Roliga, härliga fyror, till slut...

I fredags hände en kul grej på jobbet.
Under hösten har typ alla lärare haft problem med dem som en klass, de snackar hela tiden, de är elaka mot varandra, de går omkring, gör allt annat är det de ska. Inte alla förstås, men i det stora hela så upplevs det så. På musiken har det såklart varit ännu värre, eftersom vi sitter i ring så de ser varann och då antingen tjafsar med någon eller babblar med någon, och inte blir tyst vad man än gör. Vi har varit skitstränga, och en elevassistent som varit med har fått agera satkärring och hållit stenhård koll på att folk sköter sig. Det har varit jättetråkigt.
Men plötsligt, för två veckor sedan fick de själva säga vad de ville lyssna på, eller veta mer om i genreväg. De var jätteduktiga, räckte upp handen, väntade på sin tur. Och de var jätteivriga att få önska. Så förra veckan drog vi igång med blues, allt gick mycket snabbare än jag tänkt på lektionen så jag fick snabbimprovisera och tänkte att vi spelar lite 12-taktersblues på gitarr (bara vanliga ackord, nåt annat kan jag tyvärr inte). Gitarrerna räcker bara till halva klassen, så andra halvan fick antingen hålla takten med claves eller bara lyssna hur det låter.
I fredags fick vi ju fortsätta med det här så att alla skulle spela. En elev fick vara pekare på tavlan, visa vilket ackord vi var på, knacka fyra gånger på varje ackord. Och hela klassen blev så engagerad! De turades om att spela gitarr, nästan inget bråk om det alls. Många ville vara knackare så vi spelade så många gånger så att alla som ville fick vara det, några hämtade andra rytminstrument att hålla takten på, jag sa nej när trumsetet, en blockflöjt och kazoo började komma in i bilden, de lyssnade och tog ett annat instrument. Jaja, tillslut blev det typ så att vi hade fler rytminstrument än gitarrer, men vadå? De spelade ju, de ville något, och, de hade roligt.

Det var så kul! Nästa gång ska vi snacka jazz, jag har inte bestämt vad och hur ännu... Kanske ska jag spela lite för dem på flöjt, fast tvärflöjt är ju inte riktigt ett jazzinstrument. Å andra sidan har jag ju spelat rätt mycket jazzflöjt ändå, trots att det inte är det. Det är ju bevis på att det går.
Innan vi slutade berömde jag dem för deras angagemang och vilja, och frågade om de haft kul, nästan alla sa ja. Utom en, men han säger alltid nej, grejen är att han hade kul, han ville ju göra allt, spela gitarr och rytminstrument, knacka. Jag tror, att han blev lurad att ha roligt. Hahahaha! Yes!