariet på onsdag. Det var inte så mycket, för jag har varit duktig i våras och läst jättebra det som ska läsas, så nu kan jag bara läsa min anteckningar. Jippi! =)
Nu. Till handling.
Jag är ändå nöjd med min insats. I morgon ska jag nämligen vikariera och då måste jag kliva upp klockan sex, detsamma på onsdag så sen går det kanske lättare.
Jag har även kollat vad jag måste läsa idag och i morgon så jag är redo för seminariet på onsdag. Det var inte så mycket, för jag har varit duktig i våras och läst jättebra det som ska läsas, så nu kan jag bara läsa min anteckningar. Jippi! =)
Nu. Till handling.
6 september 2009
I morgon.
Då är det dags.
Då ska jag ta tag i mitt liv. Jag ska stiga upp när jag vaknar första gången. Inte somna om. Jag ska inte somna om. Eller så ställer jag klockan på sju och går på poweryoga. Sen ska jag planera mitt plugg. Handla för veckan så jag får börja leva efter matsedel. Det mår jag bra av.
I morgon börjar pluggandet igen alltså, och med det kommer det där ständigt dåliga samvetet, att man borde plugga. Det ser jag inte fram emot. Däremot ser jag fram emot att bli smart igen, för nu har jag varit korkad allt för länge. Jag tror att lite litteraturstudier och inspirerande matteseminarier ska råda bot på det hela.
Nu sitter jag hemma och trivs. Lyssar på Rikard Wolff som sjunger om män, dricker svartvinbärssaft med tända ljus.
I morgon ska jag också bli bandgeek igen, det ska bli jättekul! Hoppas jag. Jag vet ju inte. Det kanske är skittrist att spela i blåsorkester nu för tiden. Vad vet jag?
I morgon börjar hösten.
Då ska jag ta tag i mitt liv. Jag ska stiga upp när jag vaknar första gången. Inte somna om. Jag ska inte somna om. Eller så ställer jag klockan på sju och går på poweryoga. Sen ska jag planera mitt plugg. Handla för veckan så jag får börja leva efter matsedel. Det mår jag bra av.
I morgon börjar pluggandet igen alltså, och med det kommer det där ständigt dåliga samvetet, att man borde plugga. Det ser jag inte fram emot. Däremot ser jag fram emot att bli smart igen, för nu har jag varit korkad allt för länge. Jag tror att lite litteraturstudier och inspirerande matteseminarier ska råda bot på det hela.
Nu sitter jag hemma och trivs. Lyssar på Rikard Wolff som sjunger om män, dricker svartvinbärssaft med tända ljus.
I morgon ska jag också bli bandgeek igen, det ska bli jättekul! Hoppas jag. Jag vet ju inte. Det kanske är skittrist att spela i blåsorkester nu för tiden. Vad vet jag?
I morgon börjar hösten.
26 augusti 2009
Skrämmade prov
Jag vill så gärna sjunga i kör. Jag tycker verkligen att det är roligt. Nu sitter jag och googlar körer i Stockholm och hittar intressanta saker. Men. Det finns ett men, och det heter provsjungning. Jag börjar svettas och får darrig röst bara jag tänker på det. Jag vill verkligen inte provsjunga. Jag vill bara vara med. Kan jag inte bara få komma och vara med?
Jag fixar muntliga redovisningar, jag ställer mig gärna på en teaterscen, jag kan hålla tal och leda allsång, jag skriver examinationer och jag lyckas. Men när det heter nåt med prov, då slår hela jag bakut. Det går inte och jag vill inte.
Jag fixar muntliga redovisningar, jag ställer mig gärna på en teaterscen, jag kan hålla tal och leda allsång, jag skriver examinationer och jag lyckas. Men när det heter nåt med prov, då slår hela jag bakut. Det går inte och jag vill inte.
Det regnar här i Stockholm i dag
...och det finns en som verkligen vet hur sådana dagar skall tas.
Själv roar jag mig med att ta igen förlorad hemmatid. Det är bara att inse, jag börjar bli så gammal att jag inte känner att jag varit ledig förrän jag varit hemma och varit ledig, och hemma, det är där jag bor.
Själv roar jag mig med att ta igen förlorad hemmatid. Det är bara att inse, jag börjar bli så gammal att jag inte känner att jag varit ledig förrän jag varit hemma och varit ledig, och hemma, det är där jag bor.
25 augusti 2009
12 augusti 2009
30 juli 2009
Sj, sj gamle vän...
...konstigt att du lever än.
Miljötänk i all ära. Men. Kära SJ. Så länge det är billigare att flyga än att åka tåg, så kommer de allra flesta att välja flyget. Om jag väljer mellan 14,5 timmar tåg för 600 kronor och 1,20 timmars flyg för 450 kr, så väljer jag flyg.
Så är det faktiskt.
Miljötänk i all ära. Men. Kära SJ. Så länge det är billigare att flyga än att åka tåg, så kommer de allra flesta att välja flyget. Om jag väljer mellan 14,5 timmar tåg för 600 kronor och 1,20 timmars flyg för 450 kr, så väljer jag flyg.
Så är det faktiskt.
22 juli 2009
Hemma...
...är inte nödvändigtvis i det hus man vuxit upp.
Hemma är...
- där mamma, Gunnar och lillebror finns.
- där de blandar svenska och meänkieli hejvilt och jag förstår allt.
- där kaffetermosen alltid står välfylld på köksbordet.
- där man bastar på tisdag och fredag.
- där man pratar fiske, älgjakt och funderar på vart grannen är på väg.
Hemma är här.
Hemma är...
- där mamma, Gunnar och lillebror finns.
- där de blandar svenska och meänkieli hejvilt och jag förstår allt.
- där kaffetermosen alltid står välfylld på köksbordet.
- där man bastar på tisdag och fredag.
- där man pratar fiske, älgjakt och funderar på vart grannen är på väg.
Hemma är här.
21 juli 2009
Uppdatering från norrlandståget
Hurra, hurra! Det finns eluttag även i sittvagnarna. =) Mina 14,5 timmar blir genast mycket roligare. Internet funkar än så länge, visserligen har vi inte ens lämnat perrongen ännu men.
När jag klev på tåget möttes jag av en butter muttrande engelsman som började vifta med sin hand framför Chickos ansikte för att han inte ville att hon skulle komma nära. Å åo, tänkte jag. Inte bra. Hugger hon får han skylla sig själv. Det gjorde hon inte. Däremot fortsatte han muttra om att hunden skulle vara där. Jag sa, på engelska, att denna vagn är för djur.
"What a sick country. No wounder you hade doussins of muslims coming here. You need children not dogs! What a fucking sick country. You are eaven worse than the brittsh", sen tog han sina väskor och gick.
Jag upptäcker till min förtjusning eluttagen och går för att hämta datorn från väskan, då passerar han av någon okänd anledning igen, "You need children, not dogs!"
Nyss kom han in igen och öppnade två fönster. Hur skum är han? Vad tjänar det till att han öppnar fönster i en vagn där han inte ens sitter? Och varför har inte tåget åkt än? Är jag på fel tåg?
Än så länge är det bara jag och Chicko här i djuravdelningen. Skönt. Jag sitter på en tvåplats vid fönstret. Jag bör få ha denna tvåplats för mig själv tycker jag. Jag menar, det är ju tisdag. Och det är i djuravdelningen.
Okej Hemma, nu är jag på väg!
När jag klev på tåget möttes jag av en butter muttrande engelsman som började vifta med sin hand framför Chickos ansikte för att han inte ville att hon skulle komma nära. Å åo, tänkte jag. Inte bra. Hugger hon får han skylla sig själv. Det gjorde hon inte. Däremot fortsatte han muttra om att hunden skulle vara där. Jag sa, på engelska, att denna vagn är för djur.
"What a sick country. No wounder you hade doussins of muslims coming here. You need children not dogs! What a fucking sick country. You are eaven worse than the brittsh", sen tog han sina väskor och gick.
Jag upptäcker till min förtjusning eluttagen och går för att hämta datorn från väskan, då passerar han av någon okänd anledning igen, "You need children, not dogs!"
Nyss kom han in igen och öppnade två fönster. Hur skum är han? Vad tjänar det till att han öppnar fönster i en vagn där han inte ens sitter? Och varför har inte tåget åkt än? Är jag på fel tåg?
Än så länge är det bara jag och Chicko här i djuravdelningen. Skönt. Jag sitter på en tvåplats vid fönstret. Jag bör få ha denna tvåplats för mig själv tycker jag. Jag menar, det är ju tisdag. Och det är i djuravdelningen.
Okej Hemma, nu är jag på väg!
Inatt jag drömde
Inatt drömde jag att jag blev ifrågasatt angående min sorg över att huset brunnit ner. Någon frågade varför jag var ledsen över det, det var ju bara grejer, och att jag skulle vara glad att alla klarade sig. Hallå. Jag borde få pris för att jag kan se det positiva i allt som händer, så låt mig då för en gångs skull känna lite ledsenhet. Va fan, jag kommer aldrig mer att få komma Hem. Och för en hemmakär person som jag så känns det. Desto hemmakärare blir jag i mitt eget hem. Min lilla, älskade etta. Där jag har mitt lilla älskade liv.
Jag sörjer mina dagböcker. Och mitt skolarbete. Sparat från åk 1 och ända upp till gymnasiet. Det är mest det. Och att jag aldrig mer kan komma hem och veta var allt finns, för att det alltid funnits där. Öppna skåpet under brevid spisen för att ta fram en sockerkaksform, och vara tvungen att akta så inte allt i det överfulla skåpet rasar ut. Leta efter batterier eller snören eller påsklämmor i skrotlådan. Irriteras över att skåpet med mediciner, te och kaffe inte går att stänga helt. Dra ut översta vänstra lådan i skänken i hallen för att titta på min egengjorda kniv och fundera på när jag ska göra en tuppi till den. Komma in genom ytterdörren efter tre månaders frånvaro och känna luken av hemma. Hemma hos mig luktar det inte hemma, det är nån annan doft här, som jag inte kan identifiera mig med.
När jag var liten var jag väldigt rädd för åskan. För jag var rädd att blixten skulle slå ner och huset skulle brinna upp. Som nioåring låg jag i min säng, kramade min rosa nalle smal som en pinne, för att jag var rädd att det skulle börja brinna.
Jag sörjer mina dagböcker. Och mitt skolarbete. Sparat från åk 1 och ända upp till gymnasiet. Det är mest det. Och att jag aldrig mer kan komma hem och veta var allt finns, för att det alltid funnits där. Öppna skåpet under brevid spisen för att ta fram en sockerkaksform, och vara tvungen att akta så inte allt i det överfulla skåpet rasar ut. Leta efter batterier eller snören eller påsklämmor i skrotlådan. Irriteras över att skåpet med mediciner, te och kaffe inte går att stänga helt. Dra ut översta vänstra lådan i skänken i hallen för att titta på min egengjorda kniv och fundera på när jag ska göra en tuppi till den. Komma in genom ytterdörren efter tre månaders frånvaro och känna luken av hemma. Hemma hos mig luktar det inte hemma, det är nån annan doft här, som jag inte kan identifiera mig med.
När jag var liten var jag väldigt rädd för åskan. För jag var rädd att blixten skulle slå ner och huset skulle brinna upp. Som nioåring låg jag i min säng, kramade min rosa nalle smal som en pinne, för att jag var rädd att det skulle börja brinna.
20 juli 2009
Bada eller blåbär?
I onsdags var jag ledig. Solen sken. Jag vaknade och valde mellan att gå och bada eller att gå ut och kolla om jag hittade några blåbär. Jag valde det senare. Jag valde rätt.
Två minuter från mitt hyreshus (med bostadsrätter visserligen) fann jag blåbär.
Det var ungefär som att vara hemma i skogarna, fast inte alls. För jag hade shorts på mig, blev inte ihjälbiten av mygg och behövde inte vara rädd för björnar. Och såg en fästing.
Sällskapet
Skörden
Det blev två påsar blåbär rätt in i frysen. Nu behöver jag bara en ugn så kan jag baka en smarrig blåbärspaj. Annars får jag väl ha dem i filen, det är gott det med.
Två minuter från mitt hyreshus (med bostadsrätter visserligen) fann jag blåbär.
Det var ungefär som att vara hemma i skogarna, fast inte alls. För jag hade shorts på mig, blev inte ihjälbiten av mygg och behövde inte vara rädd för björnar. Och såg en fästing.
Sällskapet
Skörden
Det blev två påsar blåbär rätt in i frysen. Nu behöver jag bara en ugn så kan jag baka en smarrig blåbärspaj. Annars får jag väl ha dem i filen, det är gott det med.
15 juli 2009
Tillåt mig uttrycka mig!
Herregud vilken delikat middag jag just avnjutit. Lagad av mig själv. Inmundigat i sällskap av mig själv och på stereon Sofia Jannok.
Tillåt mig säga att jag är en hejare på att laga kyckling! Man kan säga att det blev en slags kycklinggryta smaksatt med i huvudsak curry och chili. Till detta pasta.
Starkt blev det. Lite för starkt för mig som är uppfödd på salt och peppar i kryddväg. Då brukar jag lindra det starka med en hårdmacka med lagom mycket bregott på. Det verkar hjälpa.
Tillåt mig säga att jag är en hejare på att laga kyckling! Man kan säga att det blev en slags kycklinggryta smaksatt med i huvudsak curry och chili. Till detta pasta.
Starkt blev det. Lite för starkt för mig som är uppfödd på salt och peppar i kryddväg. Då brukar jag lindra det starka med en hårdmacka med lagom mycket bregott på. Det verkar hjälpa.
14 juli 2009
Välkommen hem!
Jag brukar hålla det jag lovar. Jag brukar inte lova sånt jag inte med säkerhet vet att jag kan hålla.
Här kommer bilder på min enkla boning:
Den är liten, men naggande god. Jag trivs finfint och får hemlängtan när jag tänker på hur trevligt jag har det. Nu är jag ju hemma så jag slipper få det.
Jag har inte sovit här många nätter, och inte tillbringat många dagar här heller, men bra känns det. Kanske inte en bostad att ha för alltid, jag är lite för gammal för att bo så här litet. Alla mina grejer får inte plats, vad jag framför allt saknar är mina köksgrejer som jag fått ställa undan, lite koppar och sånt.
Det kommer att blir trångt den dagen jag får långväga besök som vill sova över, men som jag brukar säga: "Nog får det plats".
Då har ni sett bilder. Men det är ju bara bilder. Jag tackar inte nej till ett besök, jag ser bara chansen att få göra kaffe till fler än mig och att få använda mina kaffekoppar och jag testar gärna var gränsen går när man inte får plats fler. =)
Välkommen!
Här kommer bilder på min enkla boning:
Den är liten, men naggande god. Jag trivs finfint och får hemlängtan när jag tänker på hur trevligt jag har det. Nu är jag ju hemma så jag slipper få det.
Jag har inte sovit här många nätter, och inte tillbringat många dagar här heller, men bra känns det. Kanske inte en bostad att ha för alltid, jag är lite för gammal för att bo så här litet. Alla mina grejer får inte plats, vad jag framför allt saknar är mina köksgrejer som jag fått ställa undan, lite koppar och sånt.
Det kommer att blir trångt den dagen jag får långväga besök som vill sova över, men som jag brukar säga: "Nog får det plats".
Då har ni sett bilder. Men det är ju bara bilder. Jag tackar inte nej till ett besök, jag ser bara chansen att få göra kaffe till fler än mig och att få använda mina kaffekoppar och jag testar gärna var gränsen går när man inte får plats fler. =)
Välkommen!
11 juli 2009
Omskolning?
Jag är så less, på barn. Gud i min himmel. Ta bort barnen. Låt dem försvinna, iallafall en liten stund. Jag vill gå på lantbruksskola och omskola mig till bonde. Inget tjat. Inget gnäll. Inget barnsurr.
Fast det är kanske bara regnet som gör det. I morgon kommer det nya barn.
Det känns inte så bra att vara less på barn innan jag ens är klar med min lärarutbildning. Men å andra sidan, hur många lärare jobbar på kollo under sommaren? Hallå. Det går ju inte. Man orkar ju inte, egentligen. Det finns väl nån anledning till att lärare har åtta veckors semster på sommaren. Nå väl. Plugg till hösten. Bara plugg. Skönt. Det känns kul. Jag vill ha ett extraknäck som inte har med barn att göra. Säg till om du har nåt.
Här är iallafall DJ Marika:
Och okej, det är fortfarande lite kul och jobba. Ganska mycket. Men just nu har jag roligare utan barnen. Ge mig soooool!
Adjö.
Fast det är kanske bara regnet som gör det. I morgon kommer det nya barn.
Det känns inte så bra att vara less på barn innan jag ens är klar med min lärarutbildning. Men å andra sidan, hur många lärare jobbar på kollo under sommaren? Hallå. Det går ju inte. Man orkar ju inte, egentligen. Det finns väl nån anledning till att lärare har åtta veckors semster på sommaren. Nå väl. Plugg till hösten. Bara plugg. Skönt. Det känns kul. Jag vill ha ett extraknäck som inte har med barn att göra. Säg till om du har nåt.
Här är iallafall DJ Marika:
Och okej, det är fortfarande lite kul och jobba. Ganska mycket. Men just nu har jag roligare utan barnen. Ge mig soooool!
Adjö.
10 juli 2009
7 juli 2009
Fotbollen och jag.
Som utlovat, här kommer det:
Då.
Skoltiden. Idrott på schemat. Jag gillade inget förutom bad/simning. En av de värsta, det var fotbollen. Bollrädd och osäker. Ingen som berättar hur reglerna är, ingen som förklarar vad backens roll är, ingen som förklarar vad ett inkast är.
Grusplan. Tio barn i varje lag, en målvakt, resten utspridda. Jag längst ner i ett hörn, försöker täcka upp planen och vara där ingen annan är. Ängslas över bollen. Plötsligt kommer den farandes. "Marika! Ta den! Stå inte bara där!" Jag satsar, tänker nu jävlar, tar sats, sparkar. Och missar. Sen kom jag inte nära bollen resten av den lektionen.
Barn lär sig fort.
Nu.
Jobbar på kollo med inriktning djur och fotboll. Varje vecka, fotbollsmatch mellan ledarna och frivilliga barn. Under åren har jag på något sätt lärt mig vad en back och forward gör, när målisen får ta bollen och såna saker. Fem personer på plan, jag blir placerad längst fram i mitten, målgöraren. Jag skrattade ihjäl mig när jag fick uppgiften. Kallad för Insagi. Fattar ingenting, men skrattar och kör på. För skratta, det är jag bra på!
För första gången i mitt liv blir jag passad till. Jag får vara med i spelet. Trots att jag inte kan nåt, så passar de till mig, killarna. De låter mig hantera bollen, de låter mig skjuta mot mål, och fast jag missar och vill lägga mig i gräset och skrika, så passar de igen. Och igen och igen. Jag får vara med i spelet. Jag blir ivrig, vill lära mig vad en offside är. Vad gäller vid ett inkast? Hörna? Jaha, nu ska jag vara där. De lotsar mig genom spelet och det är så jävla, jävla kul.
Efter halva första halvlek dör jag nästan av ansträngning, högt gräs, sol i ögonen och halvdan kondis. Dricker lite och kör vidare. Jag gör två mål, andra gör tre. Och vi vinner med 5-4. Fast barnen var 10 i första halvlek, och 10 nya utvilade i andra halvlek.
Att jag skulle vara med på en sån här bild trodde jag aldrig (och säkert inte någon annan heller):
Veckan efter får jag en turbosnabb fotbollslektion av Fia, övar några minuter, och tillämpar mina nyvunna kunskaper i nästa match. Och nästa. Och på torsdag är det dags igen! Motståndet lär bli hårdare än nånsin. Jag googlar Insagi och lär mig att det stavas Inzaghi, att han spelar för Milan (som är ett Italienskt fotbollslag, vilket jag visste sedan innan eftersom jag har en fotbollsintresserad vän).
Då.
Skoltiden. Idrott på schemat. Jag gillade inget förutom bad/simning. En av de värsta, det var fotbollen. Bollrädd och osäker. Ingen som berättar hur reglerna är, ingen som förklarar vad backens roll är, ingen som förklarar vad ett inkast är.
Grusplan. Tio barn i varje lag, en målvakt, resten utspridda. Jag längst ner i ett hörn, försöker täcka upp planen och vara där ingen annan är. Ängslas över bollen. Plötsligt kommer den farandes. "Marika! Ta den! Stå inte bara där!" Jag satsar, tänker nu jävlar, tar sats, sparkar. Och missar. Sen kom jag inte nära bollen resten av den lektionen.
Barn lär sig fort.
Nu.
Jobbar på kollo med inriktning djur och fotboll. Varje vecka, fotbollsmatch mellan ledarna och frivilliga barn. Under åren har jag på något sätt lärt mig vad en back och forward gör, när målisen får ta bollen och såna saker. Fem personer på plan, jag blir placerad längst fram i mitten, målgöraren. Jag skrattade ihjäl mig när jag fick uppgiften. Kallad för Insagi. Fattar ingenting, men skrattar och kör på. För skratta, det är jag bra på!
För första gången i mitt liv blir jag passad till. Jag får vara med i spelet. Trots att jag inte kan nåt, så passar de till mig, killarna. De låter mig hantera bollen, de låter mig skjuta mot mål, och fast jag missar och vill lägga mig i gräset och skrika, så passar de igen. Och igen och igen. Jag får vara med i spelet. Jag blir ivrig, vill lära mig vad en offside är. Vad gäller vid ett inkast? Hörna? Jaha, nu ska jag vara där. De lotsar mig genom spelet och det är så jävla, jävla kul.
Efter halva första halvlek dör jag nästan av ansträngning, högt gräs, sol i ögonen och halvdan kondis. Dricker lite och kör vidare. Jag gör två mål, andra gör tre. Och vi vinner med 5-4. Fast barnen var 10 i första halvlek, och 10 nya utvilade i andra halvlek.
Att jag skulle vara med på en sån här bild trodde jag aldrig (och säkert inte någon annan heller):
Veckan efter får jag en turbosnabb fotbollslektion av Fia, övar några minuter, och tillämpar mina nyvunna kunskaper i nästa match. Och nästa. Och på torsdag är det dags igen! Motståndet lär bli hårdare än nånsin. Jag googlar Insagi och lär mig att det stavas Inzaghi, att han spelar för Milan (som är ett Italienskt fotbollslag, vilket jag visste sedan innan eftersom jag har en fotbollsintresserad vän).
4 juli 2009
Att jobba på en barnkoloni
Vi har alla här någon slags pedagogisk utbildning. Men det klarar man sig inte långt med. Förutom att man ska kunna handskas med barn så är det bra om man har en sjukvårdsutbildning och är tekniskt lagd, har jobbat som kock och lokalvårdare, har bred erfarenhet av djur och ett brinnande intresse för fotboll och att utöva denna sport. Kreativitet står högt i topp, särskilt på kollon med ansträngd ekonomi. Vissa föräldraskills bör man ha, såsom att kunna trösta en mörkrädd eller hemlängtande unge och att säga till på skarpen när de klättrar i brandstegen och tjatar om när kiosken öppnar. Tålamod är en nyckelegenskap som varje kolloledare bör ha mycket av då samma frågor upprepas varje dag, varje vecka, hela sommaren ut.
När öppnar kiosken? Vad är klockan? När ska vi äta? Får jag gå till djuren? Vad blir det för mat? När öppnar kiosken? Vem är nattjour? Hur många får man vara hos fåren? När öppnar kiosken?
Det gäller att inte rädas för att klä ut sig, dansa järnet på disco och inte bäva för ett vattenkrig.
Samarbete, kommunikation och flexibilitet är ytterligare tre viktiga nyckelord.
Och jag säger bara en sak: Fy fan vad vi kan!
Och jo, jag glömde: När öppnar kiosken?
När öppnar kiosken? Vad är klockan? När ska vi äta? Får jag gå till djuren? Vad blir det för mat? När öppnar kiosken? Vem är nattjour? Hur många får man vara hos fåren? När öppnar kiosken?
Det gäller att inte rädas för att klä ut sig, dansa järnet på disco och inte bäva för ett vattenkrig.
Samarbete, kommunikation och flexibilitet är ytterligare tre viktiga nyckelord.
Och jag säger bara en sak: Fy fan vad vi kan!
Och jo, jag glömde: När öppnar kiosken?
1 juli 2009
Gubbar och pappor
Vi sitter i soffan, pappa tar för sig av jordgubbar och grädde, ungefär dubbelt så mycket grädde som en vanlig person skulle ta, och så lite brunt råsocker på det hela, för det knastrar så gott. Jag tar för mig av jordgubbar och grädde, ungefär dubbelt så mycket grädde som en vanlig person skulle ta, och så lite brunt råsocker på det hela, för då blir det ännu godare.
Pappa går ut på balkongen och röker, i bar överkropp, med den begynnande flinten som han döljer med att ha resterande hår kortsnaggat och brunbrända tatuerade armar. Ett ansikte fårat av livets bekymmer och glädje, och så den där näsan mitt i allt.
Det slår mig att min pappa, han tillhör de där gubbarna man ser på uteserveringarna med kaffe och cigg och motorcykeln parkerad brevid. De där som kör lastbil och skämtar grovt om kvinnor och invandrare, som man kanske tar en omväg förbi om man kan, och måste man passera så drar man upp tröjan lite så den inte är för urringad för då får man blickar. Han tillhör de där som också har en familj hemma, som är väldens största djurvän, som skulle bli vansinniga av raseri om någon utsatte deras döttrar för något, de där fäderna som blev det fast de kanske inte skulle, som långt senare inser att de har en familj, som försöker gottgöra sin fadersfrånvaro med att ge pengar och saker när det behövs. De som inte hittar orden och förblir tysta.
Jag tror ändå att de försökt. På sitt sätt.
Pappa går ut på balkongen och röker, i bar överkropp, med den begynnande flinten som han döljer med att ha resterande hår kortsnaggat och brunbrända tatuerade armar. Ett ansikte fårat av livets bekymmer och glädje, och så den där näsan mitt i allt.
Det slår mig att min pappa, han tillhör de där gubbarna man ser på uteserveringarna med kaffe och cigg och motorcykeln parkerad brevid. De där som kör lastbil och skämtar grovt om kvinnor och invandrare, som man kanske tar en omväg förbi om man kan, och måste man passera så drar man upp tröjan lite så den inte är för urringad för då får man blickar. Han tillhör de där som också har en familj hemma, som är väldens största djurvän, som skulle bli vansinniga av raseri om någon utsatte deras döttrar för något, de där fäderna som blev det fast de kanske inte skulle, som långt senare inser att de har en familj, som försöker gottgöra sin fadersfrånvaro med att ge pengar och saker när det behövs. De som inte hittar orden och förblir tysta.
Jag tror ändå att de försökt. På sitt sätt.
28 juni 2009
Vill och vill...
Jag vill gärna uppdatera min blogg, jag vill skriva och berätta och visa bilder.
Men det finns två hakar. Den första är att min dator är paj, troligen är det sladden som är felet, det går att åtgärda. Det andra är att jag jobbar ju, och att jobba på kollo, det är inte som andra jobb.
Alltså visst, jag är schemalagd och då förväntas ju att jag tar ett visst ansvar. Men sen så är det ju så att man bor här, sover, äter, skiter, skrattar, har vardagskrämpor, irriteras och så vidare. Och när man är så att säga ledig (ledig+kollojobb=lögn), så vill man (jag) inte sätta sig vid en dator och vara asocial, för alternativet är ju att hänga med övrig personal, oavsett om de är lediga eller jobbar. Och jag är ju en social människa, naturligtvis väljer jag det senare. Dessutom är övrig personal jävligt rolig. Särskilt ju fler vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans...
Nu skriver jag ju, för det råkar vara så att mina roomies är lediga. Lediga som i att de är hemma, i Stockholm, så det är jag och grabbarna tills på tisdag. Och plötsligt börjar de snacka fotboll allihopa, och svänga sig med krigstermer. Typiskt grabbigt. Och då vill jag inte vara med.
Nå väl. Det återstår att se vad av det jag tänkt skriva om skriver om i slutändan. Jag har tex tänkt skriva om min födelsedag, men det verkar ju lite förlegat nu, och jag har tänkt skriva om fotbollen i mitt liv, och kanske lite mer om kollolivet...
Men det finns två hakar. Den första är att min dator är paj, troligen är det sladden som är felet, det går att åtgärda. Det andra är att jag jobbar ju, och att jobba på kollo, det är inte som andra jobb.
Alltså visst, jag är schemalagd och då förväntas ju att jag tar ett visst ansvar. Men sen så är det ju så att man bor här, sover, äter, skiter, skrattar, har vardagskrämpor, irriteras och så vidare. Och när man är så att säga ledig (ledig+kollojobb=lögn), så vill man (jag) inte sätta sig vid en dator och vara asocial, för alternativet är ju att hänga med övrig personal, oavsett om de är lediga eller jobbar. Och jag är ju en social människa, naturligtvis väljer jag det senare. Dessutom är övrig personal jävligt rolig. Särskilt ju fler vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans...
Nu skriver jag ju, för det råkar vara så att mina roomies är lediga. Lediga som i att de är hemma, i Stockholm, så det är jag och grabbarna tills på tisdag. Och plötsligt börjar de snacka fotboll allihopa, och svänga sig med krigstermer. Typiskt grabbigt. Och då vill jag inte vara med.
Nå väl. Det återstår att se vad av det jag tänkt skriva om skriver om i slutändan. Jag har tex tänkt skriva om min födelsedag, men det verkar ju lite förlegat nu, och jag har tänkt skriva om fotbollen i mitt liv, och kanske lite mer om kollolivet...
22 juni 2009
Jag längtar lite hem
Jag tittar på bilder från Meän Festivaali, med midnattssol och folk man känner. Hemma. Jag saknar midnattssolen. Att vilja vara ute och vaken hela natten för det är så underbart, fint och ljust. Alla kommer hem, alla träffar varandra.
Jag är inte där.
21 juni 2009
Med födelsedagen kommer ångesten
Mina födelsedagar drar alltid med sig en viss grad av ångest. Det har varit så många år, och det har handlat om saker som "Kommer hon/han så kommer inte jag" på själva firandet, kalaset. När jag ska hinna fixa tårta och städa, vilka lekar jag ska ha och vilka som ska komma. Sällan handlar det om själva åldern. Många (iallafall två) är gångerna då jag gråtit kvällen innan eller på min alldeles egna dag.
I år kan jag inte bestämma mig för vilken tårta jag ska baka. Behöver jag ens baka nån tårta för är det nån som kommer för alla är ju bortresta eller jobbar hela dygnet.
Jag har i allafall fyra garanterade gäster, och några kansken. Och tårta ska man såklart ha. Dels för att det är gott, dels för att jag tycker det är himla kul att baka tårta!
Jag har fortfarande inte åkt för att trampa hem min cykel. För först måste jag bestämma mig för vilken tårta jag ska göra så jag vet vad jag ska handla. Och det här med att bestämma sig, det är ju inte min starkaste sida.
Och till råga på allt, så känner jag mig himla ensam just nu. Troligvis för att jag umgåtts och bott med 31 barn, 6 andra vuxna, hund, får, grisar och kaniner de senaste fem dygnen och innan det min syster med familj. Och innan det kollopersonalen igen. Och nu är det bara tomt och ensamt här på mina 19 kvadrat.
Vilken tårtjävel ska jag baka!? Den som jag vet blir god, eller en ny grej som jag inte smakat?
Nu har jag bestämt mig. Det blir den som jag inte provat. Tack för hjälpen, bloggen!
(Detta är svaret på varför jag har en blogg).
Föressten, välkommen på kaffe och tårta i morgon! =) (Fast det är på tisdag jag fyller år).
I år kan jag inte bestämma mig för vilken tårta jag ska baka. Behöver jag ens baka nån tårta för är det nån som kommer för alla är ju bortresta eller jobbar hela dygnet.
Jag har i allafall fyra garanterade gäster, och några kansken. Och tårta ska man såklart ha. Dels för att det är gott, dels för att jag tycker det är himla kul att baka tårta!
Jag har fortfarande inte åkt för att trampa hem min cykel. För först måste jag bestämma mig för vilken tårta jag ska göra så jag vet vad jag ska handla. Och det här med att bestämma sig, det är ju inte min starkaste sida.
Och till råga på allt, så känner jag mig himla ensam just nu. Troligvis för att jag umgåtts och bott med 31 barn, 6 andra vuxna, hund, får, grisar och kaniner de senaste fem dygnen och innan det min syster med familj. Och innan det kollopersonalen igen. Och nu är det bara tomt och ensamt här på mina 19 kvadrat.
Vilken tårtjävel ska jag baka!? Den som jag vet blir god, eller en ny grej som jag inte smakat?
Nu har jag bestämt mig. Det blir den som jag inte provat. Tack för hjälpen, bloggen!
(Detta är svaret på varför jag har en blogg).
Föressten, välkommen på kaffe och tårta i morgon! =) (Fast det är på tisdag jag fyller år).
En tupplur
Jag kom hem. Blev plötsligt trött. Tog en icke rogivande lur. Om jag bara låtit mig sova hade den blivit bättre, eller om jag helt enkelt struntat i den. Nu ställde jag klockan så jag skulle låta mig vila i en kvart. Sen snoozade jag, i 45 minuter.
Gud så onödigt.
Nu fryser jag, och bannar allt jag måste göra. Det är bara och börja.
Och jag ska börja med att cykla hem min cykel från Kungsgatan, om den fortfarande står kvar.
Gud så onödigt.
Nu fryser jag, och bannar allt jag måste göra. Det är bara och börja.
Och jag ska börja med att cykla hem min cykel från Kungsgatan, om den fortfarande står kvar.
17 juni 2009
In action
I går anlände jag till kollot. Det känns som att det var en vecka sen och det är både bra och dåligt. Det är bra för det betyder att jag kommit in i det bra trots att jag kom två dar senare än alla andra. Det är dåligt för jag är typ lika trött som man är efter en vecka. Inte bra.
Jag har funderat på det här med ledighet och semester. Undra hur det känns egentligen? Alltså, jag var ju ledig fyra dar nyss och det var ju skönt. Men jag menar riktig semester. Jag snackar fyra veckorssemester, det är det jag undrar hur det känns. Jag drömmer om att kunna få ett lärarsommarlov inte nästa sommar, men sen. Men det innebär ju att man måste ha en riktig anställning nånstans. Inget timvikarieskit. De senaste åren har jag som mest varit ledig ca 2,5 vecka i rad (och det är ju mycket om man jämför med andra i den här världen) och då tar det ju typ två veckor innan man varvat ner och fattat att man är ledig. Hur känns det sen? Vad gör man då? Blir man rastlös då igen, eller?
Det ska bli kul att få uppleva i framtiden.
Nu ska jag sova. Inatt har jag jour. Jourrummet i år innehar en dubbelsäng.
Jag har lite svårt med dubbelsängar. De är så stora. De senaste åren har jag sovit i 80-90 cm sängar, den här är 160, vilket innebär att jag kan ligga tvärsöver och den räcker nästan till ändå.
God natt!
Jag har funderat på det här med ledighet och semester. Undra hur det känns egentligen? Alltså, jag var ju ledig fyra dar nyss och det var ju skönt. Men jag menar riktig semester. Jag snackar fyra veckorssemester, det är det jag undrar hur det känns. Jag drömmer om att kunna få ett lärarsommarlov inte nästa sommar, men sen. Men det innebär ju att man måste ha en riktig anställning nånstans. Inget timvikarieskit. De senaste åren har jag som mest varit ledig ca 2,5 vecka i rad (och det är ju mycket om man jämför med andra i den här världen) och då tar det ju typ två veckor innan man varvat ner och fattat att man är ledig. Hur känns det sen? Vad gör man då? Blir man rastlös då igen, eller?
Det ska bli kul att få uppleva i framtiden.
Nu ska jag sova. Inatt har jag jour. Jourrummet i år innehar en dubbelsäng.
Jag har lite svårt med dubbelsängar. De är så stora. De senaste åren har jag sovit i 80-90 cm sängar, den här är 160, vilket innebär att jag kan ligga tvärsöver och den räcker nästan till ändå.
God natt!
15 juni 2009
12 timmar hemma
Ikväll kom jag hem från Bollsta, där jag har sovit, sovit och sovit. Och lekt med My såklart. I morgon åker jag till kollot, där en utvilad jag kan komma väl till pass.
Innan dess måste jag
- packa upp och packa ner
- duscha
- äta nåt
- sova
Som vanligt när saker radar upp sig på måste-listan så vet jag inte var jag ska börja. Jag var hemma strax innan halv nio, nu är klockan 21.40 och jag har fortfarande inte fåt nåt vettigt gjort.
Nu tror jag att jag börjar med att äta.
Innan dess måste jag
- packa upp och packa ner
- duscha
- äta nåt
- sova
Som vanligt när saker radar upp sig på måste-listan så vet jag inte var jag ska börja. Jag var hemma strax innan halv nio, nu är klockan 21.40 och jag har fortfarande inte fåt nåt vettigt gjort.
Nu tror jag att jag börjar med att äta.
12 juni 2009
Lugn och ro, och fullt ös - samtidigt
Jag är lite ledig nu. Så i morse åkte jag till min fristad i Bollsta, där folk säger: "Var det nu till helgen Marika skulle komma hem?" och My säger "Moster också hemma". Och Bea spelar hyllningslåtar till Höga Kusten så jag ska känna att jag vill bo där. Och Exit kommer fram ur sin hundkoja och skäller och blir tokig när han hör att det är jag som kommer ut på altanen.
Jag och My har hunnit rita, leka cowboys och älgjägare, promenera, gunga, leka favoritleken där moster jagar henne genom huset flera varv (tur att de flyttade från lilla torpet), sjunga alla sånger hon kan och några nya, Hon är mån om att moster ska också äta, moster ska bada My, moster ska leka osv. Jag tror hon gillar sin moster.
Nu är det baddags!
Jag och My har hunnit rita, leka cowboys och älgjägare, promenera, gunga, leka favoritleken där moster jagar henne genom huset flera varv (tur att de flyttade från lilla torpet), sjunga alla sånger hon kan och några nya, Hon är mån om att moster ska också äta, moster ska bada My, moster ska leka osv. Jag tror hon gillar sin moster.
Nu är det baddags!
9 juni 2009
Förundran över hushållsmaskiner
Det här med mangling. Jag har länge i mitt liv undrat varför man ska mangla, och fått till svar att det är för att då håller påslakanet/duken/lakanet längre och att det tar minde plats i det vackra linneskåpet från sekelskiftet där det förvaras (det sista sa personen inte, det fantiserar jag om).
Idag har jag provat mangla mina lakan, mest för att det ska ta minde plats (i det vackra linneskåpet från sekelskiftet).
Jag kan bara konstatera en sak: Jag kan inte mangla. Jag vet inte hur man gör.
När jag jobbade på campingen var jag icke betrodd med att mangla lakan och påslakan, endast handdukar och örngott.
Vidare vill jag berätta om de enastående intelligenta tvättmaskinerna som finns här i huset. Man lägger i tvätten. De centrifugerar en minut och väger tvätten och ber en sedan dosera tvättmedlet. Och så undrar jag, hur kan torkskåpet veta när tvätten är torr?
En annan bra sak är mina plattor. Det är sådana som blir röda när de blir varma. Och det blir de fort! Det är extremt bra för sådana som jag, som alldeles för ofta slår igång fel platta. Då ser man nästan genast om det blev fel, inte när man börjar undra varför det blev så varmt vid spisen plötsligt, eller varför vattnet aldrig börjar koka.
Idag har jag provat mangla mina lakan, mest för att det ska ta minde plats (i det vackra linneskåpet från sekelskiftet).
Jag kan bara konstatera en sak: Jag kan inte mangla. Jag vet inte hur man gör.
När jag jobbade på campingen var jag icke betrodd med att mangla lakan och påslakan, endast handdukar och örngott.
Vidare vill jag berätta om de enastående intelligenta tvättmaskinerna som finns här i huset. Man lägger i tvätten. De centrifugerar en minut och väger tvätten och ber en sedan dosera tvättmedlet. Och så undrar jag, hur kan torkskåpet veta när tvätten är torr?
En annan bra sak är mina plattor. Det är sådana som blir röda när de blir varma. Och det blir de fort! Det är extremt bra för sådana som jag, som alldeles för ofta slår igång fel platta. Då ser man nästan genast om det blev fel, inte när man börjar undra varför det blev så varmt vid spisen plötsligt, eller varför vattnet aldrig börjar koka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)