Semester

Det känns ganska vuxet. Att säga att man har semester, och inte sommarlov. Jag har ju lov från skolan, men nu är jag ju även ledig från sommarjobbet. Och jag befinner mig i Anttis. En vecka har gått, en vecka kvar. Jag väntar på att molnen ska skingras så solen får gassa i fred så jag kan gå ut och finslipa min solbränna. Det blåser skönt så det är inga mygg eller andra flygfän heller.
Däremot verkar det som att det är fint i resten av landet för ingen är ju inne på msn. Jo, fyra, och om jag ska gå på min väderteori så är det trist väder i Göteborg, Södertälje och på Gotland. Men i Enköping skiner solen har jag hört.
Jag har inte så mycket att skriva egentligen, jag fördriver bara tid. I väntan på solen. Jag vet inte ens om nån läser det här? Jag ska installera en räknare så jag får se. Med risk för den bittra sanningen att jag har inte har några läsare. Det vore trist, fast å andra sidan så skriver jag ju för min egen skull och inte andras. Men, jag ska vara ärlig, om jag bara skrev för mig själv så skulle jag ju kunna nöja mig med en vanlig privat dagbok.

Kanske borde jag fortsätta på mitt dockhus?

Sommaren som gått

Apropå det som Kollo-F sa en dag:
- Tjejer från Norrland är inte lika tjejiga som Stockholms-tjejer.
Jag och Kollo-S som är från Skellefteå höll med, sen sa han att vi var lite butch. Vi skrattade.
Idag firade jag att min semster börjat genom att ta hem en fet kebabpizza från Professorn (ingen tjejpizza här inte) och till det en en öl, framför tv:n. Visserligen Allsång på Skansen, men ändå. Sen fortsatte jag kvällen med att bada badkar med tända ljus (ja, det är tjejigt) och fila fötterna.

Min sommar har hittills varit alldeles fantastiskt kul. Det tråkiga har jag redan förträngt. Att jobba på kollo med dessa härliga människor har varit så kul.
Jag trodde för ett tag sen att det livet vi levde på gymnasiet aldrig skulle få upplevas igen. Slut på att skratta så man får ont i magen, slut på interna skämt som egentligen inte ens är roliga. Jag hade förberett mig på vuxenlivet. Men poff! Ett kollojobb med jämnåriga mer eller mindre galna människor har lockat fram gamla Marika. Alma - galen, glad och lycklig har kikat fram igen. Det är så skönt! Jag lever! Jag förtjänar såååå en bra sommar. Ja, det gör jag. Tack.
Vi har inte bara svamlat. Vi har jobbat också. Det har varit.. en prövning. Någon sa att om man klarar att jobba på kollo, då klarar man allt. Och så är det nog, iallafall allt som har med barn att göra. En vecka var vi till vårdcentralen eller sjukhuset varje dag. Varje dag. Fattar ni? Gråtande barn, för att de vill hem eller för att de har ont. Jag har fått träna mig på att trösta och vara öm och moderlig, det har varit bra och det har nog gått ganska bra. De andra upplever mig nog inte lika hård som jag känner mig ibland.
Barn: Aaaaj, det svider i mitt sår där kaninen har klöst mig!
Jag: Ja, jag vet. Titta här: (visar mina såriga armar). Det går över.

Men nu är jag iallafall ledig ett tag. Sen ska några av oss kampera ihop en vecka till i augusti. Idag har det känts konstigt att vara ensam. Jag har haft folk omkring mig dygnet runt mer eller mindre i snart fem veckor. Det ska bli konstigt att sova ensam i ett rum. Det var svårt att laga mat till en person när man är van att göra det till femtio. Det är skönt att få duscha hur länge man vill, inte fundera på om varmvattnet räcker, om brandlarmet ska gå eller om man behövs nånstans.

Nu ska jag sova. Och jag kommer inte att bli väckt av någon av våra specialiteter som tex: Kastruller, vattenpistoler, falsksång, musik... med mera...

Ha det gott!

Har du bröd?