Att bo, eller inte bo, det är frågan

Just nu funderar jag mycket på framtiden. Den stora frågan är var vill jag bo? Jag har tre ställen som jag väljer mellan och funderar på. Det är Stockholm, Pajala och Bollstabruk/Kramfors. För bara två, tre veckor sen kände jag att nä, nog blir jag kvar i Stockholm ett tag till. Men nu är jag inte lika säker igen. Jag vill vara nånstans där jag gör skillnad. Min kämparanda vill bo i en byhåla med för stor utflyttning och för små resurser. För Stockholm kvittar det om jag bor här eller inte.

Det vore lite spännande och nytt att bostätta sig i Bollsta och jag skulle få träffa syster med familj så ofta jag ville, å andra sidan är det hemskt jobbigt att börja om på nytt med att skapa sig ett liv. Hitta en frisör, vänner att umgås med, fritidssysselsättning, ja, ni vet. Jag skulle kunna köpa ett hus. Ett eget hus med egen trädgård. En hundgård åt Chicko och Doris kunde få bli utekatt som är hennes framtidsplan.

Pajala längtar jag till för att jag vill kunna åka och hälsa på släkt och vänner bara hipp som happ. Basta i Anttis på fredagkväll och sen åka hem till mig. Jag vill vara med nu när det händer grejer i och med gruvbrytningen. Jag längtar efter riktig vinter. Att gå till kyrkan och lyssna på bra musik. Att träffa bekanta på Konsum. Att få jobba och ge något tillbaka till bygden som gett mig så mycket. Men jag vet inte hur de jobbar på skolorna där? Kanske är tankesätten förlegade och gamla? Kanske vill ingen lyssna på mina visioner och kanske får jag inte utöva läraryrket så som jag vill? Eller så är det som vilken modern kommunal Stockholms-skola som helst.

Men Stockholm. Staden jag kommit att betrakta som hem. Staden jag lärt mig att tycka om. Jag anlände i augusti 2006 med inställningen att det bara är tre och ett halvt år, sen hem. Första året var jobbigt. Sen har det bara blivit bättre och bättre.
Jag skulle sakna att kunna gå ut och ta en öl en tisdagkväll. Att ha olika ställen att äta lunch på. Att kunna gå förbi några affärer och kolla på lite kläder på väg hem. Och naturligtvis mina nyfunna vänner. Men jag vet inte hur länge jag orkar bo på denna pyttelilla bostadsyta, och jag vet inte om jag nånsin kommer att få nåt annat att hyra. Jag gillar valmöjligheten jag kommer att ha om jag ska söka jobb här. Jag kan bo där jag bor, men har ändå hundratals skolor att välja mellan. Jag skulle inte sakna all tid på tunnelbanan och att det tar en halvtimme att ta sig till den vän som bor närmast. Jag skulle kunna komma och hälsa på.

Det är tur att jag inte behöver bestämma mig idag. Jag vet också att inget beslut behöver vara för evigt. Men ändå. Jag är 25 år. Jag har flyttat omkring och bytt lägenheter i snart tio års tid. Jag är lite less på det. Jag vill känna mig bofast. Jag vill veta, att här ska jag bo. Lite längre än ett litet tag.

Fördelar och nackdelar med att bo på respektive ord tages tacksamt emot i kommentarsfältet av er läsare. För jag vet, att ni har åsiker. Jag vet också att det är jag själv som bestämmer i slutändan...