Färdigpackad

Jag tänkte, att hinner jag inte klart idag, så får jag väl helt enkelt packa det sista i morgon även om flytthjälpen redan anlänt. Självklart är jag så klar jag kan bli. Kartongerna står på hög. Resväskorna är packade. Ugnen är rengjord. Alla torrvaror är packade. Händerna är torra av starka rengöringsmedel. Min ringfingersförhårdnad från gitarrspelandet har luckrats upp. Pianot och gitarren ligger fint packat på en hög, noterna i en väska brevid. Tack för hjälpen!

Återstår gör datorn, det som behövs i mat- och hygienväg för morgonbestyren och de kläder jag ska ha på i morgon, samt djurens matskålar.

Jag är lite hungring och faktiskt ganska trött, trots kaffeintag vid halv niotiden.

Ny tystande även Ted på stereon så det börjar väl bli sovdags. Jag vet inte om jag har fungerande internet i nya lägenheten, så det finns risk att det blir dåligt med blogguppdatering. Men det är väl mest jag som lider av det. Eftersom jag inte kan skriva av mig då.

Dåså. Sista natten i den här lägenheten. Jag har föressten slagit rekord nu, i att bo på samma adress sen jag flyttade hemifrån. Nästan två år på samma ställe alltså! De ni!

Nu får jag sluta svamla.

God natt!

Jävla borden och satans måsten*

Klockan är kvart i tolv på natta. Jag är inte ett dugg intresserad av att gå och sova. Jag borde vara det för jag ska upp klockan sex i morgon.
Jag är less på borden och måsten, och jag längtar efter mer ledighet. Det vackra sommarvädret får mig att längta till kollot, vilket rimmar illa med att längta efter ledighet. Låt mig omformulera mig: Jag längtar efter miljöombyte. Nytt jobb, ny lägenhet.

Att få pyssla lite extra med djuren på sin lilla ledighet. Att få sitta och steka på stranden och få betalt för det. Att prata om konstiga föräldrar och roliga barn. Att utveckla ett skämt till den grad att grunden inte länge går att känna igen. Att stupa i säng sent, och dö av trötthet på morgonen. Att vara övertrött. Personalmöten där skrattanfall med magont till följd är vanligt förekommande. Kaffe, kaffe, kaffe. Att ha personalhemligheter. Spökstigar där även personalen skräms ihjäl. Att följa med och bada fast man är ledig, för att det är roligt.

Det är bara två veckor kvar.


2008: Helmer och Helmut
2009: Bitr. föreståndare: Marika, föreståndare: Sofia

*"Perkele är ingen svordom, det är ett kraftuttryck", så även jävla och satan i denna text. Säger vi.

Jag + vattumannen

Tillförlitliga tester på Facebook visar att en vattuman passar mig bäst i ett förhållande.

Du avskyr allt vad lögner och oärlighet heter. Det behövs en tvillingsjäl för att ett förhållande med dig ska hålla. Någon som är kravlös och självständig. Du visar inte känslor offentligt, men hemma kan du vara mycket romantisk.

En vattuman till bonde alltså...

Djuren och naturen

Vi är ute och promenerar, min hund och jag. Där står fåren i hagen och bräker. Får är roliga. Jag vill ha får. Vi hör en häst frusta, och jag vill hoppa upp på hästryggen och bege mig ut på en barbacka tur i sommarnaturen.
Djur är fina. Jag älskar djur. Jag vill ha massor av djur.
Vad jag egentligen vill ha, det är en bonde och en bondgård.
En bondmora vill jag vara, med jägarexamen. Som gör kaffeost och maler kött.

Som den citychick jag nu är, ska jag träffa en gammal kursare för en öl, mitt på en tisdag så här. (Ja, här i Stockholm kan man ta en öl).

Självbo på riktigt

Alex och Vanilla for precis. Lägenheten har blivit tommare och känts kalare dag för dag här ganska länge, gardiner och tavlor har åkt ner i lådor, möbler har fått lämna lägenheten och det har väl inte varit nåt märkvärdigt för det. Men nu är det alltså tomt på riktigt. Chicko la sig på lilla hallmattan med nosen mot dörren. Jag satte igång radion, ringde F, loggade in på msn, uppdaterade min facebookstatus.

Det är verkligen slutet på nåt och början på nåt annat. Vi har bott här i nästan två år. Vi har skrattat och skojat, gråtit, gnällt, suckat, irriterats, uppfostrat djur, storhandlat, lagat mat, varit på Ikea, kompromissat i nästan två år.

Det är lite ensamt nu.

Jag har inte bott ensam i en bostad på fem år. Ensamheten blir nog också väldigt påtaglig eftersom jag är kvar i lägenheten, det kommer nog att bli svinkul och bara hur skönt som helst att vara själv när jag flyttat in i nya lägenheten. På fredag alltså. Här är det ju inte heller särskilt mysigt och hemtrevligt just nu. Faktum är att det är ganska fult här. Som när vi flyttade in. Det är en väldigt ful lägenhet egentligen.

Jaja. Trevlig kväll då.

En fyll-i-lista

Hur gammal är du om 5 år? Då borde jag vara i full färd med att planera min 30-årsfest.
Vem var den sista du träffade? Robert.
Hur lång är du? 162 cm
Vilken var den senaste film du sett? Pretty Woman
Vem ringde du senast? David
Ditt senaste sms och till vem? Till Johanna "Planen: Hör av dig när ni går från t-banan, vi kommer och möter. Vi hämtar mat från Professorn. Äter och hoppas på att det slutar regnar. Promenerar."
Vad är helgens planer? Packa. Gå på inflyttningsfest i morgon. Vinka av Alex och Vanilla.
Föredrar du att ringa eller skicka sms? Att svara.
När såg du senast din mamma? Den 30 mars
Vilken ögonfärg har du? Blågröna
När vaknade du idag? Först 7.54, sen 9.30
Har du någon gång hittat en katt? Jag vill minnas att vi hittade en katt utanför Urbans en gång...
Vilken är din favoritplats? Kök
Vilken plats föredrar du minst? Tunnelbanan i trängseltrafik
Var tror du att du befinner dig om 10 år? I en håla i norra sverige
Vad skrämde dig som barn? Maskar, björnar, Morran, vargar, att gå vilse i skogen.
Vem fick dig att skratta senast? Det var nog för att jag tittade på Vänner nyss, det kan också ha varit Alex eller Doris.
Är du för ung för att äga vinylskivor? Nästan.
Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar
Hur många kuddar har du i sängen? En.
Hur många landskap har du bott i? Tre. Norrbotten, Ångermanland, Södermanland.
Har du någon gång spytt på någon? Inte i mitt vuxna liv.
Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor.
Är du social? Jomenvisst.
Vilken är din favoritglass? Big Pack polkagrisglass
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa ett hus i Bollstatrakten.
Tycker du om kinamat? Jovars
Tycker du om kaffe? Kaffe är guds gåva till mänskligheten.
Vad dricker du till frukost? Kaffe!
Sover du på någon särskild sida? Vänster, men mest på rygg.
Kan du spela poker? Ja
Tycker du om att mysa? Naturligtvis.
Är du en beroendemänniska? Det tror jag verkligen inte att jag är.
Känner du någon med samma födelsedag som din? Nix.
Vill du ha barn? Ja.
Kan du några andra språk än svenska? Engelska och meänkieli.
Har du någonsin åkt ambulans? Två gånger, men bara som passagerare.
Föredrar du havet eller en pool? Havet.
Vad spenderar du helst pengar på? Mitt hem och mig själv.
Äger du dyra smycken? Mitt dyraste halsband kostade 350 kronor, jag vågar knappt bära det...
Har du någon gång testat narkotika? Nej, nej.
Vad var de senaste du stoppade i munnen? Ingalimpa med kokt ägg på. Och örtsalt.
Vem är den roligaste människan du känner? Andreas
Välj ett ärr på din kropp? Strax under ena ögonbrynet, fick en vas i skallen när jag var 17.
Har du kvar något klädesplagg från du var liten? Jag hade det. Men det brann upp. Det var en blå dockdress, för jag var så liten när jag föddes. Nuförtiden säljs det prematurbarnskläder. Men inte 1984.
Flirtar du mycket? Hahahahahahahah! Nä.
Vart togs din profilbild? Hemma vid skrivbordet.
Kan du byta olja på bilen? Jo då. En bra kvinna reder sig själv.
Har du fått fortkörningsböter? Nej
Vilken var den senast bok du läste? En annorlunda barndom av Iris Johansson
Läser du dagstidningen? Om man räknar Metro som en dagstidning...
Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
Dansar du i bilen? Nej? Men sjunger, ja.
Vilken radiostation lyssnade du senast på? Nån stockholmskanal.
När var du i kyrkan senast? På julottan.

Att leva nu

Idag är en underbar ledig dag. Snacka om att jag har förmåga att leva i nuet ändå. Jag är ute och promenerar och skriker att det är så skönt att vara ledig.
Sovit till kvart i tio. Skönt. Packat lite. Varit på Moderna Museét och mitt favoritmuseum Arkitekturmuseét med R, fikat länge däremellan. Svingott kaffe i solen.
Lagat god mat. Fixat cykeln, tagit lugn och trevlig promenad.

Klockan är halv nio, och jag fylls av lycka bara jag tänker på att jag är ledig ännu en dag. Och en till, och en till, och en till.

Katten sover i knät.

Hanharbloggatmig

Jag har en vän, som heter David. Han har tillägnat ett helt blogginlägg åt mig.
Det kan ni läsa på egen risk. Jag vill varna känsliga läsare för bilden på mig som presenteras på bloggen. Och ja, tjejen på bilden har med texten att göra.

Som ni märker på mitt flitiga uppdaterande så är jag ledig.

Värt att bloggas

Två år, två personer.



13 spayflaskor, 4 mousseburkar.




48 glödlampor av olika slag, 55 batterier.

Avs: Anonym

Alltså hörni. Jag gillar inte anonyma kommentarer.
Men jag tror att jag måste tillåta det för att folk utan google-konto ska kunna kommentera?

Jag är mycket inspirerad till att fixa min cykel. Jag tror det sker idag.

Idag kändes det riktigt, riktigt, riktigt tungt att åka till jobbet. Jag bara ville inte. Ont i magen och kryp i hela kroppen för att jag inte ville (ska det vara så?).
Sen kom jag dit, och säg mig den som inte skulle smälta för detta:



Sen hade jag århundrades bästa lektion med de utmanande ettorna.

Jag var så seg i kroppen så jag letade fram en skiva med 80-tals musik som jag röjde med medan jag ställde i ordning. Då kom jag på den brillianta ide´n att köra massa rörelse med ettorna, och sen sitta och sjunga. Jag tror det funkade. Vi gympade och rörde oss i säkert 20 minuter. Sen sjöng vi en sång, rörde oss lite till och sen fick de beröm för den fantastiska lektionen. Jag kunde bara sjunga en sång, för min röst är fortfarande inte frisk. Och jag hade vid det laget fortfarande fyra lektioner kvar.

Sen hade jag två helt okej lektioner, en kreativ men stökig och en kreativ och trevlig. Det var roligt!

Tysssst

Ute regnar det, men det gör inget. För det är ett sånt där sommarregn. Det luktar skog, och det är nästan ingen annan ute. Vi såg två personer som sprang, en som promenerade, en skock lösdrivande får som blev vallade av två människor och två hundar (då är de kanske inte lösdrivande?).

En annan sak. Hur ska bakpulverburken källsorteras? Botten är metall, men resten är kartong. Måste jag börja skära i den?
Svar erfodras kvickt, annars hamnar den i hushållsoporna. Och det gör ont i miljösamvetet.

En heldag hemma

Idag är jag fett ledig. Det är fett skönt. Jag stängde av telefonen igår kväll, så att jag inte skulle bli inringd på vik. Det var tur att jag gjorde det för i morse (ca 9.30) hade jag fått ett mobilsvar där de från en skola undrade om jag kunde komma å vikariera. Egentligen gillar jag att vara där. Det är ganska trevligt. Men, idag behövde jag vara hemma. Jag har fan inte varit hemma på tusen år känns det som.
Det är lungt och skönt och jag har uträttat mycket bra. Skruvat ner hyllor tillexempel. Rensat avloppet i handfatet med propplösare. Lagat och ätit god mat. Druckit kaffe. Packat en kartong. Dammsugit lite och diskat. Vi har haft bodelning av gemensamma köksgrejer. Jag har rensat papper. Tagit ner gardinerna i mitt rum.
Planerat morgondagens lektioner.

Ännu återstår att färga Alex hår och gå ut med hundarna. Om jag vill ska jag spela piano och sticka. Kanske föra ut skräp.

Home sweet home.

Miljöskadad

I går när jag åkte tunnelbana hittade jag en tidning. I den fanns en massa bostadsannonser. De började jag titta på. Plötsligt insåg jag att jag tyckte att en minitvåa på Gärdet för enmiljonfyrahundranittiofemtusen var rätt billigt och fantiserade om att köpa lägenhet om jag blir kvar i stan. Sen tänkte jag, att istället för det så kan jag köpa ett hus med tre sovrum och stor tomt för 150000 i en håla i Norra Sverige. Då fick jag framtidsångest.

Det är ett år kvar. Först ska jag flytta till min lilla, lilla, etta, om 12 dagar. Sen ska jag bo där, plugga massor och bli lärare.

Norge vann igår, och det tycker jag är bra. Det var en bra låt.

Hej då.

Re: Bildbjudning

Det kan också vara så att Anonym menar bilder i allmänhet, och anser att jag borde lägga ut fler bilder över huvudtaget. Då svarar jag, att det måste ju vara nåt som passar. Annars får det vara.

Hoja, vad hes jag är. Hej då.

Bildbjudning

Jag fick en kommentar på mitt förra inlägg. Anonym är besviken för att jag inte lagt ut några bilder. Eftersom jag skrev om min bra musiksal på min numera sämsta skola, så antar jag att det är sådana bilder vederbörande menar. Jag kan bjuda på några för den som är intresserad. De här fotade jag för länge sen, de har inte så mycket alls att göra med de grejer som finns i musiksalen.



Och så här kan det se ut när vi har spelat en låt med femmorna tillexempel. Ovanför tavlan skymtar några av trivsereglerna.



Grepptabeller för gitarr och piano/keyboad, på ackord vi använt i låtar. Det kommer upp fler allteftersom. Jag lär barnen att tyda dem så de faktiskt kan fortsätta spela i framtiden.

Hoja vad ointressant!

Musiksalen är ganska ful. Det har varit matterum så alla linjaler av olika slag är kvar och tar upp plats på tavlan. Gitarrerna står på golvet för de har inte kommit upp på väggen än. Om det är mitt eller vaktis fel vet jag inte. Det är jävligt fula gardiner. Men, det är en musiksal. En väl utrustad musiksal. Det ska man vara tacksam för, det finns skolor som inte har nån alls, ju. Och DET ställer höga krav på kreativitetet. Krav som jag fan inte orkar ha nu... Jävla skit.

Min egen skola är klar idag. Halleluja! Nästa vecka har jag alla kvällar lediga. Halleluja. Det är soligt och det är vårigt. Halleluja. I morgon får jag träffa min syster. Halleluja, halleluja, halleluja! Ursäkta min frikyrklighet. Nu ska jag gå och duscha, för det var länge sen.

Ajö, alla sommarns blommor.

Bortskämd

Tänk om jag hade råkat skriva till ett r mellan k och ä, då hade det blivit en helt annan sak, vilket jag också är från den arbetsplatsen som jag tänkte skriva om, men det vet ni ju allt om redan. Föressten så ringde de och frågade om jag skulle med på fredag "ja, vi ska ju ut och äta då, hela skolan". Nä. Jag ska inte med. För jag skiter i er och det är dålig jävla stil att jag aldrig, aldrig får veta nåt. Ska jag behöva fråga "När är det fest?"?! Tänkte jag, men sa: Jaha, det visste jag inte. Nej, jag ska upp tidigt och jobba på lördag så... Sen tänkte jag att hon kanske hade hittat min blogg. Det hade kunnat bli jobbigt. Jag är ju inte särskilt anonym. Men å andra sidan så borde jag ju tala om för dem hur det känns så andra slipper genomlida denna underhållande-av-information-härskartekniken som de sysslar med, medvetet eller oavsiktligt.

Nå väl. Till bortskämd-saken.
Idag började jag fundera på hur en normal musiksal i en vanlig kommunal grundskola är utrustad. Kanske är jag jättebortskämd? På den senaste skolan har de ju ingen, hur vanligt är det, egentligen? Den andra skolan är nyöppnad så där är musiksalen under uppbyggnad, men det finns rätt mycket grejer redan. På den otrevliga, första har jag följande:
- ett digitalpiano + tre digitalpianon och ett ackustiskt som tillhör Kulturskolan.
- ca 6-8 keyboardar
- massa tonboxar, som faktiskt fungerar.
- ett trumset
- ett digitalt trumset
- två elgitarrer
- typ 12 ackustiska gitarrer, varav två elackustiska, en stålsträngad, en nylon (visserligen i varierande skick, men det går ju att åtgärda)
- en elbas
- en PA-anläggning
- 8 fungerande hörlurar som jag kan koppla till diverse elinstrument
- en dator, kopplad till PA:t.
- massa bra notböcker
- absolut tillräckligt rytminstrument
- en djembetrumma
- ihopfällbara stolar så jag kan välja om vi ska sitta eller om vi ska röra på oss
- skitmånga mikrofoner (som jag aldrig använder)
- en skitbra musikkunnig, hjälpsam vaktmästare
- 3000 kr kvar av läsårets musikbudget

Vad säger ni, musiklärare, lärare och andra som vistas på skolor? Är jag bortskämd?

Personalfest på G?

Jag misstänker starkt att det vankas personalfest på fredag när det är planeringsdag hela dagen. Och vet jag nåt? Näää, naturligtvis inte. Anledningen till att jag misstänker detta är denna:
- God morgon, säger hurtiga jag glatt i mördarbacken upp till skolan
- God morgon, suckar elevassistenten, snart är det fredag!
- Ja, jo visst. Men visst är det planeringsdag på fredag?
- Ja just det... Ja, och lång dag blir det också.

Jag vill minnas att det var så förra året nämligen, att de hade mat och grejer hela kvällen lång. Om det vill sig riktigt illa så är det den där stora sommaravslutningsfesten då det tydligen brukar hända nåt alldeles extra. Och jag vet inget. Som vanligt. Varsågod för att ni fick en musiklärarvikarie som barnen redan kände och som redan visste hur skolan fungerade. Satan vad sur jag blir. Och fan vad jag ska byra VFU-skola fort! NU!
Jag har inte tänkt vara med på planeringsdagen, för jag är ju inte kvar nästa termin. Vilket jag fick veta så här:
I matsalen
- Vad kan du mer ha när du är klar?
- Svenska och matte, hur så?
- Ja, U kommer ju tillbaka till hösten.

Eh.. jaha? Vad hade det med min framtida lärarbehörighet att göra? Och varför säger du det som att det vore självklart? Allt har ju varit kansken en evighet. Det känns iaf bra att hon kommer tillbaka, så slipper jag ha dåligt samvete för barnens skull när jag slutar.

Skitskola.

Härliga helg

En underbar, hektisk, nervpirrande, lycklig, krävande, estetisk, vacker, rolig helg.
Det är vad man kan få om man är med i en så trevlig teatergrupp som jag är.
I går hade vi premiär. Det gick skitbra. I dag hade vi föreställning igen. Det gick ännu bättre. Och det är så jävla kul!
Nu vet jag precis hur mycket jag saknat att spela teater. Det är ju behövligt. Det är ju bra för själen. Det är det ju. Att inte göra det är ju bara dumt, om man är jag. Verkligen.

Och jag tänker, är det verkligen lärare i grundskolan jag ska bli? Kanske är det drama, teater och musik med frivilla medverkande jag ska syssla med. Det känns bra att vet att jag har dem möjligheten, om jag vill och om jobb finns. Kulturskola till exempel. Ingen dum idé. Det var ju också så jag tänkte när jag sökte till lärarhögskolan och inriktning musik. Att en lärarutbildning är inte dålig att ha i grunden om man vill jobba med barn och ungdomar. Viss teaterutbildning hade jag redan sen Hampnäs så därför blev det musik. Det var ju så det var. Det hade jag glömt.

Nu har jag en månad kvar att ha klassmusik. Sen får det vara nog för ett tag. Och jag hoppas att jag aldrig, aldrig behöver jobba som bara musiklärare. För det är fan slitigt.

...och så vill jag egentligen sjunga i kör också. Och spela i en orkester...
Ack, ack, tiden räcker inte till...

Andras åsikter

Jag kokar makaroner.
Nu ska jag börja med att tala om en lärare som har en klass som jag har i musik.
Hon är en trevlig dam som närmar sig pensionsåldern, sträng, på det där sättet man förväntar sig att lärare i den åldern ska vara. Sjuger i kör gör hon. Sjunger mycket med sina barn i klassen. Det är bra!

Sist jag hade hennes barn var det två grejer. Tre. De har fjärilstema så jag försökte hitta sånger om fjärilar. En hade jag sen innan som användes på samma skola förra året i ett annat arbetslag. Den körde jag, så som jag mindes den rytmiskt, och med de tonerna som stod. Hon satte sig brevid mig och tittade på noterna och jag blev mycket medveten om hur pipigt det låter när jag måste sjunga i huvudklang, vilket är typ alltid. Sen sa hon "Du sjunger inte riktigt som det står i noterna?" I och för sig ganska trevligt frågande, men ändå. Nä, det kanske jag inte gjorde, för när jag skulle läsa ut det så gick det emot den melodin jag hade i huvet, som den andra musikläraren körde förra året. Så jag valde att ta den jag kunde, och satsade istället på att lära mig Em/d och ddim på gitarr. Så nu kan jag det.

Sen, tänkte jag att vi skulle sjunga Fjäriln vingad, och den kan man ju ha åsikter om. Tydligen. Exakt så här tänkte jag när jag valde den till dessa små barn (F-2): "Det är lite konstig text, men de brukar ju sjunga sånger med gammal svår text, Vintern Rasat tex med sin lärare. Så kan det vara bra att presentera Bellman för dem, redan i så här unga år. Man behöver ju bara ta första versen."
Jag berättar för barnen om Bellman och vad vi ska sjunga.
"Oj... med världens svåraste text..." säger hon lite lågt. Men va fan! De sjunger ju Vintern Rasat, hur jävla normal och begriplig är den texten? Fjäriln vingad texten är iallafall lite vacker. Hon har inte tidigare indikerat att barnen behöver förstå vad de sjunger. Jag vill att de ska det, för jag tänker att det ska fungera språkutvecklande också. Men just den här gången, så var jag less på att leta fjärilssånger. Jag gillar inte ens fjärilar.

Okej. Vi kör låten. Jag är bra på det svenska språket. Jag har lärt mig att sig, utläses som "sej" eller som jag säger "säj", och jag sjunger så även i gamla visor och psalmer.
"Man brukar sjunga 'sig' här, det är ju en gammal sång", säger hon.
Jag tänker: Men det gör man inte nuförtiden! Jag säger: Jaha. Jag har alltid sjungit sej. Sen förklarar jag för barnen vad vi pratar om, och säger att vi sjunger 'sig' för att det är en gammal sång och förr sjöng man så i psalmer och sånt.
Sen sjöng jag naturligtivs 'sej' iallafall. Inte alla unga hundar går att lära. Ha!

Alltså seriöst. Jag börjar bli irriterad. Jag blir också irriterad på mig själv för att jag bara viker mig för henne. Det är faktiskt 2009 nu. Jag måste komma ihåg att jag har mina egna ståndpunkter och åsikter och även erfarenheten inom pedagogik. Jag kan faktsikt saker. Jag är faktiskt ganska mycket utbildad.

Hoppas hon inte läser detta. Men om hon gör, så får jag väl fan stå upp för mig själv!
Nu är nog makaronerna överkokta.

Så mycket att skriva - så lite tid

Jag vill skriva av mig om följande saker:
- En lärare som jag stör mig på
- Att jag idag känner mig som världens sämsta lärare och undrar hur i helvete jag tänkte när jag valde musikinriktning.
- Sen var det nåt mer, som var lagt lite mer åt det positiva hållet, men jag minns inte vad just nu.

Det vill jag. Och det ska jag nog sen. När jag har ätit och färdigställt planeringen för morgondagen. Det är ju kasst att ha planeringstid efter att alla lektioner är slut. Man är ju själv helt slut då. Det går ju inte att tänka. Jag äääälskar min omsdagsförmiddagsplanering. Den är så jävla bra.

Hej då.

En trosbekännelse

Jag borde plugga, som vanligt. Och vad gör jag? Jo, jag sitter och spelar psalmer. För jag tycker det är trevligt. Jag konstaterar högt att "jag tycker det är rofyllt med psalmer ändå..."
Hur det än är, allt det här med Gud och Jesus och kristendom och andra religioner, så kommer jag inte ifrån det faktum, att jag blir otroligt lugn av att gå till kyrkan och lyssna på en präst. Att jag tycker det är ganska trevligt att sjunga psalmer. Och att jag faktsikt plockar fram min psalmbok då och då och spelar lite.

Mycket som står i Bibeln och sjungs om i psalmerna är ju åt helvete konstigt. Det är dubbelmoral så det sjunger om det. Man får inte det och inte det och man ska vara si och så för att bli accepterad. Men, egentligen, så är budskapet i grund och botten kärlek. Och allt är byggt på de tio budorden. Och kärlek är fint, säger jag ju.

Men jag tycker inte att religion ska prackas på någon. Var och en ska få välja själv. Däremot tycker jag att det är synd, att de som väljer att tro, blir så klankade på. Av många. Att jag inte vågar ha mitt tro, hopp och kärlek halsband för att jag är rädd att folk ska tro att jag är (troende) kristen och därmed dra en massa slutsater om mig som kanske inte är sanna. Att jag ska få frågor jag inte kan svara på. Att jag ska behöva försvara nåt jag inte kan försvara. Kristendomen alltså. Men egentligen så är det ju så enkelt att jag tycker att tro, hopp och kärlek är fina byggstenar i livet. Vad man tror på är sedan var och ens ensak. Jag titulerar ju mig som fatalist, vilket jag nu när jag googlar det ser att det är lite fel ord. Fatalister tror att allt är ödesbestämt, och att den fria viljan är en illusion. Det tror inte jag. Jag tror att de val man gör påverkar en och leder en i en viss riktning, medan andra val kanske hade lett en nån annanstans. Eller kanske till samma ställe? Ordet för det är determinism, och klassas som en filosfi.

Men hoppet är ju det sista som överger människan, och kärlek, ja, det är ju fint, som sagt.

Jag tror, att livet blir lite lättare att leva, om man tror. Det är vad jag tror.
Jag tänker, att jag väljer att tro på min nivå.
Det är helt accepterat att lärare plockar det de tycker är bra från diverse olika pedagogiker, teorier och filosofer och gör det till sin egen undervisning.
Alltså tar jag de bitar jag gillar från kristendomen, samhällets paradigm och min omgivning, och gör till min egen.

Finemang!
Nu ska jag på teater, för vi har premiär på lördag.

Den blomstertid...

Det är snart skolavslutningar. Vi får väl se hur många jag blir inblandade i och hur mycket. Jag tänkte iallafall att jag skulle kanske spela igenom "Den blomstertid..." och se hur det går. Så det gjorde jag. Alldels nyss.
Det gick jättebra! Det blev himla fint. Med melodi och nåt trevligt litet ostrukturerat baskomp. Jag lejde över det till en annan lärare på en av skolorna, men på den andra får jag lov att spela själv. Nu ser jag nog fram emot det.
Fast jag kommer att vara ap-nervös när jag sitter där.

Jag har några skolavslutningsfunderingar. Den ena är att sjunga "Du gamla du fria", först som vanligt, vanlig melodi till pianokomp, sen, när alla tror att sången är slut, så sätter jag igång ett beat som jag har på en skiva, och så börjar alla ungarna att rappa texten! Alternativt att de kör ett eget beat med Hit-Snap-Clap-klappen... Det vore coolt tycker jag. Då får man med all garanti med de äldre barnen utan gnäll.

Och så funderar jag på en talkör. Antingen nån som finns redan. Eller så gör jag, eller klassen, en egen...
Jag måste börja bestämma mig snart. Det är inte så länge kvar.

Synpunkter tages tacksamt emot.

"Upp trälar ut i alla stater..."

1:a maj i Stockholm. Inte min första. Däremot mitt första demonstrationståg, i Stockholm. Jag säger bara en sak: Mäktigt.
"Jalla, jalla, jobb åt alla!"
"Vi vill ha barn, vi vill ha barn, vi vill ha barnomsorgen kvar!"
"Reinfeldt har ingen framtidstro! Var ska vi jobba? Var ska vi bo?"
"Inga sexister på våra gator, fyll dem istället med bögar och flator!"
Unga S-kvinnor Rebella hade minsann gnuggat geniknölarna och gick bakom oss och skrek. Vi var inte sena att hänga på. Det var kul.

Vi fick också bevittna sveriges första homovigsel. Det var fint. Jag fick gåshud. Mera kärlek åt folket!

Min familj har inte sysslat med någon slags medveten politiskt fostran. Jag vet fortfarande inte exakt vilka min mamma röstar på. Å ena sidan tycker jag det är bra, hon har valt att göra så för att vi ska få välja själva, och det har vi ju gjort. Å andra sidan så hade jag inte lidit av politiska diskussioner vid matbordet. Då kanske jag hade vetat lite mer, lite tidigare. Nå väl. Det har ju gått bra ändå.

Det var iallafall häftigt. Bilder kommer så småningom. J hade skaffat en engångskamera, så det måste framkallas.