31 juli 2013

testar

Jag sprang!

I dag funderade jag på när jag tänkte börja träna igen.
Nyss bestämde jag att det var idag. Så jag gick ut och sprang. Jag var lat så jag värmde inte upp, vilket ju inte är bra för någon själ eller muskel. Jag kommer nog att få ont i benhinnorna men det är rätt åt mig så jag kanske lär mig!

Jag tog på mig mina snabba kläder och skor, laddade mobilen med springlistan, tog Musti i koppel och sprang min dryga 2 km-runda på 16 minuter. Jag har inte sprungit sedan typ augusti eller juli förra året när jag klarade rundan utan ett enda gå-steg (jag gick några steg i dag) och ringde min syster och skröt över min prestation och sa "Nu finns det inget anledning att sluta, det är bara att fortsätta!". Sen sprang jag aldrig mer av oklar anledning. Jo, huset kom.

I alla fall. Det kändes förvånansvärt bra och jag vet ju att det till 99% sitter i huvet. Inte i benen.
Nu blir det soffa.

Frukost!

Jag bakade ett mycket gott bröd igår, nämligen detta, som jag även fick avnjuta till frukost i morse. För jo, visst saknar jag bröd lite grann. Saknar dock inte att få uppsvälld mage. Det bästa med mjölfria bröd är att de inte behöver jäsa. Man bara blandar ihop, brer ut, gräddar, äter. Man har typ nybakat bröd på 20 minuter.

Usch, jag sitter här och drar mig för att gå ut och fortsätta i garaget. Visserligen ser man resultat snabbt, men det är så svårt och hitta på vart jag ska lägga alla grejer. Vi köper nog hyllor i helgen när vi drar en resa till Haparanda/Luleå. Då blir det ordning och reda, äntligen!

Bjuder på en bröllopsbild:


30 juli 2013

Fusk för fan!

I går blev jag varse att jag har åtminstone en läsare. Det var ju trevligt. Har ej än funnit inspiration till att fixa till profilbilder och sånt. Apropå bilder så fick vi hem bröllopsbilderna idag. Helt fantastiskt jättejättefina! Så fina att jag undrar om det verkligen är vi på bilderna. En är ju van att se Anders orakad i mjukisbyxor och blåa ICA-t-shirten. Nog för att han är fin då också men, men de här bilderna... WOW!

I går var jag på café och åt sallad, blev typ mätt innan hela var uppäten. Det har nog aldrig hänt förr. Men jag har nog lyckats krympa min magsäck vilket ju är bra. Sen åkte jag hem och bakade mockarutor och mandelkubb för jag ska ha byafiket på fredag. Det är så kul att baka och jag mår så bra när jag står med bunkarna och slevarna och stökar ner i köket! Hur mycket jag åt själv? Bara en liten slick av mockarutssmeten och en liiiiten, liiiten kubb. Jag kunde fan inte motstå den. Det är ju så förbannat gott. Men jag avser ej att fika själv på fredag. Ty jag fuskade i dag när var hos hundvakterna. Fan att hon ska bjuda på fika fast hon vet att jag ska banta. Nå väl, det var gott och nybakt, jag åt med andakt och det var ju bara en. Men nu får det vara nog!

Dagens middag får nog bli spenatsoppa och så ska jag nog baka ett lchf-bröd till den. Blir liksom festligare. Eftersom min make är hemma om en timme så är det hög tid att börja med det nu. En är ju en god fru som står med maten klar när han kommer hem från jobbet. (Och ja, han har maten klar när jag kommer hem från mitt jobb, på sina ledigveckor).

27 juli 2013

Veckorapport 1

Okej. Det är nu en vecka sen jag tänkte att nu får det vara nog!
Största vinsten är ju förstås min glada mage, och att all tillstymmelse till sockersug är borta.
I onsdags var jag på byatjejträffen som jag vad med och anordnade. Där serverade vi paj och marängtårta. Inget lchf där inte! Men jag visste att det skulle vara så och jag var inställd på det och jag åt med gott samvete. Dagen efter när vi städat klart for vi till Inga (som också var arrangör) och bjöds på resterna av tårtan. Jag tackde nej.
Det är väldigt lätt att vara strikt och motstå sånt där när man är hemma och rår om sin mat själv hela dagarna. Det blir svårare tex när vi åker på lärarträffen i början på terminen, men då ska jag i alla fall anmäla mig som glutenfri så hålls magen glad.

Mitt måttband är inte inom räckhåll så jag väntar ytterligare en vecka med att mäta. Tror ändå inte att det hänt så mycket. En halv centimeter är så svår att mäta för man kan bara tro att det är fel eller råka dra för hårt/löst.
Men jag vägde mig, i alla fall.
68, 4 kg visade vågen i morse. Det ger oss en viktminskning på 3,2 kg vilket är väldigt mycket. Jag är medveten om att mycket av detta är vätska och räknar inte med att det går i detta tempo i fortsättningen. Motionen har jag inte riktigt kommit igång med... Man kan ju inte göra allt på en gång. =)

22 juli 2013

Jag är fattig bonddräng...

..men jag lever ändå. Har suttit i traktorn och slagit hö hela dagen. Hastade i mig en yoghurt/nötfrukost, åt gårdagens rester till lunch och stekte ägg och bacon till middag.

Angående middag. Igår hade jag ju middagsgäster. De tyckte inte det var dåligt med lchf-middag och verkade inte sakna potatis. Däremot bjöd jag på hårdbrö. Jag avstod naturligtvis. Tycker inte att det är svårt när jag väl bestämt mig. Jag bjöd på älgstek i skivor, krämig zucchinisallad och en tomat/rödlökssallad. Till efterrätt blev det chokladmousse, utan socker.
Allt var fabulöst gott! Tyckte jag i alla fall och gästerna blev mätta.

Dristade mig till att mäta midjan idag, fast jag tänkt att jag varken ska mäta eller väga förrän tidigast efter en vecka. -1 cm och det förvånar mig inte. Min mage mår så bra, den är så lycklig och glad och osvullen och DET, mina vänner, är den allra största anledningen till att jag väljer att äta lchf.

Ser också att bloggen ser helt störd ut, med bilderna som bloggas från mobilen. Ska ta tag i det nån dag. Sen är ju min profilbild också från typ sent artonhundratal.

Nu är det soffa och stickning som gäller. Hej!

21 juli 2013

Efterrätt in the making

Frukost!

Det fina med LCHF är att man får äta så himla god mat. Här är en vanlig frukost toppad med några färska jordgubbar. Jag vet, jordgubbar är inte riktigt lagligt, men ärligt talat så tror jag inte att tre stycken gör så stor skillnad.

Ikväll får jag middagsgäster och planerar att bjuda på en meny fri från spannmål och socker. Får se vad de tycker om det.

20 juli 2013

Ta-med-mat

Appen är nedladdad! Vi har föreställning med grävskopan ikväll. Det innebär att jag lämnar hemmet kl fjorton och är tillbaka sent på kvällen. Då vet man aldrig vilken mat som finns att tillgå. Matlådan innehåller ägg och skink/ostrullar fyllda med Philadelphia. Blekt, men gott!

Tänker att jag provar igen...

Long time no seen. Eller hur det nu stavas.
Jag måste gå ner i vikt. Det är därför jag skriver här nu. För jag tror att det är lättare och roligare för mig själv att motivera mig när jag har bloggen som sällskap. Oavsett om någon läser eller ej. Det blir ju kanske inte så rolig läsning, men det är ju som sagt inte det som är huvudsyftet.

Hur gick det då till att Marika som alltid kunnat äta vad hon vill och alltid haft samma vikt nu säger att hon måste gå ner i vikt?
Jo. Av olika anledningar rör jag mig mindre nu när vi bor här än när jag bodde i Stockholm. Det är enkel matematik och den första anledningen. Den andra anledningen är en graviditet under våren som borde varit i ca vecka 22 nu. Jag outar det här, för de flesta vet om det redan (kanske behöver jag fortfarande bearbeta det och får chansen när jag skriver?). När jag blev gravid vägde jag 65 kilo och bar storlek 40 på mina kläder. Eftersom ingen forskning finns på lchf och graviditet så vågade jag inte fortsätta som vanligt. Så jag lade till en smörgås här och en potatis där och sånt leder alltid till en kaka där och en tårtbit där. Snabbt gick jag upp fyra kilo och vägde mer än jag tidigare gjort. En lätt uppoffring för en blivande moder, inget som bekymrade mig så mycket. Men så kom ju beskedet att det inte fanns nåt foster, jag, som alltid ser det positiva i saker och ting sa med min gråtfyllda hals att "nu kan jag ha en fin bröllopsklänning". Med detta i tanken var jag jätteduktig lchf-mässigt sett och åt bara bra saker i över en månad. Men inget hände. 69 kg stod envist kvar. Vi åkte på semester och levde utan glass och bilgodis, vi åt low carb-målet på Max (jättegott!) och försökte hålla oss undan kolhydrater så gott det bara gick. Jag måste ju komma i  min lånade klänning! Kommer hem och har gått upp ett kilo till. Förbannat! Klänningen gick på i alla fall och jag kände mig jättefin och inte alls tjock på vår stora dag. Men mycket främmande, mycket bröd, ris, potatis, paj, godis, öl, vin och chips har tagit mig dit jag är idag.

Nu väger jag in mig på 71,6 kg. Hade tänkt vänta till måndag men jag tror jag startar nu. Vänta bara så ska jag hämta måttbandet också. Här kommer sanningen:
Höft: 104 cm
Under navel: 90 cm
Midja på smalaste stället: 80 cm
Byst: 97 cm

Anledningar till att gå ner i vikt:
Jag vill komma i mina gamla kläder i stl 38/40 som nu ligger på garderobsgolvet och skäms.
Det är hälsovådligt för kvinnor att ha midjemått över 80 cm.
Jag vill inte gå in i en ny graviditet med övervikt.

Så där ja. Nu ska jag läsa på lite om lchf. Jag har mest ätit det för att hålla vikt, men nu ska det läsas för att gå ner i vikt, det skiljer sig lite. Den som tror att jag är en lat bantare och bara ska gå ner i vikt genom att äta, tror fel! Jag ska motionera också. Det har jag varit duktig på hela året, utom typ sista månaden så det är inget problem. Tar nog och laddar ner runkeeper och blogg-appen på mobilen nu.

Önska mig lycka till, vi hörs!