The Day

Idag var dagen för opponering och försvar av min uppsats. Kl 9.00 var jag först ut att bli grillad. Helt ovetandes om vad som skulle hända slog jag mig ned mer opponenten, examinatorn och två åhörare. De var snälla. De sa att det var en välskrivet uppsats som ger ett helt nytt perspektiv på stavning och att jag skulle vara stolt över mitt arbete. Det tänker jag vara oavsett var det slutgiltiga betyget blir. Idag har jag bara fått veta att jag är godkänd, inte hur mycket. Jag måste få in lite om ett specialpedagogiskt perspektiv och lyfta slutsatsen till skyarna. Sen är det klart. Sen är jag behörig lärare i svenska, matematik och musik för åk 1-6.

Fyra års studier är till ända och något nytt tar vid. Det är skrämmande och spännande. Och roligt. Jag gillar att plugga och är ganska säker på att mina sista högskolepoäng inte är tagna (justja, meänkielin måste jag göra!).

Sen gick jag på stan och fick delta i en muggundersökning. Jag fick hålla i, och dricka ur, två olika kaffemuggar, en i plast och en i papper och svara på frågor om det. Det är det inte alla som har gjort. Som tack fick jag en trisslott som jag inte skrapat. Kanske är jag inte bara lärare, utan även miljonär?

Nå väl. Hej så länge!

Bara en smula ångest kvar...

Igår skickades uppsatsen till examinator och opponent efter en sista noggrann kontroll gjord av mitt kritiska öga.
Jag känner mig nöjd och fördelen med det är ju att det är en bra känsla, nackdelen är att det blir extra jobbigt om jag blir hårt kritiserad på måndag. Vi får väl se.

Nu sitter jag och läser den uppsats jag ska opponera på. Det är rätt intressant och framför allt så är det kul att läsa någon annans uppsats. Anders och Chicko sover i sängen och Doris ligger vid mina fötter här på soffan. Vi har det rätt så lugnt och skönt här i Årsta må jag säga.

Inatt drömde jag att jag råkade på min examinator i restaurangen på skolan. Det bådade inte gott. Hon började hela tiden meningar som lät som att jag inte var godkänd och hon skakade på huvudet och suckade och jag sa bara att vi tar det sen enskilt. Hoja. Låt oss hoppas att det stannar vid en dröm.

Nå väl. Back to work.

Jag vann!

Jag vann kriget mot muffinsarna! Se:

Soldyrkare

Jag tror att både Chicko och Doris är ganska nöjda med att återigen ha balkong. Fast helst vill de nog ut i gräset och kanske jaga råttor sida vid sida. Vad vet jag?

Om inlägget ser konstigt ut så är det för att jag håller på att lära mig nya dokumenthanteraren. Ber om överseende för detta.

För övrigt så är uppsatsen inlämnad till min handledare. Den är även återlämnad av honom med några få kommentarer, i stort sett verkar det bra och han tycker att jag är redo för opponering. Tack Gud. Tänk att jag inte trodde att jag skulle hinna klart. Men det är kart. Jag hinner ju alltid klart. Det vet vi ju. Men den här gången tvivlade jag verkligen.

Uppsatsuppdatering

I morgon skickar jag in det som jag anser är min slutgiltiga version av min uppsats. Det betyder att jag hann. Ett tag trodde jag verkligen inte att jag skulle hinna.
Vädret är underbart somrigt och jag har lyckats med att plugga utomhus och dra på mig lite solbränna redan. Äntligen börjar det synas vilka gener man har! Eller så betyder det att jag börjar bli gammal. Vad jag menar är att mamma och pappa blir bruna så himla fort, och inte jag. Men jag blir nog det, även om jag på vissa ställen är mer röd för tillfället.

Nå. Livet är faktiskt fantastiskt och fint och härligt. Det har det ju varit hela tiden, nånstans där under uppsatsångestlågorna.

God natt!

Lördag, måndag, onsdag, söndag?

Jag vet inte riktigt vad det är för dag som sveper förbi. För mig är alla dagar måndagar i mitt mentala sinne. Fast idag är det nog lite lördag. Vi får se framåt kvällen. Annars så sysslar jag mest med att skriva och skriva och skriva och visst ska jag väl hinna få det här klart.

Så jag fortsätter nu.

I morgon måste jag uppbåda all självdisciplin som en människa möjligtvis kan, och lite till. För varenda bibliotek i hela, jävla, stan är stängt för att det är röd dag. Jag förbannar biblioteken. Jag måste alltså plugga hemma. Jag ska klara det. Jag ska skriva som en idiot. Det kommer att gå bra så länge A är hemma för han håller lite koll på mig när jag försöker hitta på undanflykter för att slippa. Fast å andra sidan finns det inte tid för undanflykter. Piskan är där den ska nu. Satan den viner!
Igår kände jag att jag nog inte hinner klart och att jag kanske borde sikta på examination i september, men idag kändes det som att jag kanske hinner ändå.
Känns ju kasst att lämna in nåt man inte själv är nöjd med... Eller vad säger ni?

Tänkte bara...

Tänkte bara säga att jag har varit och jobbat och sedan cyklat vidare till Konradsberg där jag nu sitter och pluggar och det går rätt så bra. Sen ska jag cykla hem och promenera med Chicko och ta ett inför-Vår Ruset-pass. Utan Chicko för hon är så långsam. Sen ska jag vara ledig på kvällen och det innebär att jag kanske kan fixa nåt i lägenheten med gott samvete. I går blev det fint i sovrummet medan makaronipuddingen var i ugnen.

Idag mår jag finfint och känner mig helt okej bra, och jag vet att detta är tack vare mitt detaljerade livsschema som jag måste ha för att överleva mentalt.

Nu ska jag nog ta och låna några böcker.

Hej då.

Än en dag...

Det brukar kännas lite bättre efteråt, så här kommer det:

Hej bloggen.
Idag känner jag mig dålig igen. Och dessutom tjock vilket är en helt ny känsla. Jag har enligt vågen gått upp några kilon som jag inte märkte av förut, men idag syns de också. Skit. Alla är ute och hurtar och springer, tränar säkert inför Vårruset. Jag blir sugen på att springa jag med, men gör det inte. Istället skåpsuper jag mina Pingvinpastiller och längtar efter choklad. Jag känner mig irriterad och den som råkar ut för min irritation är den oskyldigaste av de oskyldiga, nämligen Chicko. Jag vill skrika åt henne när hon drar i kopplet eller piper för att hon ser andra hundar. Med andra ord: Jag är en dålig matte. Jag har ovanligt svårt att hitta de bra och positiva sakerna. Jag hatar min uppsats lite just för att det är något jag måste göra. Jag vill att min lägenhet ska vara städad och klar punkt nu och att vi ska få ordning på allt här hos A. Eller här hos oss ska jag säga.
Jag känner att jag inte uträttat nåt fast jag egentligen gör det. Antagligen gör jag inte nog för att fylla min dagliga duktighetskvot. Jag ser mer problem än möjligheter med saker och ting.

Och jag tror, att allt bottnar i att jag är rutinlös. Fan i helvete vad jag längtar efter att få börja jobba så man kan få lite rutiner automatiskt utan att behöva uppbåda en omänsklig massa självdisciplin.
En rutin har jag och det kan vara den bästa för en sån som mig, och det är sovtider. Vi lägger oss vid elva och vi kliver upp vid sju.

Jag tror jag måste göra upp ett schema. Med rutor. I rutorna ska jag skriva var, vad och när jag ska plugga, äta och motionera. Och så ska jag göra en lista på allt jag har att göra. Med ikryssningsrutor som jag kan pricka av när det är klart.
Men kanske borde jag laga mat först. Och egentligen borde jag bara plugga för det är det viktigaste av allt.

Imorgon ska jag vikariera på gamla skolan. Jippiiiiii, vad kul det ska bli!

Dessutom är jag ful i håret och fattig. Men, när jag är med A, då känns allt bara bra. Då tänker jag inte så här som jag gör nu. Han är bäst för mig. Bäst, bäst, bäst!

Jag vill kräkas lite på det här negativa inlägget. Igår gick det iallafall bra att plugga. Och det har gått helt okej idag också. Jag tycker bara att jag gjort för lite.

Ibland är det sämst.

Idag går allt sämst.
Idag är jag sämst.

Hur jag än försökt så blir det inget pluggande. En timme har jag läst. Några rader har jag raderat. Lite text har jag flyttat. Med högsta möjliga pepp och motivationssnack begav jag mig hemifrån (från mitt nya hem som jag delar med min käresta i livet, för övrigt) för andra gången. Tänkte prova ett nytt bibliotek, lokalt nära mig. Det var ganska gulligt och det är inte alls nåt fel på biblioteket. Men jag har inte gjort nåt!
När jag läst en stund blev jag dödstrött och började yra i nattmössan så jag åt lunch. Sen tittade jag på min uppsats. Sen lutade jag mig över bordet och sov en alldeles för lång stund. Sen insåg jag att det var slöseri på tid att sitta på biblioteket och sova så jag kunde lika gärna gå hem. So I did. Kanske kan jag göra lite nytta här istället. Kanske infinner sig läs- och skrivlust i kväll när jag minst anar det? Kanske inte.

Men jag känner mig ändå sämst. Inte bara dålig. Sämst. Och det är inte så kul. Det är ganska så skittråkigt. Fan. Fan. Fan. Fast jag vet ju egentligen att jag är ganska så jävla skitbra.

Nå väl. Kan jag inte vara en bra student så kanske jag kan vara en bra matte och ta med min hund på en promenad i solskenet.