Lappis burning, lappis burning, pour water, pour water!

Jag kommer gåendes från tunnenbanan, hör en siren, den passerar mig, polisen. Usch, det kändes obehagligt tänker jag och funderar på vad den har i Stora Skuggan att göra. Där bor ju nästan ingen. Sen kommer ambulansen, kör i vårt område. Då känns det riktigt obehagligt. Kanske nån gamling som kolat? Så synd. Fortsätter upp för trapporna, känner röklukten, ser röktäcket som ligger lätt ovan marken. Tro att jag ökar takten. Ser brandbilen passera på bilvägen. Chicko. Jag går fortare och fortare. Hjärtat slår några extra slag. Lugnar sig lite när jag ser att det inte är några lågor på vårt hus. Går ner mot busshållsplatsen för att se vad som händer. En brandman kommer springande och frågar om jag sett vart det brinner. Nej, jag undrar detsamma säger jag medan har springer vidare. Plötsligt kommer jag på att det kan ju brinna i huset trots att jag inte ser några rök och lågor, Chicko. Jag går hem. Allt lungt. Går ut på balkongen för att kika, då kommer ambulanshelikopterna. Starka lampor som sveper över kvarteret. Mycket, mycket obehagligt. Tar med mig Chicko ut, två ambulansmän kör förbi mig med en tom bår. Jag går mot ICA, ser avspärrningarna och två brandbilar till.

Senare ser jag båren komma tillbaka, mot ambulansen, fortfarande tom tack och lov, de fraktade bara filtar på den. På ICA hör jag spekulationer om att branden börjat i ett rum och sedan spridit sig. Helikoptern lyfter, förhoppningsvis tom. Brandbilarna ger sig av igen.

Det var nog många fler hjärtan än mitt som tog några extra slag eller hoppade över något, men för någon var farhågorna verkligen sanna. Det har brunnit hemma hos min granne. Den här gången gick det bra för oss.
En mamma hämtar sitt barn på dagiset som är granne med vårt hus. Hon springer fram till dörren. Andas nog inte ut förrän hennes barn möter henne i kapprummet.

Några ord och en bild

En liten toka som skrattar gott åt moster. Ett hus där man alltid är välkommen. Två systrar och en bror. En tonåring hund. En gammal tant som sover skönt i soffan. En jägare som inte snickrar på sitt hus.

Och ett lugn.

Redan halvvägs från Sundsvall känner jag hur värmen sprider sig i min kropp. Hur jag fylls av ro i hela min själv. Så nyttigt det är att lämna storstaden och vardagen bakom sig en stund, och sedan återvända med förnyad kraft och energi. Jag gör mitt bästa för att försöka smitta av mig på mina klasskamrater. Det har varit en skön helg och jag ångrar inte ett enda öre av de 1113 kronor som biljetterna kostade. Jag lämnade Kramfors busstation på regninga söndan. Det var grått och fult, men på marken låg lite snö. Jag kände mig fortfarande väldigt rofylld, med vetskap om att jag kommer tillbaka. Det brukar kännas jobbigt att åka, men nu gick det ovanligt bra.

Det var en helg av för mycket skräpmat och diverse andra onyttigheter, som tex alkohol på lördag. Men se så kul vi hade: http://www.tune.nu/bilder.php?bild=IMG_3446.jpg&datum=2007_11_03. Tillkommer gör även trevligt umgänge, goda skratt, film och bowling (behöver jag nämna att jag förlorade?).

Appropå att jag är en tant så pratade jag igår med syster om att skaffa en kärringbag, en sån man drar, för jag är så urbota (se, tantuttryck) less på att ha ont i ryggen av min ryggsäck som är så tung jämt! Idag har jag även rensat fisk för första gången i mitt liv. Jag som inte ens sätter masken på kroken själv, och ännu mindre tar bort fisken från den om jag skulle ha turen att få napp. Fyra fina rödingar. Gott blev det också. Nu är det sovdags. (Klockan har passerat läggdags för längesen får tanterna).