Skönaste dialekten i stan!

- Men du, vart var det nu du kom ifrån?
- Pajala.
- Aaah! Du har fan den skönaste dialekten i stan! Om jag fick bestämma skulle alla prata som du!

Blir man glad eller? Det värmde mitt hjärta att få höra dessa ord. Jag tror att jag och C som kommer från Boden ligger i topp på listan över de trevligaste dialekterna i klassen (om det finns nån sån). C finns där dessutom för att han är enda killen och alla tjejer tycker det är såååå behagligt att höra hans röst efter allt kacklande dem (oss?) sinsemellan. Så trist då att vi nästan aldrig säger nåt när vi är i helklass. Jag känner iallfall att det är helt okej att låta alla andra snacka, jag pratar desto mer när vi är i lilla gruppen. Mycket behagligare.

Jag älskar Pajala!

En tanke och en insikt

Jag har mycket i huvudet just nu. Jag vet inte riktigt vad det är jag funderar på, men det känns som att det är mycket. Jag har lite svårt att sortera, och fokusera.
Jag har funderat på en sak och kommit fram till att jag är väldigt lojal mot mig själv. Det är nog det hela mitt singeltillstånd grundar sig på. Och åter igen, det är inget jag lider av. Jag är väldigt bekväm och hemma i det, och kanske är det också en orsak till tillståndet. Det känns som att jag flyr undan så fort det närmar sig att ens andas en stavelse som kan ha att göra med kärlek. Då menar jag inte den sorten mellan vänner och familj, för den hanterar jag väl.
En gång har jag liknat mina känslor vid en mur, och då känns det nu som att jag har murat in mig själv och inte kommer ut. För övrigt så har den personen som fick mig att skriva om muren varit och tittat om jag är hemma. Och skulle han knacka på så skulle jag förmodligen agera murbräcka med min egen kropp och släppa in honom utan att tveka, trots att det egentligen är moraliskt fel.
Och som jag nu sitter här och skriver, så inser jag igen att det är av lojalitet till mig själv som jag murat in mig. För det som finns, det finns nog inte på riktigt hur mycket jag än skulle vilja det. Kanske är det därför jag flyr, för jag kan inte lura mig själv. Och det är ju i och för sig väldigt, väldigt bra.
Vet ni vad? Jag tror jag förstår mig nu...