Jag har lite lite att göra, och jag har tidigare tänkt att man kanske borde göra en sån här årssammanfattning som jag gjorde i december, varje månad. Det blir då en månadssammanfattning. Men jag ska modifiera frågorna lite, så de passar att svara på varje månad.
Gjorde du något den här månaden som du aldrig gjort förut?
Provat step, inte dansen, utan träningsprogrammet där man har en steplåda.
Ätit på Helens Krog.
Åkt kollektivtrafik med en katt i bur.
Vilka platser besökte du?
Jag började ju året i Bollstabruk... Och så hämtade jag Doris från Haninge.
Största misstaget?
Att vara vaken till två när jag ska jobba dagen efter.
Bästa köpet?
Jag måste ju svara Doris!
Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom hyran, en jävligt trevlig och rolig utekväll med svingod mat, bowling och utomordentligt trevligt sällskap!
Gjorde någonting dig riktigt glad?
När mamma sa att hon kommer att vara i Sthlm några timmar ledigt, så vi kunde träffas!
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om den här månaden?
"So What" med Pink, alla ledarna i Frescatihallen kör den. Men den är ju rivig, man vill ju jobba tills svetten lackar ännu mer.
Sofia Jannoks nya skiva. (Skaffa den!)
Bästa film du sett?
Australia
Gjorde något dig extra nöjd?
Att våran redovisning i förra kursen blev så uppskattad.
Och att jag faktsikt varit och tränat så pass många gånger som jag har.
Vi kör på det här nu, så jag kan ju utveckla detta under årets gång om det behövs.
31 januari 2009
30 januari 2009
Man lär sig om sig
Jag inser en sak. Jag är icke en föreläsande lärare. Jag är skitdålig på att stå framför klassen och ha genomgångar och grejer. Jo, jag kan förklara saker, och det gillar jag att göra, och eleverna fattar alltid. Jag gillar inte att stå (eller sitta för all del) och berätta grejer, typ detta är kännetecknen för jazz, det här för blues, vad ser ni som är gemensamt? Jag försökte idag och det gick dåligt. Det beror antingen på att jag kan för lite själv och inte riktigt vet vad jag vill ha sagt (det är nog en stor anledning), det kan också bero på att jag själv inte gillar att sitta och lyssna när nån pratar för länge. Idag upptäckte jag en grej jag ska sluta med, jag frågar ofta saker av eleverna, typ vad hör ni för instrument? Osv, det är alltid samma fem personer som svarar. Musik är ett kommunikationsämne, man ska kommunicera med varanda. Alla ska det, inte fem stycken och läraren, oavsett om det handlar om tal eller sång eller spel.
Jag har stora feta brister i mitt kunnande kring musik. Jag vet tillexempel ingenting om musikhistoria, nästan. Jo, lite om klassisk musik. Så ska jag försöka få ungarna att förstå att blues är grunden till dagens rock och pop, när jag inte ens själv fattar hur! Jävla skitskola jag har gått alltså. Jag vet så gott som ingenting om andra kulturers musik, mer än samer, och det räcker inte så långt.
Detta leder till att jag drar mig för att ha genre- och musikkulturkunskap med ungarna, för det blir sånt jäkla merjobb för mig. Kan någon hålla en snabbkurs åt mig? Jag lovar att vara en duktig elev.
Tänk om man skulle läsa nån kurs på musikhögskolan, det borde ju gå. Rytmik tillexempel.
Det som är bra är att jag kan lite om mycket, inte mycket om lite. Jag kan tillexempel något om ganska många instrument. Jag kan trots allt liiiiite om många olika musikstilar (inte nog mycket), jag kan musikteori.
Och jag hatar att känna att eleverna har tråkigt, då vill jag bara sluta med det jag gör och göra nåt kul istället, men det enda de tycker är kul är ju att spela instrument typ. Och man kan inte bara göra det. Hoja vad svårt det är. Ibland blir jag less. Jag måste också sluta tycka att det är tråkigt att planera. Att jag tycker det är väl för att jag lider brist på material som jag tycker är bra, och då måste man göra eget, och då måste man komma på vad, och det tycker jag är svårt... Nästa vecka ska jag ha en jävligt bra lektion med fyrorna, vet inte hur, men bra ska det bli. Temat för dagen ska vara r´n´b, det är dit blues- och jazzlektionerna har lett oss. De ser fram emot det. Jag vet ingenting om r´n´b, mer än att det står för rythm & blues. Det är väl en början antar jag.
Gode Gud, giv mig kunskap!
Nån gång ska jag skriva här om bra saker jag gör som lärare.
Jag har stora feta brister i mitt kunnande kring musik. Jag vet tillexempel ingenting om musikhistoria, nästan. Jo, lite om klassisk musik. Så ska jag försöka få ungarna att förstå att blues är grunden till dagens rock och pop, när jag inte ens själv fattar hur! Jävla skitskola jag har gått alltså. Jag vet så gott som ingenting om andra kulturers musik, mer än samer, och det räcker inte så långt.
Detta leder till att jag drar mig för att ha genre- och musikkulturkunskap med ungarna, för det blir sånt jäkla merjobb för mig. Kan någon hålla en snabbkurs åt mig? Jag lovar att vara en duktig elev.
Tänk om man skulle läsa nån kurs på musikhögskolan, det borde ju gå. Rytmik tillexempel.
Det som är bra är att jag kan lite om mycket, inte mycket om lite. Jag kan tillexempel något om ganska många instrument. Jag kan trots allt liiiiite om många olika musikstilar (inte nog mycket), jag kan musikteori.
Och jag hatar att känna att eleverna har tråkigt, då vill jag bara sluta med det jag gör och göra nåt kul istället, men det enda de tycker är kul är ju att spela instrument typ. Och man kan inte bara göra det. Hoja vad svårt det är. Ibland blir jag less. Jag måste också sluta tycka att det är tråkigt att planera. Att jag tycker det är väl för att jag lider brist på material som jag tycker är bra, och då måste man göra eget, och då måste man komma på vad, och det tycker jag är svårt... Nästa vecka ska jag ha en jävligt bra lektion med fyrorna, vet inte hur, men bra ska det bli. Temat för dagen ska vara r´n´b, det är dit blues- och jazzlektionerna har lett oss. De ser fram emot det. Jag vet ingenting om r´n´b, mer än att det står för rythm & blues. Det är väl en början antar jag.
Gode Gud, giv mig kunskap!
Nån gång ska jag skriva här om bra saker jag gör som lärare.
29 januari 2009
Ensamhet eller tvåsamhet
Här om dagen riktades ordet pojkvän mot mig, och jag blev alldeles ställd. Jag och pojkvän matchar liksom inte, det låter konstigt, påhittat.
Jag började fundera.
Efter ca 4½ år som singel så känner man (jag) sig rätt van vid det, trygg. Det är det som är det rätta på nåt vis, det är så det ska vara. Man förväntar sig inte nåt annat heller. I dagens tvåsamhetssamhälle så kan det hända att man blir lite utanför. Inte jag, för jag har så många vänner som är lika mycket singlar som jag, det gör nog det hela väldigt mycket lättare. Även det faktum att jag och min kombo lever ett stadgat samboliv gör nog singelskapet mycket lättare. Vi delar lägenhet, vi storhandlar tillsammans, vi planerar våra dagar så hundarna inte behöver vara ensamma så länge och delar på promenadansvaret, vi pratar om hur vi ska få dem att lyssna och lyda och vara duktiga hundar, vi pratar om vilka regler som ska gälla för hundar och katter, vi delar på städning och matlagning. Ja, ni förstår.
Fyra år är en ganska lång tid, ännu i tjugoårsåldern hinner det hända ganska mycket. Vänner flyttar ihop, förlovar sig, köper bostad, får barn (!)... Och själv lever man sitt liv. På sitt sätt. Jag inser att jag finner en trygghet i att vara min egen. Själv. Ensam. Singel. Tankar på pojkvänner och relationer kan skrämma livet ur mig, jag börjar skaka vid blotta tanken. Man vet vad man har men inte vad man får, så varför ens leta efter något annat?
Ser ni? Det är precis samma sak som ett par som varit tillsammans länge, en dag börjar den ena, eller kanske båda, fundera på om det verkligen är rätt. Om de är rätt, för varandra, om det här är vad de vill. Men de stannar, för det är en trygghet. Man vet vad man har med inte vad man får. Så man stannar, ännu ett tag...
...men snart är det alla-hjärtans-kuk-dag igen (jag döpte den till det under gymnasiet). Och herregud, det är väl klart jag vill höra samman med nån, planera en gemensam framtid, få barn, renovera ett hus...
Jag började fundera.
Efter ca 4½ år som singel så känner man (jag) sig rätt van vid det, trygg. Det är det som är det rätta på nåt vis, det är så det ska vara. Man förväntar sig inte nåt annat heller. I dagens tvåsamhetssamhälle så kan det hända att man blir lite utanför. Inte jag, för jag har så många vänner som är lika mycket singlar som jag, det gör nog det hela väldigt mycket lättare. Även det faktum att jag och min kombo lever ett stadgat samboliv gör nog singelskapet mycket lättare. Vi delar lägenhet, vi storhandlar tillsammans, vi planerar våra dagar så hundarna inte behöver vara ensamma så länge och delar på promenadansvaret, vi pratar om hur vi ska få dem att lyssna och lyda och vara duktiga hundar, vi pratar om vilka regler som ska gälla för hundar och katter, vi delar på städning och matlagning. Ja, ni förstår.
Fyra år är en ganska lång tid, ännu i tjugoårsåldern hinner det hända ganska mycket. Vänner flyttar ihop, förlovar sig, köper bostad, får barn (!)... Och själv lever man sitt liv. På sitt sätt. Jag inser att jag finner en trygghet i att vara min egen. Själv. Ensam. Singel. Tankar på pojkvänner och relationer kan skrämma livet ur mig, jag börjar skaka vid blotta tanken. Man vet vad man har men inte vad man får, så varför ens leta efter något annat?
Ser ni? Det är precis samma sak som ett par som varit tillsammans länge, en dag börjar den ena, eller kanske båda, fundera på om det verkligen är rätt. Om de är rätt, för varandra, om det här är vad de vill. Men de stannar, för det är en trygghet. Man vet vad man har med inte vad man får. Så man stannar, ännu ett tag...
...men snart är det alla-hjärtans-kuk-dag igen (jag döpte den till det under gymnasiet). Och herregud, det är väl klart jag vill höra samman med nån, planera en gemensam framtid, få barn, renovera ett hus...
Välkommen hem, Doris!
Nu är hon hemma. Vanilla är lugn, Chicko vill så gärna, så gärna, så gärna bara leka på en gång och är alldeles för på och skrämmer livet ur Doris som gjorde sig så stor hon bara kunde. Och hon är liten även då. Hon har lekt lite, och Chicko suttit brevid och behärskat sig. Det är en riktig prövning för Grisen (ett av Chickos alla namn), men snart får hon nog leka!
Nu sover hela lägenheten, utom jag, middag. Jag ska försöka göra lite nytta.
28 januari 2009
En intensiv tisdag
Jag har haft en intensiv, händelserik och känslomässigt varierande dag.
Först jobb. Fastnat, vet ännu inte vad jag ska ta mig för med femmorna. Hade ett samtal med arbetslagsledaren som upprörde mig, egentligen helt i onödan. Upprördheten alltså. Nästan helt obefogad. Tar det kanske en annan gång, om jag känner för det.
Sedan skiiitbra och rolig lektion med de babbliga och skvallriga tvåorna. Alla var glada och nöjda och stolta över sin insats! =) Vet inte vad deras klasslärare sagt, men hjälper gör det!
Sedan skola. Intro på mattekursen. Bra lärare verkar det som. Kan bli jätteintressant och spännande och roligt, trots att det är matte. I pausen hände en grej:
Jag gick på toa, idag har jag haft klänning på mig. Alltid när jag har klänning eller kjol så kollar jag noga att den sitter där den ska.
I korridoren utanför (efter toabesöket):
- Ursäkta... säger en tjej och jag vänder mig om, men din kjol... är inte riktigt som den ska, säger hon och pekar på min med gröna strumpbyxor klädda rumpa.
Jag känner efter. Jo men naturligtvis har det hänt, det som alla oroar sig för. Kjolen är innanför strumpbyxorna.
- Oj, haha, tack, gud vad snällt att du sa till, sa jag och var helt överlycklig för att hon inte sagt nåt.
Det var verkligen den enda jag var. Jag tyckte inte att det var pinsamt, jag blev bara glad att hon sa till. Jag blev inte generad och jag vågade fortsätta tala med henne och se henne i ögonen. Jag vet inte om det är normalt. Jag tror man ska tycka att sånt är pinsamt...
Det hade varit pinsamt om hon inte hade råkat se det, och jag hade knallat in i klassrummet och ställt mig i fikakön intet ont anandes... Då hade det varit pinsamt. Ja.
Sen teater. Det var väldigt bra idag. Idag också, ska väl tilläggas. Vi blev verkligen retarderade ett tag. A lockar fram det allra stördaste och mest ohämmade ur oss. Det är riktigt skönt. Men gud vad jag har ont i ryggen, axlarna, nacken och huvudet nu.
Först jobb. Fastnat, vet ännu inte vad jag ska ta mig för med femmorna. Hade ett samtal med arbetslagsledaren som upprörde mig, egentligen helt i onödan. Upprördheten alltså. Nästan helt obefogad. Tar det kanske en annan gång, om jag känner för det.
Sedan skiiitbra och rolig lektion med de babbliga och skvallriga tvåorna. Alla var glada och nöjda och stolta över sin insats! =) Vet inte vad deras klasslärare sagt, men hjälper gör det!
Sedan skola. Intro på mattekursen. Bra lärare verkar det som. Kan bli jätteintressant och spännande och roligt, trots att det är matte. I pausen hände en grej:
Jag gick på toa, idag har jag haft klänning på mig. Alltid när jag har klänning eller kjol så kollar jag noga att den sitter där den ska.
I korridoren utanför (efter toabesöket):
- Ursäkta... säger en tjej och jag vänder mig om, men din kjol... är inte riktigt som den ska, säger hon och pekar på min med gröna strumpbyxor klädda rumpa.
Jag känner efter. Jo men naturligtvis har det hänt, det som alla oroar sig för. Kjolen är innanför strumpbyxorna.
- Oj, haha, tack, gud vad snällt att du sa till, sa jag och var helt överlycklig för att hon inte sagt nåt.
Det var verkligen den enda jag var. Jag tyckte inte att det var pinsamt, jag blev bara glad att hon sa till. Jag blev inte generad och jag vågade fortsätta tala med henne och se henne i ögonen. Jag vet inte om det är normalt. Jag tror man ska tycka att sånt är pinsamt...
Det hade varit pinsamt om hon inte hade råkat se det, och jag hade knallat in i klassrummet och ställt mig i fikakön intet ont anandes... Då hade det varit pinsamt. Ja.
Sen teater. Det var väldigt bra idag. Idag också, ska väl tilläggas. Vi blev verkligen retarderade ett tag. A lockar fram det allra stördaste och mest ohämmade ur oss. Det är riktigt skönt. Men gud vad jag har ont i ryggen, axlarna, nacken och huvudet nu.
27 januari 2009
Tid att se
Ibland är det bara roligt att jobba. När man ser att eleverna gillar det man gör, när de inte vill sluta lektionen, när de frågar om de får göra mera, då är det underbart att vara lärare. Att ha tid att se att de trivs, se vilka som verkligen fokuserar på arbetet, se vilka som verkligen vill, det känns för mig som ett privilegium. Som musiklärare håller man ofta själv låda, man måste leverera ganska mycket, ge av sig själv otroligt mycket. Då hinner man sällan uppleva det ovan nämnda. Jag ska försöka få mina två-treor att förstå att musik kan användas på många olika sätt, att det har olika syften, och att det kan låta på tusen olika sätt, och att samma låt kan säga olika saker till olika personer. Därför har de idag fått måla "sina känslor eller det ni ser framför er", till "I Bergakungens sal" av Grieg. Jag har varit lite anti såna saker för jag fick en gång uppleva en lärare som nästan missbrukade det. Men vad kul de tyckde det var! Och vad mycket fint det blev! Bilderna ska vi hänga upp i musiksalen så vi får lite färg dit. Jag har inte ens några gardiner där... Nästa vecka ska de får prata lite om vad de tänkte när de målade. Jag tror det kan bli utvecklande... Och eftersom de till våran ska göra egen cirkusmusik så behöver de ju förstå litegrann vad som förmedlar vad och så. Dock vet jag inte riktigt själv hur vi ska gå tillväga med det här musikskapandet. Nån som har en idé?
26 januari 2009
Efterlyser: sömn
Varför har jag så svårt att somna? Varför blir jag inte trött på kvällen? Jag hatar när det är så här och jag fattar inte varför. Hela förra veckan hade jag svårt att sova, trots att jag varit farten. Inte ens när jag hade både tränat och haft teater så kunde jag somna. Jag borde ju varit totalt utmattad då.
Igår kan jag förstå att det gick segt för jag hade ju inte gjort nåt på hela dan. Men nu också? Klockan har passerat halv tolv. Jag har varit i skolan, tvättat, promenerat och varit på opera. Inte trött. I och för sig tog jag en powernap på eftermiddagen för att motverka att jag skulle somna på operan eftersom jag sovit lite i natt. Börjar snart bli en ond cirkel det här. Vi får väl se i morgon.
Operan var ett nyskrivet verk av Sven-David Sandström, Batseba. Den var helt okej. Det var kul att gå på opera, det var länge sen och jag har längtat efter det i säkert ett halvår. Lyssnarplatser är skitbra, för man ser ändå, litegrann. Och har man tur så finns det lite bättre platser i närheten som förblir tomma, då kan man smyga dit. Och har man ännu mera tur så finns det ledigt på ännu bättre platser som man kan inta i pausen.
I morgon ska jag jobba. Och med alla mina hjärnceller tänka ut en bra schemalösning så jag får ha mina utmanande ettor i halvklass. Det ska gå.
Föressten. På torsdag blir jag kattägare igen. Vi får hämta henne tidigare. Lilla Doris. Så spännande!
Jag ska nu börja arbeta på att sova...
Igår kan jag förstå att det gick segt för jag hade ju inte gjort nåt på hela dan. Men nu också? Klockan har passerat halv tolv. Jag har varit i skolan, tvättat, promenerat och varit på opera. Inte trött. I och för sig tog jag en powernap på eftermiddagen för att motverka att jag skulle somna på operan eftersom jag sovit lite i natt. Börjar snart bli en ond cirkel det här. Vi får väl se i morgon.
Operan var ett nyskrivet verk av Sven-David Sandström, Batseba. Den var helt okej. Det var kul att gå på opera, det var länge sen och jag har längtat efter det i säkert ett halvår. Lyssnarplatser är skitbra, för man ser ändå, litegrann. Och har man tur så finns det lite bättre platser i närheten som förblir tomma, då kan man smyga dit. Och har man ännu mera tur så finns det ledigt på ännu bättre platser som man kan inta i pausen.
I morgon ska jag jobba. Och med alla mina hjärnceller tänka ut en bra schemalösning så jag får ha mina utmanande ettor i halvklass. Det ska gå.
Föressten. På torsdag blir jag kattägare igen. Vi får hämta henne tidigare. Lilla Doris. Så spännande!
Jag ska nu börja arbeta på att sova...
25 januari 2009
Wienerkonditoriet
Wienerkonditoriet, Biblioteksgatan 6-8, Östermalm/Norrmalm. Söndag ca 17.00
Sällskap: Fia
Förtäring: En kopp jävligt dyrt kaffe. 28 kronor!
Musik: Ingen. Alltså jag tycker att cafeér ska ha musik.
Inredning: Trevlig, gammeldags med en modern touch. Eller tvärtom. Gamla träslag, nya tyger i gamla mönster.
Toalett: Inget toabesök den här gången.
Atmosfär: Lite högljutt, kanske för att det är löningshelg?
Personal: Jodå. Trevlig.
Övrigt: Två våningar. Lite svårt att förstå hur själva handlandet går till. När vi väl betalt vårt dyra kaffe förstod vi hur vi skulle ha gått tillväga, eftersom vi helt saknade kaffekoppar att hälla kaffet i. Kassören fick ge oss varsin. Liksom han fick med de som var före oss. Hallå, är det inte en liten vink?
Fönster på ovanvåningen
Sen är det en sak till som inte alls har med fika att göra. Det är det här när man ska kolla på en tidtabell på en busshållsplats. Exempel:
Det är kväll vid Universtitets T-bana. Fem personer kommer från tunnelbanan, kanske i par, kanske en och en. Varje sällskap går för att titta när bussen kommer. Alla vet att det är det alla ska göra. Den som kommer från tittandet och möter en som inte har tittat, och alltså vet när bussen går, säger inget.
Exempel två:
Det regnar. Det är på-väg-hem-från-jobbet/skolan-tid. Tio personen trängs i busskuren. En kommer för att titta när bussen ska gå. Personen får tränga sig in emellan alla människor för att kunna titta på tidtabellen. Antagligen så vet de flesta som redan står där vilken tid bussen ska komma. Ingen säger nåt.
Varför?
Sällskap: Fia
Förtäring: En kopp jävligt dyrt kaffe. 28 kronor!
Musik: Ingen. Alltså jag tycker att cafeér ska ha musik.
Inredning: Trevlig, gammeldags med en modern touch. Eller tvärtom. Gamla träslag, nya tyger i gamla mönster.
Toalett: Inget toabesök den här gången.
Atmosfär: Lite högljutt, kanske för att det är löningshelg?
Personal: Jodå. Trevlig.
Övrigt: Två våningar. Lite svårt att förstå hur själva handlandet går till. När vi väl betalt vårt dyra kaffe förstod vi hur vi skulle ha gått tillväga, eftersom vi helt saknade kaffekoppar att hälla kaffet i. Kassören fick ge oss varsin. Liksom han fick med de som var före oss. Hallå, är det inte en liten vink?
Fönster på ovanvåningen
Sen är det en sak till som inte alls har med fika att göra. Det är det här när man ska kolla på en tidtabell på en busshållsplats. Exempel:
Det är kväll vid Universtitets T-bana. Fem personer kommer från tunnelbanan, kanske i par, kanske en och en. Varje sällskap går för att titta när bussen kommer. Alla vet att det är det alla ska göra. Den som kommer från tittandet och möter en som inte har tittat, och alltså vet när bussen går, säger inget.
Exempel två:
Det regnar. Det är på-väg-hem-från-jobbet/skolan-tid. Tio personen trängs i busskuren. En kommer för att titta när bussen ska gå. Personen får tränga sig in emellan alla människor för att kunna titta på tidtabellen. Antagligen så vet de flesta som redan står där vilken tid bussen ska komma. Ingen säger nåt.
Varför?
Roliga, härliga fyror, till slut...
I fredags hände en kul grej på jobbet.
Under hösten har typ alla lärare haft problem med dem som en klass, de snackar hela tiden, de är elaka mot varandra, de går omkring, gör allt annat är det de ska. Inte alla förstås, men i det stora hela så upplevs det så. På musiken har det såklart varit ännu värre, eftersom vi sitter i ring så de ser varann och då antingen tjafsar med någon eller babblar med någon, och inte blir tyst vad man än gör. Vi har varit skitstränga, och en elevassistent som varit med har fått agera satkärring och hållit stenhård koll på att folk sköter sig. Det har varit jättetråkigt.
Men plötsligt, för två veckor sedan fick de själva säga vad de ville lyssna på, eller veta mer om i genreväg. De var jätteduktiga, räckte upp handen, väntade på sin tur. Och de var jätteivriga att få önska. Så förra veckan drog vi igång med blues, allt gick mycket snabbare än jag tänkt på lektionen så jag fick snabbimprovisera och tänkte att vi spelar lite 12-taktersblues på gitarr (bara vanliga ackord, nåt annat kan jag tyvärr inte). Gitarrerna räcker bara till halva klassen, så andra halvan fick antingen hålla takten med claves eller bara lyssna hur det låter.
I fredags fick vi ju fortsätta med det här så att alla skulle spela. En elev fick vara pekare på tavlan, visa vilket ackord vi var på, knacka fyra gånger på varje ackord. Och hela klassen blev så engagerad! De turades om att spela gitarr, nästan inget bråk om det alls. Många ville vara knackare så vi spelade så många gånger så att alla som ville fick vara det, några hämtade andra rytminstrument att hålla takten på, jag sa nej när trumsetet, en blockflöjt och kazoo började komma in i bilden, de lyssnade och tog ett annat instrument. Jaja, tillslut blev det typ så att vi hade fler rytminstrument än gitarrer, men vadå? De spelade ju, de ville något, och, de hade roligt.
Det var så kul! Nästa gång ska vi snacka jazz, jag har inte bestämt vad och hur ännu... Kanske ska jag spela lite för dem på flöjt, fast tvärflöjt är ju inte riktigt ett jazzinstrument. Å andra sidan har jag ju spelat rätt mycket jazzflöjt ändå, trots att det inte är det. Det är ju bevis på att det går.
Innan vi slutade berömde jag dem för deras angagemang och vilja, och frågade om de haft kul, nästan alla sa ja. Utom en, men han säger alltid nej, grejen är att han hade kul, han ville ju göra allt, spela gitarr och rytminstrument, knacka. Jag tror, att han blev lurad att ha roligt. Hahahaha! Yes!
Under hösten har typ alla lärare haft problem med dem som en klass, de snackar hela tiden, de är elaka mot varandra, de går omkring, gör allt annat är det de ska. Inte alla förstås, men i det stora hela så upplevs det så. På musiken har det såklart varit ännu värre, eftersom vi sitter i ring så de ser varann och då antingen tjafsar med någon eller babblar med någon, och inte blir tyst vad man än gör. Vi har varit skitstränga, och en elevassistent som varit med har fått agera satkärring och hållit stenhård koll på att folk sköter sig. Det har varit jättetråkigt.
Men plötsligt, för två veckor sedan fick de själva säga vad de ville lyssna på, eller veta mer om i genreväg. De var jätteduktiga, räckte upp handen, väntade på sin tur. Och de var jätteivriga att få önska. Så förra veckan drog vi igång med blues, allt gick mycket snabbare än jag tänkt på lektionen så jag fick snabbimprovisera och tänkte att vi spelar lite 12-taktersblues på gitarr (bara vanliga ackord, nåt annat kan jag tyvärr inte). Gitarrerna räcker bara till halva klassen, så andra halvan fick antingen hålla takten med claves eller bara lyssna hur det låter.
I fredags fick vi ju fortsätta med det här så att alla skulle spela. En elev fick vara pekare på tavlan, visa vilket ackord vi var på, knacka fyra gånger på varje ackord. Och hela klassen blev så engagerad! De turades om att spela gitarr, nästan inget bråk om det alls. Många ville vara knackare så vi spelade så många gånger så att alla som ville fick vara det, några hämtade andra rytminstrument att hålla takten på, jag sa nej när trumsetet, en blockflöjt och kazoo började komma in i bilden, de lyssnade och tog ett annat instrument. Jaja, tillslut blev det typ så att vi hade fler rytminstrument än gitarrer, men vadå? De spelade ju, de ville något, och, de hade roligt.
Det var så kul! Nästa gång ska vi snacka jazz, jag har inte bestämt vad och hur ännu... Kanske ska jag spela lite för dem på flöjt, fast tvärflöjt är ju inte riktigt ett jazzinstrument. Å andra sidan har jag ju spelat rätt mycket jazzflöjt ändå, trots att det inte är det. Det är ju bevis på att det går.
Innan vi slutade berömde jag dem för deras angagemang och vilja, och frågade om de haft kul, nästan alla sa ja. Utom en, men han säger alltid nej, grejen är att han hade kul, han ville ju göra allt, spela gitarr och rytminstrument, knacka. Jag tror, att han blev lurad att ha roligt. Hahahaha! Yes!
24 januari 2009
Taxi i natten
I går kväll hade jag väldigt trevligt och roligt och blev jättemätt. När klockan var ett tänkte vi alla att man skulle åka hem. Min buss hade slutat gå för typ en timme sen, jag får åka tunnelbana istället. Åker till centralen, där måste jag byta. Nästa går om 29 minuter. Det innebär att jag missade den med en endaste ynka minut.
Det är lördag, det är natt, det är löningsfredag. Jag beslutar mig att lyxa till tillvaron med ett taxiåk. Det kostar 160 kr och man är hemma på tio minuter, övertalar jag mig själv. Går upp på centralplan där alla taxibilar står. Får en hel minibuss för mig själv, jag försöker att få åka i en mindre för jag vet hur jobbigt det är om man är många och så finns inga minibussar inne när man vill åka så man måste ta två bilar och allt blir dyrt och krångligt, men nej, nej, det spelar visst ingen roll, taxan är samma.
När jag hoppar in står taxametern på 46 kr, jag anar oråd. Vi kör iväg. Jag tänker att fan om han kör en längre väg, bara för att, och ångrar mitt beslut att åka taxi. Det hela slutar med en nätt liten summa på 220 kronor. Och jag var hemma ca 15 minuter tidigare än om jag väntat på tunnelbanan. Jaha. Vad lär vi oss?
Ingenting. Jag vet bara att om jag varit fattig, om det tex varit förra helgen, då hade jag ju utan en endaste tanke på nåt annat väntat på tunnelbanan. Varför får jag dåligt samvete för att jag lägger 220 kr på en taxitur? Det finns ju värre saker att lägga sina pengar på. Fan, jag är nästan ohälsosamt ekonomiskt uppfostrad.
Jo, en sak lärde jag mig. Åk inte Taxi 020, åk Taxi Stockholm.
Det är lördag, det är natt, det är löningsfredag. Jag beslutar mig att lyxa till tillvaron med ett taxiåk. Det kostar 160 kr och man är hemma på tio minuter, övertalar jag mig själv. Går upp på centralplan där alla taxibilar står. Får en hel minibuss för mig själv, jag försöker att få åka i en mindre för jag vet hur jobbigt det är om man är många och så finns inga minibussar inne när man vill åka så man måste ta två bilar och allt blir dyrt och krångligt, men nej, nej, det spelar visst ingen roll, taxan är samma.
När jag hoppar in står taxametern på 46 kr, jag anar oråd. Vi kör iväg. Jag tänker att fan om han kör en längre väg, bara för att, och ångrar mitt beslut att åka taxi. Det hela slutar med en nätt liten summa på 220 kronor. Och jag var hemma ca 15 minuter tidigare än om jag väntat på tunnelbanan. Jaha. Vad lär vi oss?
Ingenting. Jag vet bara att om jag varit fattig, om det tex varit förra helgen, då hade jag ju utan en endaste tanke på nåt annat väntat på tunnelbanan. Varför får jag dåligt samvete för att jag lägger 220 kr på en taxitur? Det finns ju värre saker att lägga sina pengar på. Fan, jag är nästan ohälsosamt ekonomiskt uppfostrad.
Jo, en sak lärde jag mig. Åk inte Taxi 020, åk Taxi Stockholm.
MC-humor
Igår var jag på MC-mässan i Älvsjö. Där fanns alla slags människor. Fattiga, rika, snygga, fula, glada, sura osv. Där fanns också coola motorcyklar, fräna EU-mopeder (om jag stannar i stan efter avslutat plugg ska jag köpa en), antika motorcyklar, sidovagnar, en husvagn att sätta efter motorcykeln, mönkisar (fyrhjulingar) av olika slag och för olika ändamål. Ja, där fanns mycket.
En del av de här människorna är riktiga mc-drivers, ni vet sådana som kör på långa mc-semestrar, med eller utan familjen, de gillar inte vintern för då kan man inte köra. De jobbar antingen som lastbilschaufförer eller på verkstad. De är män. Och de har en speciell humor.
Fyra män kliver in på pendeln (på väg därifrån), alla är säkert 60+. Det finns två lediga sittplatser, två av männen går dit. Två står kvar:
- Är ni så jävla gamla?! Hö hö hö hö hö, skrockar mannen och tycker att han är skitrolig.
Tre män och deras äkta hälfter av kvinnligt kön möts upp efter att ha varit skilda åt på mässan en stund. En av de kör BMW, en annan Zuzuki Hayabusa och en tredje något annat.
BMW-mannen (till kvinnorna): Nu ska de köpa BMW, båda två. Så då vet ni vad ni får åka i sommar. Hö hö hö hö hö, skrockar han och kvinnorna, de två andra männen ser buttra ut och man ser hur hårt de arbetar för att komma på nåt dräpnde om märket BMW.
Allt handlar om att säga dräpande saker till varandra, ju hemskare desto roligare. Det får gärna handla om kvinnor också, då finns det tre sorter: käringarna med temperament som hunsar sin man (också bra att skämta om), tjejer -30 som är snygga att se på, vilket de aldrig skulle erkänna för kategori tre, sina egna tanter.
Detta är fakta. Inside information. Hej då.
En del av de här människorna är riktiga mc-drivers, ni vet sådana som kör på långa mc-semestrar, med eller utan familjen, de gillar inte vintern för då kan man inte köra. De jobbar antingen som lastbilschaufförer eller på verkstad. De är män. Och de har en speciell humor.
Fyra män kliver in på pendeln (på väg därifrån), alla är säkert 60+. Det finns två lediga sittplatser, två av männen går dit. Två står kvar:
- Är ni så jävla gamla?! Hö hö hö hö hö, skrockar mannen och tycker att han är skitrolig.
Tre män och deras äkta hälfter av kvinnligt kön möts upp efter att ha varit skilda åt på mässan en stund. En av de kör BMW, en annan Zuzuki Hayabusa och en tredje något annat.
BMW-mannen (till kvinnorna): Nu ska de köpa BMW, båda två. Så då vet ni vad ni får åka i sommar. Hö hö hö hö hö, skrockar han och kvinnorna, de två andra männen ser buttra ut och man ser hur hårt de arbetar för att komma på nåt dräpnde om märket BMW.
Allt handlar om att säga dräpande saker till varandra, ju hemskare desto roligare. Det får gärna handla om kvinnor också, då finns det tre sorter: käringarna med temperament som hunsar sin man (också bra att skämta om), tjejer -30 som är snygga att se på, vilket de aldrig skulle erkänna för kategori tre, sina egna tanter.
Detta är fakta. Inside information. Hej då.
22 januari 2009
Något annat än fika
Okej, jag vet att det inte har verkat så de senaste dagarna, men jag gör annat än att fika också. Både idag och i går har jag tillexempel varit och tränat. Jag har träningvärk i ryggen och det är ganska skönt. I morgon kommer jag att ha det i armarna. Det är jävligt skönt att träna, faktsikt. Jag hoppas den känslan håller i sig. Jag ska verkligen försöka få in det som rutin i mitt liv. Okej, jag ljuger lite. Det är inte så skönt just då, men efteråt.
Idag har vi haft teater, första träffen för terminen. Det är så roligt, jag har verkligen saknat det. Jag lär mig så mycket, känns som att jag utvecklas varje gång, fast vi inte ens håller på särskilt länge. Eller så håller jag kanske bara på att väcka upp mina slumrande teaterskills.
I morgon ska jag jobba. De ska eventuellt iväg och åka skridskor, så då blir musiken inställd. Det är lite dåligt, för speciellt femmorna behöver sina timmar. Det är lite bra också, för jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med dem och har inte riktigt planerat nåt... Hoppas det blir skridskor. Jag ska inte åka. Bara se till att de är snälla mot varandra och att ingen försinner i trafiken.
Klockan har passerat halv tolv. Jag borde verkligen sova. Jag har inte ätit nån middag idag, inser jag. Det är dåligt. Utan mat får jag ju inga muskler. Låt detta vara en engångsföreteelse, Marika!
Denna lediga torsdag har varit mycket bra. Jag har inte haft tråkigt alls. =)
Idag har vi haft teater, första träffen för terminen. Det är så roligt, jag har verkligen saknat det. Jag lär mig så mycket, känns som att jag utvecklas varje gång, fast vi inte ens håller på särskilt länge. Eller så håller jag kanske bara på att väcka upp mina slumrande teaterskills.
I morgon ska jag jobba. De ska eventuellt iväg och åka skridskor, så då blir musiken inställd. Det är lite dåligt, för speciellt femmorna behöver sina timmar. Det är lite bra också, för jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till med dem och har inte riktigt planerat nåt... Hoppas det blir skridskor. Jag ska inte åka. Bara se till att de är snälla mot varandra och att ingen försinner i trafiken.
Klockan har passerat halv tolv. Jag borde verkligen sova. Jag har inte ätit nån middag idag, inser jag. Det är dåligt. Utan mat får jag ju inga muskler. Låt detta vara en engångsföreteelse, Marika!
Denna lediga torsdag har varit mycket bra. Jag har inte haft tråkigt alls. =)
Coffehouse by George 3
Coffehouse by George, besök 3. I SOUK-gallerian, torsdag ca. 14.00
Sällskap: Robert
Förtäring: Marinerat laxspett och bulgurblandning, jättegott, mycket stor portion, jag orkade bara halva och det säger ju en del. Kaffe ingick när man ätit. Bra. Jag fikade även en cookie, den var stenhård. Jag skulle bryta av en bit, det blev många och kaksmulorna sprutade över hela mig. Jag blev oerhört besviken. Robert fikade en semla, den var visst ganska torr och han undrade vart mandelmassan var, men jag såg att den var där...
Musik: ...verkar inte vara kedjans hjärtevän, eftersom de inte hade nån här heller. Däremot visade tv-skärmar fina eldar på väggen.
Inredning: Ny och modern. Sköna fåtöljer, speciellt kul är det att sitta så man ser ut på Drottninggatan.
Toalett: Den vet jag inget om. Tror inte att det finns nån. Däremot finns en gratistoalett som man kommer till genom Topman. Bara så ni vet.
Atmosfär: Stockholm.
Personal: Lite seg, men trevlig.
Övrigt: Alla hade barnvagnar eller var gravida, utom vi förstås. Och kanske två till. Sånt ställe är det. Men maten är god. Det är fräsigt att de har sådana där små saker man får med sig till bordet, som börjar pipa och blinka när ens mat är klar och man får gå och hämta den.
Tha food
Sällskap: Robert
Förtäring: Marinerat laxspett och bulgurblandning, jättegott, mycket stor portion, jag orkade bara halva och det säger ju en del. Kaffe ingick när man ätit. Bra. Jag fikade även en cookie, den var stenhård. Jag skulle bryta av en bit, det blev många och kaksmulorna sprutade över hela mig. Jag blev oerhört besviken. Robert fikade en semla, den var visst ganska torr och han undrade vart mandelmassan var, men jag såg att den var där...
Musik: ...verkar inte vara kedjans hjärtevän, eftersom de inte hade nån här heller. Däremot visade tv-skärmar fina eldar på väggen.
Inredning: Ny och modern. Sköna fåtöljer, speciellt kul är det att sitta så man ser ut på Drottninggatan.
Toalett: Den vet jag inget om. Tror inte att det finns nån. Däremot finns en gratistoalett som man kommer till genom Topman. Bara så ni vet.
Atmosfär: Stockholm.
Personal: Lite seg, men trevlig.
Övrigt: Alla hade barnvagnar eller var gravida, utom vi förstås. Och kanske två till. Sånt ställe är det. Men maten är god. Det är fräsigt att de har sådana där små saker man får med sig till bordet, som börjar pipa och blinka när ens mat är klar och man får gå och hämta den.
Tha food
21 januari 2009
Coffehouse by George 2
Besök 2, mitt emot NK. Onsdag kl 14.30
Sällskap: Fia
Förtäring: En sojalatte, äntligen!
Musik: Ingen här heller.
Inredning: Fräsch, ren, ny. Fin.
Toalett: Halvfräsch, själva skylten var fin.
Atmosfär: Skön. Vi satt på ovanvåningen, därifrån ser man lite folk om man vill.
Personal: Ung och trevlig.
Övrigt: Genomsnittsåldern kändes väldigt ung, jag tror vi var bland de äldsta så då förstår ni. Säkert mycket gymnasieungdomar som kommer och tar en fika efter plugget. Plus för att det fanns sojamjölk, och för att latten var så fin.
Sällskap: Fia
Förtäring: En sojalatte, äntligen!
Musik: Ingen här heller.
Inredning: Fräsch, ren, ny. Fin.
Toalett: Halvfräsch, själva skylten var fin.
Atmosfär: Skön. Vi satt på ovanvåningen, därifrån ser man lite folk om man vill.
Personal: Ung och trevlig.
Övrigt: Genomsnittsåldern kändes väldigt ung, jag tror vi var bland de äldsta så då förstår ni. Säkert mycket gymnasieungdomar som kommer och tar en fika efter plugget. Plus för att det fanns sojamjölk, och för att latten var så fin.
Coffehouse by George
Besök 1, på centralstationen. Onsdag, ca 11.00.
Sällskap: Mamma!
Förtäring: Kaffe och en muffin. Muffinsen var väldigt god.
Musik: Ingen. Bara kompet av sorlet från stora vänthallen som läckte in till cafét.
Inredning: Rätt så tråkig. Lite 2001. Inte så rent.
Atmosfär: Vad kan man begära. Det är centralstationen vi snackar om. Alla är på väg. Efter en timme tyckte mamma att vi borde gå så andra fick sitta. Men alltså, sååå mycket folk var det. Men vi gick ändå.
Personal: Trevligare finns ju.
Övrigt: Tja. Återigen, centralstationen. Det räcker väl? Ett stort plus är ju att sällskapet var mamma. Det är liksom sällan man har/tar sig den tiden för varandra, helt tvåens. Det var mysigt.
Och här är hon, min söta mamma:
Sällskap: Mamma!
Förtäring: Kaffe och en muffin. Muffinsen var väldigt god.
Musik: Ingen. Bara kompet av sorlet från stora vänthallen som läckte in till cafét.
Inredning: Rätt så tråkig. Lite 2001. Inte så rent.
Atmosfär: Vad kan man begära. Det är centralstationen vi snackar om. Alla är på väg. Efter en timme tyckte mamma att vi borde gå så andra fick sitta. Men alltså, sååå mycket folk var det. Men vi gick ändå.
Personal: Trevligare finns ju.
Övrigt: Tja. Återigen, centralstationen. Det räcker väl? Ett stort plus är ju att sällskapet var mamma. Det är liksom sällan man har/tar sig den tiden för varandra, helt tvåens. Det var mysigt.
Och här är hon, min söta mamma:
20 januari 2009
Vacker = lycklig?
Idag har jag blivit offer för det jävla konsumtions- och se-så-ung-ung-uthetsen som råder i detta samhälle. Två gånger. Den här Elin Kling-reklamen som går på femman där de typ lottar ut handväskor. Kolla. Av ett värde av 17.000 kronor! Sjuttontusen kronor! HUR kan det ens finnas väskor som får kosta det? Och här har jag gått omkring och haft dåligt samvete när jag handlar kläder för 600 kronor i ett köp. Observera att det då oftast är det enda jag köper den månanden, i "onödig" konsumtionsväg. Inte fan är det jag som bidrar till konsumtionshetsen i det här samhället. Det är vidrigt, äckligt, fult. Usch. Fy. Fan.
Sen, idag på jobbet, så hade jag rast i dess rätta bemärkelse. Dvs jag planerade inte, eller ställde inte i ordning i nån musiksal eller så. Jag drack kaffe och bläddrade i ett gammalt nummer av Glamour.
Där fanns några småintervjuer med två tjejer som använt botox och nåt annat jag inte ens minns namnet på. Den ena var 26, hon hade botoxat sig sex gånger sen hon började, när hon var 24. Man har inte ens några rynkor att släta ut när man är 24! Eller, jag har inte det (eller så har jag inte letat så noga). Den andra tjejen vad 28 och hade bla fixat brösten och läpparna, och så botoxat lite. Hon undrade varför man skulle låta sig åldras när det finns metoder för att slippa.
Herreguuuuuud! Var har det gått fel?
Jag blir så arg, och jag blir lessen för att det finns såna människor. Jag vet att jag kommer att få en fet ekonomirynka mellan ögonbrynen, den har jag hittat. Men den syns inte så mycket. Jag tänker låta den komma med stolthet. Med ålder kommer visdom, i de flesta fall. Inte för botoxtjejerna kanske. Det är så sjukt. Hur ska vi stoppa den här hetsen? Fan.
Sen, idag på jobbet, så hade jag rast i dess rätta bemärkelse. Dvs jag planerade inte, eller ställde inte i ordning i nån musiksal eller så. Jag drack kaffe och bläddrade i ett gammalt nummer av Glamour.
Där fanns några småintervjuer med två tjejer som använt botox och nåt annat jag inte ens minns namnet på. Den ena var 26, hon hade botoxat sig sex gånger sen hon började, när hon var 24. Man har inte ens några rynkor att släta ut när man är 24! Eller, jag har inte det (eller så har jag inte letat så noga). Den andra tjejen vad 28 och hade bla fixat brösten och läpparna, och så botoxat lite. Hon undrade varför man skulle låta sig åldras när det finns metoder för att slippa.
Herreguuuuuud! Var har det gått fel?
Jag blir så arg, och jag blir lessen för att det finns såna människor. Jag vet att jag kommer att få en fet ekonomirynka mellan ögonbrynen, den har jag hittat. Men den syns inte så mycket. Jag tänker låta den komma med stolthet. Med ålder kommer visdom, i de flesta fall. Inte för botoxtjejerna kanske. Det är så sjukt. Hur ska vi stoppa den här hetsen? Fan.
En tisdag som idag
Jag tror inte att folk inser hur bra vi bor (Blondinbella har ju inte fattat det för de ska ju flytta nu). Men alltså. Jag ser kor och hästar nästan varje dag. Idag när jag klev av bussen så hörde jag en häst gnägga. 15 minuter innan passerade jag t-centralen.
Idag har jag också hyllat mina gummistövlar. Det är fantastiskt att vara ute och få ha varma, torra fötter. Fantastiskt. Även om det regnar eller som idag, snöar. Hundarna däremot luktar ju inte så gott nu.
Hoja. Jag inser att jag har flera jobbiga klasser. Är det månne mig det är fel på? Fan alltså, de bara babblar och babblar, och skramlar med instrumenten fast jag säger att de ska låta dem ligga, så kommer det nån stackare och säger att de har ont i huvudet eller får ont i öronen, för att det låter hela tiden. Tillslut tar mitt tålamod äntligen slut. Jag blir arg (en unge kastade en claves på min hand när han skulle återlämna den), de är lugna i, i bästa fall, två minuter.
En annan i en annan klass pajade en maraccas. Jag har sagt tusen gånger att de måste vara försiktiga med alla instrument, och påpekat att även ägg, maraccas, claves och kastanjetter är instrument. På fredag ska jag ha samtal med en klass och deras lärare. I morgon ska jag ringa biträdande och återigen be om att få ha mina utmanande ettor i halvklass, men varje vecka eftersom jag inte har något eget skolschema att följa nu.
I morgon får jag träffa mamma! Hurra!
Ajö då.
Idag har jag också hyllat mina gummistövlar. Det är fantastiskt att vara ute och få ha varma, torra fötter. Fantastiskt. Även om det regnar eller som idag, snöar. Hundarna däremot luktar ju inte så gott nu.
Hoja. Jag inser att jag har flera jobbiga klasser. Är det månne mig det är fel på? Fan alltså, de bara babblar och babblar, och skramlar med instrumenten fast jag säger att de ska låta dem ligga, så kommer det nån stackare och säger att de har ont i huvudet eller får ont i öronen, för att det låter hela tiden. Tillslut tar mitt tålamod äntligen slut. Jag blir arg (en unge kastade en claves på min hand när han skulle återlämna den), de är lugna i, i bästa fall, två minuter.
En annan i en annan klass pajade en maraccas. Jag har sagt tusen gånger att de måste vara försiktiga med alla instrument, och påpekat att även ägg, maraccas, claves och kastanjetter är instrument. På fredag ska jag ha samtal med en klass och deras lärare. I morgon ska jag ringa biträdande och återigen be om att få ha mina utmanande ettor i halvklass, men varje vecka eftersom jag inte har något eget skolschema att följa nu.
I morgon får jag träffa mamma! Hurra!
Ajö då.
19 januari 2009
Låt den rätte komma in
Boksamtal hos Fia. Väldigt, väldigt trevligt. En lång kväll. Först pratade vi om annant, sen pratade vi om boken och fikade, sen pratade vi om annat igen, och drack vin. Det är himla trevligt att dricka lite vin så här en söndagskväll. Vi var överrens om att det var okej, så länge man inte sveper en hel flaska vin själv varje kväll. Vi var fem. Jag var hemma kvart i ett, på natten (ja, mamma, ja, syster, jag är försiktig, massa folk åkter tunnelbana vid den tiden av nån konstig aledning). Vi gillade boken allihop som har läst den, men jag börjar tveka till att se filmen. Jag tror jag väntar ett tag, jag vill inte förstöra boken. Den rekommenderas starkt. Alla jag träffat som läst den har gillat den, alla säger att det inte är en bok de egentligen skulle läsa. Den handlar egentligen om helt vanliga människor, men allt är ändå så ovanligt. Läs den.
Nästa bok är "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini, jag har redan börjat.
Jag vill även rekommendera detta vin. Det är rött. Och gott.
Chokladkoppen
Stortorget i Gamla Stan, måndag eftermiddag.
Sällskap: Fia
Förtäring: En laktosfri latte. De hade inte sojamjölk. Den var ganska god. Men jag hade fantiserat om en sojalatte innan så jag blev lite besviken. Den servrades i något som mer liknande en soppskål, det var väldigt mycket. Jag blev lite stressad att jag inte skulle hinna dricka upp den innan det blev kallt. Men jag hann precis.
Musik: Bra. Sånt jag känner igen, gammalt och nytt, en bra blandning.
Inredning: Typ 1600-tal med inslag av 1800-tal och nutid. Valvet är från 1600-talet som många andra källarvalv i Gamla Stan. Stilen på stolar och bord är en salig blandning och ger charm åt stället. Väggarna är sten. Stencoolt.
Atmosfär: Mörk och mjuk. Avslappnande. Sitter man i källaren är man verkligen där och ingen annanstans, eftersom man inte ser ut.
Toalett: Den var avstängd när jag skulle gå dit. Det var ju tråkigt.
Personal: Trevlig. Vi fick två kronors rabatt för de tog inte kort och det visste inte vi, så hon nöjde sig med det vi lyckades skramla ihop.
Övrigt: Alltså, de tar inte kort, så kom ihåg kontanterna.
När man kommer dit får man en liten meny att beställa fika ifrån, sen kommer de och tar upp beställningen vid bordet och man blir serverad fika och en lite fin nota. Det kändes trevligt, och lite lyxigt. Trapporna ner till källaren var smala, branta och läskiga. Stället är med andra ord mycket ohandikappvänligt.
Jag gillade det ändå.
Sällskap: Fia
Förtäring: En laktosfri latte. De hade inte sojamjölk. Den var ganska god. Men jag hade fantiserat om en sojalatte innan så jag blev lite besviken. Den servrades i något som mer liknande en soppskål, det var väldigt mycket. Jag blev lite stressad att jag inte skulle hinna dricka upp den innan det blev kallt. Men jag hann precis.
Musik: Bra. Sånt jag känner igen, gammalt och nytt, en bra blandning.
Inredning: Typ 1600-tal med inslag av 1800-tal och nutid. Valvet är från 1600-talet som många andra källarvalv i Gamla Stan. Stilen på stolar och bord är en salig blandning och ger charm åt stället. Väggarna är sten. Stencoolt.
Atmosfär: Mörk och mjuk. Avslappnande. Sitter man i källaren är man verkligen där och ingen annanstans, eftersom man inte ser ut.
Toalett: Den var avstängd när jag skulle gå dit. Det var ju tråkigt.
Personal: Trevlig. Vi fick två kronors rabatt för de tog inte kort och det visste inte vi, så hon nöjde sig med det vi lyckades skramla ihop.
Övrigt: Alltså, de tar inte kort, så kom ihåg kontanterna.
När man kommer dit får man en liten meny att beställa fika ifrån, sen kommer de och tar upp beställningen vid bordet och man blir serverad fika och en lite fin nota. Det kändes trevligt, och lite lyxigt. Trapporna ner till källaren var smala, branta och läskiga. Stället är med andra ord mycket ohandikappvänligt.
Jag gillade det ändå.
Sturekatten
Sturekatten, Riddargatan 4, Östermalm. Söndag eftermiddag.
Sällskap: Robert & Anders
Förtäring: En ost/skinksmörgås och kaffe. God macka. Fri tillgång till kaffe, men mjölken var slut.
Musik: Ingen, tror jag.
Inredning: Gammeldags, så där som hemma hos en farmor. Bara gamla möbler. Gamla tapeter. Allt är gammalt, på riktigt tror jag. Antikt. Det är lite coolt.
Atmosfär: Många gillar detta ställe. Jag känner att det är lite mycket Östermalm över det hela. Den rätta slacker-stilen infinner sig inte.
Toalett: Liten. Men helt okej.
Personal: Gammeldags och väluppfostrad. "En varm svamp". "En varm Sturekatt" (Stackars katt).
Övrigt: Det finns två våningar, när vi var där var det proppat med folk. Jag har varit där andra gånger när det varit mindre folk. Det är lite dyrt. Ibland ser man kändisar där.
Sällskap: Robert & Anders
Förtäring: En ost/skinksmörgås och kaffe. God macka. Fri tillgång till kaffe, men mjölken var slut.
Musik: Ingen, tror jag.
Inredning: Gammeldags, så där som hemma hos en farmor. Bara gamla möbler. Gamla tapeter. Allt är gammalt, på riktigt tror jag. Antikt. Det är lite coolt.
Atmosfär: Många gillar detta ställe. Jag känner att det är lite mycket Östermalm över det hela. Den rätta slacker-stilen infinner sig inte.
Toalett: Liten. Men helt okej.
Personal: Gammeldags och väluppfostrad. "En varm svamp". "En varm Sturekatt" (Stackars katt).
Övrigt: Det finns två våningar, när vi var där var det proppat med folk. Jag har varit där andra gånger när det varit mindre folk. Det är lite dyrt. Ibland ser man kändisar där.
Kaffe till vilket pris som helst
Det har gått för långt. Jag tog kaffe med mig från matsalen, när jag kom fram var det iskallt. Jag övervägde att dricka det ändå, sen hittade jag en micro som jag värmde det i. Det är bara lärare som gör sånt... Och mamma.
Jag borde inte få ha tillgång till min blogg när jag egentligen ska göra andra saker. Det borde vara omöjligt att logga in när jag ska plugga eller planera jobb. Men det är det inte. Men eftersom jag har lite självdiciplin så fortsätter jag nu planerandet.
Jag borde inte få ha tillgång till min blogg när jag egentligen ska göra andra saker. Det borde vara omöjligt att logga in när jag ska plugga eller planera jobb. Men det är det inte. Men eftersom jag har lite självdiciplin så fortsätter jag nu planerandet.
Tväääärnit!
Jag försöker planera. Jag har kört fast. Fyrorna och femmorna alltså. De vill så mycket och de vill ingenting. Och vad vill jag med dem?
Jag har kört igång ett genretema med fyrorna, men hur ska jag sedan gå tillväga? Vilja genrer ska vi ta upp? Vad ska vi göra? Jag tänkter att vi ska ha några lektioner där vi gör saker i olika genrer, tex började vi spela gitarr när jag introducerade bluesen förra veckan. De var duktiga. De har börjat lyssna (peppar, peppar ta i trä). Ska de sedan få välja en genre att fördjupa sig i? Och kanske gör vi en tidning av det hela sen. Är det kul? Jag gillar att hålla låda inför klassen, berätta saker och spela grejer, men jag kan lite för lite om genrer så jag måste läsa på mig skitmycket om jag ska göra det. Det orkar jag inte, och framförallt, så orkar de inte lyssna. De behöver få göra, de små liven. I fredags visade de ju att de kan. Och vill. Halva klassen satt snällt och väntade och lyssnade medan andra halvan spelade gitarr. Några fick hålla takten och en fick peka på ackorden på tavlan.
Så svårt, vad ska jag hitta på? Vad ska vi göra, rent praktiskt, vad ska vi spela? Vad ska vi sjunga? Kanske ska vi dansa? Fan vad svårt. Tänk, på den ljuva lgr80-tiden när det stod exakt vilken sång man skulle spela och sjunga och hur det skulle gå till. Fan vad skönt. Och fan vad trist. Men ändå. Nu hade jag velat ha det. Verkligen. Lektion.se har inte heller nån bra genre-planering. Kanske borde jag fokuserat på världsdelarna i stället. Och kanske borde jag göra samma sak med femmorna som med fyrorna?
Femmorna. De börjar redan lessna på "Kungens Man" trots att jag inte blir arg när de sjunger att hon är på väg till torget för att köpa lite hasch. Ska jag låta dem spela i smågrupper? Eller ska jag strunta i det eftersom de ändå spelat ganska mycket gitarr och piano nu, så kanske jag har ha lite en-till-en undervisning med basen som jag hade med trummorna? Och så kan nån få spela alltid då och då när vi sjunger nån sång. Ungefär som vi gjort med trummorna. Först måste jag lära mig hantera en elbas litegrann. Dessutom har klassen lite dålig taktkänsla upptäckte jag i fredags, det måste vi jobba på.
Fan. Jag vill läsa rytmik. Och ta sånglektioner. Om tio minuter går jag och äter. Vad har jag ådstakommit idag?
Jag har sorterat in fyrornas önskelåtar i dess rätta genrer så jag kan använda dem i unervisningen sen... Jag har bara sju klasser till att planera för.
Nu fortsätter jag.
Men en sak till. Tillåt mig älska YouTube. Och Wikipedia (fast man inte ska). Och snart kommer jag att älska Spotify med.
Jag har kört igång ett genretema med fyrorna, men hur ska jag sedan gå tillväga? Vilja genrer ska vi ta upp? Vad ska vi göra? Jag tänkter att vi ska ha några lektioner där vi gör saker i olika genrer, tex började vi spela gitarr när jag introducerade bluesen förra veckan. De var duktiga. De har börjat lyssna (peppar, peppar ta i trä). Ska de sedan få välja en genre att fördjupa sig i? Och kanske gör vi en tidning av det hela sen. Är det kul? Jag gillar att hålla låda inför klassen, berätta saker och spela grejer, men jag kan lite för lite om genrer så jag måste läsa på mig skitmycket om jag ska göra det. Det orkar jag inte, och framförallt, så orkar de inte lyssna. De behöver få göra, de små liven. I fredags visade de ju att de kan. Och vill. Halva klassen satt snällt och väntade och lyssnade medan andra halvan spelade gitarr. Några fick hålla takten och en fick peka på ackorden på tavlan.
Så svårt, vad ska jag hitta på? Vad ska vi göra, rent praktiskt, vad ska vi spela? Vad ska vi sjunga? Kanske ska vi dansa? Fan vad svårt. Tänk, på den ljuva lgr80-tiden när det stod exakt vilken sång man skulle spela och sjunga och hur det skulle gå till. Fan vad skönt. Och fan vad trist. Men ändå. Nu hade jag velat ha det. Verkligen. Lektion.se har inte heller nån bra genre-planering. Kanske borde jag fokuserat på världsdelarna i stället. Och kanske borde jag göra samma sak med femmorna som med fyrorna?
Femmorna. De börjar redan lessna på "Kungens Man" trots att jag inte blir arg när de sjunger att hon är på väg till torget för att köpa lite hasch. Ska jag låta dem spela i smågrupper? Eller ska jag strunta i det eftersom de ändå spelat ganska mycket gitarr och piano nu, så kanske jag har ha lite en-till-en undervisning med basen som jag hade med trummorna? Och så kan nån få spela alltid då och då när vi sjunger nån sång. Ungefär som vi gjort med trummorna. Först måste jag lära mig hantera en elbas litegrann. Dessutom har klassen lite dålig taktkänsla upptäckte jag i fredags, det måste vi jobba på.
Fan. Jag vill läsa rytmik. Och ta sånglektioner. Om tio minuter går jag och äter. Vad har jag ådstakommit idag?
Jag har sorterat in fyrornas önskelåtar i dess rätta genrer så jag kan använda dem i unervisningen sen... Jag har bara sju klasser till att planera för.
Nu fortsätter jag.
Men en sak till. Tillåt mig älska YouTube. Och Wikipedia (fast man inte ska). Och snart kommer jag att älska Spotify med.
15 januari 2009
Vi kickade röv!
Jävlar, vad rolig våran redovisning var i jämförelse med alla andras.
Alla satt och sov, typ, efter fem muntliga redovisningar som i princip såg likadana ut allihopa. En till två personer står framför klassen och pratar om sitt projekt. Punkt slut. Frågor? Typ två stycken. Applåd. Hej då. Nästa.
Våran tur. Jag tar med mig gitarren fram. J börjar fixa med OH-apparaten.
Jag tycker inte att vi var särskilt extra roliga, vi bara berättade vad vi gjort, men vi visade lite färgglada OH-bilder, jag visade spontant hur ungarna reagerat när de sett bilderna som vi visare. Klassen skrattade. Vi fortsatte. Läraren älskade vårat val av bok (Julbocken eller Pelle Snusk. Läs den!). Klassen gillade att vi jobbat med musik.
Sen visade vi lite material som barnen gjort. Klassen skrattade mera.
Sen sjöng vi allihopa den nya texten som barnen gjort på "Tomtarnas Julnatt", den handlar om vad som händer om folket inte låtit maten rara. Vad gör tomtarna då? Klassen skattade ännu mer. Jag spelade gitarr.
Efteråt fick vi beröm. Fan vad roligt det var!
- Vad bra det gick! sa jag senare.
- Ja, jag skulle säga att vi kickade röv! sa J.
- Hahaha, ja det gjorde vi! skrattade jag och var lycklig!
Vi träffades kl nio i morse för att planera redovisningen. Halv tio var vi klara.
- Ska vi freestyla?
- Vadå?
- Ja, vi bara kör.
- Ska vi inte bestämma vem som ska säga vad ungefär?
- Nä, vi kör.
- Ja! Det blir bra!
Sen jagade vi runt på hela skolan (och universitetet är stort) efter OH-film så vi kunde visa den nya Tomtarnas på den... Sen softade vi en stund och sen började lektionen.
Men. Här ska ni få se lärarutbildningen i ett nötskal:
Vi är tre klasser som läser samma kurs. Vi har alltså samma litteratur och samma uppgifter, men lite olika lärare. Grupp tvås instruktioner till detta projekt var skriva synopsis, med bla syfte och frågeställningar, 10 sidor text, feedback i gensvarsgrupper, möte med läraren under projektets gång och till slut 30 minuters redovisning.
Grupp etts instruktioner var 5 sidor text, inga frågeställningar bara syfte, max 15 minuters redovisning.
Observera följande: Min grupp (ett) har haft den kursansvarige som lärare.
HUR är det möjligt?! Jag bara tackar och tar emot för jag hade aldrig orkat med grupps tvås krav i december. Men hur får det vara så?!
Alla satt och sov, typ, efter fem muntliga redovisningar som i princip såg likadana ut allihopa. En till två personer står framför klassen och pratar om sitt projekt. Punkt slut. Frågor? Typ två stycken. Applåd. Hej då. Nästa.
Våran tur. Jag tar med mig gitarren fram. J börjar fixa med OH-apparaten.
Jag tycker inte att vi var särskilt extra roliga, vi bara berättade vad vi gjort, men vi visade lite färgglada OH-bilder, jag visade spontant hur ungarna reagerat när de sett bilderna som vi visare. Klassen skrattade. Vi fortsatte. Läraren älskade vårat val av bok (Julbocken eller Pelle Snusk. Läs den!). Klassen gillade att vi jobbat med musik.
Sen visade vi lite material som barnen gjort. Klassen skrattade mera.
Sen sjöng vi allihopa den nya texten som barnen gjort på "Tomtarnas Julnatt", den handlar om vad som händer om folket inte låtit maten rara. Vad gör tomtarna då? Klassen skattade ännu mer. Jag spelade gitarr.
Efteråt fick vi beröm. Fan vad roligt det var!
- Vad bra det gick! sa jag senare.
- Ja, jag skulle säga att vi kickade röv! sa J.
- Hahaha, ja det gjorde vi! skrattade jag och var lycklig!
Vi träffades kl nio i morse för att planera redovisningen. Halv tio var vi klara.
- Ska vi freestyla?
- Vadå?
- Ja, vi bara kör.
- Ska vi inte bestämma vem som ska säga vad ungefär?
- Nä, vi kör.
- Ja! Det blir bra!
Sen jagade vi runt på hela skolan (och universitetet är stort) efter OH-film så vi kunde visa den nya Tomtarnas på den... Sen softade vi en stund och sen började lektionen.
Men. Här ska ni få se lärarutbildningen i ett nötskal:
Vi är tre klasser som läser samma kurs. Vi har alltså samma litteratur och samma uppgifter, men lite olika lärare. Grupp tvås instruktioner till detta projekt var skriva synopsis, med bla syfte och frågeställningar, 10 sidor text, feedback i gensvarsgrupper, möte med läraren under projektets gång och till slut 30 minuters redovisning.
Grupp etts instruktioner var 5 sidor text, inga frågeställningar bara syfte, max 15 minuters redovisning.
Observera följande: Min grupp (ett) har haft den kursansvarige som lärare.
HUR är det möjligt?! Jag bara tackar och tar emot för jag hade aldrig orkat med grupps tvås krav i december. Men hur får det vara så?!
14 januari 2009
Vilken kvinna!
Sofia Jannok. Jag säger då det. I love. När man säger jojk tänker på många på en gammal man som står i en lappkåta med lätt böjda knän och vaggar och jojkar. Men Sofia är ingen gammal man. Hon är ung, söt och fräsch. Sprudlande av energi, stolt över sitt ursprung. Jag vill också vara same.
Jag har alltså varit på hennes releasekonsert på Nalen alldeles precis. Har ni inte hört henne så se till att göra det.
Det berör. Det berör något alldeles fruktansvärt och jag får hemlängtan, och känner hur mina rötter bara växer sig starkare ju längre jag bor hemifrån.
Jag är ju en stolt Tornedalning, och visst finns det likheter med tornedalningarna och med samerna. Det finns också olikheter. Vi har ett språk, vi har sånger, vi har roliga historier som inte gör sig i en översättning. Vi har en kultur. Vi har skogen, älvarna och sjöarna. Vi har naturen. Och när någon försöker ta det ifrån oss så slåss vi.
Vi har en oro, att arvet och kulturen ska försvinna, dö ut. Beblandas allt för mycket med det svenska.
Kanske berörs jag för att jag är så starkt påverkad av renskötselkulturen som alltid varit en del av mitt liv. För att jag varit på rengärden och slagits med myggen, somnat i en kåta till ljudet av renar som ropar på sina kalvar och klockorna på ledarrenarna som slår, blivit väckt klockan fyra på morgonen när det är dags att gå till bilen och åka hem igen. Ätit torrkött. Varit med på renslakt. Men i våra kåtor pratar de inte samiska. Där hörs vårat språk. Meänkieli. Oonhään meilä vielä kieli (ännu har vi ett språk).
Jag menar allvar. Lyssna på Sofia. Vet ni när jag njuter? När jag går genom stressgången på centralen och alla människor är stressade, men jag, jag glider fram och märker ingeting, för jag har Sofias röst och musik i öronen. Jag känner mig som en segrare, för att jag har övervunnit stressen och dras inte med i dessa galna människor tempo. Jag börjar gå långsamt. Och jag ler. Och jag känner att jag är i vägen. Då ler jag lite till.
Direkt till Sofia på YouTube
Men det är från förra skivan. Köp den nya.
Jag har alltså varit på hennes releasekonsert på Nalen alldeles precis. Har ni inte hört henne så se till att göra det.
Det berör. Det berör något alldeles fruktansvärt och jag får hemlängtan, och känner hur mina rötter bara växer sig starkare ju längre jag bor hemifrån.
Jag är ju en stolt Tornedalning, och visst finns det likheter med tornedalningarna och med samerna. Det finns också olikheter. Vi har ett språk, vi har sånger, vi har roliga historier som inte gör sig i en översättning. Vi har en kultur. Vi har skogen, älvarna och sjöarna. Vi har naturen. Och när någon försöker ta det ifrån oss så slåss vi.
Vi har en oro, att arvet och kulturen ska försvinna, dö ut. Beblandas allt för mycket med det svenska.
Kanske berörs jag för att jag är så starkt påverkad av renskötselkulturen som alltid varit en del av mitt liv. För att jag varit på rengärden och slagits med myggen, somnat i en kåta till ljudet av renar som ropar på sina kalvar och klockorna på ledarrenarna som slår, blivit väckt klockan fyra på morgonen när det är dags att gå till bilen och åka hem igen. Ätit torrkött. Varit med på renslakt. Men i våra kåtor pratar de inte samiska. Där hörs vårat språk. Meänkieli. Oonhään meilä vielä kieli (ännu har vi ett språk).
Jag menar allvar. Lyssna på Sofia. Vet ni när jag njuter? När jag går genom stressgången på centralen och alla människor är stressade, men jag, jag glider fram och märker ingeting, för jag har Sofias röst och musik i öronen. Jag känner mig som en segrare, för att jag har övervunnit stressen och dras inte med i dessa galna människor tempo. Jag börjar gå långsamt. Och jag ler. Och jag känner att jag är i vägen. Då ler jag lite till.
Direkt till Sofia på YouTube
Men det är från förra skivan. Köp den nya.
13 januari 2009
En reaktion och lite om hjortronsylt
Jag har nykokt hjortronsylt i kylen. Hur många i den här stan har det? Det var mitt första försök och det blev väldigt bra. Alldeles lagom söt och lagom sur, så man fortfarande känner att det är bär man äter. När jag var liten och mamma sa att det är bra med hjortron för att det är mycket järn i så trodde jag att det var de där små hårda kärnorna i dem som var själva järnet. Nu vet jag lite bättre. Men "järnet" fastnar likväl i tänderna. Nu som då.
Jag kommenterade nyss ett inlägg på Blondinbellas blogg där hon for ut om skolsystemet och ifrågasatte varför man måste ha bla estetisk verksamhet på gymnasiet. Jag förklarade för henne att hjärnan behöver få använda båda hjärnhalvorna för att kunna fungera bra. Sen ville jag skriva nåt om att hennes vision på skola skulle dela in sverige i två läger, eliten - och de dåliga.
Eller: de som lär sig konsten att läsa in kunskap och de som inte gör det.
Nu menar jag inte att man är dålig om man inte är en läsare. Jag menar att som samhället ser ut och har sett ut så är det så vi rangordnas. Teoretikerna högst upp och praktikerna längst ner. I vilka hus skulle juristerna sitta om inga snickare fanns?
Idag har jag jobbat, de har lärstils-tema, alla barnen får prova olika stilar och känna efter hur de lär sig bäst. Med detta förmedlar skolan att de olika inlärningssätten (som Bella inte verkar veta nåt om) är alla lika mycket värda. Dock har skolväsendet och forskningen inom ämnet en lång väg att gå för att detta ska visa sig ordentligt i praktiken, och på alla studerandenivåer. På högskolan/universitetet saknas det ju helt. Lycka till att vara taktil eller kinestetisk på högskolan liksom.
Hade inte jag haft musiken i mitt liv, så är jag säker på att mina studieresultat genom åren varit sämre än de är. Dels för att mina båda hjärnhalvor faktiskt fått arbeta, ordentligt. Kanske lika mycket eftersom jag spelat och ritat så pass mycket. Dels för att jag engagerat mig i något, vilket i sin tur leder till att man mår bättre och orkar mer. Jag vet inte om det finns nån forskning på det här. Men de flesta jag känner håller med mig om att ju mer man har att göra desto mer får jag gjort.
Socialist - javisst. Heja Mona! Heja Lars och heja Peter och Maria! Go and get them: Reinfeldt och gänget. FORT!
Jag kommenterade nyss ett inlägg på Blondinbellas blogg där hon for ut om skolsystemet och ifrågasatte varför man måste ha bla estetisk verksamhet på gymnasiet. Jag förklarade för henne att hjärnan behöver få använda båda hjärnhalvorna för att kunna fungera bra. Sen ville jag skriva nåt om att hennes vision på skola skulle dela in sverige i två läger, eliten - och de dåliga.
Eller: de som lär sig konsten att läsa in kunskap och de som inte gör det.
Nu menar jag inte att man är dålig om man inte är en läsare. Jag menar att som samhället ser ut och har sett ut så är det så vi rangordnas. Teoretikerna högst upp och praktikerna längst ner. I vilka hus skulle juristerna sitta om inga snickare fanns?
Idag har jag jobbat, de har lärstils-tema, alla barnen får prova olika stilar och känna efter hur de lär sig bäst. Med detta förmedlar skolan att de olika inlärningssätten (som Bella inte verkar veta nåt om) är alla lika mycket värda. Dock har skolväsendet och forskningen inom ämnet en lång väg att gå för att detta ska visa sig ordentligt i praktiken, och på alla studerandenivåer. På högskolan/universitetet saknas det ju helt. Lycka till att vara taktil eller kinestetisk på högskolan liksom.
Hade inte jag haft musiken i mitt liv, så är jag säker på att mina studieresultat genom åren varit sämre än de är. Dels för att mina båda hjärnhalvor faktiskt fått arbeta, ordentligt. Kanske lika mycket eftersom jag spelat och ritat så pass mycket. Dels för att jag engagerat mig i något, vilket i sin tur leder till att man mår bättre och orkar mer. Jag vet inte om det finns nån forskning på det här. Men de flesta jag känner håller med mig om att ju mer man har att göra desto mer får jag gjort.
Socialist - javisst. Heja Mona! Heja Lars och heja Peter och Maria! Go and get them: Reinfeldt och gänget. FORT!
Vardagslyx
Vet ni vad det är för mig?
Att ha en bra bok att läsa på tex tunnelbanan eller när man väntar. Skönlitteratur är en extra lyx. Och att läsa en fackbok som man lär sig nåt nyttig av, som tex hur barns röster fungerar är också trevligt. Men inte lika lyxit som skönlitteratur. Att få läsa något som man själv har valt är fantastiskt ju, inte något som man måste läsa på sin restid för annars slösar man på sina timmar.
Jag tror att många, många som börjar med högskolestudier börjar uppskatta skönlitteratur sjukt mycket. För det är helt och hållet frivillig läsning, som man ägnar sig åt när man har tid. Detta kan variera. Jag har vänner som bara läser på loven, sen har jag de som läser på natten, och jag själv läser alltid en stund innan jag går och lägger mig. Det är en lyx jag unnar mig, och som är nödvändig för att jag ska rensa skallen så jag kan somna sen.
Att ha en bra bok att läsa på tex tunnelbanan eller när man väntar. Skönlitteratur är en extra lyx. Och att läsa en fackbok som man lär sig nåt nyttig av, som tex hur barns röster fungerar är också trevligt. Men inte lika lyxit som skönlitteratur. Att få läsa något som man själv har valt är fantastiskt ju, inte något som man måste läsa på sin restid för annars slösar man på sina timmar.
Jag tror att många, många som börjar med högskolestudier börjar uppskatta skönlitteratur sjukt mycket. För det är helt och hållet frivillig läsning, som man ägnar sig åt när man har tid. Detta kan variera. Jag har vänner som bara läser på loven, sen har jag de som läser på natten, och jag själv läser alltid en stund innan jag går och lägger mig. Det är en lyx jag unnar mig, och som är nödvändig för att jag ska rensa skallen så jag kan somna sen.
12 januari 2009
Detta inlägg handlar egentligen om "att prestera"
Nu är vi klara med rapporten om vårt projektarbete. Det har gått över förväntan bra. Jag var lite skeptisk till att skriva tillsammans med någon för jag tror att jag är en ensamjobbare. Men att skriva med någon annan gör ju det hela mycket bättre. Man har nån att diskutera allt med, man kan vrida och vända på begrepp och sånt man påstår och sen oj, så ser man att det var ju inte relevant, men vad menar vi egentligen? Och så kommer man på det och skriver ner det istället. Ensam kanske man hade målat in sig i nåt svårt hörn. J har varit en bra skrivkompis. Det faktum att vi inte känner varann särskilt bra gör nog att man jobbar på bättre. Man sitter inte och snackar om sina vardagsproblem vilken är lätt hänt när man pluggar med en god vän. Vi skrivit många ord, vi har skrattat åt våra formuleringar när vi varit för präktiga eller använt alldeles för mycket talspråk. Vi har haft djupa resonemang kring vad syftet egentligen är. Vi har tvivlat på hela projektet och trott att vi inte gjort nåt relevant, sen haft fler snåriga samtal och nystat i det vi gjort och upptäckt att vi visst har gjort nåt. Vi har ändrat syftet igen. Vi har skrattat åt de underbara eller konstiga (välj själv) texter och bilder som barnen gjort.
Det hela känns bra och sålänge vi nu inte missuppfattat hela grejen så blir vi godkända.
Apropå godkänd. Jag kollade vad jag fått för betyg på den senaste examinationen. Ett C igen. Det kändes otroligt skönt, för det innebär att det är jävla A:et jag fick på första momentet bara var en engångsföresteelse och inget jag behöver gräma mig över att jag ev aldrig uppnår igen. Jag är en C-student. Sån som jag alltid varit. Inte bara just precis nog bra, och inte bäst. Men bra. Thats me.
Ikväll ska jag göra nåt som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Nämligen gå och träna. Bodybalance heter passet, jag vet inte var det innebär, men det verkar lagom. Sen ska jag se till att dra igång med afron igen. Jag lessnade när jag kunde programmet. Typiskt mig. Jag vill har nåt att koncentrera mig på när jag tränar, så jag slipper tänka på att jobba hårt och ta ut rörelserna och känna hur jobbigt det egentligen är.
Hej då!
Det hela känns bra och sålänge vi nu inte missuppfattat hela grejen så blir vi godkända.
Apropå godkänd. Jag kollade vad jag fått för betyg på den senaste examinationen. Ett C igen. Det kändes otroligt skönt, för det innebär att det är jävla A:et jag fick på första momentet bara var en engångsföresteelse och inget jag behöver gräma mig över att jag ev aldrig uppnår igen. Jag är en C-student. Sån som jag alltid varit. Inte bara just precis nog bra, och inte bäst. Men bra. Thats me.
Ikväll ska jag göra nåt som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Nämligen gå och träna. Bodybalance heter passet, jag vet inte var det innebär, men det verkar lagom. Sen ska jag se till att dra igång med afron igen. Jag lessnade när jag kunde programmet. Typiskt mig. Jag vill har nåt att koncentrera mig på när jag tränar, så jag slipper tänka på att jobba hårt och ta ut rörelserna och känna hur jobbigt det egentligen är.
Hej då!
11 januari 2009
Depå
Depå i Birger Jarlspassagen vid Norrmalmstorg, i fredags, efter jobbet och några turer i stans många Indiska-butiker.
Sällskap: Fia
Förtäring: En kopp vanlig kaffe
Musik: Den perfekta cafémusiken, sån där mjuk lite jazzig musik som ger en den rätta cafésinnesstämningen.
Inredning: Ny och fräsch. Svart skinn. Beigebruna väggar. Stilrent.
Atmosfär: Skön. Man kan hänga där länge, vi ägnade nog en timme där, trots att vi bara drack kaffe.
Toalett: Modern. Toadörren gömde sig bakom en spegel, bara det är ju imponerande. Inget papper i handtorkaren här heller. Vad är grejen? Skaffa blås då.
Personal: Snygg och trevlig.
Övrigt: Cafeét är litet, smalt med ett loft där de flesta platserna finns. På loftet är var det varmt, nästintill kvavt, men det vänjer man sig vid efter ett tag. Det är nog lätt att missa om man inte vet att det finns eftersom det ligger precis i ingången till passagen.
Ingången
Och här kan man sitta om det är lite varmare ute, titta på folk
Sällskap: Fia
Förtäring: En kopp vanlig kaffe
Musik: Den perfekta cafémusiken, sån där mjuk lite jazzig musik som ger en den rätta cafésinnesstämningen.
Inredning: Ny och fräsch. Svart skinn. Beigebruna väggar. Stilrent.
Atmosfär: Skön. Man kan hänga där länge, vi ägnade nog en timme där, trots att vi bara drack kaffe.
Toalett: Modern. Toadörren gömde sig bakom en spegel, bara det är ju imponerande. Inget papper i handtorkaren här heller. Vad är grejen? Skaffa blås då.
Personal: Snygg och trevlig.
Övrigt: Cafeét är litet, smalt med ett loft där de flesta platserna finns. På loftet är var det varmt, nästintill kvavt, men det vänjer man sig vid efter ett tag. Det är nog lätt att missa om man inte vet att det finns eftersom det ligger precis i ingången till passagen.
Ingången
Och här kan man sitta om det är lite varmare ute, titta på folk
7 januari 2009
Planeringsdag
Idag har vi haft planeringsdag på jobbet. Det var en mycket givande dag. På förmiddagen hade vi lärstilsarbete och jag är med i materialgruppen så jag har suttit och pysslat hela förmiddagen. Jag gjorde notkort. Kort med noter i olika värden på. Och pauser. De ska jag använda med ettorna och tvåorna när vi ska börja med noter och rytmer. Eftermiddagen ägnade jag åt seriös terminsplanering. Varje klass har några framlyfta mål att uppnå, och så har jag kort skrivit hur vi ska nå dit. Det känns skitbra att ha ett sånt. Då vet jag ju vart vi ska. Jag hann inte riktigt klart med grovplaneringen, som för mig innebär att planera vad vi ska göra och hur lång tid det kommer att ta. Sedan kommer jag att detaljplanera detta på min ordinarie planeringstid. Musiksalen (se länk) brukar delge sina läsare sin planering. Det tycker jag är mycket inspirerande, så jag ska göra detsamma. Detta är alltså målen för terminen. Huruvida det är för mycket eller lite har jag ingen aning om, eftersom det är första gången jag gör en sån här.
CV 1 (mina utmanande ettor): Fungera som grupp. Jag vet inte om man får ha sociala mål. Men de här behöver det och vi ska arbeta med det.
Känna till de vanligaste rytminstrumenten, planerar att fortsätta presentera dem ett i tagen och arbeta med dem. Spela rytmer på gehör och efter noter. Kunna hitta pulsen i musiken. Mycket rörelse.
CV 2: Aktivt lyssna på och samtala om musik, vi arbetar med barnens egen favoritmusik på något sätt. Framföra en egenkomponerad rap.
CV 3: Aktivt lyssna på och samtala om musik (på samma sätt som ovan) för att sedan komponera cirkusmusik som blir ett samarbete med träslöjden.
O 1: Samma som CV 1, men inte nåt speciellt fokus på det sociala.
O 2: Samma som ettorna plus lyssna och samtala om musik.
O 3: Den här klassen är inte så starka sångare. Därför är jag djärv och sätter målet att de ska kunna sjunga unisont och kanon. Det ska handla om att hitta sin röst, många är sk brummare. Det går visst att fixa har jag läst i bok som också beskriver hur, detta blir minsann årets utmaning. Vi får se vad de tycker. De verkar inte älska att sjunga (utom en), men det är nog tjusningen i detta. Sedan ska vi försöka få ihop en egen sång. Eller nåt. De ska tycka att det är kul! Sen ska vi nog spela lite gitarr kanske. De tjatar ihjäl mig.
O 4: Känna till olika musikstilars kännetecken, genrearbete alltså. Vet inte riktigt hur detta ska gå till ännu, men jag vill att de ska få göra något i samband med varje genre. Behöver inte vara nåt avancerat, men jag vill inte att de ska behöva sitta och lyssna på när jag berätta om blues och sen lyssna på lite blues. För det tyckte jag själv var tråkigt. Sen ska vi spela lite ukulele för stackarna har inte fått spela nåt alls ännu. (De är ganska rörliga, för att säga det fint).
0 5: Känna till och kunna grunder på gitarr, piano, trummor, bas och även sångteknik. Detta ska vi göra via "Kungens Man" som jag tänkte att vi ska fixa. Den är lite svår, det är sex ackord i den. Men lite i taget ska det nog gå. Alla måste ju inte spela alla ackord, tänker jag. Jag har rätt bra med gitarrer och basar eftersom hälften tillhör andra skolan, ska passa på nu innan jag för tillbaka dem dit. Vi har redan gjort trummor och gitarr förra terminen. På fredag blir det piano. Sen finns ju det nationella målet om musikens funktioner och varierande uttryck förr och nu, i olika kulturer. Så detta ska vi göra andra halvan av lektionen på nått sätt.
Nu, kära cybermusiklärarkollegor. Jag vet att ni finns. Jag behöver hjälp.
1. Vad är egentligen "olika uttryckssätt" inom musik. Det finns med i kursplanen, hur tolkar ni det? Jag känner mig tom inför det begreppet.
2. Genre, det finns ju en miljon om man börjar kolla. Hur ingående ska man vara? Vi kan omöjligt gå igenom alla. Jag tänker mig fyra till sex stycken. Vilka anses då som "viktigast"?
Om jag får synpunkter på mina frågor och min planering är det här ungefär som att ha ett kategorimöte. Haha. Vad kul. Det saknar jag.
I morgon ska jag vara svensklärarstudent, Stadsbiblioteket, here we come. Vi ska redovisa och lämna in vår rapport nästa torsdag. Vi har inte skrivit ett ord. Det är som det brukar med andra ord.
Jag är jävligt taggad inför kommande termin som musiklärare. Det gick också smärtfritt när jag ville flytta på några lektioner. Fantastiska, underbara, flexibla lågstadielärare.
Hej då!
CV 1 (mina utmanande ettor): Fungera som grupp. Jag vet inte om man får ha sociala mål. Men de här behöver det och vi ska arbeta med det.
Känna till de vanligaste rytminstrumenten, planerar att fortsätta presentera dem ett i tagen och arbeta med dem. Spela rytmer på gehör och efter noter. Kunna hitta pulsen i musiken. Mycket rörelse.
CV 2: Aktivt lyssna på och samtala om musik, vi arbetar med barnens egen favoritmusik på något sätt. Framföra en egenkomponerad rap.
CV 3: Aktivt lyssna på och samtala om musik (på samma sätt som ovan) för att sedan komponera cirkusmusik som blir ett samarbete med träslöjden.
O 1: Samma som CV 1, men inte nåt speciellt fokus på det sociala.
O 2: Samma som ettorna plus lyssna och samtala om musik.
O 3: Den här klassen är inte så starka sångare. Därför är jag djärv och sätter målet att de ska kunna sjunga unisont och kanon. Det ska handla om att hitta sin röst, många är sk brummare. Det går visst att fixa har jag läst i bok som också beskriver hur, detta blir minsann årets utmaning. Vi får se vad de tycker. De verkar inte älska att sjunga (utom en), men det är nog tjusningen i detta. Sedan ska vi försöka få ihop en egen sång. Eller nåt. De ska tycka att det är kul! Sen ska vi nog spela lite gitarr kanske. De tjatar ihjäl mig.
O 4: Känna till olika musikstilars kännetecken, genrearbete alltså. Vet inte riktigt hur detta ska gå till ännu, men jag vill att de ska få göra något i samband med varje genre. Behöver inte vara nåt avancerat, men jag vill inte att de ska behöva sitta och lyssna på när jag berätta om blues och sen lyssna på lite blues. För det tyckte jag själv var tråkigt. Sen ska vi spela lite ukulele för stackarna har inte fått spela nåt alls ännu. (De är ganska rörliga, för att säga det fint).
0 5: Känna till och kunna grunder på gitarr, piano, trummor, bas och även sångteknik. Detta ska vi göra via "Kungens Man" som jag tänkte att vi ska fixa. Den är lite svår, det är sex ackord i den. Men lite i taget ska det nog gå. Alla måste ju inte spela alla ackord, tänker jag. Jag har rätt bra med gitarrer och basar eftersom hälften tillhör andra skolan, ska passa på nu innan jag för tillbaka dem dit. Vi har redan gjort trummor och gitarr förra terminen. På fredag blir det piano. Sen finns ju det nationella målet om musikens funktioner och varierande uttryck förr och nu, i olika kulturer. Så detta ska vi göra andra halvan av lektionen på nått sätt.
Nu, kära cybermusiklärarkollegor. Jag vet att ni finns. Jag behöver hjälp.
1. Vad är egentligen "olika uttryckssätt" inom musik. Det finns med i kursplanen, hur tolkar ni det? Jag känner mig tom inför det begreppet.
2. Genre, det finns ju en miljon om man börjar kolla. Hur ingående ska man vara? Vi kan omöjligt gå igenom alla. Jag tänker mig fyra till sex stycken. Vilka anses då som "viktigast"?
Om jag får synpunkter på mina frågor och min planering är det här ungefär som att ha ett kategorimöte. Haha. Vad kul. Det saknar jag.
I morgon ska jag vara svensklärarstudent, Stadsbiblioteket, here we come. Vi ska redovisa och lämna in vår rapport nästa torsdag. Vi har inte skrivit ett ord. Det är som det brukar med andra ord.
Jag är jävligt taggad inför kommande termin som musiklärare. Det gick också smärtfritt när jag ville flytta på några lektioner. Fantastiska, underbara, flexibla lågstadielärare.
Hej då!
Café Bravo
Jag bor ju i Stockholm. Här finns ganska många caféer. Sen jag flyttade hit har som sagt fika blivit en hobby, näst intill. Jag gör det ganska ofta. På olika ställen. Jag har en tanke om att presentera fik jag besöker här, och ge mitt tyckande. Det tror jag att jag tycker är kul. Och kanske tycker någon annan det också.
Café Bravo, ligger centralt på Liljeholmstorget. Mitt emot McDonalds. Det är bara att välja höger eller vänster. Bravo eller Donken.
Bild på sällskapet, observera mönstret på chokladen.
Sällskap: Robert
Förtäring: Jag har ätit några olika sallader där vid olika tillfällen, de är helt okej. Man blir mätt. Inte särskilt billigt, 73 kr för en kycklingsallad. Robert drack "ett äckligt te" i väntan på mig. Sedan en halv varm choklad som får plus i kanten på grund av designen på skummet. Varför han drack halva förtäljer historien icke. Han godkände även en äppelpaj, cafét får minus för att han fick vänta så länge. Hur länge kan det ta att värma en liten pajbit?
Musik: Varierande, vilket är bra. Men på något för hög volym.
Inredning: Trångt. Vart jag än väljer att sitta så slår jag mig nånstans eller stöter till nåt för att inta platsen. Och ändå tillhör jag inte den mer storväxta delen av befolkningen. Bara bord och stolar.
Atmosfär: En gång var jag där innan lunchtid, det var lungt och mysigt och knappt några människor. Jag trivdes. En annan gång var jag där mitt i lunchrusningen. Då är det väldigt trångt och svårt att få sittplats. Många hämtar mat att ta med sig.
Toalett: Man måste be om nyckel till toaletten. Jag är varken för eller emot. I övrigt var den fräsch, men handtorkspapperet var slut.
Personal: Alltid trevlig. Troligen delvis homosexuell enligt min gaydar. Det är som ni förstår inget negativt för en faghag som jag.
Övrigt: Ett helt okej ställe, men inte så att man vill sitta och mysa där en hel kväll. De får extra plus i kanten för att de har laktosfria- och sojaalternativ.
Café Bravo, ligger centralt på Liljeholmstorget. Mitt emot McDonalds. Det är bara att välja höger eller vänster. Bravo eller Donken.
Bild på sällskapet, observera mönstret på chokladen.
Sällskap: Robert
Förtäring: Jag har ätit några olika sallader där vid olika tillfällen, de är helt okej. Man blir mätt. Inte särskilt billigt, 73 kr för en kycklingsallad. Robert drack "ett äckligt te" i väntan på mig. Sedan en halv varm choklad som får plus i kanten på grund av designen på skummet. Varför han drack halva förtäljer historien icke. Han godkände även en äppelpaj, cafét får minus för att han fick vänta så länge. Hur länge kan det ta att värma en liten pajbit?
Musik: Varierande, vilket är bra. Men på något för hög volym.
Inredning: Trångt. Vart jag än väljer att sitta så slår jag mig nånstans eller stöter till nåt för att inta platsen. Och ändå tillhör jag inte den mer storväxta delen av befolkningen. Bara bord och stolar.
Atmosfär: En gång var jag där innan lunchtid, det var lungt och mysigt och knappt några människor. Jag trivdes. En annan gång var jag där mitt i lunchrusningen. Då är det väldigt trångt och svårt att få sittplats. Många hämtar mat att ta med sig.
Toalett: Man måste be om nyckel till toaletten. Jag är varken för eller emot. I övrigt var den fräsch, men handtorkspapperet var slut.
Personal: Alltid trevlig. Troligen delvis homosexuell enligt min gaydar. Det är som ni förstår inget negativt för en faghag som jag.
Övrigt: Ett helt okej ställe, men inte så att man vill sitta och mysa där en hel kväll. De får extra plus i kanten för att de har laktosfria- och sojaalternativ.
5 januari 2009
Väntar på vardagen
Igår bokade vi ridtur och en hotellnatt på samma ställe, två nätter på Guesthouse i Reykjavik, och hyrbil i två dygn. Island, here we come.
Det är ännu ett tag kvar. Vi har planerat så vi ska hinna allt man måste under en kort visit till den lilla ön i väster. Bada, rida, se en geyser, festa, shoppa.
Jag längtar hem, till min lägenhet. Till Alex och Vanilla. Och Chicko såklart, men hon är ju inte där. Hon kommer med bilen i morgon. Jag längtar inte till att färdigställa projektet men gud ändå vad skönt det är att vi är två. Det betyder ju hälften så mycket skrivarbete egentligen. Det är bra för vi vet ju alla vilket fan jag är av att skriva femsidorsrapporter. Inte.
Jag längtar till min vardag och mina rutiner. Jag behöver rutiner. Jag behöver också få bryta dem ibland.
Nu ska jag kanske fundera på vad jag ska göra med mina elever under kommande termin.
Adjö.
Det är ännu ett tag kvar. Vi har planerat så vi ska hinna allt man måste under en kort visit till den lilla ön i väster. Bada, rida, se en geyser, festa, shoppa.
Jag längtar hem, till min lägenhet. Till Alex och Vanilla. Och Chicko såklart, men hon är ju inte där. Hon kommer med bilen i morgon. Jag längtar inte till att färdigställa projektet men gud ändå vad skönt det är att vi är två. Det betyder ju hälften så mycket skrivarbete egentligen. Det är bra för vi vet ju alla vilket fan jag är av att skriva femsidorsrapporter. Inte.
Jag längtar till min vardag och mina rutiner. Jag behöver rutiner. Jag behöver också få bryta dem ibland.
Nu ska jag kanske fundera på vad jag ska göra med mina elever under kommande termin.
Adjö.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)