Det kostar inget att titta....

...tänker jag och klickar i ännu ett plagg i kundkorgen på ellos.se.
För övrigt så börjar jag nog bli gammal. Gick först in på hm.se och kollade, men tyckte att allt "var så modernt och bara för supersmala människor" så jag lämnade det och gick vidare till Ellos. Där hittade jag massor, minsann! Men vi får se vad eller om jag verkligen beställer nåt, ska ju på me&I-visning om några veckor. Dock kan man ju inte handla hela sin garderob där för då blir man fattig. 
Jag känner liksom för att bli höstsnygg. Och måste jag vänta tills jag blir storlek 38 för att få blir det, eller? Nä, det är ju inte snällt mot mig själv.

Snart kommer Anders och då ska vi åka till Överkalix och hämta nät till hundgården.
Idag har jag tagit det lugnt på morgonen, sedan for jag ut och sprang och det gick okej. Men det är trist att vända. Man är inte bättre än hundarna. Det är roligare med en runda, det förstår jag nu. Jag springer på skitbra, som idag, en kvart, sen vände jag och då bara neeeej jag oooorkar iiiinte, jag vill springa jättesakta helst gååååå. Men det är svårt med rundor i Anttis.

Well, well. I morgon åker jag med mitt jobb till nån ort i Lappland. Oklart vilken ännu. Det ska hur som helst bli väldigt kul!

Tack och hej!

Det stora beroendet

Ovanstående saker har jag varit beroende av i nitton år. Jag kunde inte lämna hemmet utan något av detta på fickan för då fick jag PANIIIIK och läpparna sprack vid blotta tanken på att inte kunna få smörj. Varje kväll i nitton år har jag smort mina läppar med något av ovanstående. Oavsett om det har behövts eller inte. Så fort det känts lite fnasigt har jag varit där och smörjt. I tid och otid. Inte en dag hade gått utan smörj på läpparna fram till den 15 juli i år.

Några dagar innan bröllopet var jag nämligen på provsminkning. Sa att jag inte ville ha läppstift för jag har så torra läppar och använder hellre lypsyl. Men jag frågade om hon kunde göra något åt den svaga rodnaden som konstant sitter ovanför min överläpp. Nej, sluta använda lypsyl, sa hon. Sakligt berättade hon varför och hur jag kunde överkomma detta. Hon sa också att det tar ca fyra veckor för huden att börja producera eget fett igen. Så jag har kämpat. Jag har kämpat nåt så fruktansvärt! Värst har det varit på kvällarna. Men jag har också förstått att just kvällssmörjningen är den viktigaste att bli av med. För den sitter mest i huvudet. Jag har lidit svårt och helt enkelt vägrat att ge mina läppar det de vill ha. Jag har inte smort in mig fast det har behövts. När det inte gått att lida mer har jag smort med olivolja eller Försvarets Hudsalva.

Allt som innehåller petrolatum är bajs! Om jag har fattat det rätt så är petrolatum/petroleum mineralolja. En mineralolja som används bla i motorolja och bensin. Dessvärre finns detta i nästan alla hudcremer. Det här är ganska avancerat och jag är inte jätteinsatt, bara nog för att fatta att det är dåligt. Jag har läst om det på olika ställen på internet för att bilda mig en uppfattning och det kan du också göra om du är intresserad. Jag kan tyvärr inte källhänvisa här för jag minns inte vart jag läst allt.

Nå väl. Det har gått ca fyra veckor. Det är bättre. Mycket, mycket bättre. Men det är inte bra. jag fortsätter kämpa och låta bli att smörja. Ibland ser jag för jävlig ut för jag är så fnasig kring läpparna, men det får väl vara så då. Beroendet ska bort! Lypsyl är tydligen beroendeframkallande, så det är inget hittepå. Men stört är det.

Upp från skämsgolvet!

De här två godingarna får nu komma upp från garderobsgolvet till stången med de andra kjolarna.
Grattis till mig!

Sämsta bloggbilden evvah

Men när jag såg mig i spegeln utbrast jag: fan, vad färgglad jag är! Och tyckte att jag ville dela den upplevelsen med er. Blir man inte glad när man ser mig, så säg!

Vem är jag?

Det är inte säkert att Anders känner igen mig. Se så söt jag blev! Att föna håret gör minsann susen! Undra om autokorrekten gör att dyslektiker stavar bättre?

Nya håret

Jag håller ju att spara mitt hår så kolla in frissan jag fixade i morse! Äntligen går det! I bakgrunden ser ni min arbetsplats där jag just idag sitter och lider med omdömen som aldrig tar slut. Visst är det kanske bra, men det är ett helvetes evighetsgöra som aldrig tar slut.
Nu ska jag fortsätta med lidandet.

Ramona

Här hänger hon, med hundkopplerna och undrar när fan hon ska få följa med ut. Hon är danssugen säger hon. Ja, svarar jag, jag med, men det är inte enkelt att bara gå ut och dansa när man bor här. Men det kommer en dag, tröstar jag.
Sen funderar jag på om Blondinbella har samma relation med sina väskor. Hon har precis köpt en Chanel för 32 000. Ramona kostade 399 hos alottalove. Det är mer lagom tycker jag.

Det här med päls...

Blondinbella har på sig en cape med rävpäls när hon går på bio. Kommentarerna haglar in och förklarar avsky både mot henne och kött-och pälsindustrin.

Jag funderar på det här med päls. Spontant så gillar jag det inte. Mina tankar förs till östermalmsdamerna som mest har sina pälsar för att visa rikedom, för så kallt att man måste ha päls blir det inte i Stockholm. Har även sett jackor och kappor i mina släktingarns garderober där de hänger dels för att det är varmt med päls, men kanske också för att det på den tiden då det begav sig, ansågs "fint". Idag är det inte fint med päls för gemene man. De flesta vanliga Svenssons, tillika sossar, vänsterpartister och miljöpartister som omger min värld skulle inte använda en päls. Kanske mest för att man inte vill se ut som en rik östermalmskärring.

Ändå, så har jag en mössa (min karvalakki) med päls av kanin. Jag har medvetet valt den framför en mössa med syntetmateriel. Den var lite dyrare, och jag vet, att den är bättre för ändamålet. Och ändamålet är att ha den på mig när det är -35 och jag måste vistas utomhus. När det är -24 och hundarna ska ut och springa och jag står bakom och det går 25 km/timmen, fatta hur kallt det blir för kinderna? Kaninpälsen är mjuk och kittlas inte mot huden som syntetpälsen gör. Är jag en djurplågare?
De varmaste skorna i hela världen, det är siepakkat, näbbskorna som man oftast ser på samer. Det är de enda skor som jag inte fryser om fötterna i. De enda. Och det är ju skinn och päls från ren. Dock föder man ju inte upp renar för skinnets skull, utan skinnets tas till vara på. Är det mera okej då?  Keros-skorna då? De bedriver ju en hel industri med renskinn och de skorna är väl de näst varmaste, eftersom det är skinn, och skinn andas.

Det här behöver jag för att klara vintern:

Är jag en djurplågare? 

Nå näää....

Klädstil återfunnen

Jag tog mig en titt på hm.com. Där fann jag till min glädje min klädstil! Tänka sig. Detta är något av vad som är på väg hem till mig nu:

Dimper nog in på Ica nångång nästa vecka. Nu, ska jag sätta mig i soffan med stickningen och titta på Hollywoodfruarna. Det förtjänar jag efter en dag i skogen.

Hejs!

Efterlyser: Klädstilen

Har någon sett min klädstil?

Den består av mycket färger, prickar, klänningar, kjolar och strumpbyxor. Den har successivt försvunnit det senaste året och nu börjar förlusten bli påtaglig.

Om du sett den, eller någon liknande, var snäll och hör av dig!

/Marika

Funderingar om löshår

Alltså, det här med löshår. Det verkar ju vara poppis, och det har det väl varit ganska länge. Och precis som med många andra nymodigheter som leggings, haremsbyxor och  tröjan innanför kjolen/jeansen så tar det rätt lång tid innan jag anammar det. Ovanstående saker använder jag mig nu av frekvent. Inte tröjan innanför kjolen/jeansen för jag tycker inte min kroppsform passar för det just nu, men snart igen kanske. Åter till löshåret. Visst vore det kul att plötsligt, på ett enkelt sätt få ha långt hår igen. Men, det är ju så konstigt, alltså, det blir ju verkligen onaturligt även om det ser naturligt ut, för alla skulle ju veta att jag har kort hår egentligen.

Nä, jag skulle nog inte kunna stå för användandet av löshår precis av samma anledning som jag inte solar solarium eller använder brun-utan-sol. För det är onaturligt, det är fusk. FUSK! Jag solar ju, på sommaren. Och jag har ju långt hår, efter att ha sparat i två år. Så det handlar ju inte om att jag inte vill se fin ut, det vill ju alla. Men, jag vill kanske inte att folk ska tycka/veta/tro att jag är fåfäng. Eller jag vet inte.

Förresten så har jag mitt hår på sparning nu. Men jag ska spara det med stil, som jag sa till min frisör. Det får ta tid, bara det är snyggt undertiden. För jag HATAR när det är mittemellan nånting och det inte går att göra nånting och man känner sig ful. Det är trist. Snart ska jag lägga i höstfärg, och låta min naturliga råttfärg med blonda inslag ligga i träda tills det nalkas sommar åter igen. För då vill jag ha en naturlig look. (På vintern är det tydligen inte lika viktigt, eller vad menar jag egentligen?)

Ja, det var skönt att få ner löshårstankarna.
Nu ska jag laga mat, för om en timme kommer älsklingen hem från jobbet.

Den fagra(?) sanningen

Jag kan konstatera att jag inte är så snygg i min karvalakki. Ser lite ut som en ryssgubbe kan jag tycka. Men, något jag däremot ÄR i den är varm. Och det är ju det som är huvudsaken. Sen känner jag mig lite lagom bonnig när jag tar den på mig för att gå ut på gården en sväng och göra nåt. Det gillar jag.

Igår var jag och Anders och kollade på "Sions Sånger" en musikalisk föreställning om hur det kan vara att växa upp i ett hem med leastadianska influenser fast inte riktigt vara laestadian. Den var mycket, mycket bra. Fin. Berörande. Jag hade gåshud många gånger och fällde en tår en annan gång. Och så skrattade jag också.
Det var inte det jag skulle komma till. Det var apropå bonnigheten så skulle jag berätta att genast när vi kom hem så rusade vi båda två upp på vindan och bytte om till vardagsstassen som består av ett varmt underställ närmast kroppen toppat med de svarta varmaste mjukisbyxorna och fleecetröjan alt. ytterligare ett underställ. Och så innetofflorna i fårull. Sen kunde vi ta tag i kvällens göromål.
Det låter som att vi går omkring och är identiska, men faktiskt så har vi alltid olika tröjor på, och tofflorna är helt olika. Oo, jag glömde. Förutom tofflorna så har vi oftast dubbla yllesockar i varierande tjocklek (inge bomull här inte!). Det var apropå bonnigheten det.

Idag ska jag sluta så tidigt jag kan, för jag har nämligen börjat jobba typ halv sju. Då kan man få sluta halv tre. Det tycker jag.

En illusion

Vi dricker kaffe i solen och låtsas att det är -5 fast det i själva verket är -20.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Nya fina stövlar

Jag tar på mig mina nya fina stövlar och beger mig ut i potatislandet. Sjukdomen känns bättre men inte bra.

Published with Blogger-droid v1.5.4

Fynddag med farmor

Idag har jag varit och hälsat på farmor. Hon bad mig rota igenom skåpen hemma och se om jag hittade nåt jag ville ha, och sen åkte vi på loppis. Här är dagens fynd:

En finfin lärarinneväska att se smart ut med

 

Snygga högklackingar att se snygg ut i. Jag var tveksam först, men efter mycket om och med sa farmor "Jag tycker du ska köpa dem och lära dig gå i såna" (eftersom jag sa att jag inte kunde det) så då var saken biff. Fram för mer högklackat i livet!

 

Ett galler som pappa gjort till farmor när han var liten, att svalna bröd och bullar på.

 

En sån här plåthållare som sparar plats i köket när man till exempel jäser saker.

 

Farmors gamla kakfat (och tillhörande hallongrottor) att ha det jag bakat på

 

Gräddkanna och sockerskål på bricka i silver att ha till fikat

 

Och denna lilla tillbringare att ha saft i om någon hellre vill ha det. Min farmor samlar på tillbringare som hon stolt visar upp, tre billybokhyllor fulla, men denna var förpassad till ett skåp så jag förbarmade mig över den. Motivet är handmålat av en som farmor jobbade med.

Som ni ser är jag redo för kafferep. Frågan är, passar detta ihop med A.s Filippa K-muggar...

Marika och David goes shopping

Idag umgås jag med David. Det är roligt. Vi har bland annat varit på diverse second hand affärer av känd art. Två saker har framkommit under shoppingturen: Allt på David är gigantiskt och jag är attraktiv.

David provar en ganska fin gubbkeps när vi ska lämna Beyond Retro för besök på billigare butiker.
"David, den är för liten."
"Men allt på mig är gigantiskt!"

Under den improviserade shoppingturen kommer David med diverse förslag på kläder jag borde ha, samt vad jag skulle eller inte skulle ha under dessa kläder. Vid det sista oanständiga förslaget fick jag nog.
"Men hoja! Usch! Kan du inte bara sluta komma med dina förslag!"
"Jag försöker ju bara göra dig attraktiv!"
"Men jag.... är redan det!"