Jag längtar hela tiden efter nån eller nåt. Det är ganska jobbigt. Alldeles nyss fick jag en stor längtan efter min syster. Igår ville jag också få vara med där i sporthallen och spela, säga hej till vinterPajala. Jag bannande mig själv för att jag faktsikt inte satte mig på ett flyg till Luleå i fredags direkt efter skolan. Sen försökte jag trösta mig med att jag får åka snart. Samtidigt så känns det inte så snart. 29:e mars. Snart exakt en månad. Om det går fort eller inte visar sig... Antagligen gör det det. För tiden gå så fasligt fort. Det rusar iväg och här står jag och ser den springa maraton i 100 km/timmen. Själv gör jag ingenting. Det händer ju ingenting! Dagarna bar går och inget händer, inget blir uträttat... de bara går och går och går och går...
Jag tänker "Snart påsklov! Ja, vad kul" Jag tänker "Snart sommar, ja, hem, hem, sommar, vill NUUUUU" Jag tänker också: Fokusera inte på framtiden, förvänta dig inte att livet som kommer ska bil bättre än det du har nu, lev i nuet, är du inte nöjd med situationen så förändra den. Framtiden blir inte automatiskt bättre. Se dig omkring, vilka möjligeter ser du?
Ja va fan! Jag är ju i Stockholm, är inte detta möjligheternas stad? Frågan är vad jag vill? Misstaget att bara vänta på framtiden har jag gjort förut, och jag vill undvika att upprepa det, för jag är en sån som lär sig av sina misstag.
Min slöa hund har inte stigit upp ännu. Hon ligger där i sin fåtölj och latar sig. Vi ska nog gå ut. Det är inte ens solsken. Men det är iallafall vinter! =)
Ha det bra så ska jag ha det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar