Det är var det är!
Det är synd och skam att jag, som är så skojig i skrift, inte skriver och bloggar mer än jag gör. VARFÖR säger rättstavningsprogrammet att "bloggar" inte är ett ord? Den föreslår: loggar, loggbar, Arjeplog.
Jo men just det. Vad är en loggbar?
I alla fall så har jag efter viss övertalning skaffat mig instragram. Den som listar ut vad jag heter där vinner.. Ingenting. För det är så lätt. I morse har jag delat med mig av bilder på hur kallt det är, samt en ren. Även en bild från en lektion. På en älg.
Hej!
17 oktober 2012
26 september 2012
Hemska tankar
Det har gått en period nu, där jag lätt får så hemska tankar och fantasier, särskilt när jag ensam. Såna där att jag känner sorg i hela min själ och nästan inte kan hålla emot tårar. Hemska fantasier om att närstående dör, hur fruktansvärt ledsen jag skulle vara, att livet skulle bli olidligt och så vidare.
Jag insåg precis att jag hade en sån period förra hösten också. Ungefär vid den här tiden. Jag tror jag skrev om det här då. Jag vet inte var det beror på och jag vet inte vad jag kan göra åt det. Jag drömmer också otäcka drömmar, som i det stora hela egentligen handlar om att jag inte har kontoll.
Kanske är det bara en förlängning av det här husprojektet som nu bara går av farten, i svindlande hastighet, men mot det jag vill. Dock, ur mitt perspektiv, något okontollerat.
Jag önskade att jag har tid, lust och inspiration att blogga mer. Jag gillar ju som det på något vis. Men som jag sagt förr: Kreativiteten räcker inte till.
Eftersom jag bloggar så torftigt så länkar jag här till en vettig, flitig bloggerska.
Jag insåg precis att jag hade en sån period förra hösten också. Ungefär vid den här tiden. Jag tror jag skrev om det här då. Jag vet inte var det beror på och jag vet inte vad jag kan göra åt det. Jag drömmer också otäcka drömmar, som i det stora hela egentligen handlar om att jag inte har kontoll.
Kanske är det bara en förlängning av det här husprojektet som nu bara går av farten, i svindlande hastighet, men mot det jag vill. Dock, ur mitt perspektiv, något okontollerat.
Jag önskade att jag har tid, lust och inspiration att blogga mer. Jag gillar ju som det på något vis. Men som jag sagt förr: Kreativiteten räcker inte till.
Eftersom jag bloggar så torftigt så länkar jag här till en vettig, flitig bloggerska.
1 september 2012
Hurtbullen knockar nackontet
Ännu en dag då jag vaknar med ont i ryggen/nacken/huvudet. Det börjar liksom bakom vänster skulderblad och strålar sig uppåt. Det beror INTE på stickningen, för jag har knappt stickat nåt alls denna vecka.
Det gör ont och får mig på dåligt humör. Nu ska vi ut och köra med hundarna, dvs Anders ska köra och jag ska cykla med. Jag ska se detta som uppvärmning och sedan ska jag springa min lilla runda. Efter det bör det onda miskat något. Jag måste värma upp ordentligt innan jag springer, annars får jag vääääldigt ont i benhinnorna. Det är ju både bra och dåligt.
På husfronten händer inget. Vi kan inget göra förrän huset är uppallat som det ska stå och det arbetet börjar på måndag. Anders har med andra ord varit ledig i onödan denna veckan. Kul. Inte.
Hoppas verkligen att motionen kan muntra upp mig, så här kan man ju inte ha det...
Det gör ont och får mig på dåligt humör. Nu ska vi ut och köra med hundarna, dvs Anders ska köra och jag ska cykla med. Jag ska se detta som uppvärmning och sedan ska jag springa min lilla runda. Efter det bör det onda miskat något. Jag måste värma upp ordentligt innan jag springer, annars får jag vääääldigt ont i benhinnorna. Det är ju både bra och dåligt.
På husfronten händer inget. Vi kan inget göra förrän huset är uppallat som det ska stå och det arbetet börjar på måndag. Anders har med andra ord varit ledig i onödan denna veckan. Kul. Inte.
Hoppas verkligen att motionen kan muntra upp mig, så här kan man ju inte ha det...
30 augusti 2012
Todilo!
Nu är typ första gången i dag jag är pigg. Gud vad kul, jag råkade skriva piss istället för pigg, haha! Åter till piggheten. Jag har varit svinatrött hela dagen. Det är ju lungt när man har lektion, för då har man inte tid att vara trött, det är bara att jobba på liksom. Jag gillar att ha lektion. Tur det. Nå väl, lektionerna var klara redan 10.10. Sedan har jag lite planering att göra tillsammans med en kollega, men så trött så trött! Jag var jättetrött i går kväll och både jag och Anders var så säkra på att vi kommer att somna bums. Han gjorde det, för det gör han ju jämt, så jävla orättivst. Jag somnade nog efter tolv nångång. Det är sent för mig. Jag vill gärna har mina 7½ timmars skönhetssömn för att fungera riktigt bra. Det har varit så här rätt länge nu och det börjar bli jobbigt. Så meningslöst att bli pigg NU, liksom. Nu vill jag vara trött, så jag kan somna gott och vakna pigg till min soluppgångslampa. Jag vaknade med huvudvärk och har haft mer eller mindre ont hela dagen. Och hela veckan som gått. Antagligen är det nåt undermedvetet stressrelaterat i samband med allt med huset och allt vad innebär med en ny termin. Hur som helt är det irriterande.
Nu ska jag försöka bli trött.
Nu ska jag försöka bli trött.
28 augusti 2012
Huset är hemma
Jesus, vilken dag.
Herre gud och fy fan i samma mening. Jag är helt slut i huvudet. Dagen kan sammanfattas med ett ord: spännande.
Huset kom inte i natt, de fick stanna eftersom det regnade så förbannat. Det var bra för då kom det i dag, i dagsljus och utan regn. Hela, eller åtminstone halva, byn har varit åskådare och jag klandrar dem inte. Det är inte varje dag som är så här spännande!
Både radion och Pajala TV har varit med och dokumenterat. Läs och lyssna här om ni är intresserade. Jag talar meänkieli så gott jag bara kan.
Ja, vad ska man säga? Det är helt sjukt att det ens är möjligt att genomföra en sån här grej. Töre Husflytt har ansvarat för arrangemanget av kalaset, Tungdragarna AB har ansvarat för transporten. Betalar gör ju vi med hjälp av Sparbanken Nord. Herregud vilken trafik det är här utanför ikväll! Det har nog femdubblats bara idag. Hoppas det lugnar ner sig, så här kan man ju inte bo...
Herre gud och fy fan i samma mening. Jag är helt slut i huvudet. Dagen kan sammanfattas med ett ord: spännande.
Huset kom inte i natt, de fick stanna eftersom det regnade så förbannat. Det var bra för då kom det i dag, i dagsljus och utan regn. Hela, eller åtminstone halva, byn har varit åskådare och jag klandrar dem inte. Det är inte varje dag som är så här spännande!
Både radion och Pajala TV har varit med och dokumenterat. Läs och lyssna här om ni är intresserade. Jag talar meänkieli så gott jag bara kan.
27 augusti 2012
Ja nu är det dags!
Det är dags:
1. Att börja skriva igen för det är höst. Nu får jag fan skärpa mig! Jag tycker ju om att skriva.
2. För huset att komma. Det är på väg! Det är på väg! Det är på väg!
Bildbevis:
Om vi har nerver? Ja, de är inte av stål. Anders har fått ta en whiskey och jag ett glas vin för att lugna ner oss lite. Alltså fy fan vad stört det är. Vi har ju suttit och tittat på random husflyttsbilder och filmer, men nu är det VÅRT hus som är på väg. Bokstavligen på väg.
Nu ska jag fortsätta titta på hjärndödtv i form av Robinson. Hej då.
PS. Jag tror ej att jag kommer att sova i natt.
1. Att börja skriva igen för det är höst. Nu får jag fan skärpa mig! Jag tycker ju om att skriva.
2. För huset att komma. Det är på väg! Det är på väg! Det är på väg!
Bildbevis:
Om vi har nerver? Ja, de är inte av stål. Anders har fått ta en whiskey och jag ett glas vin för att lugna ner oss lite. Alltså fy fan vad stört det är. Vi har ju suttit och tittat på random husflyttsbilder och filmer, men nu är det VÅRT hus som är på väg. Bokstavligen på väg.
Nu ska jag fortsätta titta på hjärndödtv i form av Robinson. Hej då.
PS. Jag tror ej att jag kommer att sova i natt.
4 augusti 2012
Sommar = död blogg
Det verkar vara nåt som går hos mig. Jag finner liksom inte tid, lust och inspiration till att blogga på sommaren. Men som Ellen sa: Marikas blogg är för såna som inte träffar henne så ofta men som vill veta vad som händer. Och hon har ju rätt. Så har det alltid varit. När jag bodde i Stockholm tyckte mor och familjen att det var bra att kunna läsa lite om mitt liv. Jag är ju inte den som ringer runt och berättar allt som händer.
Det som händer nu är att huset är på ingång. Vi har själva kapat taket och tagit hem det. Det står här på ängen. Garaget är ju också hemma, men i delar. Plattan är gjuten, bergvärmen är på g. Elen lyser med sin frånvaro. KOM IGEN VATTENFALL!
Systra med familj har varit här nästan 4 veckor. Och med barn i huset är det ju fullt ös medvetslös hela tiden. Vi har fått en ny hund som vi ärvt av Hans. Hon heter Musti och är en vallhund. Tyvärr hör hon dåligt och fungerar därför dåligt i skogen. Vi tänker försöka göra henne till draghund, och lyckas inte det så får hon vara gårdshund.
Så är läget. Hej!
Det som händer nu är att huset är på ingång. Vi har själva kapat taket och tagit hem det. Det står här på ängen. Garaget är ju också hemma, men i delar. Plattan är gjuten, bergvärmen är på g. Elen lyser med sin frånvaro. KOM IGEN VATTENFALL!
Systra med familj har varit här nästan 4 veckor. Och med barn i huset är det ju fullt ös medvetslös hela tiden. Vi har fått en ny hund som vi ärvt av Hans. Hon heter Musti och är en vallhund. Tyvärr hör hon dåligt och fungerar därför dåligt i skogen. Vi tänker försöka göra henne till draghund, och lyckas inte det så får hon vara gårdshund.
Så är läget. Hej!
23 juni 2012
Tjugoåttaårsdan
Dagen började hemma hos min mormor och morfar/moster med att jag vaknade och kände mig sliten och tänkte att jag HATAR att vara bakis. Jag är sällan det nu för tiden. Mellan mitt 26:e och 27:e år har jag lärt mig att dricka med måtta. Igår var det trots allt midsommarafton och alla jag umgicks med var jättefulla. Jag var nästan nykter i jämförelse med dem. Det betyder också att jag mådde mycket bättre än alla andra. Det var planerat eftersom det i dag är min födelsedag. Det här med midnattssol är lite lurigt, man fattar liksom inte att klockan är tre och att man borde gått och lagt sig för länge sen.
Sen åkte vi hem och jag förberedde lite för kvällens middag som blev en pajfest. Jag bjöd mina nära på köttfärspaj, lax- och spenatpaj och västerbottenostopaj. Till efterrätt vankades det prinsesstårta där jag bakat botten själv och kavlat ut marispanlocket med mina egna händer. Okej, Anders hjälpte till ganska mycket. Det blev succé! Satan vad gott allt blev.
I present har jag fått:
- pengar, av mor och far
- en sån där lampväckarklocka så man ska vakna mjukt och försiktigt, av Anders. Så jävla KLOCK-ren för fröken Snooze
- ett tantigt bakredskap som man bakar struvor av, googla det, av våra bästa hundvakter.
- ett hjortronvin, av våra bästa hundvakter
- en blomma som heter ampelfackla, av våra bästa hundvakter.
Sen åkte vi hem och jag förberedde lite för kvällens middag som blev en pajfest. Jag bjöd mina nära på köttfärspaj, lax- och spenatpaj och västerbottenostopaj. Till efterrätt vankades det prinsesstårta där jag bakat botten själv och kavlat ut marispanlocket med mina egna händer. Okej, Anders hjälpte till ganska mycket. Det blev succé! Satan vad gott allt blev.
I present har jag fått:
- pengar, av mor och far
- en sån där lampväckarklocka så man ska vakna mjukt och försiktigt, av Anders. Så jävla KLOCK-ren för fröken Snooze
- ett tantigt bakredskap som man bakar struvor av, googla det, av våra bästa hundvakter.
- ett hjortronvin, av våra bästa hundvakter
- en blomma som heter ampelfackla, av våra bästa hundvakter.
Här kommer två bilder:
 |
| Den goda tårtan som ej var så stor som den ser ut här. |
 |
| Pajfest! |
2 juni 2012
I chock
Anders sa precis att han inte vill ha nån kökssoffa i vårt nya hus.
Hur kan man inte vilja det?! Vart ska gästerna sitta? Vad ska vi då ha på den väggen där jag planerat att den ska stå? Men hur kan man inte vilja ha en kökssoffa? Det måste man ha!
Jag avslutade diskussion med ett "vi får väl se..."
Hur kan man inte vilja det?! Vart ska gästerna sitta? Vad ska vi då ha på den väggen där jag planerat att den ska stå? Men hur kan man inte vilja ha en kökssoffa? Det måste man ha!
Jag avslutade diskussion med ett "vi får väl se..."
28 maj 2012
När blicken slocknar
För ganska precis nio år sedan tvingades jag ta beslutet att skicka mina båda katter Saga och Oliver till katthimlen. Jag hade levt i förnekelse allt för länge och pressen från mina vänner tillika roomies blev till slut för stor. Ingen ville leva i ett hem som ständigt lurande med stora kattkissfläckar här och var. En dag följde mamma med mig till veterinären och den slutgiltiga vilan för de två.
Jag glömmer aldrig, aldrig ögonblicket då jag såg livet försvinna i Olivers ögon. Först fanns det där, sedan var det plötsligt borta. Det ögonblicket vill jag aldrig mer uppleva.
I går var dagen då vår förbannade älskade odåga Stella fick sälla sig till Chicko, Busan, Hippo, Kairi och alla de andra i hundhimlen. Beslutet har inte varit lätt. Jag har gråtit både en och tre gånger och den fjärde är på gång nu, känner jag.
Orsakerna är många och jag vill inte gå på dem här. Minuslistan kan göras lång, men trots detta har vi älskat denna hund och beslutet har varit svårt. Hur hemskt det än låter så känns det ändå rätt. Jag tror att Stella hade men från sin tid som valp, problem som inte vi rår på. Problem som hon hade behövt Caesar Millans hjälp för att klara. Stella kunde gå in det som han kallar "red zone", vi har gjort vårt allra bästa som vi bara vetat hur vi ska göra. Vi har lagt ner själ och hjärta, blod, svett och tårar på denna hund och för att hon skulle bli bra skulle det krävas dubbelt så mycket av allt. Vi har inte den tiden. Det är inte heller rättvist mot henne. Vi har ändå förlängt hennes liv med ett år, och det har varit ett bra år för henne. Hon har mått bra. Hon var och kommer nog alltid att vara en av de absolut vackraste, välbyggda, snyggaste hundarna jag nånsin sett.
När jag fick ta bort katterna hade jag dåligt samvete i månader efteråt. I min lunarblogg avslutade jag inläggen med ett "förlåt". Så känner jag inte nu. Beslutet var noga övervägt, det var taget en gång och sedan ångrat igen. Hon fick två veckor till. Men jag vet att när snön kommer, då kommer hon att vara saknad, då kommer jag att sakna mitt hundspann.
Det jag vet nu, är att vår vackra, fina Rex kommer att få den tid och uppmärksamhet han förtjänar. För det är verkligen världens finaste hund! (Näst efter Chicko förstås).
Stella, tack för allt du lärt mig! Tack var dig har jag blivit hårdare och envisare, en starkare människa och en bättre lärare. Och en ännu bättre hundägare, förstås.
Jag glömmer aldrig, aldrig ögonblicket då jag såg livet försvinna i Olivers ögon. Först fanns det där, sedan var det plötsligt borta. Det ögonblicket vill jag aldrig mer uppleva.
I går var dagen då vår förbannade älskade odåga Stella fick sälla sig till Chicko, Busan, Hippo, Kairi och alla de andra i hundhimlen. Beslutet har inte varit lätt. Jag har gråtit både en och tre gånger och den fjärde är på gång nu, känner jag.
Orsakerna är många och jag vill inte gå på dem här. Minuslistan kan göras lång, men trots detta har vi älskat denna hund och beslutet har varit svårt. Hur hemskt det än låter så känns det ändå rätt. Jag tror att Stella hade men från sin tid som valp, problem som inte vi rår på. Problem som hon hade behövt Caesar Millans hjälp för att klara. Stella kunde gå in det som han kallar "red zone", vi har gjort vårt allra bästa som vi bara vetat hur vi ska göra. Vi har lagt ner själ och hjärta, blod, svett och tårar på denna hund och för att hon skulle bli bra skulle det krävas dubbelt så mycket av allt. Vi har inte den tiden. Det är inte heller rättvist mot henne. Vi har ändå förlängt hennes liv med ett år, och det har varit ett bra år för henne. Hon har mått bra. Hon var och kommer nog alltid att vara en av de absolut vackraste, välbyggda, snyggaste hundarna jag nånsin sett.
 |
| Stella, i annonsen på Blocket |
 |
| Lycklig, lös hund! |
 |
| Stella och den bästa hussen en hund kan få |
 |
| Säg mig den hund som slår denna skönhet! |
När jag fick ta bort katterna hade jag dåligt samvete i månader efteråt. I min lunarblogg avslutade jag inläggen med ett "förlåt". Så känner jag inte nu. Beslutet var noga övervägt, det var taget en gång och sedan ångrat igen. Hon fick två veckor till. Men jag vet att när snön kommer, då kommer hon att vara saknad, då kommer jag att sakna mitt hundspann.
Det jag vet nu, är att vår vackra, fina Rex kommer att få den tid och uppmärksamhet han förtjänar. För det är verkligen världens finaste hund! (Näst efter Chicko förstås).
Stella, tack för allt du lärt mig! Tack var dig har jag blivit hårdare och envisare, en starkare människa och en bättre lärare. Och en ännu bättre hundägare, förstås.
25 maj 2012
Vårruset 2012
Idag har mitt lag och en massa andra bekanta och obekanta sprungit vårruset i Luleå. Själv har jag lidit av äggstocksvärk igen. Funderar på att uppsöka läkare alternativt barnmorska för detta.
Jaha. Efter sin enastående prestation (mitt mål var att komma i mål) så får de avnjuta en trevlig picknick i goda vänners lag. Dessutom är det jävligt fint väder idag. Ja, jag är skitsur för att jag inte kunde vara med.
Nu ser jag en gök utanför fönstret! Den kokkoar! Undra vilket väderstreck det är? Fan. Södergök = dödergök. Äsch, jag väljer att inte tro på det.
Nu ska jag roa mig med the Sims ett par timmar innan jag ska sova.
Jaha. Efter sin enastående prestation (mitt mål var att komma i mål) så får de avnjuta en trevlig picknick i goda vänners lag. Dessutom är det jävligt fint väder idag. Ja, jag är skitsur för att jag inte kunde vara med.
Nu ser jag en gök utanför fönstret! Den kokkoar! Undra vilket väderstreck det är? Fan. Södergök = dödergök. Äsch, jag väljer att inte tro på det.
Nu ska jag roa mig med the Sims ett par timmar innan jag ska sova.
23 maj 2012
Att ta det lugnt
Idag har jag äntligen lyckats ta det lugnt och sitta stilla. Sov till tio. Åt frukost och spelade sims i ett antal timmar. När jag ledsnade på simmarna så satte jag mig i soffan framför tv:n med virkningen.
Detta har resulterat i att jag inte behövt ta värktablett sen morgonen. Det är bra. Däremot har jag lite ont i nacken, men det är nog pga ovanstående beskrivna aktiviteter.
Så fort jag rör mig kommer dock huvudvärken i bakhuvudet. När jag reser mig får jag lätt yrsel. Så vi får väl se hur detta utvecklar sig, eller avvecklar sig, förhoppningsvis.
Nu börjar det bli sovdags. God natt!
Detta har resulterat i att jag inte behövt ta värktablett sen morgonen. Det är bra. Däremot har jag lite ont i nacken, men det är nog pga ovanstående beskrivna aktiviteter.
Så fort jag rör mig kommer dock huvudvärken i bakhuvudet. När jag reser mig får jag lätt yrsel. Så vi får väl se hur detta utvecklar sig, eller avvecklar sig, förhoppningsvis.
Nu börjar det bli sovdags. God natt!
22 maj 2012
Sjukskriven = spela The Sims
Kom just på att nu är ju ett ypperligt tillfälle att nörda ner sig med The Sims tills ögonen bli fyrkantiga. Även om jag läste nånstans att man inte ska anstränga ögonen när man fått hjärnskakning. Men vadå? Ska jag ligga ner och blunda i en vecka? Snacka om att bli störd på riktigt. Det går ju inte.
Huvudvärken är något otrevligare i dag än igår. Tror det är för att jag har svårt att vara helt stilla. Helst ska man ligga horisontellt också, enligt min moster som har ett helt arbetsliv inom vården bakom sig.
Rex fick komma hem igår, Stella är kvar hos hundvakterna. Vilda hundar kan man inte ha hand om när man har skallskada. Men tama, snälla, hundar som Rex går bra. Dock kände jag att jag ej ska gå så mycket, ty det påverkar huvudet. I går nös jag. Det gjorde fruktansvärt ont!
Dessutom är det strul med husflytten. Blir kanske ännu dyrare än vi tänkt och det går inte. Nå, det löser sig, men en annan skulle ju få huvudvärk av mindre...
I framtiden om någon tycker jag är trög eller korkad, så kan jag alltid skylla på att jag slagit i huvet. Bra va?
Huvudvärken är något otrevligare i dag än igår. Tror det är för att jag har svårt att vara helt stilla. Helst ska man ligga horisontellt också, enligt min moster som har ett helt arbetsliv inom vården bakom sig.
Rex fick komma hem igår, Stella är kvar hos hundvakterna. Vilda hundar kan man inte ha hand om när man har skallskada. Men tama, snälla, hundar som Rex går bra. Dock kände jag att jag ej ska gå så mycket, ty det påverkar huvudet. I går nös jag. Det gjorde fruktansvärt ont!
Dessutom är det strul med husflytten. Blir kanske ännu dyrare än vi tänkt och det går inte. Nå, det löser sig, men en annan skulle ju få huvudvärk av mindre...
I framtiden om någon tycker jag är trög eller korkad, så kan jag alltid skylla på att jag slagit i huvet. Bra va?
21 maj 2012
Tur i oturen - på riktigt
Hur börjar man? Jag har haft sån tur, sån ofantlig tur. Eller tur i oturen ska man kanske säga.
Det hade regnat hela torsdagen och halva fredagen. Vi var båda lediga för det var Kristi Himmelsfärdshelgen och Anders hade ledigvecka. Hundarna var rastlösa och våra humör var inte på topp. Jag tyckte att vi borde gå ut och testa nya hundkärran, bara för att göra något och få lite frisk luft. Bra idé tyckte Anders. Han körde och jag cyklade bredvid. Det gick jättebra, vi tog bara en kort runda på knappt två kilometer. När vi var nästan hemma så var hundarna trötta så jag tänkte att jag kan prova någon annan dag. Jag var liksom nöjd med min cykeltur. Anders frågade om jag inte skulle prova ändå? Hundarna var ju så trötta. Ja, tänkte jag, lika bra att passa på nu när Anders är med.
Jag satte mig på kärran och vi körde mot Siikavaara. Det gick väldigt bra! Vad kul, tänkte jag, att det funkar så här bra! Så ska man ju aldrig tänka. I samma stund ser jag två-tre ljusa fåglar lyfta ca 100 m framför oss. Jag ser hur Stella spetsar öronen och känner hur hon ökar farten. Hon blir i denna stund jakthund istället för draghund. Det enda jag tänker är: Inte ner i diket!
Jag hör Anders ropa och säga att jag ska titta på honom. Jag fattar att nåt har hänt och att jag måste tala om för honom att jag lever, att han är orolig. Men det kommer bara ljud ur min mun. Gråt av smärta och chock, tror jag, så här i efterhand. Anders får upp mig på hundkärran och hundarna drar hem mig. Jag har ont i nacken och håller handen som stöd hela vägen. Enligt Anders frågar jag "Vad hände?" Han svarar och förklarar, jag frågar igen, han svarar och förklarar. Han sa att det var som i filmer när de tappar minnet och blev rejält orolig. Jag tror han sa att jag nyss frågat det, kom jag inte ihåg det? Då blev jag orolig själv och började fundera på vilken dag det var. Jag ville inte fråga för jag ville inte göra honom mer orolig. I mitt sinne kom jag underfund med att det var fredag för i går var det torsdag och vi hade långhelg. Jag kunde inte komma på vad det var för datum och när jag kom in fick jag fråga vad klockan var för jag kunde inte minnas vilken tid på dygnet det var.
Ambulansen kom efter ca 40 minuter. Jag fick morfin som smärtstillande och de satte på mig nackkrage. Jag kräktes av morfinet och fick sedan antikräkmedel för att jag inte skulle spy mer. Tillåt mig älska morfin och antikräkmedel! Gud, vilken välsignelse! Vårdarna hette Ylva och Sven. Hon var så snäll och fin och bra och omtänksam och jag kände mig så trygg trots att de spände fast mig på en sk. spineboard (för att stabilisera ryggen). De körde i ilfart direkt till Gällivare och jag förstod nog inte då hur allvarligt detta kunde vara. I efterhand har jag fattat. De visste ju inte hur skadorna var. Jag hörde Ylva be Sven att "köra på", vi fick stanna tre gånger för att jag behövde kräkas, och sen sa hon "vi kör på". Jag tror att hon oroades över att jag hade så kalla händer och dålig syreupptagning. Jag fick syrgas och ville sova, men det fick jag inte. Jag koncentrerade mig på att andas, bara för att ha nåt att tänka på. I detta läge tänkte jag inte på i vilket tillstånd jag befann mig, för det kändes så tryggt. Anders körde efter i vår egen bil och hade svårt att hänga med bitvis.
I Gällivare klippte de upp mina tröjor och undersökte rygg och nacke och jag skickades iväg för skiktröntken på huvud och nacke. Att ligga fastspänd inne i en röntkenapparat och vara lätt illamående var inte så skoj, men sköterskan sa med sin lugna sjuksköterskeröst att det bara var att säga till om jag mådde dålig så ger hon genast mer antikräkmedel. Jag blundade, och koncenterade mig åter på andningen och det hela var över på en liten stund. De skjutsade ner mig på intensiven och där fick vi vänta på svaret. Jag förväntade mig inget annat än orden "Det ser bra ut, ni kan åka hem".
När den unga, trygga läkaren Torgny sedan kom och berättade att jag hade ett hål i skallbenet och att han skickat plåtarna till neurokirurgen i Umeå för att avgöra huruvida de skulle bli operation eller inte tog jag det med ro. Säkert för att jag var rätt morfinpåverkad. I det här läget tror jag att mina anhöriga var mer oroliga än jag själv. Själv funderade jag på hur vi gör med bilen om det blir så att jag flygs till Umeå, jag ville ju att Anders skulle följa med. Nå väl, en stund senare kom beskedet från Umeå - ingen operation. Skönt. Läkaren gav mig strikta order om vad jag ska göra, eller rättare sagt, inte göra, de närmaste tre månaderna. Inget VårRus på fredag med andra ord.
Jag fick ligga kvar på intensiven den natten och hela nästa dag. Och jag måste säga att jag är då så nöjd. Jag har blivit väldigt väl omhändertagen, och Anders med. Vi har fått mat, kaffe och sovplats. De har svarat på våra frågor och bara varit där och vaggat oss in i trygghet. Sen att jag var dum i huvet och inte bad om smärtstillande innan jag gjorde är ju en annan sak. Jag sov väldigt lite den första natten och dagen efter ville jag gråta av trötthet. Mitt på dagen, efter den osmakliga lunchen, kunde jag äntligen sova drygt en timme. Det var härligt. På eftermiddagen röntkade dem igen och sa att det såg bra ut. Jag fick säga hej då till de fina sköterskorna på intensiven och flyttas till en annan avdelning där jag kan säga att jag drog ner medelåldern rätt rejält. Jag fick duscha och sedan sova en lång natt och bli serverad smärtstillande till frukost. I går förmiddag blev jag utskriven. Det var så skönt. Jag längtade efter Anders och ville verkligen hem. Den här läkaren förklarade det så som att skallbenet är va 5 mm tjock, och där jag slagit i så har det tryckts in och ära ca 2 mm. Åk hem, ta alvedon som smärtstillande, sa han och tänkte säga hej då. Jag blev ju lite förvirrad efter de här olika buden och frågade om både sjukskrivning och de här med att inte anstränga mig fysiskt på en månad, varpå jag fick svaret att jag är ju inte någon elitidrottare, men att jag inte ska ta ut mig helt och hållet. Jag förstår fortfarande inte hur det ser ut i skallen, men tänker att jag får känna efter och lyssna på kroppens signaler.
Kroppens signaler just nu, säger åt mig att inte göra några hastiga rörelser och att inte böja huvet neråt. Jag äter Aledon var fjärde timme men går ändå omkring med en ständig huvudvärk.
Jag är rädd för att någonsin köra med hundarna på barmark igen, och klarar jag inte det så kommer vi inte att kunna behålla båda. Så förutom att jag har fysiskt ont så har jag några psykiska hinder att ta mig förbi också.
Hans har undersökt diket och hittat en enda sten på hela sträckan. Hur stor är sannolikheten att jag just nu körde utan hjälm, och att jag just den gången slår i den enda jävla stenen som finns!? Det är så konstigt. Nå väl, jag tror att det finns en mening med allt som sker och hade vi åkt till Berlin som planerat så hade nåt hänt där, hade vi åkt till Bea som vi tänkte sen så hade nåt hänt där. Det är vad jag tror. Jag tror inte man kommer undan vissa grejer.
Jag är i allafall så glad att jag det gick så bra. Fy fan, det hade kunnat gå så mycket värre. Så väldigt mycket värre.
Sensmoralen i sagan lyder: Använd hjälm!
Det hade regnat hela torsdagen och halva fredagen. Vi var båda lediga för det var Kristi Himmelsfärdshelgen och Anders hade ledigvecka. Hundarna var rastlösa och våra humör var inte på topp. Jag tyckte att vi borde gå ut och testa nya hundkärran, bara för att göra något och få lite frisk luft. Bra idé tyckte Anders. Han körde och jag cyklade bredvid. Det gick jättebra, vi tog bara en kort runda på knappt två kilometer. När vi var nästan hemma så var hundarna trötta så jag tänkte att jag kan prova någon annan dag. Jag var liksom nöjd med min cykeltur. Anders frågade om jag inte skulle prova ändå? Hundarna var ju så trötta. Ja, tänkte jag, lika bra att passa på nu när Anders är med.
Jag satte mig på kärran och vi körde mot Siikavaara. Det gick väldigt bra! Vad kul, tänkte jag, att det funkar så här bra! Så ska man ju aldrig tänka. I samma stund ser jag två-tre ljusa fåglar lyfta ca 100 m framför oss. Jag ser hur Stella spetsar öronen och känner hur hon ökar farten. Hon blir i denna stund jakthund istället för draghund. Det enda jag tänker är: Inte ner i diket!
Jag hör Anders ropa och säga att jag ska titta på honom. Jag fattar att nåt har hänt och att jag måste tala om för honom att jag lever, att han är orolig. Men det kommer bara ljud ur min mun. Gråt av smärta och chock, tror jag, så här i efterhand. Anders får upp mig på hundkärran och hundarna drar hem mig. Jag har ont i nacken och håller handen som stöd hela vägen. Enligt Anders frågar jag "Vad hände?" Han svarar och förklarar, jag frågar igen, han svarar och förklarar. Han sa att det var som i filmer när de tappar minnet och blev rejält orolig. Jag tror han sa att jag nyss frågat det, kom jag inte ihåg det? Då blev jag orolig själv och började fundera på vilken dag det var. Jag ville inte fråga för jag ville inte göra honom mer orolig. I mitt sinne kom jag underfund med att det var fredag för i går var det torsdag och vi hade långhelg. Jag kunde inte komma på vad det var för datum och när jag kom in fick jag fråga vad klockan var för jag kunde inte minnas vilken tid på dygnet det var.
Ambulansen kom efter ca 40 minuter. Jag fick morfin som smärtstillande och de satte på mig nackkrage. Jag kräktes av morfinet och fick sedan antikräkmedel för att jag inte skulle spy mer. Tillåt mig älska morfin och antikräkmedel! Gud, vilken välsignelse! Vårdarna hette Ylva och Sven. Hon var så snäll och fin och bra och omtänksam och jag kände mig så trygg trots att de spände fast mig på en sk. spineboard (för att stabilisera ryggen). De körde i ilfart direkt till Gällivare och jag förstod nog inte då hur allvarligt detta kunde vara. I efterhand har jag fattat. De visste ju inte hur skadorna var. Jag hörde Ylva be Sven att "köra på", vi fick stanna tre gånger för att jag behövde kräkas, och sen sa hon "vi kör på". Jag tror att hon oroades över att jag hade så kalla händer och dålig syreupptagning. Jag fick syrgas och ville sova, men det fick jag inte. Jag koncentrerade mig på att andas, bara för att ha nåt att tänka på. I detta läge tänkte jag inte på i vilket tillstånd jag befann mig, för det kändes så tryggt. Anders körde efter i vår egen bil och hade svårt att hänga med bitvis.
I Gällivare klippte de upp mina tröjor och undersökte rygg och nacke och jag skickades iväg för skiktröntken på huvud och nacke. Att ligga fastspänd inne i en röntkenapparat och vara lätt illamående var inte så skoj, men sköterskan sa med sin lugna sjuksköterskeröst att det bara var att säga till om jag mådde dålig så ger hon genast mer antikräkmedel. Jag blundade, och koncenterade mig åter på andningen och det hela var över på en liten stund. De skjutsade ner mig på intensiven och där fick vi vänta på svaret. Jag förväntade mig inget annat än orden "Det ser bra ut, ni kan åka hem".
När den unga, trygga läkaren Torgny sedan kom och berättade att jag hade ett hål i skallbenet och att han skickat plåtarna till neurokirurgen i Umeå för att avgöra huruvida de skulle bli operation eller inte tog jag det med ro. Säkert för att jag var rätt morfinpåverkad. I det här läget tror jag att mina anhöriga var mer oroliga än jag själv. Själv funderade jag på hur vi gör med bilen om det blir så att jag flygs till Umeå, jag ville ju att Anders skulle följa med. Nå väl, en stund senare kom beskedet från Umeå - ingen operation. Skönt. Läkaren gav mig strikta order om vad jag ska göra, eller rättare sagt, inte göra, de närmaste tre månaderna. Inget VårRus på fredag med andra ord.
Jag fick ligga kvar på intensiven den natten och hela nästa dag. Och jag måste säga att jag är då så nöjd. Jag har blivit väldigt väl omhändertagen, och Anders med. Vi har fått mat, kaffe och sovplats. De har svarat på våra frågor och bara varit där och vaggat oss in i trygghet. Sen att jag var dum i huvet och inte bad om smärtstillande innan jag gjorde är ju en annan sak. Jag sov väldigt lite den första natten och dagen efter ville jag gråta av trötthet. Mitt på dagen, efter den osmakliga lunchen, kunde jag äntligen sova drygt en timme. Det var härligt. På eftermiddagen röntkade dem igen och sa att det såg bra ut. Jag fick säga hej då till de fina sköterskorna på intensiven och flyttas till en annan avdelning där jag kan säga att jag drog ner medelåldern rätt rejält. Jag fick duscha och sedan sova en lång natt och bli serverad smärtstillande till frukost. I går förmiddag blev jag utskriven. Det var så skönt. Jag längtade efter Anders och ville verkligen hem. Den här läkaren förklarade det så som att skallbenet är va 5 mm tjock, och där jag slagit i så har det tryckts in och ära ca 2 mm. Åk hem, ta alvedon som smärtstillande, sa han och tänkte säga hej då. Jag blev ju lite förvirrad efter de här olika buden och frågade om både sjukskrivning och de här med att inte anstränga mig fysiskt på en månad, varpå jag fick svaret att jag är ju inte någon elitidrottare, men att jag inte ska ta ut mig helt och hållet. Jag förstår fortfarande inte hur det ser ut i skallen, men tänker att jag får känna efter och lyssna på kroppens signaler.
Kroppens signaler just nu, säger åt mig att inte göra några hastiga rörelser och att inte böja huvet neråt. Jag äter Aledon var fjärde timme men går ändå omkring med en ständig huvudvärk.
Jag är rädd för att någonsin köra med hundarna på barmark igen, och klarar jag inte det så kommer vi inte att kunna behålla båda. Så förutom att jag har fysiskt ont så har jag några psykiska hinder att ta mig förbi också.
Hans har undersökt diket och hittat en enda sten på hela sträckan. Hur stor är sannolikheten att jag just nu körde utan hjälm, och att jag just den gången slår i den enda jävla stenen som finns!? Det är så konstigt. Nå väl, jag tror att det finns en mening med allt som sker och hade vi åkt till Berlin som planerat så hade nåt hänt där, hade vi åkt till Bea som vi tänkte sen så hade nåt hänt där. Det är vad jag tror. Jag tror inte man kommer undan vissa grejer.
Jag är i allafall så glad att jag det gick så bra. Fy fan, det hade kunnat gå så mycket värre. Så väldigt mycket värre.
Sensmoralen i sagan lyder: Använd hjälm!
12 maj 2012
Middag!
Idag blir det pizza till middag. Den här bottnen borde alla prova. Linfrön, sesamfrön, bakpulver, fiberhusk, ost, ägg och keso. Bara nyttigheter! Inget jäsande eller slabb, bara att röra ihop och smeta ut.
11 maj 2012
Må bra!
Detta är kanske inte någon elitprestation, men det hindrar inte mig från att känna mig bäst i världen just nu! Och det är väl det viktigaste? Nu, värma bastun. Det är hundra år sen jag bastade (hundra år = två veckor).
Skam den som ger sig!
Tänkte både Doris och Jamas och gav sig inte. Stella väckte mig halv sex, jag beslutade mig för att fortsätta vara vaken så det blev frukost och nyhetsmorgon i soffan. Rätt skönt.
10 maj 2012
Sämsta bloggbilden evvah
Men när jag såg mig i spegeln utbrast jag: fan, vad färgglad jag är! Och tyckte att jag ville dela den upplevelsen med er. Blir man inte glad när man ser mig, så säg!
9 maj 2012
Nya springskor!
Gick till sportaffärn för att prata om åtgärder för min blåsa. Det slutade med att jag köpte helt nya skor. Hoppas fan att de är bättre och nu jävlar ska här springas! Förstår ej varför jag börjat svära så mycket.
Nöjd men lite sur hurtbulle
Igår tog jag en gåjoggingtur med Stella.
Det gick skiiiiitbra (och det är därför jag är nöjd) ända tills jag började få en blåsa på foten (och det är därför jag är sur) efter ca halva rundan. Jag hade vilja och kapacitet att fortsätta springa men så gick det inte för blåsjäveln! Jag är arg och revanchsugen.
Och anmäld till Vår Ruset 2012 i Luleå.
Nu jobbe. Hej.
Det gick skiiiiitbra (och det är därför jag är nöjd) ända tills jag började få en blåsa på foten (och det är därför jag är sur) efter ca halva rundan. Jag hade vilja och kapacitet att fortsätta springa men så gick det inte för blåsjäveln! Jag är arg och revanchsugen.
 |
| Så här glad var jag innan blåsan |
Och anmäld till Vår Ruset 2012 i Luleå.
Nu jobbe. Hej.
5 maj 2012
Bakom Kulisserna 2012
Ni är vi igång så ni kommer inte att se mycket av mig här eller på andra sociala nätverk den här helgen. Klockan är nu lite över åtta och snart ska jag bege mig till Pajala och fortsätta detta fantastiska projekt. De gamla goda minnena haglar över en hela tiden. Särskilt påtagligt blir det för att vi återigen är på Folkets Hus. Herregud så mycket kul vi haft där. Jag är så hemma på stället att jag tar av mig skorna när jag kommer dit.
I år är jag ledare för teatergruppen. Har varit lite nervös för det i veckan, helt i onödan eftersom det där ju sitter i ryggmärgen, det är jag säker på.
Så, nu laddar jag för en hetsig, intensiv rolig dag! Hoppas ni får lika kul som jag, men det betvivlar jag starkt!
/Alma - galen, glad och lycklig
I år är jag ledare för teatergruppen. Har varit lite nervös för det i veckan, helt i onödan eftersom det där ju sitter i ryggmärgen, det är jag säker på.
Så, nu laddar jag för en hetsig, intensiv rolig dag! Hoppas ni får lika kul som jag, men det betvivlar jag starkt!
/Alma - galen, glad och lycklig
3 maj 2012
Om äggstockar
Det här inlägget kommer att handla om mina äggstockar, så den som inte vill läsa om det kan sluta nu. Jag tänker skriva det här för att detta, som så mycket annat som handlar om kvinnans nedre regioner, inte pratas om. Kanske kan jag hjälpa någon stackare som googlar på "ont i äggstockarna", om inte, så jag kan upplysa läsare om detta.
Hur det känns
Jag minns inte när det hände första gången, kanske var det på gymnasiet, kanske var det redan på högstadiet? Det som händer är att jag får en otrolig smärta i nedre delen av buken. Det sitter så lågt och så långt in så det känns som att det är nere i röven. Det är en molande värk, jag är öm både inuti och utanpå, och jag brukar säga att "det känns som att allt sitter löst där inne". I intervaller kommer megakramper som känns ungefär som att nån kör in en påle i röven (eller som jag föreställer mig att det skulle kännas, jag vet tack och lov inte). Det gör med andra ord jääääävligt ont. När dessa kramper kommer kan jag varken andas eller röra på mig. Bara stå till och vänta på att det går över.
Om man där emellan försöker fisa, skita eller pissa kan man räkna med att det gör ungefär lika ont. Du behöver ju slappna av för att göra de grejerna, och det är nästan omöjligt för det krampar så. När jag sitter ner ömmar hela sittmuskulaturen i buken, när jag går känns det som att det skramlar inuti. När jag ligger ner känns det helt okej. Det här kan komma när som helst under vaken tid på dygnet, och håller oftast bara i sig den dagen. Tre gånger har det hållit i sig längre, i dag är en sån dag.
En känsla av skam
Det här händer lyckligtvis inte ofta. När jag gick på gymnasiet minns jag att jag fick så här ibland, jag vågade inte säga nåt åt nån utan led i det tysta. Fortsatte leva mitt liv som vanligt, gick i skolan, på teaterrep och så vidare. Om det gör ont att fisa kan ni tänka er hur känns att spänna sig för att hålla in en fis. Jag kan inte fatta att ingen märkte att nåt var fel. Jag vet inte varför jag inget sa, jag skämdes väl för att jag inte visste vad det var. För att det var pinsamt att prata om de delarna av kroppen, kanske. Hade vi haft en ungdomsmottagning hade jag kanske gått ditt.
I efterhand kan jag bli lite arg, för att jag inte vågade säga nåt. För att folk i allmänhet inte pratar om såna här saker. Varför? Äggstockarna är ju en del av kroppen precis som fingrar eller ben.
En dag kom detta på tal med min mor. Det visade sig att hon upplevt precis samma sak, men teorin var att det var för att hon blivit kall. Nå, den fick hålla. Skönt att veta vad det var och hur man kan undvika det. Gissa om jag aktar mig noga för att bli kall!
Att äntligen få ett svar
När jag gick på folkhögskolan, och var 20 år gammal, fick jag detta igen. Den gången gjorde det nog ondare än någonsin för det slutade med att jag fick med mig en vän och vi åkte till akutmottagningen. Där fick jag träffa en läkare som sa att det alltid är oroväckande när så här unga tjejer kommer in med buksmärtor. Jag försökte förklara hur det kändes, och att ta de orden i min mun som jag använt här ovan var inte helt lätt, men jag försökte. Han såg oförstående ut. Jag fick vänta på en annan läkare och sedan lägga mig i en gynstol för första gången i mitt liv, livrädd att råka fisa (gynstolar är ju ultimat fisställning!). Han kände och klämde och jag sa när det gjorde ont.
Han kom fram till att det nog var sk. chokladcystor, och att en sådan spruckit. Ofarligt, men obehagligt. Det visade sig sedan att även en av mina mostrar haft stora problem med detta, och mycket riktigt är det ju genetiskt och inte alls så ovanligt man kanske tror.
Det var otroligt skönt att få ett svar på vad det egentligen var som hände, även om jag inte förstod så mycket just då. Har sedan googlat mig till mer vetskap. Läs här till exempel.
När jag nu får så här så kan jag säga "jag har ont i äggstockarna", jag kan också på ett bättre sätt förklara hur det känns och jag kan veta att det går över snart. Jag vet också att ingenting hjälper för att ta bort smärtan. Det kan lindra att ta en hutt. Sprit. Jag gjorde det igår och det var så fasansfullt äckligt så jag nästan kräkts, fan vad jag hatar spritsmak! Hutten var ganska stor och efter en kvart kände jag hur jag blev dåsig och avslappnad och bestämde mig för att gå och sova. Idag är de värsta kramperna över, men jag är fortfarande väldigt öm och så fort jag börjar röra på mig blir det värre. Därför sitter jag still, hemma, framför datorn. En annan sak som också lindrar lite är att hålla sig varm, vira en filt runt, ta ett varmt bad men bli för guds skull inte kall!
Det här är mitt perspektiv. Nu ska jag ge mig ut på nätet och se om jag hittar fler personliga berättelser av detta slag. Jag hoppas det.
Hur det känns
Jag minns inte när det hände första gången, kanske var det på gymnasiet, kanske var det redan på högstadiet? Det som händer är att jag får en otrolig smärta i nedre delen av buken. Det sitter så lågt och så långt in så det känns som att det är nere i röven. Det är en molande värk, jag är öm både inuti och utanpå, och jag brukar säga att "det känns som att allt sitter löst där inne". I intervaller kommer megakramper som känns ungefär som att nån kör in en påle i röven (eller som jag föreställer mig att det skulle kännas, jag vet tack och lov inte). Det gör med andra ord jääääävligt ont. När dessa kramper kommer kan jag varken andas eller röra på mig. Bara stå till och vänta på att det går över.
Om man där emellan försöker fisa, skita eller pissa kan man räkna med att det gör ungefär lika ont. Du behöver ju slappna av för att göra de grejerna, och det är nästan omöjligt för det krampar så. När jag sitter ner ömmar hela sittmuskulaturen i buken, när jag går känns det som att det skramlar inuti. När jag ligger ner känns det helt okej. Det här kan komma när som helst under vaken tid på dygnet, och håller oftast bara i sig den dagen. Tre gånger har det hållit i sig längre, i dag är en sån dag.
En känsla av skam
Det här händer lyckligtvis inte ofta. När jag gick på gymnasiet minns jag att jag fick så här ibland, jag vågade inte säga nåt åt nån utan led i det tysta. Fortsatte leva mitt liv som vanligt, gick i skolan, på teaterrep och så vidare. Om det gör ont att fisa kan ni tänka er hur känns att spänna sig för att hålla in en fis. Jag kan inte fatta att ingen märkte att nåt var fel. Jag vet inte varför jag inget sa, jag skämdes väl för att jag inte visste vad det var. För att det var pinsamt att prata om de delarna av kroppen, kanske. Hade vi haft en ungdomsmottagning hade jag kanske gått ditt.
I efterhand kan jag bli lite arg, för att jag inte vågade säga nåt. För att folk i allmänhet inte pratar om såna här saker. Varför? Äggstockarna är ju en del av kroppen precis som fingrar eller ben.
En dag kom detta på tal med min mor. Det visade sig att hon upplevt precis samma sak, men teorin var att det var för att hon blivit kall. Nå, den fick hålla. Skönt att veta vad det var och hur man kan undvika det. Gissa om jag aktar mig noga för att bli kall!
Att äntligen få ett svar
När jag gick på folkhögskolan, och var 20 år gammal, fick jag detta igen. Den gången gjorde det nog ondare än någonsin för det slutade med att jag fick med mig en vän och vi åkte till akutmottagningen. Där fick jag träffa en läkare som sa att det alltid är oroväckande när så här unga tjejer kommer in med buksmärtor. Jag försökte förklara hur det kändes, och att ta de orden i min mun som jag använt här ovan var inte helt lätt, men jag försökte. Han såg oförstående ut. Jag fick vänta på en annan läkare och sedan lägga mig i en gynstol för första gången i mitt liv, livrädd att råka fisa (gynstolar är ju ultimat fisställning!). Han kände och klämde och jag sa när det gjorde ont.
Han kom fram till att det nog var sk. chokladcystor, och att en sådan spruckit. Ofarligt, men obehagligt. Det visade sig sedan att även en av mina mostrar haft stora problem med detta, och mycket riktigt är det ju genetiskt och inte alls så ovanligt man kanske tror.
 |
| En cysta är en vätskefylld blåsa, som till höger |
Det var otroligt skönt att få ett svar på vad det egentligen var som hände, även om jag inte förstod så mycket just då. Har sedan googlat mig till mer vetskap. Läs här till exempel.
När jag nu får så här så kan jag säga "jag har ont i äggstockarna", jag kan också på ett bättre sätt förklara hur det känns och jag kan veta att det går över snart. Jag vet också att ingenting hjälper för att ta bort smärtan. Det kan lindra att ta en hutt. Sprit. Jag gjorde det igår och det var så fasansfullt äckligt så jag nästan kräkts, fan vad jag hatar spritsmak! Hutten var ganska stor och efter en kvart kände jag hur jag blev dåsig och avslappnad och bestämde mig för att gå och sova. Idag är de värsta kramperna över, men jag är fortfarande väldigt öm och så fort jag börjar röra på mig blir det värre. Därför sitter jag still, hemma, framför datorn. En annan sak som också lindrar lite är att hålla sig varm, vira en filt runt, ta ett varmt bad men bli för guds skull inte kall!
Det här är mitt perspektiv. Nu ska jag ge mig ut på nätet och se om jag hittar fler personliga berättelser av detta slag. Jag hoppas det.
29 april 2012
Vårsjalen
När jag fyllde år i somras fick jag ett garnnystan i presen av Julia.
Eftersom jag vet att hon läser här så vill jag visa vad det blev av det hela. Så Julia, här är sjalen! Alldeles jättefin och vårig. Tack!
Eftersom jag vet att hon läser här så vill jag visa vad det blev av det hela. Så Julia, här är sjalen! Alldeles jättefin och vårig. Tack!
Dagen - helt enkelt
Eftersom jag gjorde allt tråkigt i går hade jag denna dagen fri att göra vad jag ville. Det är aldrig bra att jag får göra vad jag vill. Tar mig liksom inte för nåt. Oftast. Inte idag och det är nog ett led i den här gör-det-du-mår-bra-av-tanken.
Så efter att jag sett ett avsnitt Simon & Thomas och stickat, så tog jag fram min cykel från vinterförvarningen. Där emellan pratade jag med min bedårande systerdotter som skulle ha femårskalas i dag, hon fyller år först i morgon. Tillsammans med självaste Kungen. Nå väl. Jag tog fram cykeln, letade i en evighet efter sadelskyddet som ska göra det mjukare för röven och tog sedan årets första cykeltur, blev nog ca 10 km. Det blåste som helvete så det var skittungt att trampa emellanåt. Jag avslutade cykelturen hos mamma och Gunnar, hängde där ett par timmar innan jag for hem och lagade korvgryta. Nu är jag redo att bege mig till Pajala för att se en dansföreställning som heter Tornedalsmannen - från ägg till gruva, av och med unga män i Pajala som aldrig dansat förut. Ska bli så jävla spännande! All cred till idémakerskan och koreografen, tillika min kollega som styrt ihop det här projektet.
Ikväll går Anders av sitt skift, det ska bli kul för jag saknar honom. I morgon är jag ju ledig och det ska bli så skönt!
Killevippen!
Så efter att jag sett ett avsnitt Simon & Thomas och stickat, så tog jag fram min cykel från vinterförvarningen. Där emellan pratade jag med min bedårande systerdotter som skulle ha femårskalas i dag, hon fyller år först i morgon. Tillsammans med självaste Kungen. Nå väl. Jag tog fram cykeln, letade i en evighet efter sadelskyddet som ska göra det mjukare för röven och tog sedan årets första cykeltur, blev nog ca 10 km. Det blåste som helvete så det var skittungt att trampa emellanåt. Jag avslutade cykelturen hos mamma och Gunnar, hängde där ett par timmar innan jag for hem och lagade korvgryta. Nu är jag redo att bege mig till Pajala för att se en dansföreställning som heter Tornedalsmannen - från ägg till gruva, av och med unga män i Pajala som aldrig dansat förut. Ska bli så jävla spännande! All cred till idémakerskan och koreografen, tillika min kollega som styrt ihop det här projektet.
Ikväll går Anders av sitt skift, det ska bli kul för jag saknar honom. I morgon är jag ju ledig och det ska bli så skönt!
Killevippen!
28 april 2012
Marika - Soffpotatisen 3-0
Tog en tur med promenadjogging med Stella igen. Minskade tiden med ytterligare två minuter. Det hade kunnat bli mer, men jag är rädd för att minska för mycket åt gången så att jag får svårt att slå det. Haha. När vi kom hem skrattade och jublade jag för att jag gjort det igen! Tagit mig ut och motionerat. Jag sa även något i stil med att jag är bäst i världen. Det är väl inte fel att uppmuntra sig själv?
Nu kom jag på en grej. Ju snabbare jag blir på denna runda, desto mindre TID behöver jag lägga på träning. SMART! Eftersom jag ändå inte tycker att det är så roligt så vill jag ju ödsla så lite tid som möjligt på det. Nu har jag hittat min morot!
Nu är det snart dags att tända bastun, i dag är ju lögardagen - lördag.
Nu kom jag på en grej. Ju snabbare jag blir på denna runda, desto mindre TID behöver jag lägga på träning. SMART! Eftersom jag ändå inte tycker att det är så roligt så vill jag ju ödsla så lite tid som möjligt på det. Nu har jag hittat min morot!
Nu är det snart dags att tända bastun, i dag är ju lögardagen - lördag.
Vad teatern har i skolan att göra
Igår såg jag en fantastisk föreställning, här i lilla Pajala. Det var så bra, så gripande och så jävla fantastiskt bra. Jag lämnade salongen på darriga ben och med ångesttryck över bröstet.
Då har man blivit berörd. Då har skådisarna ta mig fan lyckats.
Pjäsen ska spelas för skolor under hösten och meningen är att den ska väcka frågor kring droger, vänskap, förhållanden osv.
Och jag tänker att teater borde vara en så mycket större del i undervisning än vad den är. Man kanske inte lär sig räkna och skriva med hjälp av teatern. Men jag är rätt säker på att man kan lära sig om andra världskriget, kost och hälsa, människokroppen och djurlivet, musikhistoria och fram för allt om sig själv. Det du har upplevt fastnar ju i dig på ett annat sätt är det du till exempel har läst.
Jag fantiserar om en skola där teater och film används som faktainhämtning i mycket stor grad. Naturligtvis ska vi läsa också. Men vill vi att eleverna ska lära sig nåt räcker det oftast inte med att ge dem en faktabok. För man lär sig i stunden, inte för livet. Jag vet detta och jag skäms när jag ger mina elever en bok och ett frågeblad, men tröstar mig med att frågorna jag ställer åtminstone kräver lite tankeverksamhet, inte bara läsförståelse. Men helst ville jag kanske ta dem på en föreställning eller låta dem se en spelfilm som beskriver musikens framväxt genom tiderna. Och när de får uppgiften att gestalta en genre så känner jag mig mer nöjd med mig själv som lärare.
Sen är det faktiskt så här, och nu är jag kanske kontroversiell, och kanske man inte får säga sånt här som lärare. Men alltså, vi behöver inte lära våra elever fakta. För idag har vi Internet. Vi behöver lära dem att läsa, att förstå vad de läser och kunna sålla blad detta enorma flöde av information som omger oss idag. De behöver gå i skola för att lära känna sig själva, för att växa in i ett socialt samspel och bli trygga vuxna. Jag anser att den kunskap som inte är mätbar, är den allra viktigaste kunskapen. Kunskapen om dig själv och dina medmänniskor.
När jag gick i skolan stickade jag tre saker:
En rektangulär bit med räta maskor som sen syddes ihop till en gubbe, på mellanstadiet.
Ett par lovikkavantar i åk 9. Det tog typ en termin.
En väska med räta och aviga maskor, som aldrig blev klar, på gymnasiet.
I 24-årsåldern började jag intressera mig för stickning igen. Hade ett vagt minne av hur man skulle lägga upp maskor men fick konsultera Internet och farmor för att begripa. Att jag stickat lite under min skoltid var alltså föga till hjälp.
Jag tycker skolan ska erbjuda elever möjlighet att prova på många olika saker, som de kanske inte skulle mött annars. Så att varje elev har möjlighet att utveckla sina intressen och sitt unika jag. Så som det är idag. Mina elever ska alla prova på att spela ackordsinstrument, trummor och bas, de ska få sjunga och de ska få komma i kontakt med olika musikstilar, som de kanske inte skulle mött annars. De ska få en chans att prova. Och de ska lära sig hur de kan ta hjälp av internet om de senare i livet kommer på att de kanske vill lära sig att spela gitarr. Men att känna till olika genrers särdrag, är det så viktigt egentligen? Det kan man ju läsa sig till. Då tycker jag vi ska lägga mer fokus på musiken som identitetsskapande och ta vara på sånt som att ett elev säger "Utan musik skulle jag dö!"
Gudars, så skönt att ha en blogg där man får tycka och tänka som man vill utan att behöva underbygga sina resonemang desto mer. Fast det tycker jag ändå att jag gör.
Nå, Jan Björklund, vad säger du? Låt oss plocka in teatern och bränna faktaböckerna!
Då har man blivit berörd. Då har skådisarna ta mig fan lyckats.
Pjäsen ska spelas för skolor under hösten och meningen är att den ska väcka frågor kring droger, vänskap, förhållanden osv.
Och jag tänker att teater borde vara en så mycket större del i undervisning än vad den är. Man kanske inte lär sig räkna och skriva med hjälp av teatern. Men jag är rätt säker på att man kan lära sig om andra världskriget, kost och hälsa, människokroppen och djurlivet, musikhistoria och fram för allt om sig själv. Det du har upplevt fastnar ju i dig på ett annat sätt är det du till exempel har läst.
Jag fantiserar om en skola där teater och film används som faktainhämtning i mycket stor grad. Naturligtvis ska vi läsa också. Men vill vi att eleverna ska lära sig nåt räcker det oftast inte med att ge dem en faktabok. För man lär sig i stunden, inte för livet. Jag vet detta och jag skäms när jag ger mina elever en bok och ett frågeblad, men tröstar mig med att frågorna jag ställer åtminstone kräver lite tankeverksamhet, inte bara läsförståelse. Men helst ville jag kanske ta dem på en föreställning eller låta dem se en spelfilm som beskriver musikens framväxt genom tiderna. Och när de får uppgiften att gestalta en genre så känner jag mig mer nöjd med mig själv som lärare.
Sen är det faktiskt så här, och nu är jag kanske kontroversiell, och kanske man inte får säga sånt här som lärare. Men alltså, vi behöver inte lära våra elever fakta. För idag har vi Internet. Vi behöver lära dem att läsa, att förstå vad de läser och kunna sålla blad detta enorma flöde av information som omger oss idag. De behöver gå i skola för att lära känna sig själva, för att växa in i ett socialt samspel och bli trygga vuxna. Jag anser att den kunskap som inte är mätbar, är den allra viktigaste kunskapen. Kunskapen om dig själv och dina medmänniskor.
När jag gick i skolan stickade jag tre saker:
En rektangulär bit med räta maskor som sen syddes ihop till en gubbe, på mellanstadiet.
Ett par lovikkavantar i åk 9. Det tog typ en termin.
En väska med räta och aviga maskor, som aldrig blev klar, på gymnasiet.
I 24-årsåldern började jag intressera mig för stickning igen. Hade ett vagt minne av hur man skulle lägga upp maskor men fick konsultera Internet och farmor för att begripa. Att jag stickat lite under min skoltid var alltså föga till hjälp.
Jag tycker skolan ska erbjuda elever möjlighet att prova på många olika saker, som de kanske inte skulle mött annars. Så att varje elev har möjlighet att utveckla sina intressen och sitt unika jag. Så som det är idag. Mina elever ska alla prova på att spela ackordsinstrument, trummor och bas, de ska få sjunga och de ska få komma i kontakt med olika musikstilar, som de kanske inte skulle mött annars. De ska få en chans att prova. Och de ska lära sig hur de kan ta hjälp av internet om de senare i livet kommer på att de kanske vill lära sig att spela gitarr. Men att känna till olika genrers särdrag, är det så viktigt egentligen? Det kan man ju läsa sig till. Då tycker jag vi ska lägga mer fokus på musiken som identitetsskapande och ta vara på sånt som att ett elev säger "Utan musik skulle jag dö!"
Gudars, så skönt att ha en blogg där man får tycka och tänka som man vill utan att behöva underbygga sina resonemang desto mer. Fast det tycker jag ändå att jag gör.
Nå, Jan Björklund, vad säger du? Låt oss plocka in teatern och bränna faktaböckerna!
27 april 2012
Marika - Soffpotatisen 2-0
Okej, att det är två-noll kanske inte är helt sant. För jag räknar ju bara de segrar Marika gör, inte de som Soffpotatisen gör. Man måste ju se positivt på livet.
Denna seger ägde rum igår. Redan på dagen när jag var på jobbet och solen sken kände jag för att göra något hurtigt när jag kom hem. Stort framsteg att jag kände för att göra nåt. Observera! Ja, så när jag kom hem konstaterade jag att snöföret är över och att Stella var i behov av fysisk aktivitet. Jag ville inte riskera mitt liv på en trehjulig, så jag tänkte att vi tar en promenadjoggingtur.
Förra gången Marika vann över Soffpotatisen var ju en söndag när jag gick med Rex till bron och provade springa när ingen såg. Då bestämde jag mig också för att varje korta ner tiden på den där sträckan, varje gång jag gör den. Så jag snörade på mig gympadojerna, tog på sommarunderstället och buffen på huvet, tog Stella i koppel och begav mig på en rask promenad.
Och jag slog min tid med fem minuter! Jag är skitstolt över mig! Och över Stella för hon var skitduktig. Då när jag springer får ju hon gå i trav, och det är ju hundars naturliga gångart. Hon trivdes. Jag trivdes. Allt var fint. Jag fick inte ont i höfterna och jag är, hör och häpna, peppad på att göra om detta. Men jag inser att jag nog inte slår tiden med fem minuter nästa gång. Men kanske med en. Då är jag nöjd med det.
Sa jag att jag var klar med omdömena?
Denna seger ägde rum igår. Redan på dagen när jag var på jobbet och solen sken kände jag för att göra något hurtigt när jag kom hem. Stort framsteg att jag kände för att göra nåt. Observera! Ja, så när jag kom hem konstaterade jag att snöföret är över och att Stella var i behov av fysisk aktivitet. Jag ville inte riskera mitt liv på en trehjulig, så jag tänkte att vi tar en promenadjoggingtur.
Förra gången Marika vann över Soffpotatisen var ju en söndag när jag gick med Rex till bron och provade springa när ingen såg. Då bestämde jag mig också för att varje korta ner tiden på den där sträckan, varje gång jag gör den. Så jag snörade på mig gympadojerna, tog på sommarunderstället och buffen på huvet, tog Stella i koppel och begav mig på en rask promenad.
Och jag slog min tid med fem minuter! Jag är skitstolt över mig! Och över Stella för hon var skitduktig. Då när jag springer får ju hon gå i trav, och det är ju hundars naturliga gångart. Hon trivdes. Jag trivdes. Allt var fint. Jag fick inte ont i höfterna och jag är, hör och häpna, peppad på att göra om detta. Men jag inser att jag nog inte slår tiden med fem minuter nästa gång. Men kanske med en. Då är jag nöjd med det.
Sa jag att jag var klar med omdömena?
24 april 2012
I motgång och medgång
I går kväll kändes det helt okej allt det här med huset, trots att kommunen ringt och velat ha in fler papper som är nästan omöjliga att fylla i. Vi levde i känslan och förberedde oss samtidigt på att snart kommer en uppförsbacke.
I morse fick vi oväntat besked att snickarna vi tänkt anlita inte längre hade tid med vårt jobb. Inget var ju bestämt med dem, så vi fick väl skylla oss själva.
Tunga i sinnet redan klockan sju på morgonen tog vi tag i dagens göromål och kan ikväll gå och lägga oss med vetskapen om att bygglov, avloppsansökan och värmepumpsansökan är inlämnade i sin helhet och fönsterna är beställda.
Det är så det är och det är så det kommer att vara: Motgångar och medgångar. Det är i ett sånt här projekt förhållandet prövas och visst känns det smart att göra en sån här grej innan man gifter sig? Vad är väl ett bröllop jämfört med gemensamt lånekonto och husbyggets alla prövningar?
Men jag tvivlar inte.
Detta blir en intensiv vecka med flera långa dagar. Jag misströstar icke ty OMDÖMENA ÄR KLARA!
Och med det säger jag god natt!
I morse fick vi oväntat besked att snickarna vi tänkt anlita inte längre hade tid med vårt jobb. Inget var ju bestämt med dem, så vi fick väl skylla oss själva.
Tunga i sinnet redan klockan sju på morgonen tog vi tag i dagens göromål och kan ikväll gå och lägga oss med vetskapen om att bygglov, avloppsansökan och värmepumpsansökan är inlämnade i sin helhet och fönsterna är beställda.
Det är så det är och det är så det kommer att vara: Motgångar och medgångar. Det är i ett sånt här projekt förhållandet prövas och visst känns det smart att göra en sån här grej innan man gifter sig? Vad är väl ett bröllop jämfört med gemensamt lånekonto och husbyggets alla prövningar?
Men jag tvivlar inte.
Detta blir en intensiv vecka med flera långa dagar. Jag misströstar icke ty OMDÖMENA ÄR KLARA!
Och med det säger jag god natt!
23 april 2012
Att göra sånt man mår bra av
I dag har varit en ganska jobbig jobbdag. Den började med att jag hade ont i huvet redan på första lektionen och ingen värktablett tillgänglig förrän klockan tre. Har genomlidit lektionerna utan engagemang och känt mig som väldens sämsta lärare. Jag har ifrågasatt mitt val av yrke och funderat på vad fan som fick mig att välja att bli lärare. Jag saknar viljan och orken att inspirera och förbannar Björklunds skolpolitik för att den får mig att endast tänka på bedömning och kunskapskrav. Fan, musik är ju så mycket mer...
Nå väl. Jag tänkte många negativa tankar på vägen hem och ville inget hellre än att gå och lägga mig på stört. Men då, mitt i det tunga så gjorde jag rätt val: Beslutade mig för att ta en timmes yoga.
Ja visst. Nu är huvudvärken borta, och de negativa likaså. Jag har energi att fylla i husblanketter och på köpet fick jag bra hållning.
Det är det allt handlar om. Att välja att göra sånt man vet att man mår bra av i slutändan. Kanske verkar det skönare att gå och sova, men det är det ju sällan. Jag sover nästan aldrig på dan eftersom jag hatar att vakna och fortsätter vara seg resten av dan. I dag valde jag träning och det kändes riktigt bra.
Det är med de här tankarna jag ska ta mig igenom slutet på denna termin.
Nå väl. Jag tänkte många negativa tankar på vägen hem och ville inget hellre än att gå och lägga mig på stört. Men då, mitt i det tunga så gjorde jag rätt val: Beslutade mig för att ta en timmes yoga.
Ja visst. Nu är huvudvärken borta, och de negativa likaså. Jag har energi att fylla i husblanketter och på köpet fick jag bra hållning.
Det är det allt handlar om. Att välja att göra sånt man vet att man mår bra av i slutändan. Kanske verkar det skönare att gå och sova, men det är det ju sällan. Jag sover nästan aldrig på dan eftersom jag hatar att vakna och fortsätter vara seg resten av dan. I dag valde jag träning och det kändes riktigt bra.
Det är med de här tankarna jag ska ta mig igenom slutet på denna termin.
22 april 2012
21 april 2012
Sällsynt slö lördag
Veckan har varit sjuk. Jag kanske verkar pigg och glad, men när jag kommer hem finns det inte mycket kvar av mitt glada gamla jag. Omdömena stressar mig nåt fruktansvärt. Psoriasen i hårbotten blommar upp och jag orkar knappt sticka på kvällarna. Tänker tankar om att byta jobb. Fast jag egentligen älskar det. Allt eftersom dagarna går blir det fler och fler obegripliga papper och blanketter att fylla i när det gäller huset och så vidare och så vidare.
Så därför var denna snöiga, slöa lördag otroligt välkommen. Jag känner inte att jag haft påsklov för en vecka sen. Inte över huvud taget.
Vi har gjort ungefär ingenting idag. Linus är som sagt här med sin charmerande trollunge till son. Vi har typ ätit, läst/stickat och ätit lite mer. Vi tog en promenad och nu står köttgrytan på spisen och puttrar.
I morgon, när vi för dem till Luleå ska vi även kliva in i vårt hus. Det ska bli riktigt kul! Kanske man inser att inredningsfantasierna faktiskt kan bli verklighet!
Så därför var denna snöiga, slöa lördag otroligt välkommen. Jag känner inte att jag haft påsklov för en vecka sen. Inte över huvud taget.
Vi har gjort ungefär ingenting idag. Linus är som sagt här med sin charmerande trollunge till son. Vi har typ ätit, läst/stickat och ätit lite mer. Vi tog en promenad och nu står köttgrytan på spisen och puttrar.
I morgon, när vi för dem till Luleå ska vi även kliva in i vårt hus. Det ska bli riktigt kul! Kanske man inser att inredningsfantasierna faktiskt kan bli verklighet!
15 april 2012
Marika vs. Soffpotatisen 1 - 0
Jag tog mig en promenad minsann! Ända till bron och tillbaka. Fem kilometer. Inte illa för att vara jag. Jag hade med mig Rex som sällskap. Vi provade att jogga lite. Bara lite. Tänkte att jag kanske måste börja träna inför Vårruset. Jag hoppas att ingen såg. Sen fick jag naturligtvis ont i höfterna. Asfalt är ju skit. Bara skit för lederna. När jag bodde i Stockholm promenerade jag ju jättemycket med Chicko. Fick bara ont när jag gick mycket på asfalt. Måste helt enkelt börja röra mig i skogen och fortsätta bearbeta min obefogade björnskräck. Men det finns liksom inga lagom långa skogsrundor. Men man får väl gå en bit och sen vända.
Det var så här att vår hundvakt Inga kom hit på visit. När hon skulle gå så var Stella så intresserad av att följa med så jag föreslog att hon skulle ta med sig henne hem. Inga får sällskap och Stella får promenad. Skitbra! Ännu bättre att även Rex och jag fick promenad. Det går liksom inte att gå en normal promenad med de där två. Och ja, det är ju för att vi tränar det för lite med dem. Och jag kan inte lämna Stella hemma och ta med Rex för då river hon väl huset eller äter upp stängslet i hundgården.
Just ja, skulle ju äta lunch...
Det var så här att vår hundvakt Inga kom hit på visit. När hon skulle gå så var Stella så intresserad av att följa med så jag föreslog att hon skulle ta med sig henne hem. Inga får sällskap och Stella får promenad. Skitbra! Ännu bättre att även Rex och jag fick promenad. Det går liksom inte att gå en normal promenad med de där två. Och ja, det är ju för att vi tränar det för lite med dem. Och jag kan inte lämna Stella hemma och ta med Rex för då river hon väl huset eller äter upp stängslet i hundgården.
Just ja, skulle ju äta lunch...
Badrumsfix
Jag: Ja, typ 30 000 kostar det. Inte riktigt.
Gunnar: Trettitusen?! Inte kostar matta och väggmatta så mycket!
Jag: Nä, men vi ska ju ha möbler också...
Gunnar: Men det finns ju redan grejer där.
Jag: Nej. Det finns det inte. Punkt.
Och där slutade den diskussionen. Det finns ju toastol, handfat och badkar. De är säkert högst funktionella men nog installerar man ju en snålspolande toalett och ett snygg badrumsskåp när man har chansen. Sen att vi kanske får vänta ett år på att göra det är ju en annan sak. Hellre det än att snålrenovera. Fan. Vi ska ju bo där länge, länge.
Om ni glömt hur badrummet såg ut så kan jag friska upp ert minne:
Tjusigt va? Och så längtar jag efter att få ha fint och ordning i tvättstugan. Jag inbillar mig att det är möjligt. Eller, jag är säker på att det är möjligt om man har bra förvaring.
Gunnar: Trettitusen?! Inte kostar matta och väggmatta så mycket!
Jag: Nä, men vi ska ju ha möbler också...
Gunnar: Men det finns ju redan grejer där.
Jag: Nej. Det finns det inte. Punkt.
Och där slutade den diskussionen. Det finns ju toastol, handfat och badkar. De är säkert högst funktionella men nog installerar man ju en snålspolande toalett och ett snygg badrumsskåp när man har chansen. Sen att vi kanske får vänta ett år på att göra det är ju en annan sak. Hellre det än att snålrenovera. Fan. Vi ska ju bo där länge, länge.
Om ni glömt hur badrummet såg ut så kan jag friska upp ert minne:
Tjusigt va? Och så längtar jag efter att få ha fint och ordning i tvättstugan. Jag inbillar mig att det är möjligt. Eller, jag är säker på att det är möjligt om man har bra förvaring.
14 april 2012
Det här med kök
Den som känner mig vet att jag kan ha svårt med det här att välja. För den som inte känner mig kan jag berätta att jag kan ha mycket svårt för att välja. Mycket, mycket svårt. Då kanske ni förstår vilka våndor det kan medföra att få välja saker som hurdant kök man vill ha, hur badrummet ska se ut, vilket golv man ska lägga och så vidare. Kanske mamma har rätt: kanske jag verkligen behöver sova så mycket som jag gärna gör. Hjärnan är ju liksom överbelastad hela tiden.
Nå väl. Jag tänkte presentera två varianter av kök som vi väljer mellan. Ena dagen gillar jag det ena bäst och andra dagen det andra. Här får ni se:
Nå väl. Jag tänkte presentera två varianter av kök som vi väljer mellan. Ena dagen gillar jag det ena bäst och andra dagen det andra. Här får ni se:
Alternativ 1
Alternativ 2
Fäst inte så mycket vikt vid golv och väggar, det kan bli vad som helst annat. Jag är nyfiken att veta vilket Du hade valt, men fram för allt vilket Du tycker passar mig och Anders. Sen kanske jag skiter i vilket ni säger, för det är ju vi som ska bo där. Men det är alltid kul att höra vad folk tycker. Så tyck gärna! Vi kommer som sagt att behålla kyl, frys, diskmaskin och blandare som det är nu.
Det här är, som tur är, inget som måste bestämmas nu eller i morgon. Vi ska ju först få hit huset.
Så mycket bättre
Så där ja. Lite garderobsrensing, bastu, vin och positivt husprat gjorde susen. Dessutom får vi veta att vi får besök hela nästa vecka. På måndag kommer Anders syster och när hon åker på torsdag så kommer Linus, vilket jag ju redan nämnt. Det ska bli så kul och det taggar mig till att skriva omdömen i morgon så jag slipper ägna nästa veckas fritid åt det.
Nu tar vi stickning, tv och ett glas till.
Trevlig lördag på er!
Nu tar vi stickning, tv och ett glas till.
Trevlig lördag på er!
Giv mig styrka!
Guuuuuuuuuuuuuuuuud! Giv mig styrka att hålla ihop tills husjäveln står på plats och är klart att flytta in i! Nej förlåt, inte husjäveln, det var ett onödigt kraftuttryck. Men alltså.
Återigen. Det är inte EN sak att tänka på. Det är en miljard, och vi är inga experter. Vi är tyvärr inga experter.
Och varför varför varför sov jag till halv tio!?!?!? "Men du behövde det", tröstar mamma. Det vette fan. Det vette fa-an om jag gjorde. ALLTID är det nåt man (jag) ska ha dåligt samvete/ångest över. Att jag sovit för länge, att solen skiner och jag är inne, att jag inte tränar, att jag inte tvättat, att jag inte jobbar osv osv osv. Hur slutar man med detta?! Nån som har ett tips?
Ska försöka göra nåt för att stilla mitt dåliga samvete fast jag helst av allt vill sätta mig i soffan och sticka alternativt sova.
Återigen. Det är inte EN sak att tänka på. Det är en miljard, och vi är inga experter. Vi är tyvärr inga experter.
Och varför varför varför sov jag till halv tio!?!?!? "Men du behövde det", tröstar mamma. Det vette fan. Det vette fa-an om jag gjorde. ALLTID är det nåt man (jag) ska ha dåligt samvete/ångest över. Att jag sovit för länge, att solen skiner och jag är inne, att jag inte tränar, att jag inte tvättat, att jag inte jobbar osv osv osv. Hur slutar man med detta?! Nån som har ett tips?
Ska försöka göra nåt för att stilla mitt dåliga samvete fast jag helst av allt vill sätta mig i soffan och sticka alternativt sova.
Om jag bodde i Stockholm...
Om jag bodde i Stockholm idag, skulle min lördag inte sett likadan ut som den nu gör. Inte över huvud taget förmodligen. Jag ska försöka tänka hur det skulle varit:
Jag hade nog, som idag, vaknat halv tio och tyckt att jag sovit bort hela dagen. Sen hade jag nog slösurfat en stund, gjort mig i ordning med smink och vardagskläder och gett mig av för att möta upp nån som jag planerat att möta upp för något. Exempel på aktivitet är: fika på ett fik, promenera med nåns hund i nån park (inte min för Chicko är ju borta och jag hade nog inte skaffat nån ny), gå på IKEA, hänga på stan. Exempel på någon att möta upp är: Anderas (fast han är ju här nu), David, Johanna (fast hon är ju i London nu) och Fia. Min söta fina Fia som jag saknar!
Sen hade jag åkt hem i en svettig tunnelbana och väntat på att Anders skulle sluta jobba. Sen skulle vi kanske gått ut och ätit med några vänner eller umgåtts hemma hos någon.
Jag hade haft på mig en vårig kjol, sneakers och en vårig nyköpt jacka i en käck vårig, modern färg.
Kanske hade vi tagit en öl på en uteservering och låtsats att det var varmt och skönt fast vi egentligen hade för tunna kläder på oss.
Så här ser min lördag ut i dag, i verkliga livet:
Vaknade som sagt halv tio och tyckte att jag sovit bort halva dan. Klädde på mig underställ. Åt frukost och slösurfade på mobilen under tiden. Tog en tur med hundarna på det långa spåret som redan börjar kännas för kort. Njöt av solen och kände lycka i hela min kropp. Funderade på hur livet skulle sett ut om vi bott i Stockholm. Sitter i detta nu och skriver om det med Jamas klängande i mitt knä. Han hade nog inte bott med oss då. Dagen kommer att fortsätta med ett besök hos mamma där hon ska hjälpa mig att deklarera, jag ska fylla på dricksvatten och hämta hit spjälsängen, barnvagnen och bilstolen (nej, vi väntar inte barn, men vi får besök av en ettåring och hans pappa nästa vecka). Sen ska jag åka hem och antingen städa vindan eller skriva omdömen. Eller både och. Jag har även en vision om att hinna med nån form av träning. Sedan ska jag värma utebastun. Mamma och Gunnar och kanske Mats och Alexandra kommer att komma hit. Och Hans också säkert, och alla kommer att basta i tur och ordning utom Alexandra och kanske bjuder vi på ett glas vin eller öl också. Sen kommer de att åka hem, Anders kommer att gå och lägga sig och jag kommer att avsluta mitt vinglas i soffan med stickningen och Glee och vara helt nöjd med livet.
Jag säger ju att det är två helt olika liv som inte går att jämföra med varandra...
Jag hade nog, som idag, vaknat halv tio och tyckt att jag sovit bort hela dagen. Sen hade jag nog slösurfat en stund, gjort mig i ordning med smink och vardagskläder och gett mig av för att möta upp nån som jag planerat att möta upp för något. Exempel på aktivitet är: fika på ett fik, promenera med nåns hund i nån park (inte min för Chicko är ju borta och jag hade nog inte skaffat nån ny), gå på IKEA, hänga på stan. Exempel på någon att möta upp är: Anderas (fast han är ju här nu), David, Johanna (fast hon är ju i London nu) och Fia. Min söta fina Fia som jag saknar!
Sen hade jag åkt hem i en svettig tunnelbana och väntat på att Anders skulle sluta jobba. Sen skulle vi kanske gått ut och ätit med några vänner eller umgåtts hemma hos någon.
Jag hade haft på mig en vårig kjol, sneakers och en vårig nyköpt jacka i en käck vårig, modern färg.
Kanske hade vi tagit en öl på en uteservering och låtsats att det var varmt och skönt fast vi egentligen hade för tunna kläder på oss.
Så här ser min lördag ut i dag, i verkliga livet:
Vaknade som sagt halv tio och tyckte att jag sovit bort halva dan. Klädde på mig underställ. Åt frukost och slösurfade på mobilen under tiden. Tog en tur med hundarna på det långa spåret som redan börjar kännas för kort. Njöt av solen och kände lycka i hela min kropp. Funderade på hur livet skulle sett ut om vi bott i Stockholm. Sitter i detta nu och skriver om det med Jamas klängande i mitt knä. Han hade nog inte bott med oss då. Dagen kommer att fortsätta med ett besök hos mamma där hon ska hjälpa mig att deklarera, jag ska fylla på dricksvatten och hämta hit spjälsängen, barnvagnen och bilstolen (nej, vi väntar inte barn, men vi får besök av en ettåring och hans pappa nästa vecka). Sen ska jag åka hem och antingen städa vindan eller skriva omdömen. Eller både och. Jag har även en vision om att hinna med nån form av träning. Sedan ska jag värma utebastun. Mamma och Gunnar och kanske Mats och Alexandra kommer att komma hit. Och Hans också säkert, och alla kommer att basta i tur och ordning utom Alexandra och kanske bjuder vi på ett glas vin eller öl också. Sen kommer de att åka hem, Anders kommer att gå och lägga sig och jag kommer att avsluta mitt vinglas i soffan med stickningen och Glee och vara helt nöjd med livet.
Jag säger ju att det är två helt olika liv som inte går att jämföra med varandra...
13 april 2012
Vem är jag?
Det är inte säkert att Anders känner igen mig. Se så söt jag blev! Att föna håret gör minsann susen! Undra om autokorrekten gör att dyslektiker stavar bättre?
Lyxfällan
Har just sett ett avsnitt av Lyxfällan. Alltså. Hur går det till? Hur kan folk låta det gå så långt? Vad är det som gått fel? Vad är det de inte fattar? Jag tappar både andan och hakan i varje avsnitt av chock, vilket nog är poängen med programmet.
Själv skälver jag av nervositet när banken beviljar oss huslån. Jag oroar mig att pengarna inte ska räcka, att vi ska få leva i fattigdom med enorma skulder resten av vårt liv. Men så är det ju inte. För vi är ju två kloka, vettiga, ekonomiska personer med bra inkomster och normala utgifter. När nån nämner ordet kredit eller inkasso knyter det sig i magen av rädsla. Ekonomisk har jag alltid varit, på gränsen till snål, men det har ju berott på fattigdomen jag levt med i tio års tid. Nu när jag tjänar pengar är jag rädd för att jag ska börja slösa på onödiga saker. Helt obefogad rädsla eftersom jag i princip aldrig köper onödiga saker. Jag tänker ju igenom varje köp både en och två och ibland fem gånger.
TACK för att jag blivit fostrad så!
Vad är det som driver de här människorna att söka till Lyxfällan? Det måste ju finnas andra som kan hjälpa en om man verkligen är i sådan ekonomisk kris som de här personerna alltid är. Måste man förnedra sig i tv för att få hjälp? Nånstans måste ju det goda landet Sverige ta sitt ansvar. Eftersom det är så jävla lätt att låna pengar, borde det också vara lätt att få hjälp när man lånat för mycket. Om man nu inte hade vett nog att fatta när det hände.
Hoja, tänk att ha en halv miljon i skulder och inte ha nåt för det. Okej om du äger ett hus eller bil eller nåt annat så du vet att där, där är mina pengar. Men när lånen gått till en soffa, mobiltelefoner, mat, andra skulder... Gud.
Tanke två: Varför är det alltid karlslokarna som är de oansvariga? I Lyxfällan är det faktiskt så. Om det är ett heteropar så är det alltid mannen som är den stora syndabocken och kvinnan får skäll för att hon inte lyckats stoppa honom. Är det så här i verkligheten också? Är kvinnor bättre ekonomiskt sinnade än män? Vad beror det i så fall på? Och så vidare och så vidare nu blev det en genusdebatt med mig själv som jag inte hade tid med för jag ska duscha, göra mig fager, köra in till Pajala, möta min man som är nästan lika ekonomiskt sinnad som jag och äta samt se på teater.
Och säg inte att det är skolans ansvar...
Själv skälver jag av nervositet när banken beviljar oss huslån. Jag oroar mig att pengarna inte ska räcka, att vi ska få leva i fattigdom med enorma skulder resten av vårt liv. Men så är det ju inte. För vi är ju två kloka, vettiga, ekonomiska personer med bra inkomster och normala utgifter. När nån nämner ordet kredit eller inkasso knyter det sig i magen av rädsla. Ekonomisk har jag alltid varit, på gränsen till snål, men det har ju berott på fattigdomen jag levt med i tio års tid. Nu när jag tjänar pengar är jag rädd för att jag ska börja slösa på onödiga saker. Helt obefogad rädsla eftersom jag i princip aldrig köper onödiga saker. Jag tänker ju igenom varje köp både en och två och ibland fem gånger.
TACK för att jag blivit fostrad så!
Vad är det som driver de här människorna att söka till Lyxfällan? Det måste ju finnas andra som kan hjälpa en om man verkligen är i sådan ekonomisk kris som de här personerna alltid är. Måste man förnedra sig i tv för att få hjälp? Nånstans måste ju det goda landet Sverige ta sitt ansvar. Eftersom det är så jävla lätt att låna pengar, borde det också vara lätt att få hjälp när man lånat för mycket. Om man nu inte hade vett nog att fatta när det hände.
Hoja, tänk att ha en halv miljon i skulder och inte ha nåt för det. Okej om du äger ett hus eller bil eller nåt annat så du vet att där, där är mina pengar. Men när lånen gått till en soffa, mobiltelefoner, mat, andra skulder... Gud.
Tanke två: Varför är det alltid karlslokarna som är de oansvariga? I Lyxfällan är det faktiskt så. Om det är ett heteropar så är det alltid mannen som är den stora syndabocken och kvinnan får skäll för att hon inte lyckats stoppa honom. Är det så här i verkligheten också? Är kvinnor bättre ekonomiskt sinnade än män? Vad beror det i så fall på? Och så vidare och så vidare nu blev det en genusdebatt med mig själv som jag inte hade tid med för jag ska duscha, göra mig fager, köra in till Pajala, möta min man som är nästan lika ekonomiskt sinnad som jag och äta samt se på teater.
Och säg inte att det är skolans ansvar...
10 april 2012
Huset
Bilderna blev lite mongo, men så här ser det i alla fall ut:
Utsida, nångång målar vi det bruna rött. Det är den här delen som är tänkt att stå mot vägen.
Hall, fulutrappan får en fräshare, modernare färg i framtiden.
Köket, blir som sagt nytt. Vitvarorna behåller vi. Inte spisen. Nån som vill köpa? Dörröppningen ni ser leder in i tvättstugan.
Köket på andra hållet. Vänstra väggen kapas och blir nog hälften så hög och hälften så bred så det liksom sys ihop med hallen.
Vardagsrum, stora härliga fönster som alla ska bytas för bästa energibesparing. Då blir fodret såklart vitt. Där utanför blir altan.
Stora sovrummet nere, ca 15 kvadrat.
Lilla sovrummet nere, 10 kvadrat, kommer att få tjäna som arbets/hobbyrum i begynnelsen.
Toaletten nere. Behöver jag säga nåt?
Tvättstuga, vitvaror ingår. Jippi!
Utanför bastun, det är här jag vill ha mitt spa. Tänk ett bubbelbadkar, gröna växter och mysig belysning.
Bastun. Såklart det finns bastu!
Sovrummen uppe. Det ena är megastort på ca. 30 kvadrat, det andra är också stort på ca 20 kvadrat.
På övervåningen finns även en pytteliten toalett i bra skick, samt ett litet förråd. De här rummen kommer vi inte att göra nåt åt i första taget, men som ni ser så finns det plats för besökare, så välkommen!
Ja, nog vet jag vi får plats....
Sekreterare Marika
Idag agerar jag administratör och sekreterare i vårt husprojekt. Jag har ju påsklov. Jag har ringt massor med samtal och fyllt i några blanketter. Förstår ni hur mycket pappersarbete det är?!
Det är liksom inte bara att smälla upp ett hus. Man måste ansöka hos kommunen om både det ena och tredje och femte. Visste ni till exempel att man måste ansöka om att få ansluta sin infart till den befintliga vägen? Det gör man till Trafikverket i Borås. Jajjamän. Där ska de sitta och fundera på om det är okej att vi får en infart. Det borde de tycka, tycker jag.
I går fick jag oro i magen eftersom man inte vet vad det här kalaset kommer att sluta på. Eller rättare sagt hur långt pengarna vi fått låna kommer att räcka. Så idag har jag räknat och räknat och allt känns mycket bättre. Det är inte billigt att renovera vet ni. Bland annat så kan en blandare till köket kosta omkring 2000 kr. Som tur är så är den befintliga helt okej så den ska vi behålla. I och för sig är ju hela köket användbart, men tanken är att det ska bli nytt i alla fall. Borde ju visa lite bilder! Ska se vad jag kan göra åt saken, vi har dem inte digitalt.
Man har drömmar, idéer och fantasier, men tyvärr är det ekonomin som kommer att sätta stopp för en del. Det blir inget flashigt Marbodal-kök, utan det blir ett IKEA-kök. Det är nog bra det också. Billigt och bra, det gillar jag. Det blir nog ingen spaavdeling än på några år, heller. Men kanske sen. Senare.
Ja, det blir nog bra.
Det är liksom inte bara att smälla upp ett hus. Man måste ansöka hos kommunen om både det ena och tredje och femte. Visste ni till exempel att man måste ansöka om att få ansluta sin infart till den befintliga vägen? Det gör man till Trafikverket i Borås. Jajjamän. Där ska de sitta och fundera på om det är okej att vi får en infart. Det borde de tycka, tycker jag.
I går fick jag oro i magen eftersom man inte vet vad det här kalaset kommer att sluta på. Eller rättare sagt hur långt pengarna vi fått låna kommer att räcka. Så idag har jag räknat och räknat och allt känns mycket bättre. Det är inte billigt att renovera vet ni. Bland annat så kan en blandare till köket kosta omkring 2000 kr. Som tur är så är den befintliga helt okej så den ska vi behålla. I och för sig är ju hela köket användbart, men tanken är att det ska bli nytt i alla fall. Borde ju visa lite bilder! Ska se vad jag kan göra åt saken, vi har dem inte digitalt.
Man har drömmar, idéer och fantasier, men tyvärr är det ekonomin som kommer att sätta stopp för en del. Det blir inget flashigt Marbodal-kök, utan det blir ett IKEA-kök. Det är nog bra det också. Billigt och bra, det gillar jag. Det blir nog ingen spaavdeling än på några år, heller. Men kanske sen. Senare.
Ja, det blir nog bra.
2 april 2012
Nya friska tag!
Förra veckan var dålig på många sätt. Bland annat i mat och träningsväg. Det där med motion tre gånger i veckan sket sig totalt. Efter förra helgens Lule-besök sket sig sockerintaget också och det är nog det som gjort att jag mått dåligt under veckan. Socker är skiiiiit! Jag tror att jag måste införa nolltolerans helt och hållet. Inget fusk. Nånsin. För det är så svårt att komma därifrån igen och jag mår så mycket, mycket bättre både fysiskt och psykiskt när jag inte äter socker (läs: kolhydrater).
Men nu är det färdigdeppat! Måndag har alltid varit veckans bästa dag, har jag tyckt. Man får liksom chans att börja om, om det skulle behövas. Idag behövs det.
Så nu ska jag testa 50-min zumbapass innan Anders kommer hem. Jag kommer säkerligen att se rolig ut. Sen ska jag/vi laga ost/skink-paj (utan mjöl) och om jag blir sugen på nåt ikväll så ska jag dricka te.
Men nu är det färdigdeppat! Måndag har alltid varit veckans bästa dag, har jag tyckt. Man får liksom chans att börja om, om det skulle behövas. Idag behövs det.
Så nu ska jag testa 50-min zumbapass innan Anders kommer hem. Jag kommer säkerligen att se rolig ut. Sen ska jag/vi laga ost/skink-paj (utan mjöl) och om jag blir sugen på nåt ikväll så ska jag dricka te.
1 april 2012
Bild 1 - Någon jag umgås väldigt mycket med
Jag funderade en stund på vem bilden skulle föreställa. Kanske mig själv? Kanske hundarna? Men, det är ju trots allt den här mannen jag umgås väldigt mycket med. Andra alternativ hade kunnat vara mamma och Gunnar. För ja, särskilt många vänner har jag inte här. Visst finns det folk jag känner, men inte många som jag faktiskt umgås med, särskilt inte ofta. Det låter sorgligt. Men eftersom jag vet att de finns, och eftersom vi har megakul när vi träffas, så gör det liksom inget. Men ja, det är klart att det vore kul om ni alla bodde här!
Dessvärre är ju byrackan i bakgrunden inte längre med oss.
30 mars 2012
2011 - snusklåtarnas år
Det här är nåt jag länge, länge tänkt på. Nu är det dags att det uppdagas. Snusklåtarna tjugohundraelva. De avlöste varandra, en efter en, eller ska jag säga utlöste?
Man får tycka vad man vill, och kanske är jag gammalmodig eller pryd, men det var då fa-an vilken sexanspelning det var på låtarna detta år!
1) Veronica Maggio - Jag kommer
I hissen, i hallen och Gud vet var, men måste vi veta? Måste vi verkligen veta?! Och vad ska jag säga när tjejerna i fyran säger att de vill spela och sjunga den här låten? Uuuuusch!
2) September - Mikrofonkåt
Kåt. Hon sjunger kåt i en låt som spelas på p3.
"Mamma, vad betyder kåt?" Kul att få den frågan från sin åttaåring.
3) Ansiktet - Äckligt
För det första är den dålig. Och man får inte säga att nåt är dåligt utan att motivera, eftersom jag är musiklärare. Här kommer motiveringen: Han sjunger dåligt. Den är äcklig. (Ingen MVG-motivering direkt). Uusch jag hatar den! (Och jag brukar inte använda det ordet). Men fan den är kass.
Ska vi göra nåt äckligt, baby? Låg där bakbunden i sägen, baby. Jag vill väl inte höra porrlåtar i radio på bästa sändningstid! Inte för att man nu får veta vad det äckliga är, men ändå. Man har ju fantasi. "Det som är uteslutet för de flesta" Vadå? Analsex? Piskor och lack och läder? Bajs? Jävligt irriterande att man inte får veta, faktiskt!
Helvetes, vad mycket kass musik det finns i världen. Sen, när jag googlade Äckligt-låten för att kanske få veta vad han tänkt när han skrivit den så upptäckte jag denna. Men jag VARNAR dig, innan du klickar, detta är inte en musikvideo som vi är vana att se. Men kolla här.
Jag inser ju nu, att det här är kanske min generations, eller i alla fall det jag kommer att förfasas över när jag är pensionär, så som dagens pensionärer förfasar sig över homosexualitet, piercingar och tatueringar. Frispråkigheten. Och kanske är videon i länken ovan bättre än alla halvnakna silikonbrukar som uppträder i var och varannan musikvideo. Kanske är det trots allt bättre att skildra "vanliga" människor. Och kanske är det bra att sjunga om de här sakerna, för att få fram det, inte tabubelägga, låta det blir nåt naturligt. Men förlåt, jag är fostrad till att sånt där stannar i sovrummet eller åtminstone hos ens bästa vänner. Jag vet att alla inte är som jag.
Och då har jag inte ens nämnt Erik Amarillos "Vill du ligga med mig då?" Nej, den är inte värd att nämnas.
Hoff, det var skönt att få det ur systemet. Nu ska tant Alma gå och knyta sig.
Man får tycka vad man vill, och kanske är jag gammalmodig eller pryd, men det var då fa-an vilken sexanspelning det var på låtarna detta år!
1) Veronica Maggio - Jag kommer
I hissen, i hallen och Gud vet var, men måste vi veta? Måste vi verkligen veta?! Och vad ska jag säga när tjejerna i fyran säger att de vill spela och sjunga den här låten? Uuuuusch!
2) September - Mikrofonkåt
Kåt. Hon sjunger kåt i en låt som spelas på p3.
"Mamma, vad betyder kåt?" Kul att få den frågan från sin åttaåring.
3) Ansiktet - Äckligt
För det första är den dålig. Och man får inte säga att nåt är dåligt utan att motivera, eftersom jag är musiklärare. Här kommer motiveringen: Han sjunger dåligt. Den är äcklig. (Ingen MVG-motivering direkt). Uusch jag hatar den! (Och jag brukar inte använda det ordet). Men fan den är kass.
Ska vi göra nåt äckligt, baby? Låg där bakbunden i sägen, baby. Jag vill väl inte höra porrlåtar i radio på bästa sändningstid! Inte för att man nu får veta vad det äckliga är, men ändå. Man har ju fantasi. "Det som är uteslutet för de flesta" Vadå? Analsex? Piskor och lack och läder? Bajs? Jävligt irriterande att man inte får veta, faktiskt!
Helvetes, vad mycket kass musik det finns i världen. Sen, när jag googlade Äckligt-låten för att kanske få veta vad han tänkt när han skrivit den så upptäckte jag denna. Men jag VARNAR dig, innan du klickar, detta är inte en musikvideo som vi är vana att se. Men kolla här.
Jag inser ju nu, att det här är kanske min generations, eller i alla fall det jag kommer att förfasas över när jag är pensionär, så som dagens pensionärer förfasar sig över homosexualitet, piercingar och tatueringar. Frispråkigheten. Och kanske är videon i länken ovan bättre än alla halvnakna silikonbrukar som uppträder i var och varannan musikvideo. Kanske är det trots allt bättre att skildra "vanliga" människor. Och kanske är det bra att sjunga om de här sakerna, för att få fram det, inte tabubelägga, låta det blir nåt naturligt. Men förlåt, jag är fostrad till att sånt där stannar i sovrummet eller åtminstone hos ens bästa vänner. Jag vet att alla inte är som jag.
Och då har jag inte ens nämnt Erik Amarillos "Vill du ligga med mig då?" Nej, den är inte värd att nämnas.
Hoff, det var skönt att få det ur systemet. Nu ska tant Alma gå och knyta sig.
Inspiration
Okej, minns ni att jag tänkte att jag skulle börja med en sån här dag-för-dag-lista, typ att man skriver om olika saker varje dag i 30 dagar. Jag hittade ju ingen då. Nu hittade jag en som jag kände för, man ska lägga upp bilder på olika saker. Så att, ja, det finns risk att just DU hamnar på bild här inom en snar framtid.
Meningen är väl att man ska göra en varje dag, men eftersom jag har ett liv så blir det nog inte så. Det kan också blir flera på en dag. Då när jag inte har nåt liv. Jag gillar att bestämma själv. Ibland. Oftast inte, i och för sig. Till exempel i dag när Andreas bad mig välja mellan Nova och Thai DanSai till lunch. Det var så jobbigt och han inte orkade vänta på att jag skulle välja klart så han valde. Det var så skönt.
Sen träffades vi på Färghandeln (som nu för tiden heter Colorama, men eftersom det alltid har hetat Färghandeln så får det fortsätta göra det, precis som Coop får heta Konsum) och diskuterade inredning med Paloma. Guuuuuud så många val som ska göras. Inte undra på att jag var slut när jag kom hem!
Ni väl, så här lyder listan:
1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21a bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22a bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.
Meningen är väl att man ska göra en varje dag, men eftersom jag har ett liv så blir det nog inte så. Det kan också blir flera på en dag. Då när jag inte har nåt liv. Jag gillar att bestämma själv. Ibland. Oftast inte, i och för sig. Till exempel i dag när Andreas bad mig välja mellan Nova och Thai DanSai till lunch. Det var så jobbigt och han inte orkade vänta på att jag skulle välja klart så han valde. Det var så skönt.
Sen träffades vi på Färghandeln (som nu för tiden heter Colorama, men eftersom det alltid har hetat Färghandeln så får det fortsätta göra det, precis som Coop får heta Konsum) och diskuterade inredning med Paloma. Guuuuuud så många val som ska göras. Inte undra på att jag var slut när jag kom hem!
Ni väl, så här lyder listan:
1a bilden: Någon du umgås väldigt mycket med.
2a bilden: En bild på dig själv.
3e bilden: En bild på någon i din familj.
4e bilden: En bild på en konstig tid i ditt liv.
5e bilden: En gammal bild på dig själv.
6e bilden: En bild på dig och en vän du inte varit med på länge.
7e bilden: En bild som du aldrig lagt upp.
8e bilden: En person som du saknar.
9e bilden: Någon i din släkt.
10e bilden: Någon du tycker är väldigt snäll.
11e bilden: En person du kan berätta allt för.
12e bilden: En bild på din vardag.
13e bilden: Du och någon klasskompis.
14e bilden: En bild som påminner dig om gamla tider.
15e bilden: En person som du vill vara med.
16e bilden: En bild på dig själv.
17e bilden: En ovanlig bild.
18e bilden: En bild på din fritid.
19e bilden: En person som är snygg.
20e bilden: En bild på dina närmaste.
21a bilden: En person som alltid ställer upp för dig.
22a bilden: En bild på en tid du saknar.
23e bilden: En bild från i somras.
24e bilden: En bild som gör dig glad.
25e bilden: En person som alltid gör dig glad.
26e bilden: Någon/några som du alltid har roligt med.
27e bilden: En bild som du alltid skrattar åt.
28e bilden: En tokig bild.
29e bilden: Den nyaste bilden på dig själv.
30e bilden: Någon du aldrig kommer släppa taget om.
29 mars 2012
Efter regn kommer solsken
Mina dippar går ju rätt snabbt över. Som tur är.
Jag tränade inte igår, för jag kände att jag behövde sticka. Så jag stickade. Avslutade två arbeten: kusinens långsockar, och en ruta på det som ska bli en filt. Det betyder att jag får starta nya projekt! Jippi!
Jag behövde nog lite mental vila. Det verkar för övrigt vara nåt jag behöver ganska mycket av med tanke på att mina nya intressen är stickning och mandala-färgläggning. Ändå snurrar det i huvet när jag går och lägger mig.
Nå väl, uppe med tuppen i dag igen, nästan. Inte riktigt så tidigt som jag tänkte. Tänkte knåpa ihop fyra omdömen nu innan dagen drar igång, så har jag några färre att göra i kväll. Ja, det blir nog kvällsarbete.
Ha en bra daaaaag!
Jag tränade inte igår, för jag kände att jag behövde sticka. Så jag stickade. Avslutade två arbeten: kusinens långsockar, och en ruta på det som ska bli en filt. Det betyder att jag får starta nya projekt! Jippi!
Jag behövde nog lite mental vila. Det verkar för övrigt vara nåt jag behöver ganska mycket av med tanke på att mina nya intressen är stickning och mandala-färgläggning. Ändå snurrar det i huvet när jag går och lägger mig.
Nå väl, uppe med tuppen i dag igen, nästan. Inte riktigt så tidigt som jag tänkte. Tänkte knåpa ihop fyra omdömen nu innan dagen drar igång, så har jag några färre att göra i kväll. Ja, det blir nog kvällsarbete.
Ha en bra daaaaag!
28 mars 2012
Skämsinlägget
Egentligen skäms jag för det här jag ska skriva. Jag ska erkänna hur dålig jag är. Eller, jag ska erkänna hur dålig jag tycker att jag är. Ni tycker ju om mig ändå.
Jag sitter på jobbet. Jag har haft två timmar på mig att utföra vettiga saker, men det har inte gått. Det har bara inte gått! Olusten, oviljan och den där rastlöshetskänslan/ångesten infinner sig i magen. Jag borde, men det går inte. Så jag surfar runt på bloggar, kollar facebook, försöker komma igång att jobba, surfar mera, blir sugen på godis osv. Går och köper godis. Alltså, jag orkar pallra mig upp och gå till Konsum för att köpa godis. På väg tillbaka till jobbet känner jag mig dålig. Så dålig, så dålig. Dålig, för att jag inte fått nåt gjort. För att jag köpt godis som jag tänker äta. Fast jag vet att det är dåligt.
Varför gör jag så här mot mig själv?
Nu äter jag godis (Polly), dricker kaffe och funderar på varför det blir så här?
Var det för att jag hade glömt husritningarna hemma? Planen var att gå till mammas jobb och kopiera dem när lektionerna var slut för dagen. Men jag glömde dem hemma och gick istället till jobbet. Det blev alltså inte som jag hade tänkt. Det är onsdag och vi har ingen kör i kväll. Kan det vara det som stör? Att rutinen är borta? Jag funderar på om jag verkligen har aspergers på riktigt. Jag googlar, men nä, det har jag nog inte. Det är bara tre saker av alla symptom som stämmer in
1) Avsaknad av rutiner får mig ur balans och skapar ångest
2) Obehagskänslor av kroppskontakt. Minns att jag tyckte att det var otroligt jobbigt när mostrar och andra släktingar ville krama mig när jag var barn. Vet också att jag på gymnasiet och även högre upp i vuxen ålder inte gillat att kramas. Faktum är att jag undviker kramar än i dag. De personer vars kramar jag mår bra av kan jag räkna upp på en hand.
3) Språkbruk. Har fått berättat för mig att jag talade väldigt fint, och svängde mig med tjusiga ord redan som fyraåring. Idag talar jag väl som vilken normal 27-åring som helst.
Personer med aspergers har ofta avsaknad av empati. Det har inte jag. Helt tvärtom, ju.
Jag har nog inte aspergers. Jag är nog bara en normal kvinna av idag, som mår dåligt när hon inte når upp till de krav som ställs på henne. Oftast av henne själv, men säkerligen som en förlängning på det som samhället visat sig uppskatta.
Tillåt mig hata duktighetssyndromet en liten stund, även om jag ibland tycker att det är bra.
Nu, har jag fått en kick av sockret och kaffet och blir sådär svettig på ögonlocken som jag blir då. Snart kommer mina blåsare och vi ska öva på Internationalen som vi ska spela 1:a maj.
För att inte bryta ihop när jag kommer hem och sockerkicken lagt sig så planerar jag att steka ägg och bacon till middag. Efter det borde jag röra på mig, för det mår jag bra av!
Tack för visat intresse!
Jag sitter på jobbet. Jag har haft två timmar på mig att utföra vettiga saker, men det har inte gått. Det har bara inte gått! Olusten, oviljan och den där rastlöshetskänslan/ångesten infinner sig i magen. Jag borde, men det går inte. Så jag surfar runt på bloggar, kollar facebook, försöker komma igång att jobba, surfar mera, blir sugen på godis osv. Går och köper godis. Alltså, jag orkar pallra mig upp och gå till Konsum för att köpa godis. På väg tillbaka till jobbet känner jag mig dålig. Så dålig, så dålig. Dålig, för att jag inte fått nåt gjort. För att jag köpt godis som jag tänker äta. Fast jag vet att det är dåligt.
Varför gör jag så här mot mig själv?
Nu äter jag godis (Polly), dricker kaffe och funderar på varför det blir så här?
Var det för att jag hade glömt husritningarna hemma? Planen var att gå till mammas jobb och kopiera dem när lektionerna var slut för dagen. Men jag glömde dem hemma och gick istället till jobbet. Det blev alltså inte som jag hade tänkt. Det är onsdag och vi har ingen kör i kväll. Kan det vara det som stör? Att rutinen är borta? Jag funderar på om jag verkligen har aspergers på riktigt. Jag googlar, men nä, det har jag nog inte. Det är bara tre saker av alla symptom som stämmer in
1) Avsaknad av rutiner får mig ur balans och skapar ångest
2) Obehagskänslor av kroppskontakt. Minns att jag tyckte att det var otroligt jobbigt när mostrar och andra släktingar ville krama mig när jag var barn. Vet också att jag på gymnasiet och även högre upp i vuxen ålder inte gillat att kramas. Faktum är att jag undviker kramar än i dag. De personer vars kramar jag mår bra av kan jag räkna upp på en hand.
3) Språkbruk. Har fått berättat för mig att jag talade väldigt fint, och svängde mig med tjusiga ord redan som fyraåring. Idag talar jag väl som vilken normal 27-åring som helst.
Personer med aspergers har ofta avsaknad av empati. Det har inte jag. Helt tvärtom, ju.
Jag har nog inte aspergers. Jag är nog bara en normal kvinna av idag, som mår dåligt när hon inte når upp till de krav som ställs på henne. Oftast av henne själv, men säkerligen som en förlängning på det som samhället visat sig uppskatta.
Tillåt mig hata duktighetssyndromet en liten stund, även om jag ibland tycker att det är bra.
Nu, har jag fått en kick av sockret och kaffet och blir sådär svettig på ögonlocken som jag blir då. Snart kommer mina blåsare och vi ska öva på Internationalen som vi ska spela 1:a maj.
För att inte bryta ihop när jag kommer hem och sockerkicken lagt sig så planerar jag att steka ägg och bacon till middag. Efter det borde jag röra på mig, för det mår jag bra av!
Tack för visat intresse!
27 mars 2012
Jag blir så trött
...och det är inte för att jag har klivit upp halv sex.
Jag blir så trött på alla som tror att hen-debatten handlar om att ta bort definitionerna av kön huvudtaget. Och jag blir så trött på alla som tror att genusdebatten handlar om huruvida pojkar och flickor ska kläs i rosa eller blått.
Jag blir bara så trött. Varför är man så enkelspårig? Varför pratar man inte om det det egentligen handlar om: jämställdhet. Är det för att man inte förstår bättre? Varför förstår man inte bättre? Man och man. "En" har jag hört att man ska säga, nu när vi ändå är inne på det spåret.
Tror en verkligen att våra könsroller formas efter kläderna vi bär som barn?
Och förresten, apropå det där med färger. På 1700-talet kläddes gossebarnen och de fina herrarna i rosa för att symbolisera manlighet. Det härstammar från att färgen röd representerar styrka, som ju är en typisk manlig egenskap. Så det så! Det hörde jag på tv i förra veckan. Tur att vi köpt tv.
Nu ska jag duka fram maten så den står på bordet när min man kommer hem, som den hemmafru jag är. Och precis som jag har det de veckorna när han är ledig.
Jag blir så trött på alla som tror att hen-debatten handlar om att ta bort definitionerna av kön huvudtaget. Och jag blir så trött på alla som tror att genusdebatten handlar om huruvida pojkar och flickor ska kläs i rosa eller blått.
Jag blir bara så trött. Varför är man så enkelspårig? Varför pratar man inte om det det egentligen handlar om: jämställdhet. Är det för att man inte förstår bättre? Varför förstår man inte bättre? Man och man. "En" har jag hört att man ska säga, nu när vi ändå är inne på det spåret.
Tror en verkligen att våra könsroller formas efter kläderna vi bär som barn?
Och förresten, apropå det där med färger. På 1700-talet kläddes gossebarnen och de fina herrarna i rosa för att symbolisera manlighet. Det härstammar från att färgen röd representerar styrka, som ju är en typisk manlig egenskap. Så det så! Det hörde jag på tv i förra veckan. Tur att vi köpt tv.
Nu ska jag duka fram maten så den står på bordet när min man kommer hem, som den hemmafru jag är. Och precis som jag har det de veckorna när han är ledig.
Diggar nya arbetstiden
Tror det är en skitsmart idé att börja jobba klockan sju. Jag var hemma redan klockan fyra och då hade jag varit och handlar och fått in hundarna. Nu kan jag sitta och surfa i lugn och ro innan jag tar en tur med hundarna, tränar ett hemmazumbapass, lagar mat och sedan förhoppningsvis far till m&G och bastar.
Jag är ju inte tröttare än om jag skulle börjat klockan åtta. Tvärtom nästan. Gud så bra.
Dilemmat är hur jag ska göra i morgon. Min arbetsdag slutar ju inte förrän klockan sex, kanske lite blodigt att börja sju då? Risken är jag kommer hem och är halvdöd. Inte kul. Men vi får se.
Adios amigos!
Jag är ju inte tröttare än om jag skulle börjat klockan åtta. Tvärtom nästan. Gud så bra.
Dilemmat är hur jag ska göra i morgon. Min arbetsdag slutar ju inte förrän klockan sex, kanske lite blodigt att börja sju då? Risken är jag kommer hem och är halvdöd. Inte kul. Men vi får se.
Adios amigos!
26 mars 2012
Mycket i huvet
Igår var en sån där kväll då jag jobbade övertid, kan man säga. Gick och la mig och i huvet snurrade bara jobb, jobb, jobb. Det blir lätt så när vårterminen har passerat sin mitt. Man ska hinna allt, hur ska man hinna allt? Och niorna, de måste få den bästa, mest rättvisa behandling och undervisning som går, helst utan att jag jobbar ihjäl mig. Och åttorna, hur ska det gå med åttorna? De hamnar alltid i skymundan för att niorna har högsta prioritet. Nåväl, igår löste jag saken så att jag skrev ner det jag tänkte och sen gick det bättre att slappna av.
I veckan ska jag prova nya arbetstider, nämligen att börja klockan sju istället för klockan åtta. Det här beror på att sista timmen, mellan tre och fyra, är högst ineffektiv. Jag får inget gjort för jag är helt slut i skallen efter en hel dags arbete. Så om jag flyttar den timmen till morgonen, när jag är pigg och rask så borde det göra susen! Plus att jag kommer hem tidigare, ju. Det borde vara optimalt. Lite jobbigt bara att vi ställt om klockan så jag i "verkligheten" kommer att börja jobba klockan sex.
Dags att gå och knyta sig med andra ord! God natt!
I veckan ska jag prova nya arbetstider, nämligen att börja klockan sju istället för klockan åtta. Det här beror på att sista timmen, mellan tre och fyra, är högst ineffektiv. Jag får inget gjort för jag är helt slut i skallen efter en hel dags arbete. Så om jag flyttar den timmen till morgonen, när jag är pigg och rask så borde det göra susen! Plus att jag kommer hem tidigare, ju. Det borde vara optimalt. Lite jobbigt bara att vi ställt om klockan så jag i "verkligheten" kommer att börja jobba klockan sex.
Dags att gå och knyta sig med andra ord! God natt!
25 mars 2012
Terapiarbete
Skaffade mig en sån här målarbok. Kan behövas när hjärnan blir överhettad av all husplanering som komma skall.
24 mars 2012
Lördag
Idag är det som bekant lördag. Inatt är det även dags att ställa om klockan. Det där om det är fram eller bak brukar jag lita på att andra vet. Lite koll har jag ändå, vi ska nämligen åka till Luleå på inflyttningsfest hos en god gammal vän, och att vi ställer om klockan betyder alltså att vi får festa en timme kortare. Inte bra.
Så, snart ska hundarna köras till de bästa hundvakterna. Sen ska jag tänka ut vad jag ska ha på mig för tjusigt ikväll osv, sen ska vi åka.
Heippa!
Så, snart ska hundarna köras till de bästa hundvakterna. Sen ska jag tänka ut vad jag ska ha på mig för tjusigt ikväll osv, sen ska vi åka.
Heippa!
23 mars 2012
Nya håret
Nu ska jag fortsätta med lidandet.
21 mars 2012
Choklad!
Ibland gömmer det sig härlig mörk choklad i den här lådan. Men inte idag. Det är synd för jag hade verkligen velat ha en bit nu när jag ska skriva omdömen i två timmar. Kanske går till konsum och köper... Som har bytt namn till Coop för länge sen, men ändå...
19 mars 2012
En sån dag!
Det är bara lunchtid och så mycket har hunnit hända:
- vi har fått en leverans med blåsinstrument som jag väntat på, och
- HUSET ÄR VÅRT!
Yey! Nu är det bara resten kvar, detta kommer att bli en spännande vår. Välkomna att följa fortsättningen här i bloggen.
- vi har fått en leverans med blåsinstrument som jag väntat på, och
- HUSET ÄR VÅRT!
Yey! Nu är det bara resten kvar, detta kommer att bli en spännande vår. Välkomna att följa fortsättningen här i bloggen.
18 mars 2012
Naturlig mat
LCHF-debatten har ju gått het ett tag. I bland skräms jag, ibland skäms jag, ibland skiter jag i allt.
Hur jag än tänker, vad jag än hör och läser, så landar jag alltid i tanken att det är naturlig mat.
Min frukost i morse till exempel:
Turkisk yoghurt, utspädd med lite grädde
Hallon
Mandel, valnötter och solrosfrön
Vanilj (äkta)
Inga konstigheter, bara mat. Jag tänker på hur väldigt lite halvfabrikat vi äter. Jag skulle drista mig att säga att vi inte äter något halvfabrikat överhuvudtaget. Så lite E-ämnen som möjligt. Och det känns bara bra!
Aldrig någonsin har jag lagat och ätit så god mat som jag gör nu. Varje måltid är god, riktigt god, faktiskt. Jag tror att det har att göra med två saker:
1) Bra, äkta råvaor
2) Att jag lärt mig krydda bättre
Om det blir dyrt? Nej, tror inte att vårt matkonto är större än andras. Vi bara lägger det på andra saker. Istället för att köpa limpor och frukostbröd så köper vi bacon.
Istället för fyra kilo mjöl köper vi 100 g fiberhusk.
Istället för färdigblandad müsli köper vi nötter.
Ha en bra dag! Själv fortsätter jag den utan bröd, pasta och socker för att hålla humöret på topp och magen glad.
Hur jag än tänker, vad jag än hör och läser, så landar jag alltid i tanken att det är naturlig mat.
Min frukost i morse till exempel:
Turkisk yoghurt, utspädd med lite grädde
Hallon
Mandel, valnötter och solrosfrön
Vanilj (äkta)
Inga konstigheter, bara mat. Jag tänker på hur väldigt lite halvfabrikat vi äter. Jag skulle drista mig att säga att vi inte äter något halvfabrikat överhuvudtaget. Så lite E-ämnen som möjligt. Och det känns bara bra!
Aldrig någonsin har jag lagat och ätit så god mat som jag gör nu. Varje måltid är god, riktigt god, faktiskt. Jag tror att det har att göra med två saker:
1) Bra, äkta råvaor
2) Att jag lärt mig krydda bättre
Om det blir dyrt? Nej, tror inte att vårt matkonto är större än andras. Vi bara lägger det på andra saker. Istället för att köpa limpor och frukostbröd så köper vi bacon.
Istället för fyra kilo mjöl köper vi 100 g fiberhusk.
Istället för färdigblandad müsli köper vi nötter.
Ha en bra dag! Själv fortsätter jag den utan bröd, pasta och socker för att hålla humöret på topp och magen glad.
17 mars 2012
Ramona
Här hänger hon, med hundkopplerna och undrar när fan hon ska få följa med ut. Hon är danssugen säger hon. Ja, svarar jag, jag med, men det är inte enkelt att bara gå ut och dansa när man bor här. Men det kommer en dag, tröstar jag.
Sen funderar jag på om Blondinbella har samma relation med sina väskor. Hon har precis köpt en Chanel för 32 000. Ramona kostade 399 hos alottalove. Det är mer lagom tycker jag.
Sen funderar jag på om Blondinbella har samma relation med sina väskor. Hon har precis köpt en Chanel för 32 000. Ramona kostade 399 hos alottalove. Det är mer lagom tycker jag.
Vantfestival
Jag begav mig till Lovikka, allena, ty ingen vän var intresserad av att följa med. Nå, jag frågade inte så många. Det gjorde inte så mycket, för som vanligt här hemma så träffar man alltid nån bekant man kan chitchatta med så man inte ser så ensam ut. Bland annat fick jag kaffesällskap av min gamla lärare Märta.
Jag kom inte hem tomhänt. Jag köpte en bok som heter Solveigs vantar, av Solveig själv. I den finns massor av mönster. Inspirationen flödar redan. Guuud det finns så mycket jag vill sticka!
Jag fick även prova på att spinna Lovikkagarn med en spinnrock. Det var kul! Måste kolla om spinnrocken här i huset är komplett, om den är så är det risk att jag börjar spinna själv.
Jag orkade inte vänta till klockan tre för att se på modevisningen av Heart Of Lovikkas kläder, fast det hade nog varit mycket fint att se på. Jag såg nämligen modellerna smyga omkring där och prata mens. (De gjorde faktiskt det).
Nu ska jag göra lite nytta i form av dammsugning. Sedan ska jag minsann sticka!
Jag kom inte hem tomhänt. Jag köpte en bok som heter Solveigs vantar, av Solveig själv. I den finns massor av mönster. Inspirationen flödar redan. Guuud det finns så mycket jag vill sticka!
Jag fick även prova på att spinna Lovikkagarn med en spinnrock. Det var kul! Måste kolla om spinnrocken här i huset är komplett, om den är så är det risk att jag börjar spinna själv.
Jag orkade inte vänta till klockan tre för att se på modevisningen av Heart Of Lovikkas kläder, fast det hade nog varit mycket fint att se på. Jag såg nämligen modellerna smyga omkring där och prata mens. (De gjorde faktiskt det).
Nu ska jag göra lite nytta i form av dammsugning. Sedan ska jag minsann sticka!
16 mars 2012
Vantfix!
Pimpar mina vantar inför vantfestivalen i Lovikka i morgon! Tänk om man blev certifierad Lovikkavantstickare en dag...
Ställde inte upp i vanttävlingen, prestationsångesten blev för stor. Ska bli kul att se vilka bidrag som kommit in.
Det här är ju vårens höjdpunkt ju!
Ställde inte upp i vanttävlingen, prestationsångesten blev för stor. Ska bli kul att se vilka bidrag som kommit in.
Det här är ju vårens höjdpunkt ju!
15 mars 2012
Distraktion
Hur ska jag kunna sköta mitt jobb när denna inbjudande syn möter mig i rummet där jag ska vara? Mer lego åt folket!
Sökord
Detta har folk skrivit in i googles sökfält och hamnat på min blogg. Det är jävligt kul. Och kanske beskriver det mitt liv lite. Men vad gör min mosters namn där?
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
| ||||||||||||
|
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)