Brittan vs. Marran

Haa haa haa, jag har varit och tränat. Det var något som heter Bodyjam. Instruktören presenterade det så här:
"Det här är ett danspass, med de senaste trenderna, det ni ser på MTV."
Då kände jag att herre min je! MTV! Oh my god. Vad skall detta bli?
Jag tycker att det mesta som visas på MTV är ganska hjärndött. Jag kan nästan räkna de gånger jag sett på MTV på mina fingrar och tår, av de gångerna har jag dragit ovanstående slutsats.

Men jävlar, jag kände mig nästan som Britney Spears vissa stunder, det var en helt ny känsla måste jag säga. Höfterna har jag luckrat upp så jag tror jag kan snurra dem ett helt varv runt sig själva (tills i morgon när träningsvärken kommer smygandes). Nå ja, vissa rörelser (Britneys) kändes ganska hjärndöda och sexistiska, de två sakerna går väl lite hand i hand. Sen var det lite latinorörelser, det var roligare, då fick jag känna mig som en flamencodansare, och sen var det lite andra coola moves då jag kände mig rätt cool.
Dock bröts känslan av Britney Spears, graciös flamencodansare och coolhet ganska abrupt när jag slängde en blick i spegeln. Men vadå? Det är väl känslan som räknas? Jag ska ju inte börja tävlingsdansa direkt.

Mina skor jag har gillar jag inte. Orsaken är framförallt att de är för stora, så jag måste ha dubbla sockar och knyta skithårt. Orsaken till att de är för stora är att vi köpte dem när jag gick i sjuan och vi trodde att jag skulle växa i dem. Men icke. Nya skor vill jag ha. Det som är bra är att de går ganska högt upp i vristerna, det känns bra eftersom jag har mongoleder (så får man inte säga).

Nu ska jag äta middag i denna sena timme, eftersom jag inte hann innan jag tränade eftersom jag åt lunch så sent. Ajö.