Utsida och insida

Igår började jag tänka på en sak, och idag fortsatte jag.
Tanken började när jag var på väg till Pinkpartyt (som för övrigt var mycket trevligt). Det jag hade på mig igår var en svart klänning och neonrosa leggings, och ett rosa, blankt skärp i midjan, håret hade jag fixat till en sån tuppkam som jag brukar ha i bland. I handen hade jag presentpåsen med vinflaska (jag vet, man ska inte ge bort alkohol) och en bok av Per-Anders Fogelström. Då tänkte jag att just nu ser jag nog inte ut som en sån som läser Per-Anders Fogelstömsböcker.
Men alltså, hur ser en sån ut då? Och vad skulle min look igår signalera att jag läser för böcker? Faghag-boken kanske. Varje gång jag säger att jag inte har fördomar, så ljuger jag. Det är sanningen. De dagar jag är mer Per-Anders Fogelström-klädd, med tex byxor, skjorta och väst så är jag ju fortfarande samma person. Som kommer hem och det första jag gör är att byta om till linne, munkjacka och långkalsonger (under vinterhalvåret). Det är liksom hemma-uniformen.

Kanske är det det östermalmstanterna också gör? Och kanske läser de också Faghag-boken, och har dinosauriedammråttor under sängen för de tycker det är trist att städa? Kanske går de också omkring osminkad med håret på ända en hel dag?
Jag menar att detta beteende kanske är mer förväntat av mig med rosa legging än av mig med skjorta och väst? Jag vet inte.
Iallafall så inser jag att fördomar det har man. Och det ska man inte ha egentligen. Man ska inte hålla på och tro att man vet en massa saker för att en person klär sig på ett visst sätt. Ändå väljer ju många sina kläder med omsorg, för att de vill signalera något om sin person. Konstigt det där alltså...