Fotbollen och jag.

Som utlovat, här kommer det:

Då.
Skoltiden. Idrott på schemat. Jag gillade inget förutom bad/simning. En av de värsta, det var fotbollen. Bollrädd och osäker. Ingen som berättar hur reglerna är, ingen som förklarar vad backens roll är, ingen som förklarar vad ett inkast är.
Grusplan. Tio barn i varje lag, en målvakt, resten utspridda. Jag längst ner i ett hörn, försöker täcka upp planen och vara där ingen annan är. Ängslas över bollen. Plötsligt kommer den farandes. "Marika! Ta den! Stå inte bara där!" Jag satsar, tänker nu jävlar, tar sats, sparkar. Och missar. Sen kom jag inte nära bollen resten av den lektionen.

Barn lär sig fort.

Nu.
Jobbar på kollo med inriktning djur och fotboll. Varje vecka, fotbollsmatch mellan ledarna och frivilliga barn. Under åren har jag på något sätt lärt mig vad en back och forward gör, när målisen får ta bollen och såna saker. Fem personer på plan, jag blir placerad längst fram i mitten, målgöraren. Jag skrattade ihjäl mig när jag fick uppgiften. Kallad för Insagi. Fattar ingenting, men skrattar och kör på. För skratta, det är jag bra på!

För första gången i mitt liv blir jag passad till. Jag får vara med i spelet. Trots att jag inte kan nåt, så passar de till mig, killarna. De låter mig hantera bollen, de låter mig skjuta mot mål, och fast jag missar och vill lägga mig i gräset och skrika, så passar de igen. Och igen och igen. Jag får vara med i spelet. Jag blir ivrig, vill lära mig vad en offside är. Vad gäller vid ett inkast? Hörna? Jaha, nu ska jag vara där. De lotsar mig genom spelet och det är så jävla, jävla kul.

Efter halva första halvlek dör jag nästan av ansträngning, högt gräs, sol i ögonen och halvdan kondis. Dricker lite och kör vidare. Jag gör två mål, andra gör tre. Och vi vinner med 5-4. Fast barnen var 10 i första halvlek, och 10 nya utvilade i andra halvlek.

Att jag skulle vara med på en sån här bild trodde jag aldrig (och säkert inte någon annan heller):



Veckan efter får jag en turbosnabb fotbollslektion av Fia, övar några minuter, och tillämpar mina nyvunna kunskaper i nästa match. Och nästa. Och på torsdag är det dags igen! Motståndet lär bli hårdare än nånsin. Jag googlar Insagi och lär mig att det stavas Inzaghi, att han spelar för Milan (som är ett Italienskt fotbollslag, vilket jag visste sedan innan eftersom jag har en fotbollsintresserad vän).