Vårsjalen

När jag fyllde år i somras fick jag ett garnnystan i presen av Julia.
Eftersom jag vet att hon läser här så vill jag visa vad det blev av det hela. Så Julia, här är sjalen! Alldeles jättefin och vårig. Tack!

Efter regn kommer solsken

Mina dippar går ju rätt snabbt över. Som tur är.
Jag tränade inte igår, för jag kände att jag behövde sticka. Så jag stickade. Avslutade två arbeten: kusinens långsockar, och en ruta på det som ska bli en filt. Det betyder att jag får starta nya projekt! Jippi!
Jag behövde nog lite mental vila. Det verkar för övrigt vara nåt jag behöver ganska mycket av med tanke på att mina nya intressen är stickning och mandala-färgläggning. Ändå snurrar det i huvet när jag går och lägger mig.

Nå väl, uppe med tuppen i dag igen, nästan. Inte riktigt så tidigt som jag tänkte. Tänkte knåpa ihop fyra omdömen nu innan dagen drar igång, så har jag några färre att göra i kväll. Ja, det blir nog kvällsarbete.

Ha en bra daaaaag!

Vantfestival

Jag begav mig till Lovikka, allena, ty ingen vän var intresserad av att följa med. Nå, jag frågade inte så många. Det gjorde inte så mycket, för som vanligt här hemma så träffar man alltid nån bekant man kan chitchatta med så man inte ser så ensam ut. Bland annat fick jag kaffesällskap av min gamla lärare Märta.

Jag kom inte hem tomhänt. Jag köpte en bok som heter Solveigs vantar, av Solveig själv. I den finns massor av mönster. Inspirationen flödar redan. Guuud det finns så mycket jag vill sticka!
Jag fick även prova på att spinna Lovikkagarn med en spinnrock. Det var kul! Måste kolla om spinnrocken här i huset är komplett, om den är så är det risk att jag börjar spinna själv.

Jag orkade inte vänta till klockan tre för att se på modevisningen av Heart Of Lovikkas kläder, fast det hade nog varit mycket fint att se på. Jag såg nämligen modellerna smyga omkring där och prata mens. (De gjorde faktiskt det).

Nu ska jag göra lite nytta i form av dammsugning. Sedan ska jag minsann sticka!

Vantfix!

Pimpar mina vantar inför vantfestivalen i Lovikka i morgon! Tänk om man blev certifierad Lovikkavantstickare en dag...
Ställde inte upp i vanttävlingen, prestationsångesten blev för stor. Ska bli kul att se vilka bidrag som kommit in.
Det här är ju vårens höjdpunkt ju!

Kreativiteten har en gräns

I helgen slog det mig en sak som jag funderade lite över.
Man har nog inte hur mycket kreativitet i sig som helst. Tillslut tar den slut.
Jag sysslar med många saker som kräver kreativitet. Antagligen sysslar jag med dem, just för att de kräver det. Jag får utlopp för mitt kreativa tänkande.

Saker jag gör:
- jobbar som lärare, musiklärare dessutom. Det kräver sitt av idéer kan jag säga.
- stickar och virkar
- att rita hus är min dolda talang, som just nu får användas för första gången på riktigt. (Tidigare har det visat sig i The Sims, och millimeterblocket).
- att varje år komma på, rita ritningar, och skapa ett pepparkakashus.
- skriva blogg
- sorterar grejer. Blir alldeles till mig när jag skådar en välsorterad hylla eller garderob! Sen utvecklar jag förvaringsutrymmena hemma hela tiden.

Jag har nu märkt, att jag inte kan göra allt detta på samma gång. Till exempel har jag ju inte bloggat så flitigt på sistone, och det beror nog på att jag haft så mycket på jobbet. Och nu när husfebern är så hög, så går mitt skapande till det istället för att sticka och virka. Det finns liksom en gräns.

Vad betyder då ordet kreativ? (Jag konsulterar min ordböcker)
SAOL: skapande, nydanande, produktiv
Etymologiska ordboken: av engelska creative med samma betydelse, till create ´skapa´jfr kreera.
(Okej, jag fattar inte allt det där).

Jo, men jag kan nog känna att "kreativ" är en egenskap som faktiskt beskriver mig. Myyyyycket mer än till exempel musikalisk.

Nu väntar matlagning, bastuvärmning och hundkörning i nytt spår i skogen. En runda blir det. Kommer inte att behöva vända och hoppas på att hundarna gasar järnet ända hem. Annars blir de alltid lite slöa när man vänder hemåt igen.

En lugn kväll

Behövde varva ner med något jag tycker om att göra efter helvetespromenaden med mongohunden. Men nästa gång går det säkert bättre.

Bonde söker...

För två år sen satt jag i min lilla, lilla etta. Jag drack te, stickade och tittade på Bonde söker fru. Den säsong dit jag faktiskt själv sökt som en eventuell blivande bondfru. Nu vet ni det, ni som inte visste. Jag kom ju inte med, som tur var. Men jag såg varje avsnitt. Jag såg hur hästbonden Tilde genast fastnade för en av sina tilltänkta, och jag såg kärleken lysa ur deras och ögon och jag önskade, önskade att jag skulle få uppleva samma sak. Det tog ett halvår ungefär, sen var Anders det enda som upptog mina tankar all min vakna tid. Att plugga var helt omöjligt. Visserligen har han inte en egen gård med många djur, men nog fan är han bonde ändå så det räcker! Han är alldeles lagom perfekt bonnig. Som jag. Vi kör traktor. Vi kör skoter. Vi bärgar hö och räknar renar. Vi uppfostrar våra hundar. Vi har gummistövlar. Vi eldar i kaminen i köket. Anders klipper gräset och jag stickar. Anders värmer bastun och jag steker köttfärs.

Idag, sitter jag i soffan som kom med Anders. Dricker vin istället för te. Virkar istället för stickar. Och gläds med bönderna, utan att känna den där längtan. För jag kan inte och jag behöver inte längta efter något jag redan har.

Och det är tur att han kommer hem redan i morgon!

Tiden som gått

Det är länge sen jag uppdaterat. Någon är less på att titta på min fina korg, jag vet inte vem, men här kommer nu ett nytt inlägg som berättar lite om vad jag sysslat med på sistone.

När det blev sportlov så åkte vi till Bea. Där lekte jag med My och stickade. Detta är vad man kan få ut av 100 gram alpacka. Jag är sjuuuuukt nöjd med mitt första par fingervantar. Anders har vigt in dem i sitt liv väl, de har fiskat, mekat med skotern och fått renbajs på sig. De är också varma. Småvantarna och sockarna blir till det blivande systerbarnet som kommer snart.

 Sen åkte ett gäng glada tjejer till Luleå/Piteå för att fira Kusin Anna som kommit till den ärofyllda åldern 30 år. Jag säger inte vilken tid på dygnet den första bilden är tagen. Den andra bilden är den maffiga middagen jag åt, som fick äran att bli avbildad på grund av sin kreativa uppsyn. Fin va? Sen bastade vi i en inte så bra bastu och jag och Kusin Karro tog ett dopp i snön. Det var inte så mjukt som det ser ut, Kusin Karro rev sig på benet, men snöängeln blev ju fin! Det gäller att offra sig för konsten.

Sen har jag ägnat mina kvällar åt omdömen och teaterrep. Teatern flyttar till nya lokaler som är tingshusets gamla. Polisen har en del kvar där också. Där såg vi denna skylt med information till aliens... Man kan aldrig veta...

På återseende!

En virkad stickkorg

Jag har virkat mig en korg att ha mina stickningar i. Den är gjord av ett gammalt påslakan. Jag hade för liten virknål så det var jobbigt. Dessutom tycker jag färgen blev ful, färgar den kanske nån dag. I korgen ser ni det som ska bli en mössa åt lillebror och mitt livs första tröja.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Så mycket jag vill sticka!

Jag har lunch. Jag surfar på sticksidor. Ååh, det finns så mycket fint att sticka! Man skulle kunna säga att det nog finns att göra så jag är sysselsatt hela livet. I helgen avslutade jag min första kofta, som är åt hemlig person, det kommer kanske bild när den inte är hemlig längre. Och sen har jag fått köpa billigt alpackagarn som är helt uuunderbart och nu vill Anders ha ett par fingervantar, så det är nästa projekt. Egentligen ska jag sticka en mössa åt brorsan också, men jag vet inte om jag har nåt garn och mina riktlinjer är lite diffusa.

Nu ska jag klunka i  mig kaffet och gå och spela Kalinka på ukulele med fyrorna.

Hej svejs!

Resultat av fredagens garnshopping

Efter några om och men så blev det en mössa. En alldeles underbar, fin, exakt som jag ville ha-mössa!

Jag blir lycklig varje gång jag ser på den för det är så fina färger! Det är mina färger!

Inspiration med mönsterkris

Idag köpte jag mig ett fint garn, helt i mina färger, på Konsum när jag helghandlade i godan ro. Nu funderar jag på vad jag ska sticka av det. Det är sånt där som mönstrar sig själv så jag ska inte göra nån mönsterstickning även om jag är sugen att testa på det. Jag tänkte lite på benvärmare, men hur ofta använder jag det? Sen är ju garnet gjort för sockar, men jag har nu tre par som jag verkar klara mig med ett tag (när det är riktigt kallt så har jag på alla tre i mina varma nya skor), så det är jag inte sugen på. Kanske ett par vantar, men det har jag egentligen också. Jag är mest inne på att göra en mössa, och att sticka den med en rundsticka. Jag har letat och letat efter ett lämpligt mönster, men har inte hittat nåt, så det lutar åt att jag får freestyla igen. Lillebror önskade sig också en mössa här om dagen, kanske teststickar jag åt mig själv först, och sen åt honom? Vi får se.

Först ska jag basta!

Jag kan!

Titta! Jag kan visst virka mormorsrutor också!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Tillåt mig presentera...

...turtlevanten! Min egenhändigt designade och stickade specialvante. Utmärkt vid kalla temperaturer då du behöver agera sekreterare och finner din vanliga vante allt för klumpig för att hålla en penna.
Turtlevanten har en vanlig tumme, ett pekfinger och slutligen en del för de tre resterande fingrarna. Turtlevanten är dubbelstickad vilket innebär att den är dubbelt så varm som en vanlig vante, samt att den passar både höger- och vänsterhänta. Vänd bara vanten ut och in (fast det finns ju ingen avigsida på dubbelstickat!) och sätt den på andra handen.

Höger hand

 Höger hand in action

Vänster hand

Stickintresserade kan fortsätta läsa, ni andra kan sluta nu. 

Detta är det första jag gjort med dubbelstickning, och det mesta lärde jag mig här. Tummen gjorde jag som när jag gör lovikkavantar, alltså stickar in en tråd i avvikande färg som jag sen tar bort. Jag gjorde även likadant där jag räknade ut att pekfingret skulle komma. 

Efter pekfingersmarkeringen stickade jag ett varv vanligt. Därefter stickade jag som vanligt, men tog ihop maskorna två och två där markeringen för pekfingret är, i ca tre varv, då var maskorna slut. När de maskorna var slut hade jag alltså kvar de maskor som skulle bilda utrymmet för de resterande fingrarna och stickade som på en vanlig vante och tog ihop toppen genom att ta ihop en maska i början på sticka 1 och 3 och i slutet på sticka 2 och 4 på varje varv. Se i länken ovan hur hoptagning går till. 

Sedan stickade jag pekfingret som man stickar en tumme.

Garnet har jag köpt på Island, det är 100% ull och kanske något tjockare än "vanligt" strumpgarn. Jag lade upp 32 maskor i vardera färg (totalt 64 maskor) men jag har väldigt små händer. Jag använde strumpstickor nr 3.

Nu väntar jag med spänning på dagen då jag ska få testa vanten i praktiken.

Senare

Jag bestämde mig för att inte gå på orkestern. När det var gjort och när jag fått i mig middag så var jag så gott som normal igen. Inte likt mig att skolka från orkestern, men orkesterledaren skulle inte vara där och det betyder att de vill att jag ska dirigera och det har jag ingen lust med idag, särskilt inte utan partitur.

Istället har jag varit hemma. Eller rättare sagt, jag är hemma och jag gör det jag vill. Jag skiter till exempel i att plugga. För jag har ingen lust, och jag har faktiskt läst det som ska vara läst till morgondagens seminarium som lär bli intressant.

Jag stickar på systras långsockar och tänkte också presentera mina senaste Lovikkavantar som gick till Andreas.







8-bitars är det senaste. Andreas har köpt Mario 1 från Tradera. Vi väntar med spänning och får under tiden roa oss med Super Mario 3.