Andras åsikter

Jag kokar makaroner.
Nu ska jag börja med att tala om en lärare som har en klass som jag har i musik.
Hon är en trevlig dam som närmar sig pensionsåldern, sträng, på det där sättet man förväntar sig att lärare i den åldern ska vara. Sjuger i kör gör hon. Sjunger mycket med sina barn i klassen. Det är bra!

Sist jag hade hennes barn var det två grejer. Tre. De har fjärilstema så jag försökte hitta sånger om fjärilar. En hade jag sen innan som användes på samma skola förra året i ett annat arbetslag. Den körde jag, så som jag mindes den rytmiskt, och med de tonerna som stod. Hon satte sig brevid mig och tittade på noterna och jag blev mycket medveten om hur pipigt det låter när jag måste sjunga i huvudklang, vilket är typ alltid. Sen sa hon "Du sjunger inte riktigt som det står i noterna?" I och för sig ganska trevligt frågande, men ändå. Nä, det kanske jag inte gjorde, för när jag skulle läsa ut det så gick det emot den melodin jag hade i huvet, som den andra musikläraren körde förra året. Så jag valde att ta den jag kunde, och satsade istället på att lära mig Em/d och ddim på gitarr. Så nu kan jag det.

Sen, tänkte jag att vi skulle sjunga Fjäriln vingad, och den kan man ju ha åsikter om. Tydligen. Exakt så här tänkte jag när jag valde den till dessa små barn (F-2): "Det är lite konstig text, men de brukar ju sjunga sånger med gammal svår text, Vintern Rasat tex med sin lärare. Så kan det vara bra att presentera Bellman för dem, redan i så här unga år. Man behöver ju bara ta första versen."
Jag berättar för barnen om Bellman och vad vi ska sjunga.
"Oj... med världens svåraste text..." säger hon lite lågt. Men va fan! De sjunger ju Vintern Rasat, hur jävla normal och begriplig är den texten? Fjäriln vingad texten är iallafall lite vacker. Hon har inte tidigare indikerat att barnen behöver förstå vad de sjunger. Jag vill att de ska det, för jag tänker att det ska fungera språkutvecklande också. Men just den här gången, så var jag less på att leta fjärilssånger. Jag gillar inte ens fjärilar.

Okej. Vi kör låten. Jag är bra på det svenska språket. Jag har lärt mig att sig, utläses som "sej" eller som jag säger "säj", och jag sjunger så även i gamla visor och psalmer.
"Man brukar sjunga 'sig' här, det är ju en gammal sång", säger hon.
Jag tänker: Men det gör man inte nuförtiden! Jag säger: Jaha. Jag har alltid sjungit sej. Sen förklarar jag för barnen vad vi pratar om, och säger att vi sjunger 'sig' för att det är en gammal sång och förr sjöng man så i psalmer och sånt.
Sen sjöng jag naturligtivs 'sej' iallafall. Inte alla unga hundar går att lära. Ha!

Alltså seriöst. Jag börjar bli irriterad. Jag blir också irriterad på mig själv för att jag bara viker mig för henne. Det är faktiskt 2009 nu. Jag måste komma ihåg att jag har mina egna ståndpunkter och åsikter och även erfarenheten inom pedagogik. Jag kan faktsikt saker. Jag är faktiskt ganska mycket utbildad.

Hoppas hon inte läser detta. Men om hon gör, så får jag väl fan stå upp för mig själv!
Nu är nog makaronerna överkokta.