Drömmen om vintern

Jag längtar så jävla mycket efter snön och kylan!
Nu är det grått och nästan sju grader varmt. Fy fan.
Ge mig vinter!!! Det gör nästan ont i själen när jag ser vackra, snötäckta vinterlandskap hemifrån.





Så ska det se ut. Inget jävla svammel.
Detta är en anledning till att bo i Pajala. I går kom jag dessvärre på en att inte göra det. Kolla här, tänk om jag plötsligt blir extremt sugen på thaimat, då kan jag inte bara gå till en thairestaurang och ta lite take away-käk och äta det, för det finns ingen thairestaurang i Pajala. Å andra sidan, så om jag nu blir extremt sugen på Frasse-mat så kan jag ju inte få det heller. Hmmm...

Jaja. Idag har jag sovit alldeles onödigt länge. Så länge så jag inte ens tänker skriva hur länge. Diskbänken ser ut som ett jävla helvete och jag skulle vilja hinna massor innan det är dags att börja svida om till maskeradkostymen.

Life is life. La la la lala.

Smartare än smartast

Detta vore det perfektaste perfekta till min lägenhet!





www.compact-livingbutiken.se

Så, nån som kan låna mig typ 17.000 kronor? Och isåfall, nån som vill köpa en loftsäng, jätteny. Eller det bästa. Vi byter. Du får sängen, jag får 17.000.
Vilken fantastisk idé.

Just ja, jag skulle ju plugga...

Menü Svala

Så här kreativt kan det se ut när jag ska planera veckans mat. Min ambition är att göra det varje vecka, för att spara tid, pengar och energi. Jag mår hemskt bra när jag har gjort en lista som jag kan följa. Jag behöver aldrig tänka på om jag har allt hemma för en viss rätt, för då har jag ju veckohandlat utifrån matsedeln. Jag behöver inte sitta på tunnelbanan på väg hem, svimfärdig av hunger, och fundera på vad jag ska laga, för det är redan bestämt. Och, jag tror definitivt att jag sparar pengar. Den här månaden skriver jag upp alla mina utgifter för att se vad mina pengar går till så det är upp till bevis.

Dessutom ska jag plugga effektivt hela veckan, och då måste jag ju få i mig bra, näringsrik kost så jag lär mig mycket och klarar tentan den 7:e november.

Inatt jag drömde...

Inatt drömde jag att jag träffade mannen i mitt liv. Han med stort H. The Man. Det var en underbar dröm och jag ville inte vakna när jag vaknade. Han var gift, men det spelade liksom ingen roll för nån av oss för det var meningen att det skulle vara vi. Och allt var så tryggt och välbekant trots att vi inte kände varann. Vi var på väg nånstans, och var tvugna att ta oss igenom en massa hinder, typ ta oss över rangliga broar och simma jättelångt. Men det var inga problem, för vi var ju tillsammans.

Men jag vet inte om jag tror på sånt här i verklige livet.

...drömma kan man ju.

Nulägets...

Humör: Stabilt.
Gjort: Sovit länge, promenerat med hunden, betalat räkningar, funderat på framtiden.
Planer: Sticka, dricka te och titta på Hollywoodfruarna på tv3play.
Ser på: Sex and the City till frukost.
Lyssnar på: Tystnaden.
Läser: Utslag av ord, av Mark Haddon.
Dricker: Apelsinjuice
Äter: Bara för att man måste
Bästa: Min stökiga men ytterst trivsamma lägenhet.
Sämsta: Jag är egentligen inte nog sjuk för att lata mig så här, men inte heller nog frisk för att orka göra nåt vettigt.
Hund: Älskar sin säng, som vanligt.
Väder: Grått, grått, grått och 5,8 grader varmt.

Att bo, eller inte bo, det är frågan

Just nu funderar jag mycket på framtiden. Den stora frågan är var vill jag bo? Jag har tre ställen som jag väljer mellan och funderar på. Det är Stockholm, Pajala och Bollstabruk/Kramfors. För bara två, tre veckor sen kände jag att nä, nog blir jag kvar i Stockholm ett tag till. Men nu är jag inte lika säker igen. Jag vill vara nånstans där jag gör skillnad. Min kämparanda vill bo i en byhåla med för stor utflyttning och för små resurser. För Stockholm kvittar det om jag bor här eller inte.

Det vore lite spännande och nytt att bostätta sig i Bollsta och jag skulle få träffa syster med familj så ofta jag ville, å andra sidan är det hemskt jobbigt att börja om på nytt med att skapa sig ett liv. Hitta en frisör, vänner att umgås med, fritidssysselsättning, ja, ni vet. Jag skulle kunna köpa ett hus. Ett eget hus med egen trädgård. En hundgård åt Chicko och Doris kunde få bli utekatt som är hennes framtidsplan.

Pajala längtar jag till för att jag vill kunna åka och hälsa på släkt och vänner bara hipp som happ. Basta i Anttis på fredagkväll och sen åka hem till mig. Jag vill vara med nu när det händer grejer i och med gruvbrytningen. Jag längtar efter riktig vinter. Att gå till kyrkan och lyssna på bra musik. Att träffa bekanta på Konsum. Att få jobba och ge något tillbaka till bygden som gett mig så mycket. Men jag vet inte hur de jobbar på skolorna där? Kanske är tankesätten förlegade och gamla? Kanske vill ingen lyssna på mina visioner och kanske får jag inte utöva läraryrket så som jag vill? Eller så är det som vilken modern kommunal Stockholms-skola som helst.

Men Stockholm. Staden jag kommit att betrakta som hem. Staden jag lärt mig att tycka om. Jag anlände i augusti 2006 med inställningen att det bara är tre och ett halvt år, sen hem. Första året var jobbigt. Sen har det bara blivit bättre och bättre.
Jag skulle sakna att kunna gå ut och ta en öl en tisdagkväll. Att ha olika ställen att äta lunch på. Att kunna gå förbi några affärer och kolla på lite kläder på väg hem. Och naturligtvis mina nyfunna vänner. Men jag vet inte hur länge jag orkar bo på denna pyttelilla bostadsyta, och jag vet inte om jag nånsin kommer att få nåt annat att hyra. Jag gillar valmöjligheten jag kommer att ha om jag ska söka jobb här. Jag kan bo där jag bor, men har ändå hundratals skolor att välja mellan. Jag skulle inte sakna all tid på tunnelbanan och att det tar en halvtimme att ta sig till den vän som bor närmast. Jag skulle kunna komma och hälsa på.

Det är tur att jag inte behöver bestämma mig idag. Jag vet också att inget beslut behöver vara för evigt. Men ändå. Jag är 25 år. Jag har flyttat omkring och bytt lägenheter i snart tio års tid. Jag är lite less på det. Jag vill känna mig bofast. Jag vill veta, att här ska jag bo. Lite längre än ett litet tag.

Fördelar och nackdelar med att bo på respektive ord tages tacksamt emot i kommentarsfältet av er läsare. För jag vet, att ni har åsiker. Jag vet också att det är jag själv som bestämmer i slutändan...

Torsdagssnuva

Jahapp. Svininfluensan är här. Inte hos mig. Men tydligen var det den lilla söta systerdotter hade. Frågan är ju vad jag har för förkylning? Ni som träffat mig i dag behöver inte bli rädda. Det smittar inte efter att man varit feberfri 24 timmar, och jag hade feber senast, och endast, i söndags.
Men idag har jag fått snuva. Det kan man klara sig utan.

Tja. Tillvaron är full av tråkigheter idag. Men det är inget jag ids älta här. Eller behöver för den delen, för den här gången har jag tagit tillvara på de goda fantastiska vänner jag faktiskt har och pratat. En eloge till mig.
Jag vägrar vara lika stum som min far.

Det blev inget plugg idag heller. I kväll väntar badrumsfix i dockskåpet, middag bestående av min fantastiska hemmagjorda laxburgare, nåt avsnitt Sex and the City och troligtvis lite stickning. Guuuuud, jag har det så mysigt här hemma hos mig!

Nu mat. Hej då!

Sanningen om spraydate

Okej. Nu ska jag sluta hymla och skämmas. För tredje gången har jag gått med i Spraydate. Alltid när folk börjar prata om nätdejting så säger jag att det är väl bra att det finns och jag känner många som träffats på det sättet. Sällan nämner jag att jag själv är/har varit aktiv inom området. Grejen är, att det är så folk träffas nu för tiden.

Men. Det finns några men, (och män) när man surfar omkring på de där dejtingsidorna. Jag inser att jag har skiiiiitmycket fördomar. Jag inser också att folk skriver väl vissa saker för att försöka ge en rättvis bild av sig, en bild som de tror att folk kan uppleva som sann, vilken då bygger på fördomar.
Jag har slutat skriva att jag kommer från Tornedalen, spelar tvärflöjt och pluggar till lärare. För då kan man tro att jag är tråkig, töntig och bonnig. Det är jag inte. Som ni vet.

Nu till mina egna fördomar. Jag har fördomar om allt och alla när jag är på Spraydate.
Jag tror att lastbilschaufförer och elektriker är outbildade, insnöade snusare med skev kvinnosyn och utan egna fritidsintressen. Detta trots att jag känner många karlar med dylika yrken som är både intellektuella och engagerade.
Jag tror att alla som jobbar med IT är tråkiga. Men i själva verket är de lugna, trygga, realistiska, omtänksamma och snälla.
Jag tror att alla som spelar golf är snobbar och moderater fast jag vet att det inte är så.
Jag tror att killar vars största intresse är träning bara är ute efter sex med big boobs, no brain, fast jag har kompisar som tränar mycket och har stabila förhållanden med någon de älskar mer än allt annat (eller letar efter en sådan).
Jag tror att alla som är från Stockholm är ytliga och inte så intelligenta fast jag känner stockholmare som visar andra kvaliteter.

Egentligen så skiter jag i vad en framtida partner jobbar med eller hur mycket han tränar. Vad som är viktigt är att han tror på sig själv, har humor och tycker om mig för den jag är.

Seeeegt....

Alltså det går så jävla segt. Jag fryser och det enda jag vill är att gå och sova en stund för trött är jag också. Jag var inspirerad till att plugga och satte igång. Inspirationen var dock inte långvarig. Jag kom på mig själv med att sitta och glo ut genom fönstret en mycket lång stund. Jag brukar gilla att plugga själv, få göra saker som jag vill, men nu vill jag inget hellre än att ha en pluggkompis i matte.
Suck, suck och dubbelsuck.

Ska prova plugga lite meänkieli som omväxling. Det är i alla fall nåt jag kan.

Förtydligande

Att jag nu hyllar min ensamhet i sådana otroliga mängder betyder inte att jag inte tyckte det var kul att ha Andreas här. Det var tvärtom väldigt trevligt.

Söndagsbus

1000 avsnitt av Sex and the City. Djungelvrål. Bake-up pizza. Pyjamas hela dagen. Duntofflor. Me, Myself and I.

Jag älskar livet.

Nykär

I mig själv. Det är nog det jag är.
Idag har me, myself and I haft en underbar lördag. Sovit länge, promenerat långt, städat och fixat och, hör och häpna, spelat flöjt. Igår var jag bjuden på fest men jag valde att stanna hemma, och jag hade inte haft nåt emot att vara hemma ikväll heller, men nu har jag lovat och det blir säkert jättekul.

Jag vet inte om det är bra eller dåligt?

Ljuva, tysta hem.

...och det är så jävla skönt att komma hem när det är precis så lugnt och tyst som jag vill ha det, eller inte ha det. Vill jag äta middag i tystnad så gör jag det. Vill jag läsa medan jag äter så gör jag det. Vill jag titta på tv, så gör jag det. Vill jag sitta framför datorn med dess fläkt och mitt eget tangentbordsknatter som bakrundsmusik, så gör jag det.
Och när jag jobbat en hel dag, då vill jag det.

Ingen kräver att jag ska prata eller vara rolig och engagerad. Och vill jag prata så ringer jag till nån. Och det gör jag jag ju inte så ofta som ni vet.

Tack för idag!

Jag tittar på Bonde söker fru, diskar min kaffepanna och tänker att nog vore det trevligt att ha nån att dricka kokkaffe med vid köksbordet på lediga förmiddagar.

Och jag bor i europas singeltätaste stad.

Och jag börjar sakteliga komma på varför jag ändå föredrar att vara singel och självbo framför att leta efter Mr. Right.

Nu ska jag i allafall gå ut med Fisgrisen.

Jobb.

Den här veckan har jag jobbat hela tre dagar. Så jag var väldigt fredagstrött igår. Det är en stor omställning från mitt tidigare liv, må ni tro. I måndags var jag på fritids, det var tråkigt. I torsdags hade jag engelska och livskunskap. Det var jätteroligt! Särskilt livskunskapen när jag fick använda mina kunskaper i värderingsövningar som jag lärt mig på Hampnäs.
Igår var vi på skogsvandring i Tyresta nationalpark hela dagen. Det var underbart vackert väder, jättefin skog, gott med fika. Ibland är det bara helt fantastiskt kul att jobba!