Den frågan ställdes idag på radion, i fredagsflörten i Christer i P3. Då började jag tänka på vad jag tänker.
Jag kom fram till att jag inte tänker, i alla fall inte om jag ska jobba. Jag bara gör, på rutin. Det här gör jag:
Snoozar en eller två gånger. Sätter ner fötterna på golvet, aktar så jag inte stampar på Rex. Klär på mig (det som jag lagt fram kvällen före). Går ner, gör frukost. Frukosten är antingen bacon och ägg, eller yoghurt, hackade nötter och bär. Kokar kaffe. Ungefär här börjar jag tänka. Jag tänker på om jag ska koka kaffe hemma, eller vänta tills jag är på jobbet. När jag äter frukost läser jag oftast nåt, eller lyssnar på Morgonpasset i P3. Även där har jag tänkt, för jag gör ju ett val.
Så gör jag.
Idag har jag spelat på den där begravningen. Det var väldigt jobbigt. Det är nog den jobbigaste spelning jag nånsin haft. Det är ju konstigt för jag har ju spelat på släktingars begravningar... Jag tror att det här var jobbigt just för att jag inte kände personen desto mer, och därför är det inte meningen att jag ska vara ledsen. Men självklart blir man ledsen. Kyrkan var proppfull med folk. Han var en otroligt älskad människa och de vackra orden om honom var många. Och så blir jag så empatisk, jag tänker på hur det skulle kännas om det var jag som mist min livs kärlek, och då blir jag ledsen. Väldigt ledsen. Eller på hur det skulle kännas om jag miste en familjemedlem. Då blir jag också väldigt ledsen. Nu har jag ont i huvudet för all gråt jag hållit inne med. För jag kunde ju inte gråta där, eftersom jag skulle spela. Man måste bara samla sig, hela tiden. Och efteråt så är behovet inte lika stort lägre.
Nu ska jag äta ägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar