Fucking matte

Matteexaminationen lämnade jag in i tid. Såklart. Något annat är ju otänkbart.
Det kändes skönt.
Semiariet däremot var inte kul. Problemlösning. Jag tycker det är kul, det är utmanande och spännande. Men, jag vill göra det i min egen takt. Jag är ganska trög när det gäller matte, och jag måste själv få komma på varför man gör på ett visst sätt. Det räcker inte att nån visar. Jag måste komma på det själv.
Så jag kände mig lagom korkad när alla andra fattade, och när vi fick ett problem, och en ledtråd till hur vi skulle tänka, och jag ändå inte fixade det.
Jävla skit. Jag ville nästan gråta en skvätt. Sen tänkte jag på allt annat jag är bra på. Teater tillexempel. Och musik. Och svenska.
Och att jag kommer att hinna förkovra mig i matematik hela nästa termin också. Sen kommer jag att bli en skitbra mattelärare om jag behöver undervisa matte.
Jag kommer att göra allt mina lärare inte gjorde.

Jag är inte dum. Jag saknar bara vissa grundläggande kunskaper, för att ingen har lärt mig dem. Så jag måste lära mig dem nu.

Nu är klockan snart halv tolv. Det är mycket. Så god natt!

PS. Jag har fortfarande några biljetter kvar till vår föreställning nästa helg, den som är biljettlös och vill komma kan höra av sig. Den är bra. Konstig kanske? För det är det vi har utgått från. Saker som faktiskt är konstiga, antigen uppenbart, eller inte. DS.

Sexor

Imorgon börjar jag officiellt mitt vik på den tredje skolan. Jag ser fram emot det.
Det blir sanneligen utmaningar. En av dem är att jag ska ha sexor. Jag har aldrig haft sexor förut. Vad gör man med sexor när man inte har någon musiksal och inte några instrument? Tips mottages tacksamt.
Imorgon kör jag Pata Pata-klappen, och hoppas på att de har artistplancher som de kan göra klart. Men jag måste ha en reservplan också, ifall de inte har det. Och det är en hel timmes lektion. Man hinner mycket.
Jag måste kolla om det förväntas nåt inför skolavslutningen, och i så fall hoppas att den är på fredan. Eller måndag dag.
VARFÖR har man skolavslutning på måndag eller tisdag? Det är för mig ett stort frågetecken, och lite irriterande för då hinner jag bara ha en dag ledig innan kollot. Annars hade det varit fyra.

Sammanfattning av mitt sinnestillstånd: Inspirerad till nya jobbet. Inte så inspirerad till mina egna skoluppgifter.

Nu: Planera.

Och, kontraktet på mitt nya boende är skrivet. Känns fint. Och pyttelitet.

Snabbresumé

Jag har inte pratat mycket om Island här inte. För jag har inte haft tid. Jag kom hem i söndags och sen har det varit fullt ös - medvetslös sen dess. Det är sant. Och det har varit rooooligt!
Men okej. Då kör vi.


Geyser - helt sjukt!


Storslagen natur. Man ser så långt ögat når, och om det nådde längre skulle man se ännu längre bort.


Svinagod mat överallt. Ja, överallt. Den isländska ölen ligger inte heller illa till.


Tre timmar på islandshäst. Roligt, roligt, roligt! Jag vill mera, mera, mera!


En vulkan mitt i ödemarken.


Intressant, lustig och fin arkitektur. Detta är en kyrka i Stykkisholmur.


Se vad god mat gör med människan!


Blå Lagunen. Isvindar i stormstyrkor, några få plusgrader och regn. Men i vattnet varmt. Konstigt. Mycket konstigt. Och helt underbart.

När vi satt på en liten mysig restaurang/pub i lilla, lilla Stykkisholmur efter att ha ridit och sedan kört bil ca 20 mil så kom jag på att två saker jag verkligen gillar, och mår bra av. Det är att få vistas i vacker natur och att äta god mat.
Det är precis det Island är. Då förstår ni att jag har mått gott.

Fler bilder finns här.

En sak till...

Sen ska jag gå och sova.
Idag hade jag en förberedelseklass, det har jag aldrig haft förut. Egentligen har det kanske inte med saken att göra, eller så har det det. Jag vet inte.
Vi hade lektion, en halvtimme. Jag sjöng hej-då sången för dem och vi sa hej då och de gick. En liten kille passerar mig, och frågar:
- Är du en pojke?
- Nä, det är jag inte, svarar jag så neutralt jag bara kan. (Några andra elever börjar fnissa).
- Men vadå? Det kan man väl fråga om man inte vet, säger jag. En annan unge frågar varför han tror det. Det var bra att nån annan frågade, så jag slapp.
- Jag har aldrig sett en tjej med kort hår hår förut.
- Nähä? Nu har du! Tur att du fick träffa mig! sa jag.
Det var fan roligt.

Kampen mellan gott och gott

Min nya hobby, stickning, inverkar på mitt pianospelande. Det är inte bra.
Det är en hård kamp de för gentemot varandra. På Island var det stickningen som vann, inte för att jag hade den med mig, men jag köpte äkta isländsk ull, fyra nystan, som så småningom (när jag fattat hur häl-jäveln ska stickas) ska bli ett par varma, sköna, yllesockar, handmade by me.

Varför ska det finnas så mycket roliga saker att göra?!

Musiklärare? Musiklärare.

Mitt i lågkonjuktur, finanskris och nedskärningar i skolan, så verkar det som att jag får mera jobb. 30% till på en 1-6 skola. Jag blev tillfrågad igår om jag vill vikariera idag. Det ville jag, fast jag först tvekade för jag tänkte att jag borde skriva på matteexaminationen. Men herregud, viljan att undervisa och tjäna pengar segrade naturligtvis. Och idag gick jag därifrån med massa mer lektioner på mitt schema.
Det tråkiga är att de inte har nån riktig musiksal, utan har musik i sina vanliga klassrum. Jag gjorde en inventering i musikförrådet och fann en visset digitaltrumset, några hemmagjorda handtrummor, en hel hög köpta handtrummor, lite rytminstrument i varierande skick. Fyra gitarrer, varav en i skick att spela på. En klassuppsättning claves (bra, för när jag ska göra rytmgrejer vill jag gärna att alla ungar ska ha claves, så det skär in lite extra i öronen) och lite annat.
Jag ser det som en utvecklande utmaning. Ett synsätt helt i min stil. Och, det är ju inte så länge. Det som är lite tråkigt så där, det uppvägs av att all personal var så hiiimla trevlig. Och barnen var så glada för att äntligen få ha musik. Och hör och häpna, de ville sjunga. De längtade efter att få sjunga. Så roligt!

Jag börjar känna att jag faktsikt kan titulera mig musiklärare.
Trots att jag inte gått på musikhögskolan.

God kväll!

Och tre kongas också!

Drömmen om Dramaten

Nu gör jag det. Nu får det fan vara nog. Jag har länge, länge fantiserat om att skaffa en dramatenkärra. En kärringbag för att tala klarspråk. Jag är så less på att släpa, släpa och åter släpa grejer genom hela och halva stan. På tunnebanor, bussar, proppfulla torg, i mataffärer och på H&M. Idag, en helt vanlig dag när jag först har jobbat och sen pluggat så väger min ryggsäck 7 kilo. Ofta går jag och handlar mat på väg hem, det blir några liter till. Och det är inte det att jag är svag eller lat. Jag har släpat grejer och tunga väskor land och rike runt i ungefär 10 år. Nu får det vara nog! Ja, det får det!
Jag ska köpa en käck färgglad en. Det behöver inte vara en äkta dramaten, de är ganska dyra, det kan vara en billigare bra kopia i nån fräsig kulör.

Och tanten är fulländad.

Skrivkramp

Herre min jesus vilken mental skrivkramp jag har! Det går så seeeeegt. Jag kommer ingen-jävla-stans och det är jobbigt. Kanske är det så enkelt att jag bara behöver lite kaffe? Nackdelen med biblioteket på Konradsberg är att all förtäring är förbjuden, det är dock en miljon gånger tystare än megadatalasen på Univeritetet. Men där får man dricka kaffe samtidigt. Kanske skulle jag sätta mig i en liten datasal här istället? Just nu vet jag snart mer om mina datagrannars arbete och deras inbördes konflikter i gruppen, än om det jag själv ska skriva.

Jag äter isländsk mörk mintchoklad och irriteras över att vi ska skriva TVÅ korta examinationer. Iställe för en ordentlig som man brukar. Hoja.
Jag måste finna det positiva i det hela. Inspirationen. Hallå? Var äääär du? Komsi, komsi! Behöver dig nuuuu...

För jag tycker ju att den här mattekursen är intressant och bra.

Voi, voi...

Ös på!

Men alltså. Jag hinner ju inte skriva här.
Jag vill, men jag måste ju prioritera annat. Elva dagars ledighet straffar sig hårt nu.

Grejer på gång:
- Två examinationer till den 29:e.
- Planera, utöva, och skriva om VFU.
- Jobbet som vanligt (tack och lov att det inte är nåt Valborgssvammel!)
- Familj Vanilj (teatergruppen jag är med i, premiär 9 maj).
- Planera flytt = börja packa och städa

Nå, vi vet att det det är då jag mår som bäst!

Innan jag sätter igång att fixa käk och sedan börjar plugga ska jag berätta om idag.
Idag har jag jobbat fast det är måndag, för de har elevens val på ena skolan. Då ska de såklart få välja musik. Jag hade svår ångest i går för att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag började spåna på en idé på kvällen och på tunnelbanan i morse planerade jag klart. Det blev så här:
SKITBRA!
Jag visste att jag skulle ha två grupper som ville spela instrument och en som ville sjunga. Ej samtidigt. Först tänkte jag att vi skulle spela en låt tillsammans, typ "Jag hade en gång en båt" eller nåt. Men grupperna var på ca 10 barn, så då hade jag behövt se till så jag hade dubbla uppsättningar av fungerande rockensemblesinstrumet och det betvivlade jag starkt. Dessutom kvarstod tvivlet huruvida jag skulle hinna instruera dem samt att vi skulle få till nåt på 75 minuter.
Så jag fick tänka vidare. Och redan på väg hem från det underbara badet i Blå Lagunen (mer om det senare) började tankarna spira.
Det är alltid flera elever som vill stanna kvar efter musik och spela på gitarrer och basen och trummorna och piano, öva på nåt de kan litegrann, eller visa för mig vad de lärt sig eller så. Nå varför inte låta dem göra det då?

Jag kopplade hörlurar till samtliga fyra elpianon (kulturskolan har tre där som vi får nyttja), två elgitarrer, en elbas och digitaltrummorna. Dessutom tänkte jag ut att man kunde spela ack.gitarr och prova på rytminstrument.
Jag räknade att man fick välja fyra instrument och ha varje instrument i en kvart. Eleverna fick skriva upp sig på ett smart schema. Sen förklarade jag vad man kunde hitta på på varje instrument. Tex spela fritt som man ville (de har grundläggande kunskaper i instrumenthantering så det var lungt), öva på nåt man kunde lite, hitta på en egen låt osv.

Nu blev det så att bara hälfen i båda instrumentgrupperna dök upp, så det blev ju hur mysigt som helst, till slut följde vi inte ens schemat för de började samarbeta och lära varandra och sånt. Mycket kreativt!
I sånggruppen så körde vi först två sånger som jag bestämde, sen ville de sjunga "modern musik" och jag tänkte att okej vad bra för jag har ändå inte planerat så mycket (jag har ju varit på Island). Så de fick välja varsin önsksång, sen letade vi upp texten och om det gick en karaokeversion av låten på Spotify (älska Spotify och YouTube!). Sen körde vi järnet! Det var kul. Alla hade jätteroligt!

Underbara dag. Solen skiner. Nu måste jag äta nåt annat än Salta Pingvinpastiller från Tex-Freen. Hej då.

Påsken nu och då

Påsken då.
Fjäll. Vita vidder. En skoter hörs på håll. En annan närmar sig.
Kristallklart vatten i ett pimpelhål. En liten rödig. Mostrarna som kokar kaffe på elden. Tolka på rattkälke bakom skotern. Middagsvila på ett renskinn. En bra bok. En kort skidtur. Solvarma hettande kinder. Hämta vatten från sjön. Utedass. Syskon sover tillsammans i köksoffan. Kusiner i arken. En familj i husvagn. En i kåtan. Herre på teppan med kusinerna. Snarkande män på köksgolvet. Blöta vantar på tork ovanför kaminen. Yatzy. TP inpå sena kvällskvisten. Långa dagar i friska luften. Blir väckt lite för tidigt. Familj.













Påsken nu.
Vårvindar och regn. En lägenhet i flyttkaos. Vänner. Andra delen av familjen.
Konstigt.

Bok, ek, furu

Träslag. Jag och min syster kallar furu för fulu för det är fult. Att vi tycker det är fult är nog för att vi varit så otroligt omgivna av det under våra liv. Nu ser man inte mycket furu i våra hem.
Furu var nog åttio-talets träslag.
Laminat i träimitation lär ju då ha varit sjuttio-talets träslag.
2000-talets träslag skulle jag definitivt påstå är ek. Och funderar man lite så kanske bok får bli nitti-talets?

Det är kanske en konstig sak att tänka på när man går hem en kväll? Jag vet inte.

Köket i mitt ej längre existerande barndomshem var mycket furu. Skåpluckorna var furu. Köksmöblerna var furu. Taket var länge furu, sen vitlaserades det till allas glädje. Tv-rumsbordet var furu.
Furu, furu, furu. Men jag tror att de gillade det, de som bodde där.


Detta visar förekomsten av furu i min nuvarande boning. Det är pappas gamla. Nån som vill köpa? De är till salu. Mycket billigt, nästan gratis.

Okej, så jävla fult är det kanske inte. Men må furut hållas i måttliga mängder!
Dessutom är det ett känsligt material. Man skriver på ett papper och det ristas in i bordsskivan för evigt.

Tack, för att du tog dig tid att läsa mina tankar angående träslag.

IdominSvala

Jag minns när jag insåg likheterna mellan Svala och salva. Det var ju bara två bokstävers placering som skiljde! Vilken fantastisk upptäckt för en åttaåring ändå.
Jag var nog där i kring för det var när vi flyttat till Anttis. Jag läste ofta saker och ting när jag satt på toaletten (utom multiplikationstabellerna som var uppsatta mittemot toalettstolen), däribland innehållsförteckningar på schampon och sånt.
Jag hade torr hud både lite här och där och blev presenterad för IdominSalva. Vi är fortfarande goda vänner. Jag försökte förgäves komma på nåt som kunda vara IdominSvala, eller någotannatSvala. Det gick inte så bra.
Men ändå. Jag hade kommit på nåt.

En dag på biblioteket

Vem får inte lust att plugga när man ser dessa glada färger?!
Allt (eller iallafall pluggandet) blir så mycket roligare med nya, fina, fräscha överstrykningspennor.



Sedan hade jag lite picknick med mig själv i solen. Det var trevligt.

Glad för det lilla

Idag packade jag en kartong, i den satte jag grejer som jag inte använder så ofta, tex min sarong och en tomteluva. Där fanns även mitt lucialinne.
Då blev jag glad för att den inte hade brunnit upp.
Tänk, att man kan bli så glad för en sån sak? Det hade jag ju inte blivit om vårat hus inte hade brunnit ner. Då hade jag bara packat den där kartongen utan några vidare känslor. Men nu blev jag ju faktsikt till och med glad! =)

Liksom jag blev lite sorgsen när jag kom på att jag har kvar min miniräknare som vi fick när jag gick i femman. Alla fick varsin. Det var inte då jag blev sorgsen, det var i nästa stund när jag kom på att den gått upp i rök. Och den sorgsenheten hade jag ju förstås besparat mig om det inte hade brunnit.

Allt beror på hur man väljer att se på saker och ting.
Fundera på det.

Lpo-vaddå?

Idag har jag pluggat flera timmar. Det var bra, för då kände jag mig duktig efteråt och jag mår väldigt bra när jag känner mig duktig (vilket i sin tur innebär att jag mår väldigt dåligt när jag inte varit så duktig som jag tycker att jag borde).

När jag satt där och läste, så började jag fundera på läroplaner. Det tycker jag räknas som plugg, det är ju lärare jag ska bli. Jo, det är visst en ny läroplan på gång, och med det säkert en massa nya kursplaner. Jag funderade på vad som kan vara bra respektive dåligt med det. Och det beror ju såklart på hur den ser ut.
Det faktum att jag då har jobbat kanske två år med nuvarande läroplan kan vara både bra och dåligt. Bra för jag har inte en massa färdigutvecklat material och metoder som kanske blir helt onödiga. Dåligt för det är inte den läroplanen jag är inläst på under lärarutbildningen, å andra sidan så har vi ju på nåt vis lärt oss att tyda ett sådant dokument så det borde inte blir så svårt att "lära om sig", speciellt eftersom man inte kört på med den gamla så länge.

Jag hoppas bara inte att de nu tänker bojkotta hela arbetslagstänket, preciiiis när det verkligen börjat fungera ute på skolorna. Snälla regeringen, låt det vara! Det ÄR bättre för alla att ha lärare med spetskompetens, tror jag. Ska jag måsta ha naturvetenskap när jag läst 60 hp musik? Ska samhällsläraren behöva ha musik när hon/han läst 60 hp samhällsvetenskapliga ämnen? Nä, det blir konstigt.

Nå väl, vi får se hur det hela utvecklar sig. Det är ju kul att vara en del av framtiden, om man tänker efter.

Övning ger färdighet?

Idag har jag dammsugit vidare. Alltså det jag inte ides göra klart igår.
Alltid när jag flyttar så fantiserar jag om hur rent och städat jag ska ha det på det nya stället. Det blir aldrig så.
Jag vet inte varför jag tror att det ska fungera bättre nästa gång och nästa gång. Jag kommer ju troligtvis inte att förändras som person särkilt mycket bara för att jag byter bostad.
Men jag har allvarligt tänkt på att jag måste blir bättre på att städa när jag ska bo på 20 kvadrat med en hund och en katt. Annars kommer allergiker inte att kunna vistas i samma rum som jag.

Apropå det. I en av mina klasser finns en kille som har astma. Det visste inte jag från början, placerade honom brevid mig, för nån måste ju sitta där.
Två gånger på kort tid så fick han hostanfall på musiklektionen så han fick gå tillbaka till klassrummet och ta sån där medicin. Efter en termin var det dags att byta platser tyckte vi, då säger han: "Jag får inte sitta brevid E för hon har katt".
Men jaha, säger jag. Då kanske du inte ska sitta brevid mig heller för jag har två hundar och snart en katt hemma.
Och sen dess han har inte fått nån hostattack på musiken.
Varför får man inte veta sånt?!?!

I dag har jag spelat piano så jag fått ont i handlederna. Inte särskilt länge, men snabbt och intensivt. Jag är inte riktigt van, men jag tror att jag börjar förstå vad det är J sysslar med. Fast hon övar väl cirka 300 000 gånger mer än jag.
Jag tänker lära mig The Heart Asks Pleasure First (från The Piano) och i högerhanden gick det jättebra och i bra tempo. I vänsterhanden gick det inte alls lika snabbt, vilket ledde till grava problem när jag skulle sätta ihop det hela. Så jag övade. Tills jag fick ont i handleden, då övade jag lite till.
Sen bytte jag låt.

Och nu är jag lite trött.

GB-gubben + GB-gubben = sant

Men visst hade det varit roligare om GB-gubben varit bög?

Jag jobbar

Idag är det påskpyssel för hela arbetslaget, och där behövdes inte jag, så jag får göra annat. Det är bra, för det behövs. Det är bara det att jag gör typ allt samtidigt. Detta:
- Planerar Elevens Val, då några spelglada barn får komma till mig under 1 timme och 15 minuter och bara ha skoj och spela. De blir max tio stycken. Frågan är vad exakt jag ska göra med dem, och hur jag ska organisera det hela...
- Kollar om jag fattar hur man byter strängar på gitarrer.
- Spelar ev. låtar att ha på Elevens Val.
- Läser om sång, för en grupp ska komma för att få sjunga också..
- ... och så skulle jag vilja renskriva mitt genretema så det blir snyggt och fint att spara till kommande år. Kanske läggas ut på lektion.se också...

Som vi alla vet så går det aldrig bra när man försöker göra flera saker samtidigt.
Nu ska jag koncentrera mig på strängarna en stund...

Och alla omdömen är fixade! SYND bara att många redan har haft utvecklingssamtal. Varför ber dem inte mig fixa omdömena innan samtalen? Nå, musik är väl inte så viktigt...

Många varma grader

Idag är det verkligen vår.
Det är alldeles fantstiskt för det betyder att livet fortsätter och det finns en framtid (nä, det har jag faktsikt aldrig tvivlat på).
När solen skiner på våren ser man plötsligt alla studenter som faktiskt håller till på Universitetet. På vintern ser man inte dem, men nu är de överallt.
Och jag har tagit fram cykeln. Innan jag gick och hämtade det befarade jag att den skulle vara stulen, vem som nu skulle vilja sno den? Men det var den inte. Däremot var det dåligt med luft i däcken så jag fick leda den ner till Statoil. Väl framme så är luftgrejen trasig och det är en kille där som håller på att fixa den. Jag får omstrukturera mina planer om en cykeltur till Stadsbiblioteket. Istället går jag till Akademihandeln på universitetet och köper ett millimeterblock, för där ska jag fantisera om hur mamma och Gunnar och Mats och fammos nya hus kan se ut. Blablabla lite plugg, gick helt okej, men blablabla.
Sen skulle jag göra ett nytt försök att fixa luften, det gick bra i bakdäcket. Men framdäcket har typ en bilventil så det gick sämre. Det gick helt enkelt inte, då tänkte jag att jag hade punktering. Så jag gick hem.
Rullade in cykeln i lägenheten, tog fram verktygslådan och kände mig som världens händigaste Fixar-Frasse.
Det var inte punktering. Så jag måste gå ner till Statoil igen och bråka med luftpumpen...

Detta är nog i särklass det ointressantaste inlägg jag nånsin skrivit.
Kontentan av det hela är:

Det är vår.