10 februari 2009

Blogg, ja, men varför?

Man kan ju ställa sig en fråga. Frågan om varför man egentligen bloggar. Jag har funderat över det här förut, men nu har jag funderat lite till. Alltså, jag har ju hävdat att jag skriver helt för min egen skull. Det är ju egentligen inte sant, för om det var så skulle jag ju kunna skriva en vanlig dagbok som ingen mer än jag läser. Nu har jag till och med installerat en besöksräknare så jag ser hur många läsare jag har. Då kan jag verkligen inte fortsätta hävda att jag skriver endast för min egen skull. Eller jo, det är ju för min skull jag skriver, inte för att någon har bett mig om det. Men ändå... Det är ju kul när nån läser. Jag blir jätteglad när jag får nys om någon ny som följer det jag skriver, jag blir glad när jag får en kommentar, jag blir glad när jag en dag haft flera nya unika besökare.

Och så måste man se det från andra hållet också. Läsaren. Varför läser jag bloggar?
Man kan säga att jag läser tre olika slags bloggar.
1. Mina vänner och bekantas bloggar, för att det är kul att läsa om vad de sysslar med, vad de tänker och vad de känner.
2. Bloggar av lärare, för det är givande.
3. Så kallade "kändisbloggar", tex har jag börjat läsa Sanna Brådings blogg. Hon har något att berätta. Blondinbellas har jag slutat läsa (det är sant!), för hon har inte så mycket att berätta.

Så vadå, frågan är ju också varför du läser min blogg?

Första gången jag kom i kontakt med fenomenet blogg var på Lunarstorm 2006, när det som hette dagbok där bytte namn till blogg. Då skrev jag så här:

vadå blogg???
Tis 14 mar 2006 13:11

Vadå blogg? Vadå blogg? Jag fattar ingenting! Kan alla läsa? Eller bara lunaranvändare? Eller? Va? Hallå???

Nu ska jag vikariera en gitarrlektion. Hej då!

...fast det verkar ju häftigt. Ska kolla in det här när jag får tid...


kl 14.33Jag tror jag har fattat nu.. det här kan ju bli kul.


Samma höst fixade jag mig en sån där Space-sida på MSN och 2007 upptäckte jag blogspot och flyttade hit.

Att skriva är för mig både underhållande och utvecklande. Jag lär liksom känna mig själv. Jag har mycket lättare att formulera mig och uttrycka mig i skrift än i tal. Jag kan vara ärligare i skrift. Jag kan skriva saker som jag verbalt inte kan få ur mig, av olika anledningar. Det är lite konstigt. Och så får jag vara lite kreativ också.

Jag har skrivit på dator/nätet sen 2002, på Lunarstorm. Jag har kopierat alla mina inlägg därifrån och sparat i ett dokument, det är ca 75 sidor, 10 punkters skrift. Det är ganska mycket. Och det är helt sjukt kul att läsa det efteråt. Det är så ärligt. Där finns andra och tredje året på gymnasiet, året på Hampnäs, och året där emellan. Det är ett liv.

Jag tror inte att jag besvarat frågan. Det går nog inte. För man får inte bara svara "för att det är kul", man måste ha en motivering också. Det har jag lärt mig i skolan.

Inga kommentarer: