Inatt drömde jag att jag träffade mannen i mitt liv. Han med stort H. The Man. Det var en underbar dröm och jag ville inte vakna när jag vaknade. Han var gift, men det spelade liksom ingen roll för nån av oss för det var meningen att det skulle vara vi. Och allt var så tryggt och välbekant trots att vi inte kände varann. Vi var på väg nånstans, och var tvugna att ta oss igenom en massa hinder, typ ta oss över rangliga broar och simma jättelångt. Men det var inga problem, för vi var ju tillsammans.
Men jag vet inte om jag tror på sånt här i verklige livet.
...drömma kan man ju.
1 kommentar:
Va kul att du gör det, hade jag ingen aning om haha. Jaha, men jag ska till stan imorgon igen kanske, då kan jag ju kolla där, tack! :)
Desamma!
Kram Angelina.
Skicka en kommentar