Nu är vi klara med rapporten om vårt projektarbete. Det har gått över förväntan bra. Jag var lite skeptisk till att skriva tillsammans med någon för jag tror att jag är en ensamjobbare. Men att skriva med någon annan gör ju det hela mycket bättre. Man har nån att diskutera allt med, man kan vrida och vända på begrepp och sånt man påstår och sen oj, så ser man att det var ju inte relevant, men vad menar vi egentligen? Och så kommer man på det och skriver ner det istället. Ensam kanske man hade målat in sig i nåt svårt hörn. J har varit en bra skrivkompis. Det faktum att vi inte känner varann särskilt bra gör nog att man jobbar på bättre. Man sitter inte och snackar om sina vardagsproblem vilken är lätt hänt när man pluggar med en god vän. Vi skrivit många ord, vi har skrattat åt våra formuleringar när vi varit för präktiga eller använt alldeles för mycket talspråk. Vi har haft djupa resonemang kring vad syftet egentligen är. Vi har tvivlat på hela projektet och trott att vi inte gjort nåt relevant, sen haft fler snåriga samtal och nystat i det vi gjort och upptäckt att vi visst har gjort nåt. Vi har ändrat syftet igen. Vi har skrattat åt de underbara eller konstiga (välj själv) texter och bilder som barnen gjort.
Det hela känns bra och sålänge vi nu inte missuppfattat hela grejen så blir vi godkända.
Apropå godkänd. Jag kollade vad jag fått för betyg på den senaste examinationen. Ett C igen. Det kändes otroligt skönt, för det innebär att det är jävla A:et jag fick på första momentet bara var en engångsföresteelse och inget jag behöver gräma mig över att jag ev aldrig uppnår igen. Jag är en C-student. Sån som jag alltid varit. Inte bara just precis nog bra, och inte bäst. Men bra. Thats me.
Ikväll ska jag göra nåt som jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Nämligen gå och träna. Bodybalance heter passet, jag vet inte var det innebär, men det verkar lagom. Sen ska jag se till att dra igång med afron igen. Jag lessnade när jag kunde programmet. Typiskt mig. Jag vill har nåt att koncentrera mig på när jag tränar, så jag slipper tänka på att jobba hårt och ta ut rörelserna och känna hur jobbigt det egentligen är.
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar