Hemska tankar

Det har gått en period nu, där jag lätt får så hemska tankar och fantasier, särskilt när jag ensam. Såna där att jag känner sorg i hela min själ och nästan inte kan hålla emot tårar. Hemska fantasier om att närstående dör, hur fruktansvärt ledsen jag skulle vara, att livet skulle bli olidligt och så vidare.

Jag insåg precis att jag hade en sån period förra hösten också. Ungefär vid den här tiden. Jag tror jag skrev om det här då. Jag vet inte var det beror på och jag vet inte vad jag kan göra åt det. Jag drömmer också otäcka drömmar, som i det stora hela egentligen handlar om att jag inte har kontoll.
Kanske är det bara en förlängning av det här husprojektet som nu bara går av farten, i svindlande hastighet, men mot det jag vill. Dock, ur mitt perspektiv, något okontollerat.

Jag önskade att jag har tid, lust och inspiration att blogga mer. Jag gillar ju som det på något vis. Men som jag sagt förr: Kreativiteten räcker inte till. 

Eftersom jag bloggar så torftigt så länkar jag här till en vettig, flitig bloggerska.

Hurtbullen knockar nackontet

Ännu en dag då jag vaknar med ont i ryggen/nacken/huvudet. Det börjar liksom bakom vänster skulderblad och strålar sig uppåt. Det beror INTE på stickningen, för jag har knappt stickat nåt alls denna vecka.

Det gör ont och får mig på dåligt humör. Nu ska vi ut och köra med hundarna, dvs Anders ska köra och jag ska cykla med. Jag ska se detta som uppvärmning och sedan ska jag springa min lilla runda. Efter det bör det onda miskat något. Jag måste värma upp ordentligt innan jag springer, annars får jag vääääldigt ont i benhinnorna. Det är ju både bra och dåligt.

På husfronten händer inget. Vi kan inget göra förrän huset är uppallat som det ska stå och det arbetet börjar på måndag. Anders har med andra ord varit ledig i onödan denna veckan. Kul. Inte.

Hoppas verkligen att motionen kan muntra upp mig, så här kan man ju inte ha det...