Dan före dan...

I morgon ska jag på mitt livs första älgjakt. Inte riktigt, för jag har varit med förut, men i morgon ska jag gå själv ut i stora skogen, med skogsryggan och bössan. Jag ska med hjälp av gps:en hitta till mitt pass. Sitta där och lyssna på den ljuvliga tystnaden (detta ser jag mest fram emot av allt), och vänta på att se en älg. Om jag ser en älg som är skjutbar så ska jag rikta bösspipan mot djuret, osäkra och trycka av. Är det tänkt.

Nu kanske en del tycker att jag ska ut i skogen och döda oskyldiga djur. Så kan man ju se på det om man vill. Men faktum är, de älgar som inte dör av ett skott i hjärtat, dör förmodligen en längre och plågsammare död på vägen, där det också är stor sannolikhet att du eller någon närstående är inblandad. Med en krossad vindruta, en ihoppressad front, eller kanske en sladd ner i diket och så volta några varv.

Jag känner inget dåligt samvete för älgjakt, det har varit en naturlig del av mitt liv, hela mitt liv. Sen vet jag inte hur det blir när älgen väl står där framför mig, om jag verkligen kan skjuta. Det får vi se den dagen. Jag tror inte att det är nåt problem. Men man vet aldrig. Jag vet i alla fall att jag inte kommer att smälla av det första skottet om jag inte är väldigt säker på att träffa bra.

Dagen kommer att handla om förberedelser inför detta:
- Kl. 12.00, möte med laget hos min granne som är och orsaken till att jag får gå ut och jaga hela denna vecka.
- Packa ryggsäcken med allt som kan behövas.
- Prova gps:en lite till.
- Prova radion och hörselkåporna lite till.
- Leta fram en orange keps hos mamma och Gunnar, så jag syns i skogen.
- Ta fram torrköttet på tining. NU.
- Baka äggmuffins, som man kanske kan ta med sig till skogen.
- Dammsuga. Har väl inget med jakten att göra, men det behövs.

Jag ska även bjuda på en bild på mig som jägare, någon dag.

Tänk om jag möter en sån här?