6 september 2011

Dag 2

Jag ska försöka skriva lite varje dag, om hur jag tänker och känner inför det här med älgjakt. Jag ska vara ärlig, så kan jag se om mina tankar och känslor förändras med tiden.

Idag har det inte regnat, så denna dag har varit en miljard gånger bättre än i går. Jag hade också jättenära till mitt pass. Det var bara ca 300 meter på en skogsstig och sen var jag framme. Det kändes skönt för mina skavsår.

Visst ser ni att jag lyssnar efter älgen?

Morgonen började med att jag nästan försov mig. Jag vaknade 05:23 och fick en chock när jag insåg att jag glömt att ställa klockan i går kväll. Det glömmer man ju inte! Herregud. Jag hann notera att jag hade ont i min högra knäled, var stel i axlarna och hade allmän träningsverk i benen. Anders, den bästa mannen i världen, klev upp med mig och gjorde frukost åt mig så jag kunde ägna mig åt att plåstra om mina skavsår och packa ner allt i väskan, som varit på tork under natten.
Jag var lycklig för att det inte regnade, och för att jag fick ett pass som det inte var så långt till. Morgonkaffet drack jag i bilen på väg till skogen så då var allt frid och fröjd.

Eftersom jag hade lättast att ta mig till mitt pass, så innebar det också att jag fick sitta ganska länge innan själva jakten började. Alltså då när hundföraren släpper hunden. Jag sysselsatte mig med att installera mig i tornet. Placera sittplatsen på bra ställe, kolla in skjutgångarna och i övrigt rekognosera platsen. Fullt upp. Sen kom utrop om att hunden släpps. Det är då det blir spännande! Oftast. Inte idag. Jag hörde inte ett skit. Inte ett ljud på en timme. Då började det bli tråkigt. Jag började dricka kaffe för skojs skull. Studera kartan. Kolla facebook i mobilen. Ja fy fan vad det var tråkigt. Sms:a med Anders. Fundera på att göra eld. Gjorde ingen eld. Nånstans här började jag förlika mig med tanken på att det inte kommer att hända nåt. Att jag får sitta här tills klockan fyra då vi ger upp för dagen. Så då blev jag lite lugn i min själ. Men efter ytterligare en och en halv timme sms:ade jag lillebror för att höra om han hört nåt eller sett nåt. Nej då, ingenting.
Men ungefär då började det hända saker. Hunden hade nåt spår, fast jag inte hade hört den. Men, de stack och sen bestämde de att allt var klart för dagen. Vi for till kojan och fikade och sen for vi hem.

Jag har inte sett nån björn i dag heller och jag hoppas jag slipper det i fortsättningen.
Adjö.

1 kommentar:

Anonym sa...

vad fin du är i din jaktkeps! :) Jag ser att du lyssnar och hör älgen! Vad roligt du har det, jag skulle också vilja vara på älgjakt! Men slakthuset skulle jag gärna slippa. Blir lite illamående bara av att rulla köttbullar så hur skulle det gå??? Men jag är ruskigt impressed, vilken redig jägare du är!! //Julia