Stockholmsvardag

Jag har noterat en grej när jag ska passera övergångsställen. Jag går väldigt sällan innan det har blivit grönt av flera anledningar:
- Man ska faktsikt inte det
- Det kan vara farligt, man kan dö om man har otur
- En elev kan se att jag går mot rött och då är jag ju ingen bra förebild vad gäller vett och ettiket i trafiken.
Det jag har märkt är att folk ofta börjar gå alldeles, alldeles innan det slår om till grönt. Som om det egentligen har blivit grönt och alla ser det och börjar gå. Men hur jag än studerar trafikljuset så är det fortfarande rött. Jag står alltid kvar, och efter en eller två sekunder blir det grönt. Jag tror att det är ett medfött beteende hos stockholmare, eller inlärt för de som bott här länge. Den dagen jag börjar passera övergångsstället precis innan det slår om till grönt, då vet jag att det är dags att lämna Storstan. Det bränns ju redan eftersom jag räknar ut i vilken ände av tunnelbanan jag ska vara för att komma närmast rätt uppgång.

Coop på Odenplan har infört snabbkassor. Jag har handlat där ungefär tre gånger nu. Det är alltså fyra sådana kassor, och en person som finns till hands där. Man sköter registrerandet av varorna, fruktvågen, kortläsaren och omhändertagandet av kvittot helt själv. Det är ganska tråkigt. Jag saknar den personliga kontakten man får med kassörskan/kassören. Hej, hej och ögonkontakt och tack så mycket och ha en bra dag. Fast det där är ju en bristvara på vårat ICA iallafall trots att de inte har snabbkassor. Och så tänker jag på alla stackare som blir utan jobb! De har tagit bort iallafall två kassor för att rymma dessa fyra som en person sedan ansvarar för. Vad ska hända med alla jobb?

Idag hade jag temaintrot Medeltiden för mina elever som jag sett framemot. Det gick sådär. Jag klädde mig i ganska dåliga medeltids-gycklar-look-alike-kläder, tog med min flöjt, skrev på tavlan "Sitt på stolar på rader vända mot tavlan, jag kommer snart/Marika", sen lämnade jag klassrummet i väntan på eleverna. Jag gömde mig i ett annat rum bankom en gardin, så de såg inte mig, men jag såg dem. Och vet ni vad jag såg! Min allra trevligaste klass blev helt vilda. Jag såg hur en elev kommer in i klassrummet, grabbar en elgitarr om halsen och håller upp den över huvet så som rockstjärnor gör när de slår sönder gitarren i slutet på konserten. Herregud i min himmel vad skulle jag göra!? Jag skulle förstöra hela grejen om jag visade mig som mig själv så jag lät det vara. Han ställde lungt tillbaka gitarren efter sitt utspel. Jag tänkte att jag tar det med honom sen, det glömde jag. Resten av klassen anländer och löper amok i musiksalen, en annan lärare får gå och säga till dem. Jag skäms där jag sitter och gömmer mig. Besviken på eleverna för att de inte kan bete sig, och arg på mig själv som var så jävla korkad att jag kunde tro att det skulle gå bra.
Sen gör jag entré, kommer in spelandes på "Liten Karin" på tvärflöjt. Helt i rollen som medeltida lekare. Några lyssnar intresserad, många faktiskt. Men så hör man "Jag hatar det här temat" (observera att det började igår) "Varför har du inga glasögon" osv. Vi sjöng hela "Liten Karin" och de var inte så intresserad av det så jag beslöt mig snabbt för att redan nu presentera "Kungens Man" av Björn Afzelius. De fnissade och skrattade och flamsade första gången de hörde den. Sen pratade vi om riddare och deras rättigheter de tyckte sig ha i sången, jag berättade hur det går till när någon stenas och det blev lite samhällsprat. Sen ville de höra sången en gång till och då hade jag dem minsann där jag ville! De behöver visst höra lite brutalitet för att blir intresserade. Vart är världen på väg?

Så här noggrant har jag nog aldrig beskrivit något med mitt jobb tidigare. Jag tror det är tack vare, eller på grund av min favoritblogg Musiksalen (se länk intill) jag gör det. Sen om nån läser det ens, eller tycker att det är intressant är ju en annan sak. Jag får tydligen ut nåt av det iallafall...

Det här blev en roman. Jag kan inte skriva kortfattat när jag får utgå från mig själv. När jag skriver examinationer är jag expert på det. Märkligt.

God natt!