Lucia: check

Dåså, Lucia avklarat.
Jag trodde jag hade koll och nerver av stål. Det hade jag inte. Inget av det. När jag kommer till skolan halv åtta på morgonen verkar inte min nyckel passa till matsalen. Jag tittar in genom fönstret och ser inte pianot nånstans. Panik! Jag vet att världens bästa vaktis varit sjuk, tänk om han är det fortfarande? Tänk om han inte fått mitt mail om vad vi behöver för framträdandet? Går snabbt som fan till musiksalen, tänker att jag får väl försöka frakta pianot själv, hur det nu ska gå till i regnet. Men, pianot står inte i musiksalen. Måste ju betyda att det är i matsalen. När jag kommer dit igen är flera av barnen på plats som vi sagt och nyckeln fungerar som genom ett under. Jag säger åt dem att börja byta om.
Ser att pianot står på scenen, där ska ju barnen stå, och de behöver se mig och jag dem så jag får flytta ner det. Vaktis har glömt cd-spelaren men sticker iväg för att fixa det. Under tiden får jag hjälp av snälla föräldrar, de hjälper mig med pianot och de ställer om stolarna så de är vända mot scenen. Varför hade jag inte tänkt på hur publiken ska sitta? Fet miss. Satan. Förebrår mig själv för att jag är så dålig. Tackar föräldrarna en miljon gånger för att de är så snälla. Och så vidare och så vidare. Stressnivån är hög. Helt i onödan, allt ordnar ju sig.
Just när vi ställer upp oss och tänder ljusen säger Lucian:
- Jag är så nervös!
Jag vill skrika "Vad tror du jag är jag?! Jag klarar inte detta!" Istället säger jag:
- Det är ingen fara, det kommer att gå jättebra. Ni är jätteduktiga.

Har uppsjungning med barnen, går bra. Fixar Luciakronan, går också mycket bra. Det var bra att jag sa att barnen skulle vara på plats 45 minuter innan det var dags, vi hade gott om tid. Här är det min erfarenhet i teaterbranschen som kommer till nytta.

Luciatåg nummer ett går inte så bra. Det var synd för det var för det arbetslaget som hade mest barn med. Jag spelade skitmycket fel. Det är ju synd om barnen som måste oroa sig för att jag ska spela fel. Vem vill ha en opålitlig ledare liksom? Hade vi varit djur hade någon muckat med mig, vi hade slagits och jag hade förlorat. Det blir krångel på Julen är här där det är solistgrupper på verserna, de hittar inte tonarten på Rudolf med röda mulen (en sång jag aldrig gillat, säkert för att vi spelat den i blåsorkestern). I publiken vet jag att en yrkesmusiker sitter, en gitarrist till en av mina favoritsångerskor. Nervös? Jag? Näää då. Jävla skit.

Luciatåg nummer två går mycket bättre. I pausen mellan hinner jag påminna solisterna om när de ska gå fram och det fixar de galant. Jag spelar inte fjantiga fel på saker jag egentligen kan, förutom i Julen är här när jag på sista refrängen vräker på med ett Bb-ackord där det ska vara F. Väldigt vackert. Jag tror hela publiken skrattade. Det bjuder jag på för den här gången. Den här publiken applåderade mellan sångerna, det kändes kul.

Luciatåg tre på serviceboendet. Halva styrkan backar ur. De starkaste tjejerna från femman lämnar oss. Eftersom jag inte skrivit upp tidigare vilka som sagt att de ska med så kan jag ju inte banna dem och säga att de har lovat. Jag hade bara sagt att så här ska vi göra, vilka vill? Och de räckte upp handen och jag såg att så gott som alla ville med, därför tog jag inga namn. Två, också starka och bra tjejer från femman, tänker dra sig ur, men stannar efter lite övertalning. Jag berömde dem för det. Framförandet gick bra. Jag spelade gitarr på det jag kunde, det gick också bra. Barnen var snälla och trevliga och vi fick fika efteråt.

Bra saker:- När det blev krångel på Julen är här så slutade jag inte spela, utan låg kvar på ett ackord medan jag sa att de skulle gå fram.
- På luciatåg nummer två gav jag ton bättre och spelade lite melodi där det är svårt att komma rätt i Rudolf...
- Vi hade olika lucior i alla tåg så hela tre tjejer från femman fick vara lucia. Utsedda genom lottning. Rättvist och bra.

Saker att tänka på till nästa gång:- Men låt Lucia läsa en dikt eller nåt. Hallå, nu fick hon ju ingen fin extrauppgift förutom att gå med eld i håret.
- Ha ett ordentligt genrep för guds (eller alla inblandades) skull.
- Tänk på hur publiken ska sitta.
- Gör låtarna med nyanserade, nu var det mezzoforte hela tiden, på allt.
- Glöm inte bort de som ev. inte närvarar när det är uppställningsövning. De behöver också en plats.
- Tänk mer musikaliskt.
- Låt lucian prova gå med kronan tänd

Ja jag kan hålla på en evighet. Nå, i det stora hela är jag ändå ganska nöjd. Vi fick beröm efteråt, ungarna var jätteduktiga. Jag tycker det är jättekul att ordna sånt här, men fan, fan, fan va nervös jag blir när det kommer in publik i bilden. Det är fruktarnsvärt. Hemskt. Jobbigt... och jag spelar så fel när jag blir nervös. Nån som har ett tips på att hantera nervositet? När jag spelar teater går den över så fort man kommit ut på scen, men inte i musiksammanhang av nån anledning.

Dåså. Julfest på tisdag är nästa. Genrep i morgon. Min idé! Man lär sig.

Nu sova.