I förrgår lagade jag pasta carbonara, två portioner. Den ena åt jag upp tillsammans med några strån ekologisk spaghetti och den andra tänkte jag spara till ett senare tillfälle. Det tillfället var idag, till middag. Jag kokade lite ny pasta och värmde carbonaran i micron. Medan den snurrade och sprätte där inne så tänkte jag på hur gott min syster och hennes äkta hälft tycker det är med uppvärmd carbonara och så tänkte jag på att det var sån tur för mig att jag får äta det. Det sprättar hejvilt inne i micron så jag avslutar uppvärmningen innan den hinner plinga.
Men då har det hänt nåt. Det som var ost- och skinksås har efter två dagar i kylen och en och en halv minut i micron förvandlats till ägg- och baconsås/stanning.
Äggen har liksom stannat under tiden i micron. Det var en helt ny upplevelse för mig. Nåväl. Jag åt, och det gick bra, och nu är jag mätt och belåten. Nu avslutar jag den delikata måltiden med en kopp kaffe.
...jag kan ändå inte sluta tänkta på hur gott det vore med nygräddade våfflor, hallonsylt och (laktosfri) grädde. Och kaffe. Hoja.
1 kommentar:
haaha.. ser verkligen framför mig hur du står där framför mikron och tittar in. tänker lite på din syster, och sen skrattar lite högt för dig själv. och skriker av längtan till den fantastiksa måltiden.
och sedan hur du ser så besviken ut när de inte blev som du tänkt sig. men ändå var tvungen att äta den, nu när du värmt upp den och allt!
Skicka en kommentar