29 april 2012

Vårsjalen

När jag fyllde år i somras fick jag ett garnnystan i presen av Julia.
Eftersom jag vet att hon läser här så vill jag visa vad det blev av det hela. Så Julia, här är sjalen! Alldeles jättefin och vårig. Tack!


Dagen - helt enkelt

Eftersom jag gjorde allt tråkigt i går hade jag denna dagen fri att göra vad jag ville. Det är aldrig bra att jag får göra vad jag vill. Tar mig liksom inte för nåt. Oftast. Inte idag och det är nog ett led i den här gör-det-du-mår-bra-av-tanken.

Så efter att jag sett ett avsnitt Simon & Thomas och stickat, så tog jag fram min cykel från vinterförvarningen. Där emellan pratade jag med min bedårande systerdotter som skulle ha femårskalas i dag, hon fyller år först i morgon. Tillsammans med självaste Kungen. Nå väl. Jag tog fram cykeln, letade i en evighet efter sadelskyddet som ska göra det mjukare för röven och tog sedan årets första cykeltur, blev nog ca 10 km. Det blåste som helvete så det var skittungt att trampa emellanåt. Jag avslutade cykelturen hos mamma och Gunnar, hängde där ett par timmar innan jag for hem och lagade korvgryta. Nu är jag redo att bege mig till Pajala för att se en dansföreställning som heter Tornedalsmannen - från ägg till gruva, av och  med unga män i Pajala som aldrig dansat förut. Ska bli så jävla spännande! All cred till idémakerskan och koreografen, tillika min kollega som styrt ihop det här projektet.

Ikväll går Anders av sitt skift, det ska bli kul för jag saknar honom. I morgon är jag ju ledig och det ska bli så skönt!

Killevippen!

28 april 2012

Marika - Soffpotatisen 3-0

Tog en tur med promenadjogging med Stella igen. Minskade tiden med ytterligare två minuter. Det hade kunnat bli mer, men jag är rädd för att minska för mycket åt gången så att jag får svårt att slå det. Haha. När vi kom hem skrattade och jublade jag för att jag gjort det igen! Tagit mig ut och motionerat. Jag sa även något i stil med att jag är bäst i världen. Det är väl inte fel att uppmuntra sig själv?

Nu kom jag på en grej. Ju snabbare jag blir på denna runda, desto mindre TID behöver jag lägga på träning. SMART! Eftersom jag ändå inte tycker att det är så roligt så vill jag ju ödsla så lite tid som möjligt på det. Nu har jag hittat min morot!

Nu är det snart dags att tända bastun, i dag är ju lögardagen - lördag.

Vad teatern har i skolan att göra

Igår såg jag en fantastisk föreställning, här i lilla Pajala. Det var så bra, så gripande och så jävla fantastiskt bra. Jag lämnade salongen på darriga ben och med ångesttryck över bröstet.

Då har man blivit berörd. Då har skådisarna ta mig fan lyckats.

Pjäsen ska spelas för skolor under hösten och meningen är att den ska väcka frågor kring droger, vänskap, förhållanden osv.

Och jag tänker att teater borde vara en så mycket större del i undervisning än vad den är. Man kanske inte lär sig räkna och skriva med hjälp av teatern. Men jag är rätt säker på att man kan lära sig om andra världskriget, kost och hälsa, människokroppen och djurlivet, musikhistoria och fram för allt om sig själv. Det du har upplevt fastnar ju i dig på ett annat sätt är det du till exempel har läst.

Jag fantiserar om en skola där teater och film används som faktainhämtning i mycket stor grad. Naturligtvis ska vi läsa också. Men vill vi att eleverna ska lära sig nåt räcker det oftast inte med att ge dem en faktabok. För man lär sig i stunden, inte för livet. Jag vet detta och jag skäms när jag ger mina elever en bok och ett frågeblad, men tröstar mig med att frågorna jag ställer åtminstone kräver lite tankeverksamhet, inte bara läsförståelse. Men helst ville jag kanske ta dem på en föreställning eller låta dem se en spelfilm som beskriver musikens framväxt genom tiderna. Och när de får uppgiften att gestalta en genre så känner jag mig mer nöjd med mig själv som lärare.

Sen är det faktiskt så här, och nu är jag kanske kontroversiell, och kanske man inte får säga sånt här som lärare. Men alltså, vi behöver inte lära våra elever fakta. För idag har vi Internet. Vi behöver lära dem att läsa, att förstå vad de läser och kunna sålla blad detta enorma flöde av information som omger oss idag. De behöver gå i skola för att lära känna sig själva, för att växa in i ett socialt samspel och bli trygga vuxna. Jag anser att den kunskap som inte är mätbar, är den allra viktigaste kunskapen. Kunskapen om dig själv och dina medmänniskor.

När jag gick i skolan stickade jag tre saker:
En rektangulär bit med räta maskor som sen syddes ihop till en gubbe, på mellanstadiet.
Ett par lovikkavantar i åk 9. Det tog typ en termin.
En väska med räta och aviga maskor, som aldrig blev klar, på gymnasiet.

I 24-årsåldern började jag intressera mig för stickning igen. Hade ett vagt minne av hur man skulle lägga upp maskor men fick konsultera Internet och farmor för att begripa. Att jag stickat lite under min skoltid var alltså föga till hjälp.
Jag tycker skolan ska erbjuda elever möjlighet att prova på många olika saker, som de kanske inte skulle mött annars. Så att varje elev har möjlighet att utveckla sina intressen och sitt unika jag. Så som det är idag. Mina elever ska alla prova på att spela ackordsinstrument, trummor och bas, de ska få sjunga och de ska få komma i kontakt med olika musikstilar, som de kanske inte skulle mött annars. De ska få en chans att prova. Och de ska lära sig hur de kan ta hjälp av internet om de senare i livet kommer på att de kanske vill lära sig att spela gitarr. Men att känna till olika genrers särdrag, är det så viktigt egentligen? Det kan man ju läsa sig till.  Då tycker jag vi ska lägga mer fokus på musiken som identitetsskapande och ta vara på sånt som att ett elev säger "Utan musik skulle jag dö!"

Gudars, så skönt att ha en blogg där man får tycka och tänka som man vill utan att behöva underbygga sina resonemang desto mer. Fast det tycker jag ändå att jag gör.

Nå, Jan Björklund, vad säger du? Låt oss plocka in teatern och bränna faktaböckerna!

27 april 2012

Marika - Soffpotatisen 2-0

Okej, att det är två-noll kanske inte är helt sant. För jag räknar ju bara de segrar Marika gör, inte de som Soffpotatisen gör. Man måste ju se positivt på livet.
Denna seger ägde rum igår. Redan på dagen när jag var på jobbet och solen sken kände jag för att göra något hurtigt när jag kom hem. Stort framsteg att jag kände för att göra nåt. Observera! Ja, så när jag kom hem konstaterade jag att snöföret är över och att Stella var i behov av fysisk aktivitet. Jag ville inte riskera mitt liv på en trehjulig, så jag tänkte att vi tar en promenadjoggingtur.

Förra gången Marika vann över Soffpotatisen var ju en söndag när jag gick med Rex till bron och provade springa när ingen såg. Då bestämde jag mig också för att varje korta ner tiden på den där sträckan, varje gång jag gör den. Så jag snörade på mig gympadojerna, tog på sommarunderstället och buffen på huvet, tog Stella i koppel och begav mig på en rask promenad.

Och jag slog min tid med fem minuter! Jag är skitstolt över mig! Och över Stella för hon var skitduktig. Då när jag springer får ju hon gå i trav, och det är ju hundars naturliga gångart. Hon trivdes. Jag trivdes. Allt var fint. Jag fick inte ont i höfterna och jag är, hör och häpna, peppad på att göra om detta. Men jag inser att jag nog inte slår tiden med fem minuter nästa gång. Men kanske med en. Då är jag nöjd med det.

Sa jag att jag var klar med omdömena?


24 april 2012

I motgång och medgång

I går kväll kändes det helt okej allt det här med huset, trots att kommunen ringt och velat ha in fler papper som är nästan omöjliga att fylla i. Vi levde i känslan och förberedde oss samtidigt på att snart kommer en uppförsbacke.

I morse fick vi oväntat besked att snickarna vi tänkt anlita inte längre hade tid med vårt jobb. Inget var ju bestämt med dem, så vi fick väl skylla oss själva.
Tunga i sinnet redan klockan sju på morgonen tog vi tag i dagens göromål och kan ikväll gå och lägga oss med vetskapen om att bygglov, avloppsansökan och värmepumpsansökan är inlämnade i sin helhet och fönsterna är beställda.

Det är så det är och det är så det kommer att vara: Motgångar och medgångar. Det är i ett sånt här projekt förhållandet prövas och visst känns det smart att göra en sån här grej innan man gifter sig? Vad är väl ett bröllop jämfört med gemensamt lånekonto och husbyggets alla prövningar?
Men jag tvivlar inte.

Detta blir en intensiv vecka med flera långa dagar. Jag misströstar icke ty OMDÖMENA ÄR KLARA!

Och med det säger jag god natt!

23 april 2012

Att göra sånt man mår bra av

I dag har varit en ganska jobbig jobbdag. Den började med att jag hade ont i huvet redan på första lektionen och ingen värktablett tillgänglig förrän klockan tre. Har genomlidit lektionerna utan engagemang och känt mig som väldens sämsta lärare. Jag har ifrågasatt mitt val av yrke och funderat på vad fan som fick mig att välja att bli lärare. Jag saknar viljan och orken att inspirera och förbannar Björklunds skolpolitik för att den får mig att endast tänka på bedömning och kunskapskrav. Fan, musik är ju så mycket mer...

Nå väl. Jag tänkte många negativa tankar på vägen hem och ville inget hellre än att gå och lägga mig på stört. Men då, mitt i det tunga så gjorde jag rätt val: Beslutade mig för att ta en timmes yoga.
Ja visst. Nu är huvudvärken borta, och de negativa likaså. Jag har energi att fylla i husblanketter och på köpet fick jag bra hållning.

Det är det allt handlar om. Att välja att göra sånt man vet att man mår bra av i slutändan. Kanske verkar det skönare att gå och sova, men det är det ju sällan. Jag sover nästan aldrig på dan eftersom jag hatar att vakna och fortsätter vara seg resten av dan. I dag valde jag träning och det kändes riktigt bra.

Det är med de här tankarna jag ska ta mig igenom slutet på denna termin.

21 april 2012

Må bra

Just nu mår jag riktigt bra.

Sällsynt slö lördag

Veckan har varit sjuk. Jag kanske verkar pigg och glad, men när jag kommer hem finns det inte mycket kvar av mitt glada gamla jag. Omdömena stressar mig nåt fruktansvärt. Psoriasen i hårbotten blommar upp och jag orkar knappt sticka på kvällarna. Tänker tankar om att byta jobb. Fast jag egentligen älskar det. Allt eftersom dagarna går blir det fler och fler obegripliga papper och blanketter att fylla i när det gäller huset och så vidare och så vidare.

Så därför var denna snöiga, slöa lördag otroligt välkommen. Jag känner inte att jag haft påsklov för en vecka sen. Inte över huvud taget.

Vi har gjort ungefär ingenting idag. Linus är som sagt här med sin charmerande trollunge till son. Vi har typ ätit, läst/stickat och ätit lite mer. Vi tog en promenad och nu står köttgrytan på spisen och puttrar.

I morgon, när vi för dem till Luleå ska vi även kliva in i vårt hus. Det ska bli riktigt kul! Kanske man inser att inredningsfantasierna faktiskt kan bli verklighet!

15 april 2012

Marika vs. Soffpotatisen 1 - 0

Jag tog mig en promenad minsann! Ända till bron och tillbaka. Fem kilometer. Inte illa för att vara jag. Jag hade med mig Rex som sällskap. Vi provade att jogga lite. Bara lite. Tänkte att jag kanske måste börja träna inför Vårruset. Jag hoppas att ingen såg. Sen fick jag naturligtvis ont i höfterna. Asfalt är ju skit. Bara skit för lederna. När jag bodde i Stockholm promenerade jag ju jättemycket med Chicko. Fick bara ont när jag gick mycket på asfalt. Måste helt enkelt börja röra mig i skogen och fortsätta bearbeta min obefogade björnskräck. Men det finns liksom inga lagom långa skogsrundor. Men man får väl gå en bit och sen vända.

Det var så här att vår hundvakt Inga kom hit på visit. När hon skulle gå så var Stella så intresserad av att följa med så jag föreslog att hon skulle ta med sig henne hem. Inga får sällskap och Stella får promenad. Skitbra! Ännu bättre att även Rex och jag fick promenad. Det går liksom inte att gå en normal promenad med de där två. Och ja, det är ju för att vi tränar det för lite med dem. Och jag kan inte lämna Stella hemma och ta med Rex för då river hon väl huset eller äter upp stängslet i hundgården.

Just ja, skulle ju äta lunch...

Badrumsfix

Jag: Ja, typ 30 000 kostar det. Inte riktigt.
Gunnar: Trettitusen?! Inte kostar matta och väggmatta så mycket!
Jag: Nä, men vi ska ju ha möbler också...
Gunnar: Men det finns ju redan grejer där.
Jag: Nej. Det finns det inte. Punkt.

Och där slutade den diskussionen.  Det finns ju toastol, handfat och badkar. De är säkert högst funktionella men nog installerar man ju en snålspolande toalett och ett snygg badrumsskåp när man har chansen. Sen att vi kanske får vänta ett år på att göra det är ju en annan sak. Hellre det än att snålrenovera. Fan. Vi ska ju bo där länge, länge.

Om ni glömt hur badrummet såg ut så kan jag friska upp ert minne:


Tjusigt va? Och så längtar jag efter att få ha fint och ordning i tvättstugan. Jag inbillar mig att det är möjligt. Eller, jag är säker på att det är möjligt om man har bra förvaring.

14 april 2012

Det här med kök

Den som känner mig vet att jag kan ha svårt med det här att välja. För den som inte känner mig kan jag berätta att jag kan ha mycket svårt för att välja. Mycket, mycket svårt. Då kanske ni förstår vilka våndor det kan medföra att få välja saker som hurdant kök man vill ha, hur badrummet ska se ut, vilket golv man ska lägga och så vidare. Kanske mamma har rätt: kanske jag verkligen behöver sova så mycket som jag gärna gör. Hjärnan är ju liksom överbelastad hela tiden.

Nå väl. Jag tänkte presentera två varianter av kök som vi väljer mellan. Ena dagen gillar jag det ena bäst och andra dagen det andra. Här får ni se:

Alternativ 1


Alternativ 2


Fäst inte så mycket vikt vid golv och väggar, det kan bli vad som helst annat. Jag är nyfiken att veta vilket Du hade valt, men fram för allt vilket Du tycker passar mig och Anders. Sen kanske jag skiter i vilket ni säger, för det är ju vi som ska bo där. Men det är alltid kul att höra vad folk tycker. Så tyck gärna! Vi kommer som sagt att behålla kyl, frys, diskmaskin och blandare som det är nu.

Det här är, som tur är, inget som måste bestämmas nu eller i morgon. Vi ska ju först få hit huset.

Så mycket bättre

Så där ja. Lite garderobsrensing, bastu, vin och positivt husprat gjorde susen. Dessutom får vi veta att vi får besök hela nästa vecka. På måndag kommer Anders syster och när hon åker på torsdag så kommer Linus, vilket jag ju redan nämnt. Det ska bli så kul och det taggar mig till att skriva omdömen i morgon så jag slipper ägna nästa veckas fritid åt det.

Nu tar vi stickning, tv och ett glas till.

Trevlig lördag på er!

Giv mig styrka!

Guuuuuuuuuuuuuuuuud! Giv mig styrka att hålla ihop tills husjäveln står på plats och är klart att flytta in i! Nej förlåt, inte husjäveln, det var ett onödigt kraftuttryck. Men alltså.

Återigen. Det är inte EN sak att tänka på. Det är en miljard, och vi är inga experter. Vi är tyvärr inga experter.

Och varför varför varför sov jag till halv tio!?!?!? "Men du behövde det", tröstar mamma. Det vette fan. Det vette fa-an om jag gjorde. ALLTID är det nåt man (jag) ska ha dåligt samvete/ångest över. Att jag sovit för länge, att solen skiner och jag är inne, att jag inte tränar, att jag inte tvättat, att jag inte jobbar osv osv osv. Hur slutar man med detta?! Nån som har ett tips?

Ska försöka göra nåt för att stilla mitt dåliga samvete fast jag helst av allt vill sätta mig i soffan och sticka alternativt sova.

Om jag bodde i Stockholm...

Om jag bodde i Stockholm idag, skulle min lördag inte sett likadan ut som den nu gör. Inte över huvud taget förmodligen. Jag ska försöka tänka hur det skulle varit:

Jag hade nog, som idag, vaknat halv tio och tyckt att jag sovit bort hela dagen. Sen hade jag nog slösurfat en stund, gjort mig i ordning med smink och vardagskläder och gett mig av för att möta upp nån som jag planerat att möta upp för något. Exempel på aktivitet är: fika på ett fik, promenera med nåns hund i nån park (inte min för Chicko är ju borta och jag hade nog inte skaffat nån ny), gå på IKEA, hänga på stan. Exempel på någon att möta upp är: Anderas (fast han är ju här nu), David, Johanna (fast hon är ju i London nu) och Fia. Min söta fina Fia som jag saknar!
Sen hade jag åkt hem i en svettig tunnelbana och väntat på att Anders skulle sluta jobba. Sen skulle vi kanske gått ut och ätit med några vänner eller umgåtts hemma hos någon.
Jag hade haft på mig en vårig kjol, sneakers och en vårig nyköpt jacka i en käck vårig, modern färg.
Kanske hade vi tagit en öl på en uteservering och låtsats att det var varmt och skönt fast vi egentligen hade för tunna kläder på oss.

Så här ser min lördag ut i dag, i verkliga livet:
Vaknade som sagt halv tio och tyckte att jag sovit bort halva dan. Klädde på mig underställ. Åt frukost och slösurfade på mobilen under tiden. Tog en tur med hundarna på det långa spåret som redan börjar kännas för kort. Njöt av solen och kände lycka i hela min kropp. Funderade på hur livet skulle sett ut om vi bott i Stockholm. Sitter i detta nu och skriver om det med Jamas klängande i mitt knä. Han hade nog inte bott med oss då. Dagen kommer att fortsätta med ett besök hos mamma där hon ska hjälpa mig att deklarera, jag ska fylla på dricksvatten och hämta hit spjälsängen, barnvagnen och bilstolen (nej, vi väntar inte barn, men vi får besök av en ettåring och hans pappa nästa vecka). Sen ska jag åka hem och antingen städa vindan eller skriva omdömen. Eller både och. Jag har även en vision om att hinna med nån form av träning. Sedan ska jag värma utebastun. Mamma och Gunnar och kanske Mats och Alexandra kommer att komma hit. Och Hans också säkert, och alla kommer att basta i tur och ordning utom Alexandra och kanske bjuder vi på ett glas vin eller öl också. Sen kommer de att åka hem, Anders kommer att gå och lägga sig och jag kommer att avsluta mitt vinglas i soffan med stickningen och Glee och vara helt nöjd med livet.

Jag säger ju att det är två helt olika liv som inte går att jämföra med varandra...

13 april 2012

Vem är jag?

Det är inte säkert att Anders känner igen mig. Se så söt jag blev! Att föna håret gör minsann susen! Undra om autokorrekten gör att dyslektiker stavar bättre?

Lyxfällan

Har just sett ett avsnitt av Lyxfällan. Alltså. Hur går det till? Hur kan folk låta det gå så långt? Vad är det som gått fel? Vad är det de inte fattar? Jag tappar både andan och hakan i varje avsnitt av chock, vilket nog är poängen med programmet.
Själv skälver jag av nervositet när banken beviljar oss huslån. Jag oroar mig att pengarna inte ska räcka, att vi ska få leva i fattigdom med enorma skulder resten av vårt liv. Men så är det ju inte. För vi är ju två kloka, vettiga, ekonomiska personer med bra inkomster och normala utgifter. När nån nämner ordet kredit eller inkasso knyter det sig i magen av rädsla. Ekonomisk har jag alltid varit, på gränsen till snål, men det har ju berott på fattigdomen jag levt med i tio års tid. Nu när jag tjänar pengar är jag rädd för att jag ska börja slösa på onödiga saker. Helt obefogad rädsla eftersom jag i princip aldrig köper onödiga saker. Jag tänker ju igenom varje köp både en och två och ibland fem gånger.

TACK för att jag blivit fostrad så!

Vad är det som driver de här människorna att söka till Lyxfällan? Det måste ju finnas andra som kan hjälpa en om man verkligen är i sådan ekonomisk kris som de här personerna alltid är. Måste man förnedra sig i tv för att få hjälp? Nånstans måste ju det goda landet Sverige ta sitt ansvar. Eftersom det är så jävla lätt att låna pengar, borde det också vara lätt att få hjälp när man lånat för mycket. Om man nu inte hade vett nog att fatta när det hände.

Hoja, tänk att ha en halv miljon i skulder och inte ha nåt för det. Okej om du äger ett hus eller bil eller nåt annat så du vet att där, där är mina pengar. Men när lånen gått till en soffa, mobiltelefoner, mat, andra skulder... Gud.

Tanke två: Varför är det alltid karlslokarna som är de oansvariga? I Lyxfällan är det faktiskt så. Om det är ett heteropar så är det alltid mannen som är den stora syndabocken och kvinnan får skäll för att hon inte lyckats stoppa honom. Är det så här i verkligheten också? Är kvinnor bättre ekonomiskt sinnade än män? Vad beror det i så fall på? Och så vidare och så vidare nu blev det en genusdebatt med mig själv som jag inte hade tid med för jag ska duscha, göra mig fager, köra in till Pajala, möta min man som är nästan lika ekonomiskt sinnad som jag och äta samt se på teater. 

Och säg inte att det är skolans ansvar...

Nu är det vår!

Förkultivering pågår. Stör ej. Vårdas med omsorg.

10 april 2012

Huset

Bilderna blev lite mongo, men så här ser det i alla fall ut:

Utsida, nångång målar vi det bruna rött. Det är den här delen som är tänkt att stå mot vägen.


 Hall, fulutrappan får en fräshare, modernare färg i framtiden. 
Köket, blir som sagt nytt. Vitvarorna behåller vi. Inte spisen. Nån som vill köpa? Dörröppningen ni ser leder in i tvättstugan.


 Köket på andra hållet. Vänstra väggen kapas och blir nog hälften så hög och hälften så bred så det liksom sys ihop med hallen.
Vardagsrum, stora härliga fönster som alla ska bytas för bästa energibesparing. Då blir fodret såklart vitt. Där utanför blir altan.


 Stora sovrummet nere, ca 15 kvadrat. 
Lilla sovrummet nere, 10 kvadrat, kommer att få tjäna som arbets/hobbyrum i begynnelsen.


Toaletten nere. Behöver jag säga nåt?
Tvättstuga, vitvaror ingår. Jippi!


Utanför bastun, det är här jag vill ha mitt spa. Tänk ett bubbelbadkar, gröna växter och mysig belysning.
Bastun. Såklart det finns bastu!


Sovrummen uppe. Det ena är megastort på ca. 30 kvadrat, det andra är också stort på ca 20 kvadrat. 
På övervåningen finns även en pytteliten toalett i bra skick, samt ett litet förråd. De här rummen kommer vi inte att göra nåt åt i första taget, men som ni ser så finns det plats för besökare, så välkommen!


Ja, nog vet jag vi får plats....

Sekreterare Marika

Idag agerar jag administratör och sekreterare i vårt husprojekt. Jag har ju påsklov. Jag har ringt massor med samtal och fyllt i några blanketter. Förstår ni hur mycket pappersarbete det är?!
Det är liksom inte bara att smälla upp ett hus. Man måste ansöka hos kommunen om både det ena och tredje och femte. Visste ni till exempel att man måste ansöka om att få ansluta sin infart till den befintliga vägen? Det gör man till Trafikverket i Borås. Jajjamän. Där ska de sitta och fundera på om det är okej att vi får en infart. Det borde de tycka, tycker jag.

I går fick jag oro i magen eftersom man inte vet vad det här kalaset kommer att sluta på. Eller rättare sagt hur långt pengarna vi fått låna kommer att räcka. Så idag har jag räknat och räknat och allt känns mycket bättre. Det är inte billigt att renovera vet ni. Bland annat så kan en blandare till köket kosta omkring 2000 kr. Som tur är så är den befintliga helt okej så den ska vi behålla. I och för sig är ju hela köket användbart, men tanken är att det ska bli nytt i alla fall. Borde ju visa lite bilder! Ska se vad jag kan göra åt saken, vi har dem inte digitalt.

Man har drömmar, idéer och fantasier, men tyvärr är det ekonomin som kommer att sätta stopp för en del. Det blir inget flashigt Marbodal-kök, utan det blir ett IKEA-kök. Det är nog bra det också. Billigt och bra, det gillar jag. Det blir nog ingen spaavdeling än på några år, heller. Men kanske sen. Senare.

Ja, det blir nog bra.

2 april 2012

Nya friska tag!

Förra veckan var dålig på många sätt. Bland annat i mat och träningsväg. Det där med motion tre gånger i veckan sket sig totalt. Efter förra helgens Lule-besök sket sig sockerintaget också och det är nog det som gjort att jag mått dåligt under veckan. Socker är skiiiiit! Jag tror att jag måste införa nolltolerans helt och hållet. Inget fusk. Nånsin. För det är så svårt att komma därifrån igen och jag mår så mycket, mycket bättre både fysiskt och psykiskt när jag inte äter socker (läs: kolhydrater).

Men nu är det färdigdeppat! Måndag har alltid varit veckans bästa dag, har jag tyckt. Man får liksom chans att börja om, om det skulle behövas. Idag behövs det.
Så nu ska jag testa 50-min zumbapass innan Anders kommer hem. Jag kommer säkerligen att se rolig ut. Sen ska jag/vi laga ost/skink-paj (utan mjöl) och om jag blir sugen på nåt ikväll så ska jag dricka te.

1 april 2012

Bild 1 - Någon jag umgås väldigt mycket med





Jag funderade en stund på vem bilden skulle föreställa. Kanske mig själv? Kanske hundarna? Men, det är ju trots allt den här mannen jag umgås väldigt mycket med. Andra alternativ hade kunnat vara mamma och Gunnar. För ja, särskilt många vänner har jag inte här. Visst finns det folk jag känner, men inte många som jag faktiskt umgås med, särskilt inte ofta. Det låter sorgligt. Men eftersom jag vet att de finns, och eftersom vi har megakul när vi träffas, så gör det liksom inget. Men ja, det är klart att det vore kul om ni alla bodde här!

Dessvärre är ju byrackan i bakgrunden inte längre med oss.