Krävande tankeverksamhet

Just nu sover jag väldigt mycket på nätterna, så fort jag får en chans. Och det är ganska ofta. Jag sover med lätthet 10 timmar. Ungefär som tidigare i höst med den skillnaden att jag då fick dåligt samvete samt ont i nacke och huvud av det.
Nu mår jag bara som vanligt trots detta överkonsumerande av sömn. Och jag har kommit på en grej. Det måste vara för att jag tänker så mycket. Jag tänker mycket mer än vanligt. Förutom att jag håller ordning på plugg och så, så tänker jag på framtiden hela jävla tiden. Hela, hela tiden utom när jag typ undervisar eller är på seminarum. Det måste vara så att det är otroligt energikrävnade. Jag menar, tänk tonåringar, de tänker skitmycket, och de sover skitmycket. Och vi vet också att de kanske inte tänker på att det där som de "borde", typ skola och framtid.
Jag är väl iofs tvärtom då, för jag tänker bara på skola och framtid.

Saker jag grubblar på:
Vart ska jag bo?
Vill jag arbeta med i huvudsak musik, eller i klass?
Jag vill kanske utbilda mig mera?
Vart ska jag vara i sommar?
Vart är jag när hösten kommer? Och med den frågan är vi tillbaka på fråga ett.
Så där håller jag på. Hela tiden. Långa, långa promenader med Chicko. Hon har all tid i världen att jaga råttor för då står jag där och tänker på nåt. Ibland bara att det är skönt med minusgrader eller att det är ganska fult ute just nu.

Vänner. Nu är det min tur: Framtidsångesten är STOR.
Jag har varit besparad detta fenomen i ungefär fyra år. Det har varit skönt.
Idag började jag leta fortbildningar och fristående kurser inom musik, som jag kanske kan läsa, både via Musikhögskolan i Piteå och Stockholms Musikpedagogiska Institut, (Ja, jag ska kolla Mitthögskolan också). Kanske är jag lite rädd för att sluta plugga?

Klockan är halv tre och jag har inte gjort nåt idag som man skulle kalla för vettig sysselsättning. I och för sig var jag ju en skötsam och lättsinnad tonåring, så kanske tar jag igen det nu? Det är som att jag inte kan uppåda energi till att plugga. Inte ens till att städa. För att inte tala om att laga mat.

Kanske är det en 25-årskris?

Jag vill inte renskriva gruppens mönsteruppgift. Jag vill spela flöjt (det är nu du ska jubla och applådera eftersom detta är något jag känner väldigt sällan).

Hoja.