Vi umgås

Att umgås med familjen kan nog ha lite olika innebörd i olika familjer.
I min familj (på mammas sida) så umgås vi när vi maler köttfärs och som idag, paketerar skav. Det är oftast riktigt trevligt och det känns bra att kunna hjälpa till lite med tanke på att jag har så gott som fri tillgång på älgkött från dem. Ibland blir någon osams förstås, men det går ju över.

Här har det varit -9 grader kallt idag. Jag letade fram en gammal täckjacka som blivit ganska trasig, ett par alldeles för stora röda täckbyxor (mina egna gamla är tillfälligt försvunna), en gammal hederlig HellyHansen-tröja, yllesockar och ett par sk vinterskor som är mammas. Jag frös såklart om fötterna. När jag sa att jag skulle köpa ett bar värmesulor erbjöd min bror sig att göra ett par. Han har precis börjat el-programmet. Det var ju snällt, men när han förklarade närmare hur han tänkt var jag inte lika övertygad längre. Jag har ingen lust att ha en batterihållare i fickan och sladdar som går upp innanför byxbenet.

Ha det bra!

Ett möte

Idag har jag åkt med Arlanda Express. Det var mycket folk så jag fick lov att sätta mig brevid en kille. Han var norrman. Och inte bara det, han var trevlig också. Ja, han var inte bara norrman och trevlig, han var även snygg. (Observera att jag oftast säger: "Nå inte var han ju ful" när man frågar om nån var/är snygg).
Jag vet att han var trevlig för han frågade vart jag bodde och så började vi prata om väder, vind, resor och geografi. Aldrig har de där 20 minutrarna gått så fort. Plötsligt var vi framme och han klev av tillsammans med sina kollegor, och jag ser nog honom aldrig igen.

Då tänkte jag på ett kedjemail jag fick i veckan, om att människor kommer in i ens liv av en anledning. En del för en liten stund, andra för flera år och några tills döden skiljer oss åt. Man kanske inte förstår meningen just då, det kanske går upp för en långt efteråt.
Iallfall så innan vi började prata, så berömde jag mig själv i tanken för att jag satte mig brevid den snygga killen i stället för den jämnåriga tjejen. Jag tänkte sätta mig där, men hon hade sin väska på sätet brevid. Bara det gjorde att mitt självförtroende sköt i höjden. När jag sedan lyckades upprätthålla konversationen ända till Arlanda blev jag mäkta imponerad av mig själv. För jag tror faktsikt inte att han är gay. Faktiskt inte.

Nu är jag hemma hos familjen. Jag har ätit av Gunnars goda älgskav och här är det lite snö på marken. Ett vackert norrsken och Jord på bilradion välkomnade mig hem. Virkko var ovanligt lugn och lillebror är verkligen inte liten längre.

Jag orkade lite

Jag lagade mat. Kyckling, ris och egenhändigt gjord currysås. Så fick jag även matlåda till i morgon. Jag har packat.
Jag har inte pluggat. Det var lite dumt, men jag tänkte nog i bakhuvudet att jag gör det i morgon, innan seminariet. Det är slött. Fy. Men jag ooooorkar inte vara bäst och duktigast! Vi börjar först klockan 10. Jag ska kliva upp halv sju, då hinner jag bra. Jag har inte heller varit på afrodansen. Även det var slött.

I morgon går jag tidigare från skolan för att åka hem till byn. Det känns jättekonstigt att åka hem så här plötsligt. Fast egentligen är det ju inte plötsligt, jag har ju vetat om det i säkert sex veckor. Men jag har inte tänkt på det så mycket.

En sak jag gjort istället för att plugga är att jag har kollat hus till salu i Kramfors/Bollstabruk. Det är roligt. Alla har sådana 80-tals inredningar med ett försök till modernisering via panelgardiner. I morse kom jag på att det är ju lika bra att jag flyttar när jag har pluggat klart, för ju längre jag stannar här i stan, desto svårare blir det ju att flytta härifrån. Och jag vill ju verkligen inte bo här för evigt, även om jag trivs bra nu.

God natt!

Hur ska jag orka?

Kan någon komma och laga mat till mig? Packa min väska? Läsa Mats Myrberg-häftet om dyslexi och förbereda tre diskussionsfrågor? Vika tvätten? Snälla?
Jag vill sova.

Jag hoppas med allt som går att hoppas på att hemma-luften ska göra mig pigg och motiverad igen, annars vet jag inte hur det här ska gå. Bra säkert, det brukar det ju göra. Men ändå...

Hoff. Jaja. Var och en ansvarar för sitt liv. Så det är väl bäst jag trollar fram nåt ur våra matförråd.

Ajö då.

I brist på annat?

Eftersom Blondinbella lagt ner sitt bloggande för ett tag, får jag lov (chans?) att följa hennes pojkväns blogg mer intensivt istället. Jag tycker ju att den är roligare att läsa faktsikt. Jag har funderat på vart han pluggar och tänkt att han läser nog på Handels (varför han nu skulle göra det eftersom han läser juridik?), men foton han tagit från sina pluggsekvenser har sett ut som läsesalen på universitetet, och i måndags tyckte jag att han stod bakom mig i kaffekön så jag var tvungen att titta två gånger, men tänkte "Näää...". Nu är det bekräftat att han läser där för han skrev: "/.../åt jag lunch med min mellansyster som också pluggar på SU." Se där! Då var det kanske han. För övrigt smakar kaffet skit där. Jag såg också på bilder att de invaderat caféet som ligger här i anslutning till 4H-gården. Vårat mysfik, där vi fikar ibland i vackert väder med hundarna sittandes vackert brevid. Våran skog och park där vi promenerar varje dag.
Och dagens fråga lyder: Varför ödslar jag min tid på detta? Dels att läsa om det, och vad värre är, ta mig besväret att skriva om det här. Why?

Jag är klar med examinationen. Så klart jag är. Den ska ju in i morgon. Jag har hittills aldrig lämnat in nåt försent. Jag har inte skrivit ut det än för jag måste korrekturläsa det med friska ögon i morgon. I kväll är jag textblind efter att ha jobbat med den hela eftermiddagen.
I morgon börjar det nya, tredje kursmomentet om läs- och skrivsvårigheter. Det blir säkert intressant, men fan vad less jag börjar bli på att aldrig vara ordentligt ledig. Detta måste förändras. Jag har mailat rektorn om vårterminen, han svarade typiskt chefaktigt: "Har inte börjar tänka på det än. Jag återkommer."
Jaha. Om jag nånsin blir chef ska jag skriva roliga mail.

Snart är det jul! =) Jag har ätit tre pepparkakor i morse.

Goda energier

Jag vet att jag mest delger er det jobbiga med mitt arbete, idag ska jag berätta nåt kul, för det finns mycket sånt också.

Femmorna, de är så fantastiska. Visst, de pratar mycket, det är lite svårt att få tyst på dem, men kör man bara igång så är de ändå på hugget, och hänger de inte med då så lärde de sig en läxa. De är ivriga, intresserade, duktiga, musiktörstande och en trygg grupp på 17 elvaåringar.
Idag var min grundtanke att vi skulle spela gitarr, alla skulle få prova åtminstone ett ackord. Jag valde en gammal goding som jag själv avskytt för många år sedan för vi sjöng ihjäl oss på den låten med en kort, skäggig musiklärare. Ni som vet, ni vet vem jag talar om. Gamle Bengt. Nå, efter att jag inte tänkt på den på länge så ploppade den upp när jag funderade på låtar att sjunga under FN-veckan (nu alltså). "Den lilla vita duvan". Iallafall så hittade jag inga ackord på den, men jag tog ut den, all by my self (=jag är jävligt nöjd), tre ackord blev det, varav ett bara förekommer en gång. Lätta gitarrackord, bra tonart. Perfekt med andra ord. De verkade inte heller hata den när vi sjöng igenom den förra veckan. Grundtanken var alltså att alla skulle få spela åtminstonde ett ackord, det hela slutade med att många klarade av att byta mellan ackorden (D och A), några provade även det tredje, lite svårare ackordet (G). Vi hade en på trummor och en på piano. Det absolut roligaste är att han som fick spela trummor har varit en sån som mest stör och irriterar, kommenterar allt man säger och tycker det mesta är tråkigt och jag vet att musikläraren har haft lite svårt att tåla honom. Men jag kommer faktsikt väldigt bra överrens med honom. Det är jättekul!

Efter att jag beklagat mig över min brist på motivation till pluggandet här på bloggen så fick jag tips av min moster, finns att läsa på kommentarer. Nu börjar piskan vina på ryggen eftersom examinationen ska vara inne på måndag morgon och jag inte kommer att hinna skriva i morgon. Så efter jobbet fick jag lägga manken till, men se här så jag lyxade till det:



Visst är mina anteckningar färgglada och fina? Det gör verkligen allt roligare.

Så allt detta goda gjorde att jag nu har skrivit nästan halva texten, ca tre timmar effektiv tid, disponerad på att leta anteckningar, dubbelkolla referenser, fixa bra meningar och gärna en fyndig textuppbyggnad med bra rubriker. Det är ju det sistnämnda som är det roliga, jag tror också att det liksom gör halva texten.
I morgon är min ambition att kliva upp första gången jag vaknar (inte somna om bara för att man kan alltså) och fortsätta skriva, för sen ska jag åka till farmor som fyller sjuttiofem år!

Det stod en massa saker i dagens Metro som jag egentligen skulle vilja kommentera, men jag gör nog inte det så mycket. Dels för att jag tror att ingen orkar läsa så mycket, dels för att jag inte kommer ihåg med än en sak, nämligen denna:

De ska ha folkomröstning i Kalifornien om huruvida homosexuella ska få vigas eller inte. I juni i år blev det tillåtet. Och nu ska de alltså rösta för att kanske förbjuda det.
Snacka om att gå tillbaka i utvecklingen. Jag blev upprörd. Fan va stört. Då kanske vi i Sverige skulle ha en folkomröstning om kvinnor ska få ha rösträtt eller inte? Det vore ju på tiden. Vi har ju fått rösta så länge nu, kvinnfolket borde ju har hunnit säga sitt vid det här laget.

Herregud,

KÄRLEK ÄR JU VACKERT!

Jag borde, jag borde inte...

Hoja, hoja, hoja. Jag är så otroligt oinspirerad till att plugga. Och jag skulle verkligen behöva det, för kursen slutar på fredag och på måndag morgon ska examinationen vara inne. Jag har den att fixa och en bok + ett kapitel att läsa.
Men. När jag sätter mig med boken, så håller ögonen på att falla ihop, jag läser och filosoferar en stund. Sen läser jag lite till, och efter en sida inser jag att det var ju just det här jag läste. Frågar ni mig nu vad det var jag läste två gånger så kan jag inte svara. Varför?

Jag borde inte ens vara trött, jag har sovit alldeles lagom mycket. Kanske vore det ändå en idé med en powernap? Helst vill jag bara spela piano, fika och snacka skit med någon vän jag tycker om.

Jag tror grejen är att jag vet att jag antagligen klarar det här även om jag inte läser klart allt. Det blir kanske inte A, men den ambitionen har jag inte ens. Jag vet inte vilken ambition jag har? B? Då kanske jag borde anstränga mig lite mer. Det var bättre på G, VG tiden, då var man nöjd med ett G, nu skulle jag känna mig extremt dålig och bli besviken på mig om jag fick E, vilket är godkänt. Stört egentligen, för som sagt, vilken rektor tittar egentligen på mina betyg när jag söker jobb?

Jag borde plugga nu för sen ska jag
- laga mat och äta
- gå ut med hundarna
- gå på afro

Igår hade jag en ganska jobbig dag på jobbet. Alla barnen bara babblar i mun på varann hela tiden och ljudnivån blir jättehög så de hör inte när jag säger att de måste vara tysta och lyssna. Sen på kvällen, efter att jag varit på toa fick jag en insikt (jag får ofta det under toalettbesök): Man glömmer lätt att se till det som varit bra. Tre av de barn som brukar vara bland de störigaste var helt underbara igår. De sa inget utan att de fått ordet, de satt still, de gjorde vad de skulle. Så himla kul! =)

Nå väl. Nu ska jag slösa bort min tid på något annat.

...eller är det så att jag inte kan jobba utan sista-minuten-press?

SSK-MoDo

Igår blev jag bjuden på hockey av min fader. Södertälje mot MoDo i SSK:s hemmarena Scaniarinken, som förövrigt är mycket ombyggd sen jag var där sist.
Mitt allra första hockeymatchminne är från när jag i femårsåldern ungefär och har följt med pappa på match. Det är ju livat och stojigt på sådana där tillställningar så lilla Marika somnar där, trygg i allt oväsen. Men usch, de skriker lite väl mycket.
-Pappa, varför skriker de? frågar jag sömnigt.
-Det blev mål, svarar pappa. Och sen tar den minnessekvensen slut.

Igår var även Britta med. Vi åt god mat och drack lite vin/öl. Brevid vårat bord sitter ett gäng MoDo-supportrar (heter det så i hockey?) och under nationalsången fick jag verkligen höra en riktig, riktig fotbolls(hockey)kör. Herregud, det var så roligt så jag tvungen att vända mig bort och skratta. Nog sjunger de ju fint, men alla i varsin tonart. Så fantasktiskt. Sen slog det mig att jag måste lära mina elever nationalsången så de kan sjunga den vid dylika tillfällen.

Matchen drar igång och efter knappt en minut ligger MoDo:s målvakt framför målet och stiger inte upp. Det var ju läskigt men verkade inte vara så allvarligt för efter ett tag klev han upp, tog på sig hjälmen och fortsatte. Efter ytterligare ett tag kom första slagsmålet. Herregud, testosteron alltså.
- Jag tror dom har ADHD hälfen av dem, sa Britta, och jag är beredd att hålla med henne. De kan ju inte kontrollera sin ilska. Visst, man kan bli arg, man kanske smäller till nån, men man forstätter sen inte att slå.
Men jo då, slåss ska de minsann. Annars är det väl kanske inte ishockey på riktigt?

SSK gjorde första målet och när sista perioden vad avslutat stod det 2-2. Så MoDo vann i förlängningen. Det var riktigt, riktigt spännande! Inte heller överraskande med tanke på att Södertälje ligger längst ner i Elitserien. Strax under Luleå vill jag tillägga.

Hm, det är kanske ett tecken, på vilka man ska heja på, och vart man ska flytta när utbildningen är klar? Kanske?

Vad gör jag?

Herreguuuud vad det går långsamt. Jag hade tänkt mig att jag skulle plugga ikväll. Men först gick jag och hundarna och mötte Alex, sen lagade vi mat och åt den. Sen var det ingen idé att börja plugga på så kort tid så jag spelade piano. Sen var det dubbelavsnitt av Vänner som jag självklart inte kan låta bli att se. Sen var det "Du är var du äter" (ojdå, jag som brukar hävda att jag aldrig kollar på tv =/).
Sen tänkte jag: Jag kollar bara min facebook.
Och resten kan ni ju räkna ut själv. Som sagt, jag får inget gjort när jag försöker plugga hemma. Så är det ju.

Fan. Nå, det är ju inte försent än...

Marikas Matlåda

Jag känner att jag vill dela med mig av två maträtter jag tillagat här i veckan. Det ena är:

Currysmakande linssoppa 2 portioner
Ingredienser:
1-2 klyftor vitlök
½ lök (gul eller röd kvittar)
½ paprika
1 tärning grönsaksbuljong
5-6 dl vatten
ca 1 dl mjölk
1 dl röda linser
Curry, salt, oregano

Så här gjorde jag:
~Hacka det som skall hackas.
~Fräs lök och vitlök i olja i den kastrull du ämnar göra soppan i, krydda genast med curryn.
~Häll i 5 dl vatten och smula i buljongtärningen.
~Släng i linserna, titta på klockan. Om 10 minuter är soppan klar. Koka på medelvärme.
~Salta.
~När det har gått fem minuter har du i paprikan, mjölken och oreganon.
~Låt soppan puttra på lagom värme de sista minutrarna.

Här kan jag passa på att berätta en anekdot om linssoppa. Min käre styvfader brukade fråga mig när jag var liten om vi fått linssoppa i skolan. Jag svarade alltid nä, för det fick vi ju aldrig. Till saken hör att vid något tillfälle sa han att det var sådana linser man hade i ögonen, alltså kontaktlinser. På nåt sätt förstod jag ju att det inte var så, men linser var och är inte något som används i vår familjs matlagning så jag visste ju inte vad det var på riktigt. Hade inget att relatera till. Detta gjorde ju att linser var nåt jätteäckligt ända tills för några år sedan.

Tänker du också ibland "Man borde äta mer fisk, två-tre gånger i veckan ska det ju vara egentligen, och fiskpinnar kanske inte räknas?". Jag beslutade mig för att göra något åt mina Omega 3-fettdepåer. Här är ett mycket lättlagat fiskrecept.

Fisk i ugn 2 portioner
Ingredienser:
400 g torskfilé
6 medelstora potatisar
2 dl Gräddfil
ca 1 msk majonäs
salt, citronpeppar

Så här gjorde jag:
~Ta fram och tina fisken samma dag du ska tillaga den, låt tina i rumstemperatur. (Jag brukar gömma den i mikron i fall att hundarna skulle få för sig att äta den).
~Sätt ungnen på 225 grader.
~Skölj potatisarna och lägg dem i en kastrull, täckta med vatten, salta. Slå igång plattan. När man kokar potatisarna med skalet på behåller de mycket mer näring.
~Skär fisken i ca 2 centimeters breda bitar, blir ca 8 st.
~Olja en ungsform, lägg i fisken där. Salta och citronpeppra. Skjuts in i ugnen när den är varm nog. Titta på klockan, om ca 15 minuter är det klart.
~Medan potatisen kokar och fisken lagas rör du ihop en sås av gräddfilen.
~Blanda gräddfilen och majonäsen, krydda med salt och citronpeppar.
~Potatisen är klar när du kan sticka en gaffel i den utan motstånd.



Fisk i ugn á la Marika

Trevlig kväll!

Snygga människor

Idag har jag varit på universitetet, Frescati alltså. Jag satt där och väntade på mig studiegrupp (där alla alltid är försenade), då slog det mig än en gång hur mycket snygga människor det finns där. Alla går omkring där och ser så smarta ut, de har snygg stil. Även om det i sig är fula kläder, så blir det snyggt för det ser så enkelt ut. Slarvigt genomtänkt på nåt vis. Jag undrar om jag också ser så där smart och syngg ut... Så finns ju såklart de där som alla ser likadana ut, men de smälter in på nåt vis, inte som på Konradsberg, där syns de så tydligt. Konstigt.
Det är snygga män och det är snygga kvinnor. Ja, det är en fröjd att hänga på Frescati...

I går gjorde jag mina kursval inför nästa termin, jag ska läsa Matematik för yngre åldrar I, 15 hp och Natur, äventyr och rörelse, 15 hp. Det blir nog en jättebra termin. Sen vet ni, sen ska jag skriva mitt examensarbete. Om ett år sitter jag alltså och skriver på mitt ex-jobb. Jag har inte den blekaste vad jag ska skriva om. Jag vet att jag är intresserad av språk iallafall. Kanske hur meänkieli eller nåt annat minoritetsspråk används eller integreras i undervisningen? Eller huruvida det finns skillnader mellan byskolor och stadsskolor. Det kan basera på att Pajala har bland de bästa studieresultaten i hela landet för elever som går ut år nio. Kanske beror det på den ringa invandring och elever med annat modersmål som finns i Pajala?
Intressant... Nån som har fler förslag?

Ha det gott, det regnar här i Stockholm idag.

Om jag var pojke...

Jag håller just nu på att läsa en bok som behandlar genus i barnlitteratur, detta får ju en att tänka i vissa banor. I kväll när jag stod vid köksfönstret och skivade en banan i min yohgurt kom jag att tänka på hur jag skulle vara om jag var född till kille.

Jag tror att jag...
- skulle vara en mycket bättre skoterförare.
- skulle kunna köra traktor och kasta lasso.
- skulle ha spelat nåt annat blåsinstrument än tvärflöjt.
- skulle ha bättre relation till min styvbror.
- inte skulle vara en machoman.


Men jag undrar om...
- jag skulle ha samma teaterintresse?
- jag skulle ha flyttat till Stockholm?
- jag hade velat bli lärare?
- jag hade gillat att skriva och läsa på det sätt jag gör nu?

Jag tror verkligen att mitt liv skulle ha sett helt annorlunda ut. Jag tror inte att jag skulle haft större motorcykelintresse än jag har, för där har jag alltid fått vara delaktig, jag tror däremot att det skulle varit större om jag vuxit upp med pappa. I det fallet har det liksom inte spelat nån roll att man var tjej, tror jag.
Däremot vet jag att jag skulle ha kört mer skoter och fått lära mig köra traktor vare sig jag vill eller inte. Hemma hävdar de att det handlar om intresse, men jag betvivlar starkt.

Jag tror, att jag skulle vara mycket lik min lillebror som han är.
Jag kanske skulle ha gått el-programmet, snusat och kört epa, istället för att ha gått estetiska programmet, ridit och teaterapat mig. Kanske?

Less, less, less

Jag satt på bussen på väg hem, och jag tänkte:
Jag är så less på att släpa saker med mig hela tiden, jag är så less på att det ska göra ont i knäna i varje trappsteg jag tar, jag är less på att tiden aldrig räcker till, jag är less på att pengarna inte räcker, jag är less på att behöva ta hem min planeringspärm från jobbet, och så vidare, och så vidare.

Jag tänkte; usch vilken jobbig dag. Två jobbiga dagar på en vecka, det är inte vanligt. Jag funderade på varför det var så, då kom jag på att idag inte alls varit så jobbigt egentligen. Jag har trivts jättebra med allt jag gjort, det vara bara en liten stressperiod när jag gick tidigare från skolan för att gå och jobba.

Så jag tänkte på bra saker idag, kolla:
- Pratat med min förra kurslärare om examinationen. De har infört ett nytt betygssystem, från Fx (=sämst, usch, jättedåligt) till A (= typ MVG på högskolenivå), där gränsen för godkänd går vid E. Håll i hatten nu för det här är något av det häftigaste som hänt på länge, jag, Marika, fick betyget A på kursmomentet. Hallå! Det är ju vansinnigt och jag har inte fattat det egentligen. Nog för att jag ändå tror att min arbetslivserfarenhet väger högre när jag väl ska söka jobb. Men ändå, det är kul...
- Haft jätteintressanta boksamtal med min studiegrupp.
- Sjungit med barnen för deras föräldrar, och de var som vanligt jätteduktiga.

Det som är jobbigt är en underliggande stress som finns hela tiden, vilket min magkatarr kan vittna om. Jag känner att jag ligger efter i skolan, jag gillar inte att komma opåläst till seminarier, jag vet inte när jag ska hinna?
Jag känner att min planeringstid till jobbet inte räcker till, men jag betvivlar att jag har rätt till mer, och oavsett om jag skulle få mer betald planeringstid så får ju dygnet inte fler timmar.

Men, några guldkorn:
- Femmorna jobbade suveränt bra och självständigt på musiken igår så jag kunde lungt koncentrera mig på den som spelade trummor
- En kille i fyran som oftast tycker allt är tråkigt sa: Ja! Vad kul! Jag vill göra den! När jag presenterade ett arbetsplad de skulle arbeta med när de inte var vid trumsetet.
- En charmig gosse som fått gå om en klass sa: Vad fin du är! Och hälsade glatt på mig när jag kom till skolan.


Ja, och nu har jag fått i mig mat, skrivit av mig, pratat med mamma och tänt några ljus så nu känner jag mig lugnare i sinnet. Kvällen ska jag ägna åt "Ulrike och kriget" för att kunna ha boksamtal om den i morgon. Jag kommer tyvärr att komma opåläst till semiariet i morgon också, men det kan inte hjälpas. Jorden går inte under för det, och i vilket fall som helst blir jag nog inte underkänd på kursen.

Å vad jag beundrar min livsinställning! Den är så bra! Haha!

Tillbaka till verkligheten

En ny vecka är här, det är dags att återgå till det normala livet bestående av skola, jobb, mera plugg och träning. Förra veckan fokuserades på socialt umgänge och nöjen till ca 85%, de övriga var skola och jobb. Vi har haft Pajala-besök och det har varit väldigt roligt. I lördags har jag träffat systra med familj, pappa & Britta, farmor, Åke & Inga och sedan kusin W med familj. Därefter var det en liten personalfest med några ur kollocrewet. Efter vår slutna middag försvann två och vi fyra andra socialiserade vidare med Chefens vänner. Det hela var en mycket, mycket bra, rolig och angenäm dag, kväll och natt. Men jäklar vad intensiv.

Jag är nu officiellt ägare av ett digitalpiano. Jag är nöjd och glad. Äntligen blev det av! Ska snart spela en trudelutt på det.

Jag planerar att våga mig på ännu ett spinningpass ikväll. Detta förutsätter dock att den magsmärta som den råa löken till lunch har orsakat försvinner. Annars går jag icke. Nej.
Men det vore... kul? Nej, dåligt ordval, det vore skitjobbigt och jättebra och skönt efteråt att gå dit och svettas och plågas.
Jag ska också försöka plugga lite mer, och laga mat. Det blir nåt baserat på älgfärs.
Då så. Verkställ!