Tyst tänkta tankar...: augusti 2010

28 augusti 2010

Helt okej faktiskt.

Jag brukar tycka att jag inte är så bra på musik. För jag har typ inget gehör och spelar otighta pianokomp. Dessutom lyssnar jag inte på musik särskilt mycket. Frågan är om jag egentligen har ett musikintresse? Jag förmår mig att spela endast när det fyller ett syfte. Som till exempel att öva inför ett uppträdande. Eller att jag ska undervisa femmor i bas, och sånt. Men så kom jag på, för ungefär två minuter sen att med tanke på att jag fått pianolektioner ur "Pianot och jag 1" eller nåt endast ett år, på gymnasiet, och en endaste gitarrlektion så är jag ju rätt okej ändå. För jag spelar ju lite mer avancerat piano är "Pianot och jag 1". Gällande gitarren måste jag lära mig barréackordshelvetet. Helgens projekt är att stämma åtminstone en av de nybeställda ukulelena och gärna lära mig ett ackord till. Nu kan jag G. Grejen med ukulelena är att de stämmer ur sig efter en sekund ungefär, tydligen för att det är nya. Så nu har jag tre hemma som ska få sig ett stort antal stämningar under helgen, så kanske de håller i tio minuter. Vad fint det kommer att låta med 12 ostämda ukulele. Not.

Och så håller jag på att öva in några grundläggande universalpianokomp. Det är bra att jag gör det.

Nu ska jag förbereda köttbullarna som vi ska äta tillsammans med stuvade makaroner. Apropå det borde jag ringa farmor.

26 augusti 2010

Jag bloggar för sällan

Det beror mest på att vårat internet inte funkat som det ska.
Iallafall så trivs jag svinbra på jobbet. Eleverna är så snälla. De blir tysta på en gång när man ber dem. Jag kan ge en sträng blick, och de fattar på en gång att det är dags att skärpa till sig lite.
Idag hände följande positiva grej:

Vi satt i ring och var mitt i en övning när en unge sa "Slutar vi inte nu?" Jag tittar på klockan och ser att vi slutar.
"Ja! Det gör vi ju, vad fort det gick!" Då säger en unge "Ja, det är för att vi haft så roligt, tiden går fort när man har roligt!"
Helt underbart! Och detta var femmor. Ni minns kanske de femmor jag haft senast. De som tyckte allt var tråkigt och inte kunde vara tysta nog länge för att te emot instruktioner.

Jag har också träffat alla högstadiegrupper utom en. Min oro var mycket obefogad. De är kloka, roliga, smarta, ambitiösa. En del. Och andra kommer för att de måste men är inte särskilt mycket för musik. Men de vågar säga, de vågar fråga. Och de lyssnar. Eller ser ut som att de lyssnar i allafall. De rör inte instrumenten om de inte ska. De försöker vägra göra saker, men jag får dem ändå att vara med till slut (cred till mig!).

Så, jag trivs på jobbet och hemma. Anders han klyver ved dagarna i ända så vi slipper frysa i vinter.

Hej svejs!

16 augusti 2010

Första dagen på nya jobbet

Först väntade vi på chefen som skulle komma med fika. Alla var väldigt snälla och trevliga och hälsade och tog i hand och vi pratade om gruvan, Pajala-mentalitet, bilar, väghållningen och egna företagare.
Sen kom chefen med fikat så vi fikade och pratade lite mer om ovanstående saker och lite om vilka som ska jobba och hur mycket. Med humor skämtar de om avhoppen som sker ett efter ett på arbetsplatsen och jag anar den djupt rotade ei se kannatte-mentaliteten (det lönar sig inte).

Sen kikade vi lite i musiksalarna där jag ska husera, jag fick skrivbord, nycklar och allt sånt trevligt. Vi fick lunch på Thairestaurangen och pratade om livet i Stockholm och björnjakt.

Sen jobbade jag lite och sen gick vi till kommunen och träffade chefens chef och fikade lite till. Sen planerade jag lite till och åkte hem.

Hemma så föreslog Anders att vi skulle gå och fiska så det gjorde vi. Och jag tänkte att har man så här nära till rekreationen så kan man ju ha hur stressigt jobb som helst.

12 augusti 2010

Att flytta hem igen

Väldigt många flyttar från sin hemort. Alla vet hur det är. Inte alla flyttar hem igen. Det är nästan mer spännande än att flytta bort. Eller åtminstone precis lika spännande. Jag börjar på ett nytt jobb som jag jobbat på förut. Jag flyttar till en by där jag bott förut. Men jag har inte haft nåt ansvar på mitt jobb och jag har inte bott i ett eget hus. Så på nåt sätt är allt så nytt, fast det är ändå gammalt. Det är spännande.
På måndag börjar jobbet och jag vet nästan ingenting, men det är jag ganska van vid sedan tidigare arbetslivserfarenhet så det oroar mig inte så mycket. Det hinner ordna sig. Första veckan ska jag ändå bara lära känna klasserna lite. Hur länge tar det innan man lär sig namnen på typ 12 klasser?

Vi börjar nu få ordning på huset. Man ser att nån bor där. Man ser att vi bor där. Det känns bra, fint och hemma. Vi får spontanbesök när som helst. Vi lagar mat på eldstaden ute bara för att det är mysigt att sitta där. Vi njuter av att inte höra tvärbanan passera var 10:e minut. Vi hämtar jordgubbar, potatis och lök från mammas land. Men när vi handlar på ICA, förvånas jag över det lilla utbudet. Att det bara finns tre sorters Valioyogurt att välja på, till exempel. Men man vänjer sig nog.

Det är fint här.