Idag har tänkt följande tanke:
Är det här så kul egentligen? Först svettas man ihjäl när man går till passet. Sen sitter man och fryser och önskar att jakten ska avblåsas så man får gå hem till värmen. Sen går man igen, ensam, ovän med gps:en, rädd för björnar, less på skogen, svettig som en gris. Då undrar jag, vad fan är det för mening? Men sen, när man sitter vid elden, berättar hur man gått, får stöttande tips, grillar en korv, ja då känns det rätt trevligt ändå. Så jag vet inte, känslorna är ambivalenta. Och att gå i skogen och på myren är inte som att gå på asfalt. Inte ett dugg. Jag har gått 3 km i dag. Det känns som tre mil. Prova gå på en norrländsk myr så ska ni ser hur lätt det är. Fy fan.
Det blev ändå två älgar idag. Vi nykomlingar sattes att ta hand om en av dem, gamlingarna fick vila.
Vice jaktledaren, jaktledaren och älghunden
Snyggare än så här är man inte
(observera bösspipan, coolt va?)
Basse, älghunden
1 kommentar:
dom borde asfaltera myrarna så det blir lättare att gå!! ;)Jag följer i alla fall din älgjakt med spänning! Sen är väl köttet man får spisa resten av året också en anledning att sitta där och frysa?? Och jag vill också åka båt med bössan på axeln. Du är ju typ som James Bond fast ännu ballare!! //julia
Skicka en kommentar