Fucking matte

Matteexaminationen lämnade jag in i tid. Såklart. Något annat är ju otänkbart.
Det kändes skönt.
Semiariet däremot var inte kul. Problemlösning. Jag tycker det är kul, det är utmanande och spännande. Men, jag vill göra det i min egen takt. Jag är ganska trög när det gäller matte, och jag måste själv få komma på varför man gör på ett visst sätt. Det räcker inte att nån visar. Jag måste komma på det själv.
Så jag kände mig lagom korkad när alla andra fattade, och när vi fick ett problem, och en ledtråd till hur vi skulle tänka, och jag ändå inte fixade det.
Jävla skit. Jag ville nästan gråta en skvätt. Sen tänkte jag på allt annat jag är bra på. Teater tillexempel. Och musik. Och svenska.
Och att jag kommer att hinna förkovra mig i matematik hela nästa termin också. Sen kommer jag att bli en skitbra mattelärare om jag behöver undervisa matte.
Jag kommer att göra allt mina lärare inte gjorde.

Jag är inte dum. Jag saknar bara vissa grundläggande kunskaper, för att ingen har lärt mig dem. Så jag måste lära mig dem nu.

Nu är klockan snart halv tolv. Det är mycket. Så god natt!

PS. Jag har fortfarande några biljetter kvar till vår föreställning nästa helg, den som är biljettlös och vill komma kan höra av sig. Den är bra. Konstig kanske? För det är det vi har utgått från. Saker som faktiskt är konstiga, antigen uppenbart, eller inte. DS.