Det händer inte så mycket just nu. Jag gör inte så mycket. Och ju mindre jag gör destor mindre har jag att skriva om. Jag tänker liksom inte på samma sätt.
Jag har haft lite att göra så länge att jag börjar känna att det är skönt. Jag låter mig sega på morgonen, och dagarna går fort fast vi ingenting gör, och när jag väl har ett uppdrag så känner jag "Hoja... måste jag?" Jag tror egentligen att det är ett bra tecken. Att jag vilar upp mig inför andra halvan av terminen, för då blir det som vanligt igen. Fullspäckat. Jag längtar lite. Men bara lite.
Andreas är här, och det är kul, för då har jag nån att vara ledig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar