Glada fina tankar

Det har kommit snö. Mycket snö. Det har blivit kallt. Mycket skönt. Det har med andra ord blivit vinter, och jag hoppas innerligt att det skall förbli några månader framöver.

Efter vår stockholmsvistelse ska vi bli hundägare igen. Rex är en alaskan huskey som inte kan bo kvar hos sin familj längre på grund av allergi, så nästa söndag flyttar han till oss på prov och om allt går bra med Chicko så blir han kvar. Med andra ord lägger vi samojetdankarna på hyllan ett tag, och ska istället prova drag med Rex. Det känns mycket roligt och spännande, fram för allt får man en vettig anledning att ta sig ut i den vackra vintern. Sparkföret är fantastiskt idag, så jag och Chicko var ut på en liten kort tur, men henne är det inte mycket drag i, och inte i min kondition heller. Det gick ändå rätt fort och det är härligt att känna vinden blåsa i ansiktet!

Det här hundinförskaffandet kanske kan te sig impulsivt, men jag har ju varit sugen på att testa drag ett tag nu, och skulle vi inte fått Rex nu så skulle vi skaffat en samojedvalp till sommaren, utan någon som helst tvekan. Fördelarna med att få en vuxen hund är många. Bland annat kan vi testa dra nästan på en gång, förhoppningsvis har han redan en grundlydnad osv osv.

Det känns som att snö, en ny familjemedlem och LCHF-käk gjort mig till mitt vanliga glada, lyckliga jag! =)

Rex

Ha det fint!

Bilderna är ägarens, hennes blogg hittar ni här:  http://annista.blogg.se/

Välkommen till gnällbloggen!

Jag har bland annat min blogg för att kunna prata av mig när helst jag behöver. Nu behöver jag det.

När jag trodde att jag hade en enda klass kvar att skriva omdömen på, upptäcker jag att har en och en halv. Alltså TVÅ och en halv klass. Kvar. Att skriva omdömen på. Och jag säger en sak. Jag blev inte lärare för att sitta vid datorn och lida kval som går att liknas vid dem som uppstod när jag skrev c-uppsatsen. Upptäckten resulterade i att jag blev apatisk för en stund och inte fick något gjort. Sedan vaknade jag upp och kom på att jag kunde fortsätta publicera åttornas rockarbeten på bloggen. Men den där jääävla skolbloggen hänger sig hela tiden. Säkert varannangång jag ska uppdatera.
Nu undrar ni varför jag inte tog tag i omdömena då, eftersom jag ligger efter. Jo för så här är det: När jag inser nåt, som är jobbigt, som jag måste ta tag i, då kan jag inte göra det på en gång. Först måste jag lida en stund och tycka synd om mig och vilja gråta. Sen måste jag glömma bort det en kväll eller en dag, sedan acceptera och SEN ta tag i det. Det kommer ej att ske i dag.

Och kollegorna tycker synd om mig, men kan inte hjälpa mig, för det är ju jag som träffar de här eleverna på klassmusiken, det är jag som ska veta vad de kan.

Och så har jag ju varit överambitiös tror jag. Jag vet ju inte för jag har ju inte sett någon annans omdömen. Eller ja, de i den rapporten som Skolverket skrivit. Och mina liknar dem. Och det är ju bra, för de är ju de som bestämmer. Men ändå.

Jag längtar till jullovet.

Snart ska jag öva flöjt med kantorn och sen ha kör, och efter det är jag säkert en lycklig människa igen. En stund.

Tack för visat intresse.

Inspiration på topp!

Vi (=Anders och jag) har beslutat oss för att prova typ LCHF, GI, Skaldeman osv. Idén var nog min från början för att jag vill prova om det får min mage i ordning. För trots att jag undviker både laktos och kaffe så är den otrevlig, både till utsida och insida. Kanske kan ett kost med hög fetthalt och låg kolhydrathalt råda bot på saken. Vi får se helt enkelt.

Recept hittar man på internet, huuuuur mycket som helst. Och det är så jävla goda grejer! Kött, ost och feta såser. Mumma! Enligt forskning helt ofarligt så länge man håller sig från kolhydrater och socker. Problemet blir ju ölen. Och när vi tex åker till Sthlm tror jag inte vi är så strikta. Men annars så...

Tack och hej!

Hooooooja...

Nedan följer gnäll:

Jag ooooorkar inte skriva omdömen. Det är tråkigt, det tar lång tid och framför allt så tar det aldrig slut! Det tar aldrig slut. Det tar aldrig slut! Jag ska skriva typ 180 omdömen. Jag har nog gjort två tredjedelar. Eller hälften. Vad vet jag, det tar ändå aldrig slut. Jag är kanske för noggrann. För petig, för duktig. Fast jag vet att med mina omdömen så vet föräldrar, elever och lärare exakt vad vi sysslat med och vad eleven kan och vad eleven kan utveckla. Men det tar tid. Det är kanske inte rimligt att vara så här noggrann när man har 180 elever.

Jag SKA vara klar med dem innan det blir lov. Både för att lärarna vill det, och för att jag vill det. För jag ska åka till Stockholm och vara ledig med gott samvete.

Men just nu vill jag bara åka hem. Dessutom regnar det ute. Och jag är inte hemma förrän vid åtta eller nåt för vi har gudstjänst och kören ska medverka.

Och så måste jag sätta fart med elevens val-gruppen. Och planera sexornas lektion. Och... och... och..

...hooooojaaaaaa....

Hej då.

En lärares funderingar

Det känns som att jag är den enda av en viss högstadieklass lärare som försöker få dem att tänka själva. De skriver ett arbete om valfritt rockband. Att hitta fakta är inget problem. Att skriva ner faktan med egna ord är problem för många. Att svara på frågan: Vilken roll tror Du att bandet kan spela för sina fans? är jättesvårt för alla.
Jag medger, det är ingen lätt fråga men alla har skrivit åtminstone en mening om det. Tror vi ska ägna en lektion till att prata om musikens påverkan på folk.

Eller är det jag som är för hård, som har för höga krav på de små liven? Jag vet inte. Nån får gärna säga nåt. Jag trodde jag var tydlig när jag skrev: Arbetet ska innehålla grundläggande fakta osv.
Nä då. Marika, vad är grundläggande fakta? Men bestäm själv för faaaaan!

I och för sig så är typ alla nu levande människor fostrade i fakta in-fakta ut pedagogiken och det har ju blivit folk av de flesta i alla fall. Så kanske är det inte hela världen?

Men jag vill att de ska tänka, resonera och reflektera!

BEM

Jag lyckades fånga min gamla bil på en paparazzibild.

Published with Blogger-droid v1.6.0

Fröken "Litar-inte-på-nån"

Det är jag det. Och det måste jag släppa om jag inte ska bli utbränd innan jul. Vaknade i morse och insåg att jag inte vet vad J tänker hitta på med sexorna. Om han ens har planerat nåt. Om han ens kommer ihåg att han ska ha dem. Det och en massa andra saker bildade en sån där otäck magvärk som man har när nåt känns fel ända in i själen.
Väl på jobbet ringde jag J. Jo då, han var vaken. Jo då, han kom ihåg att han skulle ha sexorna och jo då, han hade planerat. Jag hallelujade och jublade inombords och J steg från att ha varit kan-jag-lita-på-honom? till att bli jag-kan-lita-på-honom!
För att slippa liknande tisdagsångestar så föreslog jag en gemensam planeringstid, så det ska vi planera snart.

Idag börjar jag inte lektion förrän 10.40 eftersom J numera ha sexorna och förmddagsniorna är på prao. Så nu ska jag göra en fetbra planering så jag inte blir stressad och utbränd. Sen ska jag börja jobba efter den.

Ajö!