En intensiv tisdag

Jag har haft en intensiv, händelserik och känslomässigt varierande dag.

Först jobb. Fastnat, vet ännu inte vad jag ska ta mig för med femmorna. Hade ett samtal med arbetslagsledaren som upprörde mig, egentligen helt i onödan. Upprördheten alltså. Nästan helt obefogad. Tar det kanske en annan gång, om jag känner för det.
Sedan skiiitbra och rolig lektion med de babbliga och skvallriga tvåorna. Alla var glada och nöjda och stolta över sin insats! =) Vet inte vad deras klasslärare sagt, men hjälper gör det!

Sedan skola. Intro på mattekursen. Bra lärare verkar det som. Kan bli jätteintressant och spännande och roligt, trots att det är matte. I pausen hände en grej:
Jag gick på toa, idag har jag haft klänning på mig. Alltid när jag har klänning eller kjol så kollar jag noga att den sitter där den ska.
I korridoren utanför (efter toabesöket):
- Ursäkta... säger en tjej och jag vänder mig om, men din kjol... är inte riktigt som den ska, säger hon och pekar på min med gröna strumpbyxor klädda rumpa.
Jag känner efter. Jo men naturligtvis har det hänt, det som alla oroar sig för. Kjolen är innanför strumpbyxorna.
- Oj, haha, tack, gud vad snällt att du sa till, sa jag och var helt överlycklig för att hon inte sagt nåt.
Det var verkligen den enda jag var. Jag tyckte inte att det var pinsamt, jag blev bara glad att hon sa till. Jag blev inte generad och jag vågade fortsätta tala med henne och se henne i ögonen. Jag vet inte om det är normalt. Jag tror man ska tycka att sånt är pinsamt...
Det hade varit pinsamt om hon inte hade råkat se det, och jag hade knallat in i klassrummet och ställt mig i fikakön intet ont anandes... Då hade det varit pinsamt. Ja.

Sen teater. Det var väldigt bra idag. Idag också, ska väl tilläggas. Vi blev verkligen retarderade ett tag. A lockar fram det allra stördaste och mest ohämmade ur oss. Det är riktigt skönt. Men gud vad jag har ont i ryggen, axlarna, nacken och huvudet nu.