Puh...

Det tar på krafterna att ha mellanstadieelever. Särskilt sexor. Vad händer när de börjar sexan? Varför blir de så jobbiga? Om fem minuter ska jag packa datorn och bege mig för att möte fyrorna. De små, oförstörda fyrorna. Det är jobbigt att se denna utveckling, från små, söta, snälla gullungar till hormonstinna, förpubertala, sexfixerade sexor. Därefter pågår en slags nedbrytning av livsglädjen och när de går i nian så är det inget som betyder nåt. I alla fall inte nåt som har med skola att göra. Från att ha varit babbliga sexor förvandlas de sakta till likgiltiga, tysta, inåtvända femtonåringar.

Fy fan. Det kan inte vara lätt att vara barn/tonåring/ungdom. Tur att man har det bakom sig. Men det är väl annat som väntar i framtiden.

Nu har fem minuter gått. Jag känner mig trött. Vill äta godis, dricka kaffe och snacka strunt. Men det ska jag ju inte.