Idag har jag haft tre barn till låns. Liam, Kevin och Rebecca, tre och ett halvt respektive nio och 12 år gamla. Vi har varit hemma hos mig. Men herregud, är du inte klok tänker du nu för att jag bor så litet. Det är möjligt svarar jag då, men det har gått väldigt bra ändå. Om man tänker efter så är ju barn vana att vara på små ytor eftersom de umgås i sina rum.
Så efter att jag vinkat av Alex och Vanilla vid tunnelbanan så gick jag hem och städade lite. Sen handlade jag och sen kom barnen. Sen har dagen ägnats åt matlagning, disk, ett öga i en tidning och ett på Liam som diskade (ni kan tänka er hur det ser ut när en treåring diskar), bajstorkning, undanplockande av grejer som Liam sen drog fram igen, kisskurning, sjungandes sånger om Doris (på kommando av den tidigare nämde herrn), singstarsång, promenad, lekparksbesök, båttittande osv...
Och ändå känns det som att vi inte gjort något?
Men tänk att vara förälder alltså.... herregud. Bara nu så kände jag att jag inte hanna uppmärksamma de större för att den lilla kräver så mycket. Men vi har haft väldigt kul. Skrattat åt och med varandra. De har humor det där gänget.
Och, idag förstår jag att det ofta är stökigt och grisigt hos barnfamlijer. Jag tror till och med att det är hälsosamt att det är så, för det betyder att man ger tid till varann. Middagsdisken står fortfarande kvar för jag kände att jag ville leka lite och uppehålla mig i andra änden av rummet ett tag. Så nu ska jag diska.
Nästa vecka är det VFU för hela slanten.
Ajöken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar