Hej, hej, hej!

Hej!
Idag har jag varit trött. Det är jobbigt, speciellt när man har en massa sidor att läsa i en tråkig bok som heter "Kulturanalyser". Då måste man komma på nåt smart så man inte måste läsa allt. Vi har fått i uppgift att ställa två frågor till varje kapitel (fyra kapitel), jag har helst enkelt stretat på och läst tre hela kapitel, men nu, när jag har hittat två frågor att ställa i den fjärde kapitlet, så MÅSTE jag ju inte läsa det. Bara det att verkade plötsligt bli intressant. Får se hur jag gör.

SJ ställer in all tågtrafik norr om Gävle. Är inte tåg gjorda för att köras på vintern eller? Det är TUR att Julia och Andreas kommer med Connex! Good stuff!

Jag har köpt en digitalkamera! Och det är ju jättepositivt och kul!!! Då kan man fota en massa roliga bilder och filma korta filmer! Man kan ta kort på sina vänner och allt kul man gör, och sen kan man titta på dem i efterhand och minnas hur kul man hade!

Ja! Hej då!

Negativa höst

Helvettes jävla skitväder. Snö? Ja tack! Regn? NEEEEEEEJ! Det är ju så jävla obekvämt att bli blöt, och mitt , som är nästan oanvänt börjar redan pajja! Hoja. Jaja, det kommer väl snö så småningom.
Inte heller Chicko gillar det här vädret, hon bara ligger inne och sover. Sover och sover. Själv ska jag strax sätta igång att läsa för jag ska lämna in min portfolio på onsdag så jag kan åka till Bollsta i lugn och ro och få lite höstlov. Det tar bara 3,5 timmar med x2000 till Sundsvall. Det är som bussen mellan Pajala och Luleå! Helt fantastiskt!
Jag insåg just att jag hellre skriver än läser. Känner mig mer peppad att ta tag i skrivuppgifterna jag har kvar än att läsa den där boken... men boken ska redovisas muntligt i morgon så det är bara att sätta igång!
Har inte så mycket mer att säga. Studentlitteratur är dyrt, regn är äckligt och jag börjar redan få julkänslor, samt anser att november är en toltat onödig månad!

Tack och hej!

PS. Choklad är gott. DS

Dessutom tycker jag själv att det oerhört irriterande att läsa texter som är manipulerade och fixade på det här sättet! Men jag var tvungen att prova!

Positiva höst!

Jag har aldrig, och jag säger aldrig, haft såna här känslor för hösten som jag har nu. Oktober brukar vara min värsta månad på hela året. Men, inte nu. Jag njuter i fulla drag, lite musik i öronen, kylan biter en liten aning i kinderna, torra löv som knastrar under fötterna när man går... Varför har jag inte sett det här förut?

"Luften är klar som en silversträng,
smått biter kylan min kind,
några höstlöv leker i luften,
med hjälp av en virvlande vind."

...och Chicko vill gärna ha en bit av min macka, fast hon har fått ett stort saftigt älglårben idag. Men hon får tigga så mycket hon vill, jag är bara glad att vännen är med mig igen! Vi två.

Denna vecka har jag två schemalagda lektioner. Men, en jäkla massa att läsa! Jojo, men det känns bra. Vet inte vad jag har för energiproblem, jag kan inte somna på kvällarna och jag är inte trött på mornarna. Var det Pajalaluften? Det är ju i och för sig inte något dåligt att vara pigg!
Ja. Då har jag dryftat det jag hade behov av att dryfta denna kväll.
God natt!

En urbanportion

Jag är nog inte gjord för att bo ensam. Även om det ibland, någon enstaka gång, kunde kännas jobbigt att ha en massa folk hemma hela tiden, så är det mycket trevligare än att bo själv. Jag saknar att ligga på vårat köksgolv och samtala om livet, jag saknar att komma hem och finna mitt gäng vid mitt köksbord eller framför tv-spelet, jag saknar min vänfamilj helt enkelt. Det var härligt att vara hemma i Anttis, hos min familj. Nu är inte ens Chicko hemma. Här kokar jag mina makaroner i mitt tråkiga tvättstugekällarkök.
-Vem ska ha mat? Kunde det låta en gång i tiden, det betydde: Hur många ska äta makaroner? Det var tider det, Urbans Harem, glömmer jag aldrig. Här i stan är det så jävla långt överallt, så det tar svinlänge att ta sig till sina kompisar, då måste man träffas på stan, och då kostar det pengar...
Nu är mina makaroner klara. Det blev mycket, så det räcker för två, eller med andra ord en urbanportion. Jag ska äta det. Gud så tragisk jag låter. Det är jag inte egentligen. Jag mår faktsikt jättebra, mitt liv är helt fantasktiskt. Men jag måste faktiskt hämta hem Chicko snarast...
Oj, det är mycket mat, en fjärdedel hade räckt ser jag nu...

Äh, hej då.