Grej 1: Jag har känt mig lite konstig på sistone, stundtals, lite hänging, tung, tråkig. Det här är inget som min omgivning kan märka, för det kommer till mig när jag är ensam. I sällskap av andra är jag normal, jag funkar så automatiskt. Det är bra, tycker jag.
Min morgon började med att Vanilla behövde gå ut, och i min morgonplanering ingår inte att gå ut med hundarna (eftersom Alex är hemma på förmiddagen och fixar det), så det blev jävligt stressigt. Förutom detta så roade Chicko sig med att sticka iväg och skälla på en stackars hund i grannskapet som också var ute och morgonkissade. Vanilla följde hennes exempel. Jag skämdes. Jag var arg, och jag var stressad. Jag skyndar mig att slänga in dem i lägenheten igen, går fort ner mot bussen, inser att jag glömt mitt sl-kort. Missar bussen. När jag väl kommer till tunnelbanan känner jag bara hur jävla arg jag är. Jag sitter typ där och utstrålar ilska, och alla som känner mig till och med bara lite, vet att det inte riktigt är mitt normaltillstånd, tackar för det. Jag jobbar, det går bra, men jag får veta att jag inte får ha mina utmanande ettor i halvklass, det går inte att få in i schemat. Jag poängterade att de verkligen måste tänka på att inte göra för stora musikgrupper till nästa läsår.
Nå väl. Lunchade med goda vännen Fia, pratade av mig lite, var liiiite arg (inte på henne förstås), blev lugn.
Pluggade. Ofokuserad. Blä, trist tråkigt, en stund. Sen gick det bra och jag tog igen allt jag inte gjort tidigare. Extra cred till mig för jag är bra! =)
Åkte till goda vännen Robert, spelade spel och pratade om livet, och nu känns allt fint.
Fan alltså. Att jag inte bara förstår ibland att jag måste öppna käften och prata med nån. Jag är ingen superkvinna, jag måste visst prata ibland. Som alla andra, man kan inte bara gå omkring och bara inte säga nåt.
Jag är typ flera kilo lättare i sinnet och det är inte ens några speciellt allvarliga saker jag delat med mig av, inte alls. Smågrejer bara.
Och jag som har så många fina vänner att prata med, så gör jag inte det. Jag ska försöka skärpa mig. Tack!
Grej 2: Idag såg jag en tjej iklädd bla nylonstrumpbyxor och värsta pälsmössan, sån som mommo har i garderoben och plockar fram när det närmar sig -25 strecket på termometern. Denna kombination förstår jag lika lite som ballerinaskor och Canada Goose-jacka, samtidigt. Om man kan ha nylonstrumpbyxor då är det inte så kallt att man behöver karvalakki, om man kan ha ballerinaskor så är det inte så kallt och snöigt att man behöver en sån tjock jacka. Man går inte heller omkring i bikini och vinterstövlar på sommaren. För det är opraktiskt. Precis lika opraktiskt som ovastående.
Grej 3: En helt annan sak är att idag har jag ont i halsen, kanske för att fröken Jag-blir-aldrig-sjuk satt i drag hela lördagkvällen, i en klänning lika kortärmad som en väst (ä ru me?!). Ännu en ointelligent sak jag gjorde den kvällen. Haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar