Jag kom på en grej. Det är en arbetsskada jag insåg att jag utvecklat den här terminen.
I lördags träffades vi ett gäng stockholmsboende Hampnäs-tjejer hemma hos en av oss, bland annat för att spela sällskapsspel. Det blev mitt alldels splitternya När & Fjärran. Jag blev utsedd att läsa och förstå reglerna och sedan förklara dem för de andra. När jag skulle delge dem del 1 i regelserien (jag delade upp det på tre för att det skulle bli lättare att förklara och förstå) så sa jag:
"Här kommer del 1." Sen sa jag inget mer, utan väntade på att det skulle bli tyst. Att mina vänner skulle sluta prata alltså.
Jag insåg genast att detta var en arbetsskada och delgav dem detta. Vi skrattade. Fan vad störd man är. Jag gjorde omedvetet om det några gånger senare när jag skulle läsa frågor åt andra laget. Och en gång började jag läsa ändå för att de aldrig slutade snacka om annat.
Var ska detta sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar