...det börjar med en knappt märkbar skälvning i grenarna, sen är det lugnt igen.
Plötsligt börjar en lätt bris blåsa, några löv faller av. Vinden tilltar, den sliter och drar i både löv och grenar.
Fler löv faller av, en del dalar sakta till marken, några virvlar vilt omkring och letar desperat efter en fast punkt.
En del finner ett annat löv, i takt med att stormen rasar kommer de närmare varann. De klamrar sig fast och kämpar tillsammans mot stormen som försöker slita dem isär. Ju mer det blåser, desto hårdare kämpar de.
Jag vill inte ha det här. Jag är mitt i något som jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Jag vet inte hur det ska sluta. Jag blir rädd att det ska sluta så dåligt att jag hellre har det som än slutet i sig. Jag vet inte...
Jag vill inte...
Jag kan inte lämna en relation jag inte mår dåligt av, jag har inte motiv nog då. Blir jag sårad, ja, då kan jag det. Men om det är bra? Varför göra slut på det? Jag vet inte vad som begärs, eller förväntas. Men hur jag än gör kommer det att bli fel. Någon kommer att bli sårad.
Helvetes,
jävla,
satans,
skit...
