O, du ljuva tystnad och julfest: check

Jag har precis kommit hem. Här är det alldeles knäpptyst och det är helt fantastiskt för mina öron efter en sån här dag. Det är skönt vanliga jobbdagar men, men en dag som denna är det extra härligt.
Jag inser också, åter igen, hur fantastiskt kul jag tycker det är att jobba med barn och ungdomar i sådana här sammanhang. Teater och musik. En föreställning. Det är jobbigt att öva, barnen vill inte vara tysta när man repar. Man repar ändå, man blir arg, ungarna blir less, man undrar vad man gett sig in på. Alla skriker efter en och har tusen frågor, och sen gör man en bra (eller mindre bra) föreställning och barnen är fantastiska och alla tycker det är kul. De föreställningar jag är inblandad i nu är inte så hektiska för mig för jag har inget större knyta-ihop-säcken-ansvar den här gången. Men jag skulle gärna ha det. Jag vet att jag är bra på det. Problemet på de här skolorna är att jag inte vet vilken roll eller vilken ansvar jag har, och då vet jag ju inte vad som förväntas av mig och hur mycket jag ska styra och ställa.

Julfest: check
Min inställning var bra. Det var inte jag som gjorde fel.
Men visst blev det fel. Onaturligt mycket fel med tanke på hur bra det gick när vi repade. En gång välte ett barn mina papper mitt under en låt, han förstod inte att han skulle ställa upp dem heller. Jag fick sluta spela och fixa det eftersom jag är så jävla beroende av noter, ackord eller papper. Det ska jag börja jobba på.
Det var inte heller mitt fel att den som textade gav fel text till ungarna så jag spelade en sak och de sjöng en annan, jag bankade på med det rätta tills jag insåg att det inte kommer att ändra sig. Då fick jag böja mig för deras vilja.
Okej, ett intro blev fel. Det var mitt fel, men det korrigerade jag snabbt som attan, det var nog ingen som märkte säger vi. Ehe... Den låt jag bävade mest för gick fantastiskt bra. Jag spelade inte fel! Weeeeho! Hurra, hurra, hurra.

Jag undrar vad de andra lärarna tänker egentligen. De måste ju undra ibland varför den ordinarie musikläraren ville att jag skulle vikariera henne. Någon mer kompetent måste ju ha gått att hitta om man letat. Men jag tackar och bockar och ju mer jag spelar desto bättre blir jag. Piano är faktiskt inte mitt huvudinstrument. Om det hade gått att kompa på tvärflöjt hade det aldrig blivit fel. Faktiskt. Man kan inte kunna allt på en gång.

Nu ska jag äta lax.