Varning för gnäll

Vissa dagar känner jag också att jag inte vill göra nåååånting.
Till exempel dagar då jag blir klöst i ögat av en katt tre minuter efter att alldeles för sent bestämt mig för att vakna, tänker att jag borde nog gå till läkaren och kolla så det inte blir nåt allvarligt, bokar tid, hinner inte börja plugga. Vill inte plugga. Går till läkaren. Inga större men förhoppningsvis. Sådana dagar, till exempel, vill jag inget hellre än att lägga mig i soffan och äta glass.
Jag tror fan att det är det jag ska göra.

Pluggdisciplinen har lyst med sin frånvaro denna vecka. Kanske jag får ett ryck ikväll (jo tjena!) eller i morgon (det är möjligt). Kanske inte. Om inte annat har jag helgen på mig, och hela måndag och hela tisdag för det är ju lov nästa vecka så jag ska inte jobba. Och såååå jävla bråttom har jag inte att läsa. Kursen går ju liksom på kvartsfart, och det märks faktiskt...

Nu väntar soffan, tv:n och glassen. Och hundarna och katten och filten och kuddarna.

Det finns en annan dag i mitt liv som också påverkats negativt på grund av katt, här kommer den (från Lunarstorm) för den som är intresserad:

Torsdagen den 24 januari Fre 25 jan 2002 14:55
..Det var vad man kan kalla en JÄVLA HELVETES dag. Morgon, ca. 07.30. Har vaknat litegrann.. ligger å tänker på om jag ska börja stiga upp. Då kommer en vas flygandes mot mig... jag ser den inte, för jag blundar ju. Bonk, oj, där slog det i huvet. I mitt huve alltså, och klirr, där sprack den. Klick, där tändes lampan.
- Oj, det var den vasen, sade jag till Erica som låg å sussade så sött i soffan. Oj, där kom en droppe blod på lakanet, och oj, där en till, på täcket. Kände efter hur stort såret var, kändes större än det var...
- Blöder det mycket? Frågade jag. Erica var trött... hon såg knappt nåt för det var så ljust i rummet.
- Nä, sa hon. Jag gick å kollade i spegeln. Det blödde visst! Usch då! Papper, torka bort, tvätta av, hålla mot. Dammsugaren fram, dammsuga brevid sängen, damma sängkläder, hålla undan katterna. Fullt shå! Nå, hur kunde vasen ramla ner. Katten såklart. Hon får ju inte vara där. Hon är det ändå. Så då hände det jag vetat skulle hända. Nå väl. The show must go on.

08. 40. Flöjtlektion. Den roligaste på länge, gick alldeles för fort.
09.45. Matte. Matte med cp Tore.. försöka förstå substutionsmetoden, när han förklarar. Det går ju inte. Hata matte!
10.50 Svenska. Det brukar ju vara kul. Alltid. Utom idag. KG hörde ju inte vad jag sa, fast jag hade rätt. Sen stängde jag av å försökte komma på hur låtarna från Laxen gick. Så ointresserad har jag aldrig varit av svenskan i hela mitt liv.
Lunch: Hm. Äckel mat.. ingen matlust. Gick i ett träd på väg tillbaka in i skolan. Blev arg, skrek åt trädet. Helen blev rädd. Så arg brukar jag inte vara...
Gehörs och musiklära. Fan, kunde ingenting. Hörde fel på mååånga intervaller. Kakka. Orkade inte ens skratta... ville inte. ARG!
Dirigering: Veckans roligaste lektion, vanligtvis, men inte när man vaknar av en vas i huvet! Ulf sa att vi ska prata om hur tonen kommer till i olika instrument.
- *suck* Det lät inte intressant, sa jag. Som i vanliga fall skulle sagt ”Jaha! Ja, men, va kul” Sen började vi spela lite. Då blev jag äntligen på liiiite bättre humör.
15.30. Segade hem i myrsteg. Ville inte äta, ville inte göra nåt! Å absolut inte spela teater! Kommer hem. Marlene är redan där.. sen kom Andreas... han var skadeglad. Jag blev arg igen. Sen kom jag på att jag hade ju fått ett nytt linne, prova den, fin! Glad! Nå väl.... Sen.. så blev det bra igen... När jag fick duscha å vi bojkottade teatern! Sköönt... Sen repade vi. Fan va bra det lät. Mycket blås. Värsta draget! Åsså var allt bra igen! Ett tag var jag rädd att den här skadan skulle påverka mitt liv så jag aldrig mer skulle bli glad. Det har den tack å lov inte gjort! =) Allt är ganska normalt, bara det att jag har berätta den här historien hundra ggr. Eller.. jag kortar ner den..
- Vaknade av att katten drog ner en vas i mitt huve i morse...Nå väl... så arg har jag iaf aldrig varit i hela mitt liv, alltså, på så dåligt humör...Ajö! =)=)=) Nu är det ju fredag! Jag ska hem! Hem till bun å bada basty!

I ovanstående inlägg kan man tydligt se hur musiken gör 17-årige Marika på bättre humör, gång på gång. Kanske jag ska muscisera på nåt av mina instrument istället för att se på tv? Jag har fortfarande ett ärr efter den berskriva incidenten.

Likväl är jag ju en djurälskare, Doris ligger och sover i mitt knä. Katter är fina och hundar likaså, men vissa dar alltså...