26 dagar kvar...

... till julafton. Och eftersom min familj inte ville gå med på mitt förslag förra året att strunta i julklappar så kommer här min önskelista för 2009.

Min femårskalender tar slut i årsskiftet. Det är med andra ord att införskaffa en ny.


Det nyrenoverade dockhuset behöver ett kök, inte vilket som helst, utan detta som tillhör kollektionen Stockholm.



Typ en sådan här multimixer så jag kan laga god mat så jag orkar plugga så jag får min lärarexamen nångång.


God jul!

Erfaren eller lat?

Jag har VFU denna vecka och har hittills undervisat fem mattelektioner. Det är kul som fan. Särskilt på denna skola som har ALLT i materalväg. Jag blev alldeles överväldigad och ville prova allt jag lärt mig på de här kurserna. Det går ju inte.
I morgon ska jag ha tre lektioner igen. En av dem har jag inte planerat klart riktigt. Jag vet vad den ska handla om, men jag har inte riktigt valt vad vi ska börja med. Nu är klockan kvart över tio och jag börjar bli trött, har ju varit vaken sen sex, och jag har inte planerat klart. Jag planerar inte heller att göra det. Jag tänker: Äh, jag gör det på tunnelbanan i morgon.
Då är frågan: Är jag lat, eller har jag fått bra rutin på undervisandet?

Grejen är, att jag vet att jag hinner tänka på den på vägen till skolan i morgon. Grunden är ju klar. I morgon är jag pigg, nu är jag trött. Och att tänka på det i morgon hindrar mig från att somna till på tunnelbanan så jag är trött när jag är framme.

Idag hade jag arbetslagledaren som observerade mig. Ska man egentligen vara nervös då? Jag var inte det. Jag fick massa positiv feedback. Och det hon sa att jag kan tänka på, hade jag redan tänkt på när det hände under lektionen. Däremot blev jag upplyst om bra saker jag gör, som jag inte tänkte på att jag gör. Det var kul! =)

Vi ska hålla minst fyra pass den här vfu-perioden. Jag har varit ambitiös och tagit på mig alla mattelektioner (så då kan jag ju inte vara lat?). Min handledare har överlåtit all planering åt mig, och jag ska även få bestämma läxa för nästa vecka.

Det är kul att vara lärare. Och, som jag anat, det är mycket mindre krävande att ha ett teoretiskt ämne än ett praktiskt. Ja det är det.

God natt!

Föräldrapraktik

Idag har jag haft tre barn till låns. Liam, Kevin och Rebecca, tre och ett halvt respektive nio och 12 år gamla. Vi har varit hemma hos mig. Men herregud, är du inte klok tänker du nu för att jag bor så litet. Det är möjligt svarar jag då, men det har gått väldigt bra ändå. Om man tänker efter så är ju barn vana att vara på små ytor eftersom de umgås i sina rum.

Så efter att jag vinkat av Alex och Vanilla vid tunnelbanan så gick jag hem och städade lite. Sen handlade jag och sen kom barnen. Sen har dagen ägnats åt matlagning, disk, ett öga i en tidning och ett på Liam som diskade (ni kan tänka er hur det ser ut när en treåring diskar), bajstorkning, undanplockande av grejer som Liam sen drog fram igen, kisskurning, sjungandes sånger om Doris (på kommando av den tidigare nämde herrn), singstarsång, promenad, lekparksbesök, båttittande osv...

Och ändå känns det som att vi inte gjort något?

Men tänk att vara förälder alltså.... herregud. Bara nu så kände jag att jag inte hanna uppmärksamma de större för att den lilla kräver så mycket. Men vi har haft väldigt kul. Skrattat åt och med varandra. De har humor det där gänget.
Och, idag förstår jag att det ofta är stökigt och grisigt hos barnfamlijer. Jag tror till och med att det är hälsosamt att det är så, för det betyder att man ger tid till varann. Middagsdisken står fortfarande kvar för jag kände att jag ville leka lite och uppehålla mig i andra änden av rummet ett tag. Så nu ska jag diska.

Nästa vecka är det VFU för hela slanten.

Ajöken.

Tjuvstart

I måndags gick vi över från oktober till december. Så i går var det alltså 5:e december. När det blir 1:a december i den vanliga almanackan så blir det det igen för oss andra. Detta gör ju julmysandet två veckor längre. Så jävla smart.

Fredagseftermiddagen bjöd på detta:



Att det är 10 grader varmt ute försöker jag ignorera.

Betygsyra

Igår fick jag veta hur det gick på matte-tentan.
Och det kan jag tala om att det gick bra. Bättre än E-bra. Nämligen C-bra.
Jippi! Jag är en matematiker.

Nu ska Grisen kvällspissas i regnet, sen ska jag fundera på om jag skulle försöka vara i säng före halv tolv i kväll.

Do you need space?

I mitt hus som jag ska köpa i Bollsta eller Pajala för hundra- till trehundratusen kronor ska jag ha ett hobbyrum. Där ska jag ha allt mitt pyssel. Jag ska ha ett kreativt bord med papper, penslar och färg. Där ska jag ha mitt senaste dockhusprojekt (jag tror det kan bli fler nämligen). Jag ska ha pennor av olika slag och papper i många färger och storlekar.

I mitt hobbyrum behöver man inte städa undan efter sig.

När det är ett halvår kvar

"Lärare kan vara de enda andra vuxna barn träffar förutom sina föräldrar" läser jag i en intervju i Lärarnas Tidning med Therese Eriksson, grundare av föreningen "Maskrosbarn". (Ni vet, såna som haft det jävligt svårt och jobbigt under sin uppväxt, men ändå "lyckats").

Och jag tänker, det måste ju nästan vara svårare att vara lärare än förälder. Man har inte bara sina egna barn att ta ansvar för. Man har andras barn att ta ansvar för. Som lärare kan man både rädda liv, och förstöra liv. Därför håller jag fast vid att det vid lärarutbildningen borde finnas något slags lämplighetstet. Jag har läst i snart sju hela terminer, och inte en gång har min lärare i den aktuella kursen kommit ut på min VFU för att se hur jag jobbar, undervisar, bemöter elever och kollegor. Hur kan de egentligen få utfärda ett examensbevis? I mina examinationer och tentor kan jag ju skriva det som jag tror att de vill läsa. Det är det ju ingen som vet. Så ja, införande av lärarlegitimation är nog en av mycket få frågor jag håller med Jan Björklund i.
Jag tycker inte att vi ska ha obehöriga lärare i skolan. Jag tycker att alla de som jobbar nu, utan utbildning, ska få/ta det. Visst kan det finnas de som är duktiga ändå, men jag tror att de missar nån bit.
Ju längre in i lärarutbildningen jag kommer, desto mer nervös blir jag för att gå ut och jobba på riktigt. För nu vet jag vad som kan gå fel. (De flesta) lärarna på lärarutbildningarna undervisar ju utifrån de senaste forskningsrönen, vad missar man om man aldrig fått det? Eller om man inte fortbildar sig? Eller om man inte tar till sig det senaste på annat sätt?
Fan. Utbildningen slutar inte för att man får sin examen. Som lärare fortsätter den hela livet. En föreläsare hade en gång på nåt sätt räknat ut att om man skulle lära sig allt det som man lär sig efter examen, under högskoletiden, så skulle lärarutbildningen bli 12-14 år. Vet ni vilka andra som har så lång utbildning, inkl. både teori och praktik? Läkare. Och läkare, de får inte jobba utan läkarlegitimation. Skulle ni gå till en olegitimerad läkare? Skulle ni skicka era barn till en obehörig lärare, varje dag?

Jag blir upprörd för att det finns så många dåliga lärare. De behöver inte nödvändigtvis ha varit det alltid. De var säkert riktigt duktiga när de jobbat i fem år. Men om man fortsätter på samma sätt år ut, och år in i 30-40 år, då tror jag inte att det blir bra. Ja, jag ska komma ihåg det här när jag jobbat ett tag. Jag ska också välkomna lärarstudenter med öppna armar.

Det här blev längre än jag trodde. Det är tydligen ett ämne som engagerar mig. Och jag hoppas och tror, att det är det engagemanget som gör mig till en bra lärare. Om lite drygt ett halvår.

Men seriöst, efter en termin på lärarhögskolan kände jag redan att jag var tio gånger bättre lärare än jag varit innan, och så usel var jag nog ändå inte innan jag började.

PS: Fan va skönt det är att få tycka saker utan att behöva styrka det på något sätt Me like blogging. DS.

Fredagsnöje

Jag stannade hemma istället. Jag hamnade inte framför datorn. Nej, jag möblerade om i lyan. Halvvägs igenom undrade jag vad jag gett mig in i. Som alltid när jag börjar mixtra med möbler i den här bostaden. Det är grejer på varenda kvadratcentimeter, jag vet inte var jag ska sätta fötterna och Chicko tittar bekymrat på och undrar vad som är på gång det här gången. Doris far omkring som en tok och inspekterar allt som flyttas, med risk för att bli klämd mellan nåt som jag måste flytta på för att kunna röra mig. Så kan man ha det en fredagkväll.

Så här har vi det nu:

Här kan jag sitta och titta på tv, sticka, surfa, sova... Och Chicko kan tjuvsova här när hon tror att jag inte ser.














Detta är under sängen.













Fortfarande är det några lister och tavlor som ska flyttas, men sen är det fint igen. Och jag är väl nöjd med att bo här ett tag till. Snart ska det julpyntas! Vad fint!

44:e oktober - Farmors köttbullar är bäst!

Jag berömmer mig själv för min kokkonst, för ingen annan kan ju göra det. Idag har jag lagat riktig, vanlig, hederlig husmanskost. Köttbullar (med kryddpeppar), kokt potatis och brunsås. Och till den som undrar: Ja, jag gjorde köttbullarna från grunden, och såsen med, för köpta köttbullar luktar fis och innehåller konstiga saker och pulversås är äckligt.
Köttbullarna görs på Farmors vis, och de blev fantastiskt jätte, jättegoda. Det bästa av allt är att det blev tre portioner över! Jippi!!! I frysen med det. Jag är så glad att jag har en frys.

Idag har jag varit på Familj Vanilj-uppdrag och det gick bra. Nu funderar jag på om jag ska sällskapa på After Work med vänner eller stanna hemma och pyssla med nåt. Risken finns att jag fastnar vid datorn och gör ingenting, och det är faktiskt inte det jag vill.

Ibland blir jag förvirrad och blandar ihop kryddpeppar med kardemumma. Tänk om jag skulle sätta kardemumma i köttbullarna och kryddpeppar i bullarna. Det kanske vore en hit! Föressten så grävde jag runt i mitt skafferi (efter rätt krydda) och hittade en massa tantiga saker. Gelatinblad till exempel. Karamellfärg. Vitaminbrustabletter. Nejlikor. Ättikan står framme. Som sagt, jag är en tant och för gammal för att bo så här litet, för alla mina tantiga grejer får inte plats.

Nu ska jag försköna mitt yttre genom att byta om från långkalsonger, yllesockar och huvtröja till något mer fredagskvälluteblandfolk-aktigt. Kanske sprayar jag håret också.

Trevlig helg!

40:e oktober - Tankar om singelskapet

Jag har på sistone tänkt mycket på en grej. Det är det här med dejtande och Spraydejt och killar. Egentligen så är jag så jävla ointresserad. Jag surfar runt där på sidorna och ingen är egentligen nog intressant. Jag har ingen lust att springa på dejter på främmande människor. För vad ska jag med det till?
Jag trivs fantastiskt bra med mig själv, Chicko och Doris. Det finns två anledningar till att jag ändå är kvar på Spray. 1. Jag vill ha barn i framtiden. 2. Kvinnor i min ålder bör ha ett stabilt förhållande, eller vilja ha ett.
Men okej. 1. Barn kan man skaffa sig ändå, nu för tiden. Kanske lite jobbigare, men det går. 2. Brukar jag göra saker för att andra tycker att jag ska det, eller inte ska det? Svar: Nej. Jag brukar göra som jag vill.

Varför, varför är tvåsamheten så eftersträvsam? Varför är det det allt handlar om? Hur många är dejtingprogrammen på tv? Hur många är dejtingsajterna på Internet? Tidningar, krogar, allt bara skriker ut att man ska vara två. Då, och endast då är man fullkomlig. Då kan man bli lycklig. En är en för lite, tre än en för mycket. Men två, det är perfekt. Eller?

Jag är inte emot förhållanden. Jag tycker det är fint, att folk tillsammans jobbar på sin relation, för att de tycker den är värd det. Men jag har inte hittat nån sån. Jag har aldrig mått dåligt av att vara singel. Det är liksom det jag kan. Det är jag. Jag är bra på det. Jag har en väldigt bra relation med mig själv. Och, jag har fantastiska vänner och en fantastisk familj vars tid jag inte behöver kompromissa mig till.

Jag säger inte att jag inte vill ha en partner. Skulle jag bli kär och det skulle vara besvarat så skulle jag ju inte säga tack, men nej tack. Men jag orkar liksom inte leta. För att andra tycker det. För att samhället säger det.

Ibland känns det som att folk tycker synd om en för att man inte har nån partner. Kanske är det av ren välmening, för att de själva vet hur fantastiskt fint (?) det är att ha nån som älskar en och som finns där, och önskar att jag ska få uppleva detsamma. Men det är inte synd om mig. Det vore synd om mig om jag hade ett förhållande "bara för att man ska". Då vore det synd om mig. Men jag är snällare än så mot mig själv.

Nå väl. Vem vet? Om ett år eller fem kanske jag känner helt annorlunda om situationen är som idag. Kanske inte?

Nu kurar Doris ihop sig i mitt knä. Hon är varm och go, och spinner så rofyllt. Chicko snarkar i sin säng, och jag planerar morgondagen så som jag vill ha den.

God natt!



Ser denna singel ensam ut?

39:e oktober - Kära Bullen

Jag är en tjej på 25 år som har ett problem.
Det är så att jag sover så himla mycket. Om jag inte har en tid att passa på morgonen så kan jag sova hur länge som helst. Jag måste alltid somna om minst en gång, och om jag då vakar klockan halv tio första gången så förstår vi åt vilket håll detta barkar. Till saken hör att jag gillar att vara vaken. Jag gillar att göra saker jag vill på min lediga tid. Jag vill inte sova bort den. Jag har varit morgonmänniska i hela mitt liv. Hur kan detta förändras efter 25 år? När jag sovit länge har jag ofta ångest över det halva dagen. Vilken gör att en ännu större del av dagen går till spillo.

Snälla Bullen, hjälp mig.

38:e oktober - Ha! Jag skrattar tentan rätt upp i ansiktet!

Dåså. Mattetentan gjord. Det kändes förvånansvärt, oroväckande lätt. Jag var inte nervös, inte förrän jag lämnade in den.
Så, antigen så har jag missuppfattat allt. Eller så gick det faktiskt bra. Jag tror det gick bra. Åtminstone tillräckligt. Åtminstone E bra. VARFÖR har de bytt betygssytem?! Jag drog dit alla min böcker och anteckninar i min kärringbag. Jag tittade i en bok två gånger, och i mina anteckningar tre gånger. Fyra böcker tog jag alltså med i onödan. Men hur ska man veta?
Jag hade kaffe, vatten, mandarin, banan, en god macka och apelsinkrokantchoklad med mig. Det var himla trevligt.

Jag tycker att den här var lättare än övningtentorna vi fått innan. Det var ju bra. Eller så tycker jag det för att jag har gjort dem innan, och lärt mig saker.
Övning ger färdighet.

Kanske är jag en matematiker ändå...

36:e oktober - Överambitiösheten slog till

Shit. Vad duktig jag är igen. Plugga är min grej alltså. Plugga mer än heltid särskilt. Jag är så effektiv och bra. Äntligen känner jag igen mig själv.
Mitt såsande i höst gjorde att jag helt, totalt, jättemycket inte alls tänkte på att jag måste söka kurserna jag ska läsa nästa termin. Så det har jag inte gjort. Jo, nu har jag gjort det. Två veckor för sent. Se, sådana är konsekvenserna av att ha för lite sysselsättning. Jag förstår folk som blir föräldralediga, att de blir såsiga i huvet och inte kan tänka längre. Det kommer jag säkert att bli varje sommar från och med 2011.

Inte nog med att jag pluggar till tentan, jag förbereder mig dessutom till seminarierna i fortsättningskursen.

Jag gör meänkieliläxan.

Jag lämnar blod.

Jag har teaterrep.

Jag städar mina 17 kvadrat.

I´m back!

Och jag hinner fortfarande sticka, titta på Sex and the City och läsa.

34:e oktober - Familj Vanilj

Äntligen har vi sammanstrålat igen. Familj Vanilj träffades ikväll för återrepetition av föreställningen "Hon som sprängdes". Vi ska spela lördagen 14 november (45:e oktober) på Kulturhuset i Upplands Väsby på festivalen "Festival spelar roll". Det är kanske gratis, så kom och titta om ni kan inte sett den (eller vill se den igen). Vi spelar klockan 21.00 men det händer massa andra grejer under hela dan.

33:e oktober - Ett med naturen

Idag hade jag en fantastisk naturupplevelse. Jag har aldrig varit ett med naturen på detta sätt. Det var fantastiskt. Så här var det:
Jag och Chicko var på långmorgonpromenad, det blåste mycket. Löven prasslade under fötterna och jag släpade lite extra med dem för att det är så kul att släpa fötterna i löven. Det var inge folk ute. Vi var glada. Vi lekte och sprang ikapp. Det var kul. Chicko lessnar på mitt sällskap och går på råttjakt i stället. Då har jag två alternativ. 1. Gå och handgripligen hämta henne och fortsätta promenera. 2. Vänta tills hon jagat klart.
På sistone har jag börjat låta henne hålla på. Det är trots allt hennes största intresse i livet, vem är jag då att ta det ifrån henne? Jag börjar alltid gå en bit för att se om hon ska hänga med eller om hon skiter i mig. Det gör hon oftast. Så även i dag. Hon är kanske 40 meter bort från mig och jag beslutar mig för att vänta.
Jag lutar mig mot ett träd och står så en stund. Det är riktigt bekvämt. Jag tänker på vad jag skulle göra om jag gick vilse i skogen, och att det vore extra jobbigt om det regnade. Då känner jag hur det sviktar bakom min rygg. Det är trädet som följer viden. Jag tittar upp i trädkronorna. Väntar på nya vindpustar så jag medvetet får känna hur det känns när trädet svajar. Jag trycker mig mot stammen. Tittar på den blågrå hösthimlen. Då hör jag en morrning vid min högra sida och rycks tillbaka till verkligheten. Där står Chicko en meter ifrån mig, och piper för att hon ser en annan hund komma gåendes på stigen med sin matte. Jag har inte hört nånting. Inte ett enda prassel, för jag var så inne i träden och vinden och naturen.

Jag önskar att jag får uppleva det fler gånger.

Sen har jag pluggat duktigt hela dagen och till och med kommit på en grej helt själv, som gäller när man vet omkretsen på en rektangel men ska göra andra rektanglar med olika areor, men samma omkrets. Så här:
Basen + Höjden = Omkretsen/2
Tillempel, jag vet att omkretsen är 20. Då kan jag hitta på att basen är 3 och höjden är 7, de ska adderat bli 10. Alltså omkretsen 20/2. Jag kan hitta på vad som helst bara det blir tio. Jag har inte undersökt om detta funkar med decimaltal, men det borde det.
Egentligen är det ju helt logiskt och kanske onödigt att veta, men för mig var det en egen upptäckt som nog förde mig till en djupare nivå inom matematiken.
Ja. Jag är helt skadad. Och det är bra för på lördag är det tentadags.

En bra dag har det varit.

Sanningen om min lya

Alltså hallå. Jag har talat osanning. På grund av att jag fått fel information. Min lägenhet är inte ca 20 kvadratmeter. Jag har mätt den nu. Den är 17 kvadratmeter. Och det är faktsikt ganska stor skillnad! Det är en hel sängs skillnad och ungefär ett LACK-bord från IKEA. Jag betalar 206 kronor/kvadratmeter i månaden. Det är ca 6,80 kronor per dag och kvadratmeter. På ett år blir det 42 000 kronor. Förtitvåtusen kronor. Förtitvåtusen! Fa-an. Jag ska göra som Gunnar föreslog, köpa en husvagn och bo i. Det är ju helt jävla mongodyrt att bo i den här stan! <-- Anledning att flytta.

Får man ens bo så här litet enligt svenska standardmått?
Själva rummet, utan hall och toa inräknat är ca 11 kvadrat. Det är mindre än mitt forna rum i Anttis. Gode Gud. Jag mår inte bättre nu.

Men jag trivs rätt bra i min dyra lägenhet. Men ändå... Förtitvåtusen. Neljäkymmenenkakstuhata...

32:a oktober

Idag är det den 32:a oktober, bara så ni vet. Och det är för att november är en äcklig grå månad, en transportsträcka till mysiga december. Utan snö är november särskilt grått, men tänker jag att det är oktober så är det liksom höst, och höst kan ju vara ganska mysigt det med.
Det är konstigt att jag efter tre år i Stockholm fortfarande börjar vänta på snön i oktober, fast jag vet att den knappt kommer. Någonsin.
Eller egentligen är det inte konstigt, för i 20 år har den ju kommit i slutet på oktober.