Ett inlägg om tråkiga saker

Dagens träning blir det ju inget av känner jag. Fan, fan, fan. Halsont och begynnande nästäppa samt en trött, trött kropp passar nog inte i joggpass 3. Jävla skit.

I går drabbades jag av blodsockerfall deluxe. Åt en pizza vad 12-tiden. Sen blev jag av någon outgrundlig anledning inte hungrig mer. Så jag åt inget mer än nån kopp kaffe här och där och en liten bit blåbärspaj. Sen drack jag en öl. Sen blev jag nästan döende. Då var klockan ca 23.00. Jag kunde plötsligt inte fokusera blicken och det enda jag ville var att lägga mig på golvet och gråta, men eftersom jag befann mig på en pub tillsammans med personer som jag halvkänner (och A) så gjorde jag inte det. Men det där fyraåringsagerandet hade känts bra. Nå väl. Jag gick ut och åt en korv istället så kunde jag leva en stund till.

Och igår var det ett år sen huset brann.

Vilket muntert inlägg. Det goda är att jag idag får leka med Fia! Jippi!

Lite själv

Det känns lite konstigt. Det känns lite tomt, faktiskt. Jag har i sex veckors tid haft sällskap varje morgon. Under sex veckor har jag inte sovit ensam i ett rum en enda gång. Jag har haft sällskap av antingen A eller Andreas. Idag åker den senare hem. Det blir lite annorlunda, jag har liksom vant mig att ha honom här.
Så, här sitter jag. Äter frukost med datorn som sällskap. Men det känns okej.

Hej då!

Dagens....

...intresseklubben antecknar:
Här om dagen grävde jag fram min gamla intressebok. Alla borde ha en intressebok. Eller i allafall alla som är som jag. Jag fick den när jag fyllde 15 för att mina vänner tyckte att jag sa så hemskt mycket ointressanta saker, så tanken var väl att jag skulle skriva ner allt ointressant i den.
Idag har jag sagt två saker. "Där står en Skoda." Och "Det sitter en präst där". Nu ska jag bjuda på några gamla urdrag från Intresseboken, så att de som inte var med när det begav sig får en bild av vad den innebär, och så att de som var med, får sig ett gammalt minne och förhoppningsvis ett gott skratt.
Februari: Marika "Titta! En cementblandare!"
Mika 27/11 -01 "På en storhelg under nån sommar stod en kille och pissade mot det där hörnet."
Julia 7/4 -02 "Idag sa jag åt Marlene att jag har en morbror som heter Rudolf och en som heter Roland, dom kallas för Rulle och Rolle..."
Johanna till Alma (alltså mig) 21/5 - 01 "Här gick vi när du sa: Titta! En cementblandare!"

Här är den. Lite sliten efter snart 11 år. (Gud, jag är gammal!)



...träning:
Mina Vår Rus-föreberedelser går bra. Eftersom jag har hund så har jag med lätthet och flera gånger om avklarat det som heter "promenad 30 minuter" som pass 1 denna vecka. Pass 2 var egentligen alternativ träning 30-45 minuter men jag gick direkt på joggingen för då kunde Andreas haka på och vi kunde umgås för han åker snart hem igen. Det man skulle göra var att värma upp med promenad 20 minuter, vi tog 10, och sen jogga 3 minuter, gå 2 minuter, fyra gånger. Och det gjorde vi. Jag känner mig lite bäst i världen. Vadå? För tre minuter tänker du. Ja, säger jag, för jag har typ aldrig sprungit i hela mitt liv. Jag har undvikit att springa så mycket det bara gått mina snart 26 år på jorden. Men sprang gjorde jag, och helvete vad det känns bra efteråt! Fortsättning följer...

...inköp:
Allt jag skrivit nu är skrivet och uppdaterat med min fina nya, behändiga, lilla dator.
Examensarbete, here I come!



Tack och adjö!

Mot Vårruset 2010

E: Jag och A ska springa Vårruset.
Jag: Jaha? Spring ni. Jag springer inte.
E: Men man måste inte springa. Om man är sex personer får man en picknickkorg.

Jag frågar ut henne om picknickkorgen och det hela slutar med att jag bestämmer mig för att vara med, och inte bara gå, utan springa Vårruset. Fem kilometer är det, här i mina hoods. På hemsidan fanns ett tioveckors träningsprogram så att man ska klara av att springa det. Jag har undvikit att springa i hela mitt liv. Programmet börjar nästa vecka och det innebär att jag måste följa det även om jag befinner mig i Anttis, Växjö eller Bollsta. Men det är rätt lugnt tänker jag, för Chicko ska ju ändå ut varje dag, och istället för att bara gå så gör jag det som står i programmet. Fast just nu äter jag prinsesstårta. Det får man inte kondition av.

Hej då.

På nya äventyr

I dag har jag och Chicko varit på upptäcktsfärd på nya stigar i de södra delarna av stan. Plötsligt förstår jag henne. Alltid när vi går nånstans där hon aldrig varit förut eller är väldigt sällan så måste hon nosa trehundratusen gånger mer överallt än hemma. Idag upplevde jag hur fruktansvärt stimulerande det kan vara att gå där man aldrig gått förut. Det var jättespännande, nyfikenheten driver en framåt. Vetskapen om att man inte har bråttom nånstans gör själen lugn. Och jag tror att vi mötte Peter Jöback. Han gick skitfort. Jag är ganska säker på att det var han. Han log.

Förresten är det lite konstigt att Internationella Kvinnodagen gick obemärkt förbi i min blogg. Men som en god vän sa samma dag: Borde det inte heta Internationella Jämställdhetsdagen?
Jo men visst borde det? Jag tycker han har rätt. Helt rätt.

Hej då igen.

Dagens lärdom

Idag har vi fått betyg på förra kursen, den fantastiska, bra, underbara, roliga kursen om bedömning. Jag fick C och har härmed lärt mig att det inte lönar sig att jobba hårdare, vilket jag tyckte att jag gjorde med den här. Så, för denna kurs examination ska jag göra som jag brukar. Sikta in mig på C-kriterierna, inte A-kriterierna och istället spara lite energi till uppstarten på uppsatsen som börjar dagen efter examinationsinlämningen.
Det är väl bara att acceptera att jag är en C-student och inget annat. Och det är ju bra det. Det är ju precis i mitten av godkänt-nivåerna och jag är ju en mellanmänniska. En sån där som kan lite om mycket men inte är bäst på nåt. En sån som nöjer sig. En sån som oftast tycker att lagom är bäst. Men jag tror också, att det delvis är det som gör mig till en lycklig människa.

Nu ska jag vila en halvtimme så jag orkar resten av dagen. Adjö.

Senare

Jag bestämde mig för att inte gå på orkestern. När det var gjort och när jag fått i mig middag så var jag så gott som normal igen. Inte likt mig att skolka från orkestern, men orkesterledaren skulle inte vara där och det betyder att de vill att jag ska dirigera och det har jag ingen lust med idag, särskilt inte utan partitur.

Istället har jag varit hemma. Eller rättare sagt, jag är hemma och jag gör det jag vill. Jag skiter till exempel i att plugga. För jag har ingen lust, och jag har faktiskt läst det som ska vara läst till morgondagens seminarium som lär bli intressant.

Jag stickar på systras långsockar och tänkte också presentera mina senaste Lovikkavantar som gick till Andreas.







8-bitars är det senaste. Andreas har köpt Mario 1 från Tradera. Vi väntar med spänning och får under tiden roa oss med Super Mario 3.

Hoja, hoja

Så känns det just nu. Bara hoja. Negativt hoja. Jag har ingen lust att gå ut med hunden. Att laga mat. Att gå på orkestern. Jag har lite ont i huvet. Kanske är jag bara trött? Men jag känner mig lite stressad i själen. Jag är less på all tid jag tillbringar i kollektivtrafiken. Jag är less på att känna att jag inte räcker till. Att jag aldrig får tid att göra precis bara det jag vill. Jag vill att det här kursen ska ta slut så jag får börja med uppsatsen. Jag vill inte börja med uppsatsen för jag har inte fått tag i nån endaste skola än.

Hoja, hoja, hoja.
Det är mycket som är motsägelsefullt.
Men egentligen är jag nog bara trött.

Jag är glad...

...att det finns så mycket fint i livet.
Jag pallrade mig iväg till bibblan och pluggade några timmar så nu har jag ro i själen. Solen skiner och det är lagom många minusgrader. I förrgår (på väg till skolan, innan jag blev arg) när snön yrde och allt var grått kände jag ändå att Stockholm är ganska vackert.
Andreas bakar mockarutor och det kommer att bli gott. Jag ska laga carbonara och det kommer också att bli gott, sen ska vi dlicka öööl och det kommer bli både gott och kul.

Och alltså. Allt handlar ju om hur man väljer att se på saker och ting. Jag hade kunnat låta min ovilja att plugga spegla av sig på hela min dag, men det var ingen rolig känsla så jag valde bort den. Fint va?

Det som fördunklar lite är att det alltid finns folk man måste sakna. Jag saknar Fia. Jag vill att hon ska vara här så jag kan dricka kaffe med henne i tid och otid. Jag känner att det är längesen jag var hos systra med familj. Pratade med henne i telefon, hörde hunden fjanta sig i bakgrunden, fick höra om Mys påhitt och kände att jag saknar dem. Härliga familj.
Men, men. Jag har mycket bra här och nu.

Trevlig helg!

Så förbannat jävla arg

Det är vad jag har varit i dag.
Jag har varit arg i hela magen. På att det finns så många puckade människor på denna jord. Jag har varit arg å mina egna och å andras vägnar. För att en del människor är orättvisa, en del är ofattbart barnsliga och sjuka i huvet och en del är helt enkelt bara sämst.
Jag har varit så arg så hela min dagsplanering gick åt skogen. Det är längesen jag har varit så här arg. På sistone har jag inte orkat uppröra mig över saker jag brukar uppröra mig av, som till exempel mansgrisiga tankar och tjejer som upprätthåller könsskillnader utan att fatta det. Så kanske är det därför jag blev extra arg idag. Kanske kan det vara lite pms inblandat också.
Jag var så arg så jag visste inte vad jag skulle göra av all arghet (jag vet att det heter ilska). Jag ville egentligen bara skrika. Antingen ett vrål eller en massa fula ord som man egentligen inte får säga. Men jag skrek inte. Vi skrev listor i stället, jag och E och nu har jag författat ett mail. Den mesta ilskan grundar sig i våran kurslärare. Sista kursen på utbildningen och så får man ett rövhål till lärare. Det är sorgligt.

Nu är jag lugn igen för jag har nåt som jag inte haft förut, som jag inte ens kunnat sakna för det man aldrig haft kan kan inte sakna. Det är den tryggaste famnen jag känner. Det är hjärtslag mot mitt öra som gör mig lugnare och mer fridfull än jag nånsin kan minnas att jag varit. Till saken hör att han inte ens är här än. Jag har inte ens träffat honom sen jag blev så arg, men jag är hemma hos A och energierna är uppenbarligen så goda att de har inverkan på mig. Då förstår ni kanske.

Nu ska jag steka mig lite plättar.