På måndag morgon befann jag mig på Kallax för att flyga ner till Stockholm igen efter att ha varit hemma på en hejdundrande 50-årsfest! Det är inte alla som har dansat disco med sin 76-årige morfar klockan fyra på morgonen på en gräsmatta. Men jag har! Min moffa är stenhård! Han är inte den första som lämnar festen kan jag säga. Det brukar inte jag heller vara. Iallfall.
Nu för tiden är ju allt väldigt hightech på flygplatsen. När man reser med e-ticket så ska man checka in sig själv i en automat, man får själv peka på skärmen vart man vill sitta. När vi flög hem från Paris hamnade jag vid nödutgången, och det känner jag mig inte bekväm med av nån anledning. Kan vara bra om man har långa ben, men det har ju inte jag. Den här gången tänkte jag att jag ska välja en plats så det inte blir vid nödutgången. Jag funderar en liten stund, gissar att rad 16 borde vara just bakom nödutgången. Det blir bra. Bestämmer mig för 16 A. Fördriver lite tid på Kallax, planet är 25 minuter försenat. Nå, jag läste en bok, gick ingen nöd på mig. Jaha. Dags att gå på planet via bakre ingången. Går framåt, letar, sexton, sexton, här är sexton! Ja. Gissa vad. Nödutgång. Är det inte typiskt?!
En annan sak som ibland stör mig, det är att det alltid är jag som måste trycka på bussknappen när jag ska av bussen hemma. Alltid jag. Ibland händer det att jag känner igen någon som jag vet ska av på min hållplats, nog fan är det jag som måste trycka på knappen. Och nä, det är väl egentligen inte så jobbigt. Bara det att i de gamla bussarna så finns det inte stoppknappar vid alla platser. Då måste man sträcka sig jättelångt, eller be någon annan trycka på knappen. (Jojo, men jag är från Pajala). Idag slapp jag iallfall. Det kändes som en seger.
Idag har jag städat nästan hela mitt boende. Det är bara toaletten kvar, sen är det bara att fara hem! Fast först till syster m. familj. Ska bli kul!
Jag har också varit på en hurtig promenad. Det kändes väldigt, väldigt konstigt att gå utan hund. Men ganska skönt också, fast sen när jag kom hem så slängde jag automatsikt en blick på sängen för att se om hon låg där. Det gjorde hon förstås inte. Hon är ju på grönbete. Jag med snart. Gud så skönt.
Hej då!
